Påtvingade böcker

HELENA
undrar i     

vilka böcker vi tvingades läsa i skolan.
Rysande minns jag två titlar: Nässlorna blomma av Harry Martinson

Det tog bra många år innan jag hämtade mig från skolläsningen. Martinsons lyrik läste jag hela tiden däremot.
 
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf. Det var inte heller någon höjdare. Och den har jag aldrig läst om. Men - det är ju inte för sent!

Däremot älskade jag Det blåser på månen av Eric Linklater.

Ny radioföljetong startar idag

Den nya radioföljetongen är
En lång vinter av den irländske författaren Colm Tóibín från Dublin. Den  tilldrar sig i en bergsby i Pyrenéerna och grundar sig på en sann berättelse som Tóibín hörde under någon av sina många vistelser i Spanien. Romanen är egentligen en långnovell som ingick i  novellsamlingen Mothers and Sons från 2006. En lång vinter är en mörk berättelse från 50 - talet; ödesmättad som en grekisk tragedi och ett familjedrama. Nio avsnitt blir det.
Erik Andersson har översatt.; Norstedts 2012.
Läs vad jag tyckte när boken var ny  HÄR

Adjö, pojkar!

Idag lästes det 35:e och sista avsnittet av radioföljetongen 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar av Martin Shibbyes och Johan Perssons reportage från upplevelserna i diktaturens Etiopien. Den har redan utnämnts till en reportageklassiker.
Det går fort ibland.
438 dagar berättar om det dramatiska tillfångatagande i Ogadenprovinsen i diktaturens Etiopien, vistelsen i det beryktade Kalityfängelset i Addis Abeba, domen på 11 års fängelse och det diplomatiska spelet för ett frisläppande. Trots att vi alla vet hur det slutade, är ”438 dagar” oupphörligt spännande. Det är en text som går oändligt mycket djupare än de löpsedlar vi sett och de presskonferenser vi hört.
Martin Schibbye läser sina egna texter och i stället för Johan Perssons röst hör vi skådespelaren Martin Wallströms.
Den här boken var jag mycket skeptisk till. Aldrig hade jag köpt eller lånat den. Men uppläsningen med två olika röster var väldigt lyckad och den jag har lyssnat med stort intresse.
Men - idag tog den slut. Efter avslutad uppläsning fick också lyssna till en kort  intervju  där Persson och Schibbye berättade att det var svårare än väntat att anpassa sig efter frigivningen och boken. De är fysiskt fria, men ångesten, osäkerheten och rädslan lever kvar. Det blev en form av avprogrammering och sedan en post - bok - avprogrammering. De tänker mycket på kamraterna som sitter kvar i fängelset och om skräcken att bli bortglömd. De har wallraffat i fängelset. Det var nog så lätt att komma in men betydligt värre att komma ut.
Sicken tur att de hade papper och penna i fångenskapen!

Förlag: Filter 2013; Offside/Filter heter bokförlaget
Uppläsare: Martin Schibbye och Martin Wallström
Musik: Beväpna dig med vingar med Joakim Thåström
Inspelat av Lasse Ljungman Jansson på Visuellt ljud för Storyside
Mixning: Sven Nordström
Producent: Kerstin Wixe

Kaosutmaning 2.0

Tematrio - Bokrea

Veckans TEMATRIO

handlar bokrea. Lyran ber oss nämna tre fynd vi gjort på årets eller något annat års bokrea.
Jag har redan skrivit om mina reaköp i år, men idag hittade jag minsann en bok till, nämligen:

Rut Hillarp. Poet och erotiskt geni (1914 - 2003) skriven av eleven och sedermera vännen Birgitta Holm. Rut Hillarp debuterade 1946 och räknades till modernisterna. Allt vad hon skriver handlar om förhållandet kvinna - man. Och hon skriver på ett sådant sätt som ingen gjort tidigare. Rut Hillarp omgav sig alltid med mängder av män. Hennes stora kärlek är den svenske författaren Sivar Arnér. Rut Hillarp är en engagerad och omtyckt gymnasielärare i svenska, engelska och dramatik; hon fotograferar och gör experimentfilm.

En katedral av färgat glas. Shelley, Byron Keats och deras epok. Urval och presentation av Gunnar Harding.
De tre stora 1800 - talspoeterna verkar under romantikens storhetstid. Deras privata levnadsöden är äventyrliga. I boken finns också med några av deras främsta dikter i nytolkningar. Den fina omslagsbilden heter Det förtrollade slottet av Claude Lorraine. Troligen inköpt efter 2005?

Ulla Torpes doktorsavhandling heter 
Orden och jorden. Undertitel: En studie i Selma Lagerlöfs roman Liljecronas hem. Liljecronas hem är en lite förbisedd roman, men Ulla Torpe visar att här finns många typiska Lagerlöf - motiv och gestalter som tidigare inte uppmärksammats. Ulla Torpe vill inordna Lagerlöf i ledet av kvinnor som utvecklar idéer om kvinno - och miljöfrågor.
Köpt någon gång på tidigt 2000 - tal.

