Mörkret

I Ragnar Jónassons debut och första kriminalroman om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir, Mörkret, möter vi henne strax innan hon ska gå i pension och avsluta sitt yrkesliv.  Det är inget hon ser fram emot och framför allt inte att det sker på ett sådant skamligt sätt.  Något får hon skylla sig själv för att hon handlat helt emot alla regler och följt sitt hjärta och bejakat sin mänsklighet. Motvilligt måste en ge hennes chef lite rätt när han inte kan blunda för hennes felbedömning. I alla fall får hon ett gammalt olöst fall med en försvunnen invandrarkvinna som troligen var prostituerad att arbeta med under sina sista fjorton dagar. Ganska snart inser hon att fallet skötts otroligt klantigt och nonchalant och till slut avskrivits som självmord. När Hulda börjar dra i trådarna får hon mothugg ifrån alla håll och kanter. Många vill inte att någon ska röra mer i det här fallet. Under tiden avslöjas Huldas egen förhistoria allt ifrån  barndomen till äktenskapet med Jón och lyckan över dras dotter Dimma. Hulda framstår som huvudpersonen i ett antikt ödesdrama där de lynniga gudarna behandlar människorna som lekbollar. Huldas öde rör och berör och avslutningen på Mörkret känns som ett slutgiltigt slag i solar plexus. En kan tycka att Hulda Hermannsdóttir hade varit värd ett bättre öde. Romanen är välskriven och en fäster sig vid både Hulda och Island. Hulda H hade säkert sina sidor, men hon behandlades inte rättvist i den manligt dominerade arbetsmiljön.
Övriga titlar i serien tilldrar sig tidsmässigt före Mörkret.

Titel: Mörkret
Författare: Ragnar Jónasson
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Modernista
Tryckår: 2015

Fem en fredag v. 6: Spel

elisamatildas fem frågor denna fredag gäller spel

Bild: FFSF

1. Vilken typ av spel gillar du mest?
Alla spel som går att spela med barnbarnen. Har aldrig gillat spel
förrän nu med barnbarnen
 
2. Vilken kategori kan du bäst i frågesporter?
Litteratur

3. Monopol eller Risk?
Monopol. Ren nostalgi för mig

4. Spelar du något spel i mobilen?
Nej

5. Är du en dålig förlorare?
Nej då. Jag är så van

Helgfrågan v. 6

Idag har Fröken Christina hjälpt Mia med Helgfrågan.

Du får bjuda in fyra författare på middag. Vilka skulle du bjuda? Varför just dem? Vad skulle ni prata om.

Jag skulle bjuda in  

1/ Lars Saabye Christensen, född i Oslo, som fick Nordiska Rådets litteraturpris 2002 för släktromanen Halvbrodern som också filmats.

2/ Eva Ström, läkare och författare i Kristianstad, fick Nordiska Rådets litteraturpris 2003 för romanen diktsamlingen Revbensstäderna. ES:s dikter behandlar ofta existentiella frågor. Hon serverar inga lösningar men formulerar frågorna. ES är också litteraturkritiker och dramatiker.

3/ Sofi Oksanens roman Utrensning renderade henne flera prestigefyllda priser. 2010 fick hon Nordiska Rådets litteraturpris för den. Romanen handlar om
den estländska befolkningens öde under 1900-talet, visar hur de politiska förhållandena påverkar själva identiteten

4/ Jonas Eika Rasmussen är med sina 29 år den yngste pristagare någonsin till Nordiska Rådets litteraturpris. Priset fick han för sin novellsamling Efter solen.
Novellerna förenar samhällskritisk science fiction med poetisk magi.

Författarna har det gemensamt att de alla fått Nordiska Rådets litteraturpris. De kommer ifrån Norge, Sverige, Finland och Danmark och borde kunna tala med varandra. Här finns romaner, noveller och lyrik. Och i viss mån dramatik. Dessa fyra författare borde ha mycket att diskutera med varandra. Och jag skulle ställa de enkla frågorna som författarna inte har en aning om att läsekretsen är intresserad av. Väntar du på Inspirationen eller börjar du skriva kl 8 på morgonen och slutar kl 17? Hur gör du när du skriver? Varifrån får du dina idéer? Vilka är dina favoritförfattare? Läser du recensioner? Tycker du om att tala om dina böcker med läsarna? Vad är det bästa/värsta med att vara författare?

Bonusfrågan: På din önskelista inför födelsedagen får inte Ragnar Jónassons båda böcker Mörkret och Ön saknas. Du brukar ju gilla deckare. Jag har precis läst båda men ännu inte skrivit om Mörkret.

