föddes i Providence på Rhode Island 1936. Hon tog sin examen vid Radcliffe och bor nu i Brookline i Massachusetts. Edith Pearlman är mest känd som novellist och nämns på samma gång som Anton Tjechov och Alice Munro. Och det förstår man när man läser Kikarseende som just kommit ut på svenska på Elisabeth Grate förlag i översättning av Berit Skogsberg.
INGRID skrev en uppskattande recension om originalupplagan redan i januari i vilken även Ann Patchett skrivit ett beundrande förord.
Ingrid har vissa favoritnoveller och det har jag också. Mina är Om kärlek vore allt, Purim och Kappan. De har samma huvudperson, nämligen judiska Sonya Sofrankovitch som flyttar runt i ett krigsdrabbat Europa. Vi möter många judar i diasporan och flyttar oss geografiskt. Många noveller rör sig i ett fiktivt landskap , Godolphin, utanför Boston. Barn och barns iakttagelser är ett tema. Inte minst i titelnovellen Kikarseende. Annars är det ofta lite äldre kvinnor som står i centrum i novellerna. Edith Pearlman berättar med mänsklig värme, humor och mild ironi. Några av hennes egna litterära förebilder är John Updike, late Penelope Fitzgerald, Julian Barnes och Gabriel García Márquez. Hon började skriva redan i college, men kom sedan att arbeta som dataprogrammerare. Flera av hennes karaktärer har också anknytning till databranschen.
34 noveller ingår i samlingen. Några noveller återstår lyckligtvis i min läsning av den fantastiska Kikarseende.
tänkte på tunnelseende, vid panik, lite läskigt
SvaraRaderaP.S.
har du boken om GöteborgsVarvet...?
ja, det gjorde faktiskt jag också. kikarseende är visst också en ögonsjukdom. nej, jag har inte boken om GöteborgsVarvet. den verkar användbar
SvaraRaderatunnelseende är ingen sjukdom, det får du typ i paniksituationer, när du fokuserar, vid kris, rädsla, stress... kroppen rationaliserar bort allt onödigt, bara överleva viktigt.
Raderamen kikarseende är en ögonsjukdom där sidoseendet försvunnit
SvaraRadera