onsdag 7 augusti 2019

Vintern

Det är åttahunddratrettio dagar sedan människorna i en stad som skulle kunna vara Helsingborg fick besked om att allting skulle ta slut. Och det är mer än sjuhundra dagar sedan det första askmolnet drog in över staden. Plötsliga jordskalv skapar sjunkhål i marken och gör husen mer eller mindre fallfärdiga och farliga att närma sig. En ensam man är på väg någonstans med en ryggsäck innehållande en del viktiga saker som antibiotika, alvedon, vaxad tråd och några konservburkar med frukt. Han har inte tillräckligt med kläder; det snöar och är kallt. Och kylan kommer att stanna för alltid. Allt handlar om snö och död. Alla svälter. Och alla tappar minnet. Långsamt blir allt dimmigt. Andra människors ansiktsdrag suddas sakta ut. Ibland blixtrar det till av gamla minnen. På jazzklubben träffar mannen sin vän Jonas och får någon att prata med för tillfället. När mannens krafter tryter håller han sig upp med tankarna på sin älskade son Love. Hustrun tog honom med sig och försvann inåt landet redan efter  första askregnet. Det är dimmigt i staden. Våldet ligger tätt under ytan. Gravstenarna ligger välta som dominobrickor. Farliga gäng kör omkring i bilar och våldför sig på ensamma kvinnor och samlar in människor. En ensam kvinna slår följe med mannen och tillsammans med Jonas gör de ett tillslag mot ett förvar som vaktas av de farliga männen - som ser ut som helt vanliga män. Innanför väggarna i förvaret händer underliga saker. En misstänker kannibalism. Tillslaget blir lyckat. Eller - i varje fall kommer mannen därifrån med en ung pojke. Vintern är en postapokalyps och en dystopi skildrad på ett vackert, sparsmakat språk av författaren Conny Palmkvist. Skickligt får han fram stämningen av hopplöshet, ensamhet och fara. Vilka är det som överlevt; hur och varför. Skräp och skit och bråte och jordens uppror, tänker mannen. Den här genren brukar jag inte vara så förtjust i, men jag gillade verkligen Conny Palmkvists roman. 

Titel: Vintern
Författare: Conny Palmkvist
Förlag: Mormors förlag
Tryckår: 2016
Antal sidor: 207 

Vintern passar in på nr 2 i Roberts Kaosutmaning 2019 Läs en bok som är en dystopi

tisdag 6 augusti 2019

Tisdagstrion: Katter


Ugglans & Bokens tisdagstrio gäller katter.
1. Gubbe och katt av Nils Uddenberg
En katt väljer författaren och hans hustru som sina människor och flyttar in i deras redskapsskjul. Paret matar och kisse utökar sitt revir; långsamt och tålmodigt och vips! har hon flyttat in.
2. Evighetsbarnen av Beate Grimsrud 
Katten Kassandra är den viktigaste levande varelsen i Andrés liv. Hon är hans samtalspartner, barn, förtrogna och terapeut. Hon förstår honom bättre än någon annan och de vet var de har varandra. Och hon gillar inte inkräktare som till exempel mer eller mindre tillfälliga flickvänner.
3. En orolig grav av Elly Griffiths
Katten Flint finns alltid med i romanerna om Ruth Galloway. En gång hade han en liten pigg flickkompis som hette Sparky, men hon hittades dödad på Ruths trappa en hemsk morgon.

Bonus: Idag läser jag i tidningen att en redaktör på en tidning i Texas funnit en hittills okänd novell av John Steninbeck. Den är ovanligt lekfull och glad för att vara skriven av 1962 års nobelpristagare och handlar om en kock och hans katt. Troligen skrevs den medan Steinbeck var krönikör i Le Figaro.

måndag 5 augusti 2019

Ny radioföljetong

Ian McEwans senaste roman, Nötskal,  är en berättelse av thrilleraktig karaktär. Redan när jag läst två sidor hade jag skrattat spontant ett par gånger, vilket är väldigt ovanligt när jag läser romaner. Men under läsningens gång fick jag mindre och mindre lust att skratta. Trudy, 28 år, är gravid med John, som hon motat ut ur hans (!) hus till förmån för Claude, som är Trudys svåger och alltså bror till John. Berättare är den lille hyresgästen i Trudys livmoder, ett foster i första trimestern. En får sedan följa fostret ända fram till födelsen och det finns de gånger när en tycker att det är den vettigaste personen i Nötskal. Det är ett mycket nutidsorienterat och välinformerat barn. Genom sin mors radio- och poddlyssnande tar barnet del av analyser och diskussioner "driven av självskadetvång".  Och med tiden blir hen en riktig vinkännare. Barnet tycker mycket illa om Claude, som är "näst intill genialt andefattig", och älskar sin far. Den storvuxne fadern, John, som har psoriasis och älskar Keats och Wilfred Owen är ständigt på väg mot ruinens brant. Han har ett litet förlag och sysslar med lyrik, vilket ju aldrig är särskilt lukrativt. Claude ägnar sig åt fastighetsspekulationer och det går betydligt bättre. Trolösa Trudy och andefattige Claude har något i görningen. (Är det någon mera än jag som tänker på Hamlet?) Det finns planer vad det gäller barnet också. Ian McEwan tar den här absurda historien som redskap för att gissla civilisationens avarter. Tidens egoism, girighet och omänsklighet speglas i Nötskal. Och författaren är inte nådig. Som vanligt är McEwan skarpt intellektuell och håller en  kylig distans men en anaar vreden under ytan. Scenen mörknar alltmer  mot det oundvikliga slutet. Den sista meningen i boken: "Vad övrigt är, är kaos".  Hamlet igen: "The rest is silence". Nötskal uppvisar McEwan i sitt esse. 

