Nu väljer jag tre och har riktigt dåligt samvete för tre andra.
Korparna
av Tomas Bannerhed. Augustprisvinnaren 2011
En otroligt skicklig debut som tagit författaren 10 år att skriva. Unge Klas lever med familjen på ett småländskt lantbruk som inte föder de sina. Klas är mest intresserad av fåglar och känner ett plågsamt tryck från fadern att ta över. Han vill bort och ut.
Min kamp. 1
av Karl Ove Knausgård
Årets överraskning. Jag föll som en fura för Min kamp. Denna märkliga blandning av memoar och essä. Så mycket bättre än jag någonsin trott. Barndomen, fadern, brodern och släkten. Det sorgliga och obegripliga i faderns öde. Knausgård är trogen sina minnen och förefaller uppriktigt söka efter sanningen.
Kupé nr 6
av Rosa Liksom
En flicka med kärlekssorg och en man på väg mot ett arbete stiger ombord på samma tåg och kamperar i samma kupé under resan mellan Moskva och Ulan Bator. Mannen pratar och dricker; flickan tiger och iakttar. En märklig vänskap växer fram under den månadslånga resan i vinter och iskyla.
Rosa Liksom liknar ingen annan.
Det är detta som gör bokbloggning så kul. Jag gillade inte alls Min kamp 1. Jag kan förstå att den tilltalar andra, men den var så långt från mig som man nästan kan komma :)
SvaraRaderaRosa Liksom var i Göteborg, men jag lyssnade på irländare...
SvaraRaderaNu har jag läst om Knausgård på så många ställen att jag var tvungen att Googla, nej jag hade ingen aning om vem det var, och om jag ska vara ärlig så gav inte Wikipedia mig något svar om varför böckerna har blivit så ofantligt populära? Borde jag ha bättre koll på vem det är? (:
SvaraRaderajag håller med, Monika. och ingen var mera häpen än jag när jag fastnade totalt i Min kamp.
SvaraRaderaRosa Liksom är väldigt färgstark som person också. ge Kupé 6 en chans, Hannele!
Knausgård är, Carro, och det har ju skrivits otroligt mycket om honom och han har suttit i soffor och intervjuats i radio, osv. så jag kände mig ganska fed up, men så skulle vi läsa Min kamp i läsecirkeln och sedan var det kört, typ. testa, vetja!