Arkan Asaad live

Att läsa Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad är lärorikt på många sätt men det efterlämnar en hel del frågor.
Att lyssna till författaren rätar ut en del av frågetecknen. Och i nästa bok, Blodrödare än röd, som kommer ut i augusti i år får man troligtvis ytterligare förklaringar.
Den självbiografiska romanen Stjärnlösa nätter handlar mycket om Amàr och hans Far och deras kraftmätning. Amàr tvingas av familj och släkt att gifta sig med sin kusin Amina. 
Det är förfärligt att läsa om den utfrysning som drabbar unge Amàr, 19 år, när han försöker protestera. Och den arma flickan som får sitta i flera år i Syrien och vänta på uppehållstillstånd i Sverige. Irak har ingen svenska ambassad och därför får Amina bo i ett litet rum i Syrien med ett litet kök och försöka hålla modet uppe. Enda förströelsen är ett dagligt besök på grönsakstorget. 
Migrationsverket i Solna avslöjar de rätta förhållandena för Amàrs familj och den krutdurk Amàr suttit på under flera år exploderar. Allt faller samman och det blir för tungt för honom. Livet är inte längre värt att leva.

Stjärnlösa nätter slutar ganska abrupt och det står klart att fortsättning följer, vilket ju också Arkan Asaad bekräftar.
Man förstår inte riktigt hur Amàr och hans familj ska kunna förlåta och glömma. Amàr/Arkan hävdade sin rätt och vann sin frihet, men till vilket pris? Amàrs far tycks ha glömt alla sina stränga krav och genomgått en metamorfos. Gift er med vem ni vill, säger han, utbilda er till det ni vill! Allt enligt Arkan Asaad, som nu har fått faderns erkännande och till och med får sitta i dennes ubåt till fåtölj.
Vad ska man tro?

Vårmånad

Bilden är lånad

I mars blånar skyn över gärden och fält
och bonden går ut med sin plog och sin vält
hans hjärta det klappar så lätt där han går
och ärlorna trippar så nätt i hans spår.

En dag ska han köra tolv säckar till kvarn.
Vad kakan ska smaka hans fru och hans barn.

Var står detta? Varför har jag den lilla snutten i bakhuvudet? Det är en liten visa. Jag ser också en bild för mig, möjligen en skolplansch, i ljusa färger föreställande en man som plöjer med två hästar. Solen skiner så klart och antagligen hoppar det fåglar i fårorna. Vet någon?
Två rader av andra strofen lade min syster till.

I mars

Det är som en tavla på siden
det lilla stycket natur:
ett rödhakebröst och en hängpil
med minutiös kontur.

Och bakom står luften och skälver
i någon ljusfylld valör,
och en vindfläkt prasslar i vassens
fint guldbruna tofsar och rör.

Man går och väntar på våren,
på något solgult och blont,
på nyplöjda fält med ljusblänk
och måsar och mjuk horisont.

Jag står här på fältet och spanar
i brisens stickande fräs
om ej en lärka skall pila
rakt upp ur tuvornas gräs. 

Hans Dhejne 1891 - 1986

North to Alaska

Eowyn Ivey som debuterade med The Snow Child, är född i Alaska och bor fortfarande där med man och två barn. Snöbarnet heter boken på svenska, i översättning av Klara Lindell på Bazar förlag 2013.
Nu har jag läst Snöbarnet, men jag tycker att omslaget på originalutgåvan är vackrare så jag väljer den bilden. 
Ett medelålders, barnlöst par flyttar från Pennsylvania till Alaska på 1920 - talet.
Mabel är dotter till en litteraturprofessor och Jack har inte heller någon erfarenhet av det hårda arbete som väntar en bonde i Alaska. Klimatet är hårt. De bor ensligt, men stiftar efter en tid bekantskap med Esther och George och deras söner, speciellt då Garrett, som blir till stor praktisk hjälp.
Mabel och Jack sörjer ett barn som dött för dem och har väl gett upp hoppet om ett nytt.
Naturen och djurlivet beskrivs alldeles fantastiskt av författarinnan. Det märks  att hon är på mammas gata.  Skogen, pulsandet i snön, rävar, vargar, en och annan björn och järv; jakt och fiske - man tycker sig vara där.
En dag bygger Mabel och Jack ett snöbarn och förser henne med röd halsduk och mössa. Nästa dag ser man ett barns svaga fotspår i snön; mössa och halsduk är borta. Mabel spanar envist och en vacker dag ger spaningarna utdelning, men när hon berättar om den skygga, ljushåriga lilla flicka hon skymtat i skogen misstänker man att Mabel blivit "stugsjuk" och tappat kontakten med verkligheten. 
Men Jack och alla de andra får tänka om. Så utvecklar sig en vacker barn/föräldrarelation mellan Jack, Mabel och naturbarnet Faina, som helst sover ute i skogen. 
Åren går och med tiden möts även Garrett och Faina och inte helt oväntat blir de förälskade.
Det vilar något av saga och legend över den här vemodiga berättelsen. Mabel har en bok med ryska sagor i sin bokhylla och där finns en berättelse med bilder om ett gammalt barnlöst par som bygger en snöflicka. Mabel vill helst inte läsa slutet på den sagan...
Eowyn Ivey arbetade i en bokhandel där hon stötte på Freya Littledales berättelse om snöflickan som i sin tur byggde på den ryska sagan.  
Eowyn Ivey blev inspirerad.
Jag tyckte mycket om Snöbarnet, men översättaren har inte gjort sitt jobb.