Titel: Nötskal
Författare: Ian McEwan 
Översättare: Meta Ottosson
Förlag: Brombergs
Tryckår: 2018
Antal sidor: 216 

söndag 4 augusti 2019

En smakebit på søndag

"Det här är vad jag har: Fyra Alvedon som är brutna i åtta delar och sju tabletter antibiotika, som gick ut för några månader sedan, och trettio meter vaxad tråd som fungerar till det mesta, att fiska eler sy med. Tre konservburkar päronhalvor och två med blandad frukt. I en svart liten påse ligger mina vattenreningstabletter och nar jag använder dem brusar de ilsket och gör sig till, men på en halvtimma har de rensat bort bakterier och virus. kvar finns då rent vatten, en ljummen klunk att njuta av strax innan jag somnar, men inget som hindrar drömmarna. På botten i ryggsäcken ligger resten i en röra. Här har jag en näve björknäver och tunna grenar, de där små kvistarna som växer längst ner på en gran, och ett paket tändstickor med exakt arton stickor. Någonstans finns sju plåster, en gasbinda, en röd visselpipa och en flaska buteljeraat vatten som frestar mig ibland. Varje morgon önskar jag att ryggsäcken var tyngre, att den vägde lite mer än dagen innan, men istället blir den allt lättare, och så kommer det att fortsätta tills bara luften i den återstår.  Då kommer det att vara över. "
Från sidan 7 i Vintern av Conny Palmkvist.
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstår. Den här veckan håller Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten i trådarna. Fler smakebitar HÄR

lördag 3 augusti 2019

Delårsraport

Eftersom mina länkar inte tycks fungera och jag inte riktigt vet vad jag ska göra åt det just nu väljer jag att publicera delårsrapporter.Titlarna är klickbara.

Robert på Mina skrivna ord har gjort en kaosutmaning för 2019.

1. Läs en bok som har ett blått omslag.
    En sekund är jag evig av Maria Gustavsdotter 
 
2. Läs en bok som är en dystopi.

 
3. Läs en bok vars författare är från Afrika.

 
4. Läs en bok vars författare är från Asien.

     Tre systrar av Bi Feiyu 
 
5. Läs en bok vars författare är från Australien eller Nya Zeeland.

 
6. Läs en bok vars titel bara består av ett enda substantiv.

    Familjen av Lotta Lundh
 
7. Läs en SF-bok.

 
8. Läs en bok som utspelar sig i Värmland.

    Annabelle av Lina Bengsdotter 
 
9. Läs en bok som skrevs före 1900.

 
10. Läs en biografi.

 Analfabeten av Agota Kristof 

 
11. Läs en bok som du har lånat på biblioteket.

      Gå förlorad av Agnes Lidbeck
 
12. Läs en bok med ett djur på omslaget.

      Nattsida av Hans Gunnarsson 
 
13. Läs en tegelsten (minst 500 sidor).

      Pachinko av Min Jin Lee 
 
14. Läs en bok med färre än 150 sidor.

      Vem dödade min far? av Edouard Louis
 
15. Läs en barnbok.

      Förstoringsglaset av Astrid Bergman Sucksdorff
 
16. Läs en debutroman.  

     Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
 
17. Läs en bok utgiven 2019 av en svensk författare.

      Där rosor faktiskt dör av Ewa Klingberg 
 
18. Läs en bok skriven från ett jagperspektiv.

       Vindspejare av Agneta Pleijel
 
19. Läs en kriminalroman.

      Den goda dottern av Karin Slaughter 
 
20. Läs en bok som utspelar sig under julen.

       Vaxade juveler och brända hjärtan
 
21 . Läs en bok med ett religiöst budskap/en religiös handling.  

       Klyftan utan bro av Annie Åkerhielm
   
 
22. Läs en feministisk bok.

       Totalskada av Helena von Zweigbergk 
 
23. Läs en bok som du valde därför att du hade läst om den på en eller flera bokbloggar.

       Utan dina andetag av Karin Aspenström

 
24. Läs en novellsamling.  

       Välsignelser av Caroline Albertine Minor
 
25. Läs en bok som har något ätbart i titeln.

 
26. Läs en bok som har mer än en författare.

       Systrarna von Sydow : maten, livet och samtalen runt köksbordet av Ebba Kleberg  von            Sydow och Amy Green von Sydow
 
27. Läs en bok vars titel börjar på K.

      K av Katarina Frostensson
 
28. Läs en bok där ingen kör bil.

       Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerberg (tilldrar sig på 1350-talet) 
 
29. Läs första boken i en serie.

   

30. Läs en lyriksamling.
       Dikter av Mattias Kronstrand 
 
31. Läs en bok på ett annat språk än svenska eller engelska.

 
32. Läs en bok skriven av någon du aldrig läst något av tidigare.

      Trädet och vinrankan av Dola de Jong
 
33. Läs en bok med en möbel på omslaget.

       Izas ballad av Magda Szabó 
 
34. Läs om en bok som du har läst tidigare. 

      
35. Läs en bok av en nordisk författare som inte är svensk.
       Fartygets ögon av Roy Jacobsen

 

fredag 2 augusti 2019

Överstinnan

Wahlström & Widstrand
Ännu en gång fick jag friska upp minnet vad det gäller frihetskriget i Finland, vinterkriget, fortsättningskriget och Lapplandskriget. Det är svårt att förstå hur Finland har kunnat föra krig mot mäktiga motståndare som Sovjetunionen och Tyska riket. Kvinnan som för ordet i Rosa Liksoms nya roman, Överstinnan, personifierar den finska historien. Hon lever väldigt nära den genom sin man , den 28 år äldre Översten. Här förekommer många kända män, som till exempel Överstens gamle gode vän Vidkun Quisling, Himmler, som badade bastu iförd långkalsonger och glasögon och till och med Führern själv. Översten och Överstinnan lever länge samman utan att vara gifta. De älskar verkligen varandra, men i och med giftermålet förändras Översten. Överstinnan ser hur kriget förändrar människor. Hon iakttar vad som händer utan att dra några slutsatser. Hon har tidigt kommit i kontakt med scoutröelsen, lottakåren och skyddskåren och hon hyllar tysk idealism; hemmet, religionen och fosterlandet. Kvinnan ska vara flitig och lydig och bereda sig på att bli mor. Överstinnan avskyr demokrati och liberalism och önskar en stark ledare. Hon lever livets glada dagar vid Överstens sida. Nu sitter hon som åldrad i sitt ensligt belägna blå hus och tänker tillbaka på sitt liv. Tuomas, hennes mycket yngre och numera frånskilde man, kommer varje morgon och kokar gröt åt henne. Hennes liv kan delas upp i fyra delar, barndomen, åren med Översten, livet med den unge Tuomas och så det ensamma livet i stugan vid Lappsjön med den storslagna naturen omkring. Överstinnan känner slutet nalkas; hon ångrar ingenting och har förlåtit de flesta och det mesta. Jag tyckte mycket om den här romanen. Rosa Liksom lägger inte fingrarna emellan. Fascismen och nazismen hade många anhängare i Finland. En och annan insåg väl att efter judeutrotningen skulle de korthalsade finnarna stå näst i tur. Naturskildringen är väldigt fin och framkallar bilder på näthinnan. Överstinnan är inte sympatisk, men det är svårt att inte tycka lite om henne då och då. Romanen är väldigt "tät"; det står mycket på de 173 sidorna.

Titel: Överstinnan
Författare: Rosa Liksom
Översättare: Janina Orlov
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 173

Överstinnan passar in på Ugglans och Bokens Läsutmaning Månadens språk som är finska

torsdag 1 augusti 2019

Helgfrågan v. 31


Mias sommaredition av helgfrågan lyder: Vad läser ni nu?
Lätt som en plätt. Jag läser en finsk polisroman som tilldrar sig på 30 - talet i Viborg. Poliserna cyklar omkring, folket är uppdelat i röda och vita och polisens arbete är säkert precis lika knöligt som det framställs. Den historiska bakgrunden verkar tillförlitlig. Blod döljer inget av Mikko Porvali i serien Karelen noir. 2 . Ska läsa del ett vid senare tillfälle.
Bonusfrågan: Vad gör ni nu - semester eller inte?
Packar upp efter sommaren. Tvättar efter sommaren. Försöker komma ihåg vad jag hade tänkt att jag skulle göra i höst. Försöker att inte klösa mina vansinnigt många och stora myggbett. Frågar mig (som vanligt): Vart tog den här sommaren vägen? Hur stora kommer inte de små barnbarnen att vara nästa sommar?