Ett år av vila och avkoppling

Ottessa Moshfeghs senaste roman Ett år av vila och avkoppling skildrar en namnlös kvinna som bestämmer sig för att under ett år hoppa av ekorrhjulets krav på prestationer och göra absolut ingenting. Hon önskar sig "ett varande bortom hyperproduktiviteten." Men det sker med hjälp av droger så det är inte vilken sömn som helst. Chemical hibernation kallas det. Kvinnan måste dock släpa sig till närmaste närköp för två muggar kaffe med sex sockerbitar i varje; hon måste ta taxi till sin psykiater dr Tuttle, som har minst lika många minnesluckor som sin patient och som - enligt min mening - snarast borde skiljas från sitt ämbete. Dessutom är ju besök på apoteket en nödvändighet. Men däremellan kan kvinnan sova i tre dygn med hjälp av läkemedlet infermiterol. Sopnedkastet och den trogna väninnan Reva, som har tuggummi och träning som terapi, är hennes enda kontakt med yttervärlden. Hon ser Reva som "ett parfymerat töcken i fåtöljen."Kvinnan är ung, lång, slank, blond och vacker trots att hon missköter sig så katastrofalt. Den bristande kontakten med modern - the mother wound - går vidare i generationer och ger upphov till tomhet och sorg i livet. Kvinnans egen mor krossade valium och stoppade i nappflaskan. Familjen har mist sin betydelse och vi har också mist kontakten med den största modersarketypen, det vill säga  moder jord. Då och då knäpper kvinnan upp en spjäla i persiennen för att se hur vädret är. Ibland ser hon moln "som drev omkring i höjden som skrynkliga lakan; ibland ibland är luften arg och våt. Ottessa Moshfegh själv trivs inte om hon inte arbetar.  Hon är uppvuxen i Boston, har en kroatisk mor och en judisk far. Båda föddes i Iran och båda är klassiskt skolade musiker. OM arbetar nu med en ny roman och filmmanus. Ett år av vila och avkoppling är en intressant roman som kritiserar företeelser i tiden. Den är välskriven och roande om än bitvis ganska förfärlig. Bildspråket uppskattar jag mycket. Att en arbetsmyra som författaren själv har kommit på att skriva en roman om en absolut improduktiv kvinna är lita anmärkningsvärt i sig. Jag var också mycket förtjust i den unga, utsatta kvinnan Eileen i Moshfeghs debutroman med samma namn. Hoppas att Moshfeghs nya roman snart är klar.

Titel: Ett år av vila och avkoppling
Författare: Ottessa Moshfegh
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Modernista
Tryckår: 2019
Antal sidor: 221
Omslag: Porträtt av en ung kvinna i vitt av Jacques - Louis David ca 1798

Ett år av vila och avkoppling passar in på nr 30 i Mias Kaosutmaning Läs en bok någon rekommenderat till dig

Tisdagstrion: Vilda djur

Ugglan och boken väljer Vilda djur  idag på Vargens dag 4/2

Varghunden av Jack London
Guldrushens dagar. Yukon, Kanada på¨gränsen till Alaska.  Ett hårt liv mest lämpat för män; endast de starkaste överlever.

 The Tiger´s Wife  av Téa Obreht
Natalia är läkare liksom sin morfar. Det är hon som berättar sin egen och morfaderns historia. Allt tilldrar sig på Balkan. Vetenskapen möter vidskepelse och misstänksamhet i isolerade byar. Två myter har stor betydelse i berättelsen; den om "the deathless man" och den om "the tiger´s wife".

Korparna av Tomas Bannerhed 
Livet på landet skildras träffsäkert. Folkhumorn är grym och mitt i prick; ordstäven och den lätta vidskepligheten lever kvar. Byskolan är nerlagd liksom järnvägen och handelsboden. 12 - årige Klas stora intresse är fåglar, men han känner att fadern förväntar sig att han övertar gården. Den lyriska naturskildringen röjer författarens förtrogenhet med skog, sjöar, djur och växter. 

Utmaning: Authors&Characters - Alexander

Lyrans läsutmaning Authors & Characters handlar vecka 6 om namnet Alexander.

I Eugen Ruges mäktiga roman Den tid då ljuset avtar firas socialisten Wilhelm Umnitzers 90 - årsdag med pompa och ståt. Och som vanligt ska han få medalj. Men det är inte de förnämsta gästerna från partiet som kommer; sonhustrun Irina uteblir och även sonsonen Alexander. Han har helt andra idéer än farfadern. Fyra generationers familjehistoria skildras i det som Der Spiegel kallar "Den stora DDR - Buddenbrooksromanen".
Släktens historia skildrar DDR:s.

Under 1880 - talet var Alexander Kielland en av de stora författarna i Norge jämte Ibsen, Björnsen och Jonas Lie. Han var en samhällskritiker i Strindbergs anda. Särskilt hårt gick han fram när det gällde kyrka och prästerskap. I Skeppar Worse häcklar han religiöst hyckleri. Haugianerna var stora under den här tiden och Kielland menade att det fanns de som använde sig av sekten för egen vinning. Kielland påverkades mycket av Georg Brandes som hävdades att litteraturen skulle påvisa missförhållanden i samhället. Aleksander Kielland hade det gott ställt men kände ändå med samhällets utsatta.

En smakebit på søndag

"Hur fick du tag i mig?" frågade kvinnan som satt mitt emot polisinspektör Hulda Hermansd´ttir. Rösten var ostadig och i ansiktet stod rädslan skriven. Hulda var van vid det mesta, och det var inte ovanligt att de hon talade med kände sig osäkra, också de som inte hade något att dölja. Det var helt enkelt inten avslappnad situation att behöva sitta och svara på frågor från en polis, vare sig på ett regelrätt förhör inne på polisstationen eller under ett informellt samtal som detta. De satt i ett litet fikarum vid sidan av personalköket på ett av Reykjaviks vårdboenden där kvinnan arbetade som undersköterska. Hon var i fyrtioårsåldern, kortklippt och såg trött ut. Huldas oväntade besök hade gjort henne stressad. Trots att reaktionen för all del kunde ha naturliga förklaringar kände Hulda sig ganska säker på att kvinnan inte hade rent mjöl i påsen."

Från sidan 11 i Mörkret av Ragnar Jónasson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi ska helt enkelt ge varandra smakprov på det vi just läser. Utan spoilers, så klart. Fler smakebitar HÄR