"Senare, under hösten 1886, vistades Victoria en längre tid i Köpenhamn och lärde känna Georg Brandes. Hon mötte där både danska och svenska författare, bland de senare Alfhild Agrell och Stella Kleve. I december skrev hon i dagboken att hon var " kär som en galning". Ddet gällde då Georg Brandes och några dagar senare skrev hon att hon var "alldeles vanvettig af längtan". I april reste hon till Paris, promenerade i Luxembourgträdgården och mötte konstnärer och författare vid frukostar och middagar, besökte teatrar, Triumfbågen och Invaliddomen med Napoleons grav. - Sommaren 1887 gavs Fru Marianne ut. Georg Brandes recenserade och menade att den var en "Dam-Roman". I sin almanacka skrev Victoria: "Fick dödsdomen över mitt författarskap, kanske över mig själv". Hon skrev en biljett till Brandes och bad om ett samtal. Nu började tankarna på självmord virvla runt för henne." Fler smakebitar HÄR
läst av och om Benedictsson, tack för smakbiten.
SvaraRaderaalldeles ny bok med flera olika författare.
RaderaTack för smakbiten!
SvaraRaderahåll till godo!
RaderaJag antar att Dam-roman inte var ett positivt omdöme. Tack för smakbiten!
SvaraRaderanej, det vr verkligen nedsättande. och Georg Brandes ord vägde tungt
RaderaIntressant att läsa om henne kan jag tänka mig
SvaraRaderaja, det är intressant. en får verkligen pussla ihop hennes personlighet
RaderaJag försöker läsa svenska författare från förr, men den här kvinnan har jag missat, känner bara henne till namnet. Tack för smakbit
SvaraRaderamen hon är riktigt läsvärd.gillar också föfattare från förr
RaderaDam-roman ... var det det hemskaste man kunde kalla en bok på den tiden tro.
SvaraRaderaja, det var inget bra betyg! särskilt inte om det sagts av den store Georg Brandes
Radera