Dina ögon ber mig försvara
åsikter jag inte delar,
väntar sig att mina läppar
ska forma ord
som inte är mina -
och därför en lögn.
Du kallar det solidaritet,
jag kallar det tyranni.
Falklandskriget driver in sin kil
mellan dig och mig
som älskar varandra, men nu
i ett slag delar på oss
för att lägga ett hus i ruiner.
I trädgården hejdar träden
sin rörelse, jag tiger och ser
din blick släckas
utan tillgivenhet.
Kilen klyver min 30 - årsdag,
klyver vänskaper, klyver oss.
Förlåt oss våra skulder.
En sommarkväll blir vinter,
frostsår, frostsprickor,
en kyla ur marken river i näsan.
Elden som har gett värme
förtär plötsligt,
som en främling vänder du ryggen till.
Jag överlever genom att hoppa
från isflak till isflak
i ett sömnlöst hav.
Ur Salamandersol av Pia Tafdrup
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar