Barbro Lindgren och filosofin

I senaste numret av Vi läser finns en intervju med Barbro Lindgren där hon förklarar sig vara den ensligaste människa hon känner. Kultureliten ger henne panik. Familjelivet med man och barn såg ut ungefär som i Lorangaböckerna. Kanske skruvade hon det lite...

I senast utkomna boken Även en ihålig nöt vill bli knäckt ägnar hon sig åt de stora filosoferna.
På sitt sätt. Åt somliga nickar hon instämmande medan andra - som till exempel Hegel - avrättas jäms med fotknölarna med uppiggande respektlöshet.
Så här kan det låta:
"...Av det lilla jag som jag hittills läst (av Schopenhauer)  har jag märkt att han är arg på mycket, och det är bra. Han tycker också att världen skulle ha varit mycket bättre att leva i utan människor.
Schopenhauer tyckte att Hegel var en jubelidiot. Det tycker jag med..."
-----
"...På morgonen denna dag låg en liten spindel fastklamrad vid sitt ägg på botten av igelkottens vattenskål. Jag tog försiktigt upp den och satte den på ett salviablad. Den levde till min glädje och höll hårt i ägget. Sen gick jag därifrån.
Efter en stund gick jag tillbaka - då var salviabladet tomt.
Efter spindelräddningen gick jag in och läste lite av Voltaire, om han eventuellt skrivit något om spindlar och deras räddningar, men det hade han inte..."