Jag tycker att hela historien i Blue Jasmine starkt påminner om Tennessee Williams Linje Lusta. Två systrar som är mycket olika varandra; en ohyvlad karl ur arbetarklassen; psykisk instabilitet och tablett - och alkoholmissbruk. Cate Blanchett är fullständigt lysande som Jeanette/Jasmine som går ifrån sval elegans till total uppgivenhet. Jasmine har byggt sitt liv på lögner, men sanningen hinner upp henne till slut.
Cate Blanchett påminner mycket om en annan utmärkt skådespelerska, nämligen Gena Rowlands, såväl rent utseendemässigt som i uttryck. Det är särskilt tydligt i den här filmen, som jag varmt kan rekommendera.
Woody Alens såg jag förr, inte sett senaste
SvaraRaderadet är mera sällan jag går på bio, men det är faktiskt ganska trevligt.
SvaraRaderanu finns många fler möjligheter för film, går på bio kanske fem gånger per år, förr kunde jag betala 100 biobiljetter på ett år....
Raderajag går inte ens fem gånger per år numera. förr i tiden var det mera fest att gå på bio
RaderaGillar Woody Allens filmer och den här var bra, men väldigt dyster. Tänkte inte på det själv men när du nu säger det så håller jag med om Linje Lusta-känslan.
SvaraRaderaja, visst är den dyster, men ett annat slut hade varit omöjligt, eller hur Mrs E?
RaderaVilken trevlig blogg!
SvaraRaderaHälsningar Per Christensen
tack, Per Christensen! då hoppas jag att du tittar in flera gånger.
Radera