Rut Hillarp (1914 - 2003) född i en mycket religiös familj - modern var evangelist och fadern var verksam inom Missionsförsamlingen - gifte sig med en gymnasielärare och flyttade till Stockholm vid 18 års ålder. Det varade inte länge.
Hon åkte till Paris och umgicks med författare, musiker och konstnärer.
1946 - samma år som fyrtiotalsmodernismen i Sverige fick sitt stora genombrott - debuterade Rut Hillarp med diktsamlingen Solens brunn. Mottagandet var inte lysande.
1954 kommer hennes andra roman Sindhia som däremot blev framgångsrik. Sindhia utforskar både Paris och kärleken. Det är en lyrisk och skarpsinnig undersökning av hur män och kvinnor interagerar i ett förhållande; vem som har makten, vem som älskar mest, vem som är trogen, o.s.v. Rut Hillarp experimenterade också med smalfilm under 50-talet.
Tre diktsamlingar, Spegling under jorden, Penelopes väv, Strand för Isolde (1982 - 1991)har undertiteln: dikter och fotografiska bilder. Rut Hillarp har illustrerat med sina egna bilder. Hon använder sig mycket av dubbelexponering i såväl bild som text.
Antikens myter och medeltida sagor, träd, hav, natt är ofta använda motiv. Rut Hillarp har kallats den kvinnliga erotikens besjungare. Allt handlar om kärlek. Men det är ingen enkel eller självklar kärlek hon beskriver. Rut Hillarp går på djupet, problematiserar.
Texterna kräver en viss motprestation av läsaren, men det ger rik utdelning. Rut Hillarp är en mycket intressant författare som får stort utrymme i Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Men i Den svenska litteraturen (utg. av Lars Lönnroth och Sverker Göransson) får hon inte ens plats bland fyrtiotalisterna utan placeras under den diffusa titeln Kvinnokamp och kvinnolitteratur med bilden (från Arberarrörelsens arkiv) som syns överst och med en bildtext. Det är allt.
Den understa bilden är tagen under tiden i Paris av Mihail Levada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar