1917 gav Edith Wharton (1862 - 1937) ut det som enligt Marilyn French är hennes bästa roman, nämligen Summer. Den tilldrar sig i North Dormer, en liten trist by i Berkshire Mountains i Massachusetts. Huvudperson är den unga föräldralösa Charity Royall som under några lyckliga sommarmånader upplever en kärlekshistoria med Lucius Harney. Han kommer från en annan samhällsklass och vistas tillfälligt i North Dormer för att dokumentera gammal arkitektur. Charity är väl medveten om sitt ringa ursprung. Och hon vet vad som förväntas av en kvinna i det samhälle hon lever i. Den sociala kontrollen är stenhård. Edith Wharton kände till Freud och hans teorier och det är tydligt i Summer. Charity upptäcker sin sexualitet och lever ut den. Lucius förhållande till Charity är mera komplicerat. Det som är tillåtet för en man är otänkbart för en kvinna.
En man kan roa sig med en kvinna som Charity. Men han gifter sig med någon annan. Summer innehåller intressanta iakttagelser av mänskliga relationer i ett samhälle där klasstillhörighet betyder allt.
Miljöskildringen är utmärkt särskilt naturbeskrivningarna.
Summer slutar med att träden börjar fälla sina löv. Hösten är på väg. Men kanske kommer det nya vårar?
Jag får lust att läsa Edith Whartons självbiografi
A Backward Glance.
LÄS Summer på Wikisource
trodde du menade den där svenska filmen från 1951...
SvaraRaderanej, det blev lite fel bara. men vissa likheter finns det
SvaraRaderaSommarens läslista växer!
SvaraRaderaEdith Wharton har jag läst några böcker av men inte den här- jag har noterat (även hennes självbiografi). (New England är alltid lockande som miljö....)
SvaraRaderaFinns väl inte översatt, antar jag? Man borde göra lite bra nyöversättningar av sådan här klassiker, tycker jag. Jag blir hemskt sugen på Summer nu. Tack för tipset!
SvaraRaderaJa, Country Girl, jag tror att du skulle gilla den. Jag lånar gärna ut mitt tummade exemplar med understrykningar (men utan hundöron)...
SvaraRadera