Me before you är originaltiteln på Jojo Moyes roman som fått den svenska titeln Livet efter dig. Båda kan försvaras, men den engelska är bättre..
Den här romanen berörde mig starkt. Författarinnan själv kallar det en kärleksroman, men det är långt ifrån hela sanningen.
Louisa Clark, 27, bor i en engelsk småstad och arbetar på ett café och är helt nöjd med det. Dessutom bor hon hemma hos sina föräldrar och bidrar till familjens försörjning eftersom fadern är arbetslös.
Pojkvännen Patrick är ett kroppsfixerat träningsfreak som hon av någon obegripling anledning har varit tillsammans med i sju år.
Det blir riktigt bekymmersamt för familjen Clark när Louisa blir arbetslös. Lättnaden är desto större när hon får ett arbete som assistent till Will, 35, som till följd av en ryggmärgsskada är förlamad från bröstet och neråt och endast har partiell rörelseförmåga i en arm. Den medicinska termen är tetraplegi. De obrukbara lemmarna orsakar honom dessutom mycken smärta.
Will har haft allt från ett intressant arbete till förmögenhet, resor och kvinnor. Nu är han helt beroende av andra för sitt liv dygnet runt.
Louisa är inte direkt förtjust i Will. Han är krävande och ganska elak, men hon får en bra lön. Men med tiden lär de sig att samarbeta. Och Louisa blir plötsligt intresserad av någonting och sätter sig i sinnet att ingjuta livslust i Will.
Han å sin sida försöker intressera henne för att göra något av sitt liv och att lära sig stå på sina egna ben. Louisa och Will blir vänner och förtrogna.
För honom kan hon berätta om en traumatisk upplevelse i tonåren.
Och han känner att hon förstår honom när han berättar hur mycket han hatar sin situation som han upplever som förödmjukande. Det är så mycket som icke - funktionshindrade inte förstår.
Jag tycker att den här romanen har mycket att lära ut om hur det är att vara vårdberoende för precis allt i livet. Att uppleva att man inte har egen kontroll på någonting. Och hur förödmjukande människors välvilja kan vara. Och man skulle kunna diskutera de anhörigas situation, hjälpmedel, vårdpersonalens kompetens, mänskliga rättigheter, dödshjälp, med mera.
Romanen Lamslagen av Carin Svensson handlar också om tetraplegi.
kan vara nyttigt att få insikt, jag tror jag har lite
SvaraRadera