I Svenska folkets underbara öden IX 1859 - 1925 av historikern CARL GRIMBERG finns ett utmärkt 50 sidor långt kapitel om August Strindberg. Det som slår mig när jag läser är hur entusiasmerande Grimbergs eget engagemang är. Han måste ha varit en verklig folkbildare. De följande 50 sidorna ägnas Heidenstam, Karlfeldt, Fröding, Selma Lagerlöf, Per Hallström och Albert Engström. Det är inte många sidor de får var och en.
Det är helt klart vem som tillmäts störst betydelse.
I den vackra boken Strindberg som trädgårdsmästare av Catharina Söderbergh skildras Strindberg som ivrig odlare av blommor, grönsaker och örter. Tidigt på våren sådde han frön och sedan skeppade han ut sina plantor till de olika sommarvistena, framför allt då Kymendö.
Under tider när han själv befann sig utomlands skickade han goda råd och anvisningar till vänner som fick ta hand om hans odlingar.
Förföriskt vackra bilder, citat ur Strindbergs böcker, brev, växtlistor och trädgårdsråd som Strindberg hade att tillgå. De är säkert alldeles riktiga fortfarande, tror jag.
Bilden på omslaget, Strindberg och hans två döttrar, Karin och Greta, har Strindberg tagit själv. Man ser självutlösaren i hans högra hand.
Strindberg som trädgårdsmästare är verkligen en fin bok, han var ju väldigt fotointresserad också, han skulle säkert haft den senaste iPad...
SvaraRadera(jag tror du vill läsa mitt senaste inlägg ;)
Det är inte klokt vad han kunde mycket, Strindberg! Jag börjar gilla honom.
RaderaJag har läst ditt inlägg Hannele, och svarat också. Kul med respons på inläggen.
Grimberg... ja, hans böcker har jag i mina hyllor också men tyvärr inte alla. Det tar slut år 1772 hos mig. Den store folkbildaren kan man helt säkert kalla honom för- som barn fick jag ofta höra berättelser ur de här böckerna. (Jag minns speciellt Carl den XIs död). Boken om Strindberg ser fin ut- ska se om den finns på biblioteket.
SvaraRaderaGrimberg har på något sätt alltid funnits. Jag gillar verkligen folkbildare. Folkbildningstanken är jättefin.
Radera