Året med 13 månader

Åsa Linderborgs senaste bok har titeln Året med 13 månader. Tieln har hon lånat ifrån en film av Fassbinder.  Med hjälp av dagboksanteckningar mellan 3 september 2017 och 3 oktober 2018 skildrar hon ett turbulent år i svenskt kulturliv. 2000 sidor har bantats ner till 500. Själv skakas hon både yrkesmässigt och privat. Åsa Linderborg arbetade som kulturchef på Aftonbladet när Benny Fredriksson, chefen för stadsteatern, begår självmord. Såväl Aftonbladet som Åsa Linderborg själv lastas för sin hårdhänta hantering av Benny Fredriksson. Åsa Linderborg rannsakar sig själv och Aftonbladet. Hon hävdar att det viktigaste för henne alltid är sanningen, men hon ångrar sin text om Benny Fredriksson. Hon skäms för sin yrkeskår som hon anser företräder en mobbningskultur som är accepterad. Hon anser att det begicks många övertramp under me too.  Åsa Linderborg konstaterar att hon och hennes mor är de enda i familjen som födda in i arbetarklassen. De håller fortfarande på att älta sina klassresor. Sven Wollter signerar en bok med socialistiska hälsningar till henne. Åsa Linderborg har avlägsnat sig ganska långt ifrån sitt ursprung. Hon lever ett bekvämt, privilegierat liv med två vuxna barn, Maxim och Amanda. Barnens far, Anders, har hon goda förbindelser med, men han har blivit kasserad till förmån för den vidunderlige P, som visserligen är mycket äldre än Åsa, men ändå i Åsas ögon helt fantastisk. När hon sedan själv blir ratad för en yngre kvinna skakas hennes värld i sina grundvalar. Detta tillsammans med Benny Fredrikssons självmord blir väldigt tungt för henne. Men hon har många axlar att gråta emot. Bland annat visar sig Lena Andersson och hennes man Björn Linnell vara omistliga vänner i allt elände. Åsa Linderborg är 51 år och börjar oroa sig för sitt fysiska åldrande. Hon är öppen med sina sorger och bedrövelser; tillkortakommanden och klander. Jag blir full i skratt när den vassa Åsa Linderborg möter Horace Engdahl och Ebba Witt Brattström på Svenska akademiens mingel och blir star - struck och tom i bollen. Precis som en antagligen blivit själv. Även om en ofta inte håller med Åsa Linderborg så är Året med 13 månader en sympatisk, sorgsen bok som berör. En tycker sig komma nära författaren och lever med under det eländiga året. Många kända namn passerar revy. Ibland luftar hon sina aggressioner mot en eller annan person och då småfnissar en. Livet är för viktigt för att inte dokumenteras, säger Åsa Linderborg. Och visst har hon rätt.

Titel: Året med 13 månader

Författare: Åsa Linderborg

Förlag: Polaris

Tryckår: 2020

Antal sidor: 494 sidor
 

Fem en fredag v. 44: Aldrig säga aldrig

 elisamatilda: Fem en fredag v. 44: Aldrig säga aldrig

1.  Nämn ett band/artist du gillar men aldrig har sett live

Jag hade gärna velat se en föreställning med David Bowie

2. Vad är en maträtt du aldrig testat?

 

Surströmming

3. Vilket land tror du att du aldrig kommer besöka?

 

Sydafrika

4. Vilken aktivitet tror du att du aldrig kommer testa?

 

Bungyjump

5. Vad är något du gjort men innan trodde du aldrig skulle göra?

Gifta mig

Utlottning - Bibliotekarien i Auschwitz

Boklysten: 

Jag råkade få en dubblett av Bibliotekarien i Auschwitz och lottar nu, enl ök med Bokförlaget Polaris, ut det extra exemplaret. Den här utlottningen kommer att å parallellt här på bloggen och på Instagram så att även de som inte har Instagram ska kunna delta.  För att delta i utlottningen ska du

1. Anmäla här på bloggen att du vill delta

2. Tipsa om tävlingen på din blogg/Facebook (och tala om var du tipsat så jag kan hitta det)

3. Tipsa mig om bra läsning som engagerar

4. Lämna mailadress där jag kan nå dig om du vinner

Utlottningen går ut Måndag 2 november kl 23.59

 

Helgfrågan v. 44

Mia är redan inne på vårens böcker 2021 i sin helgfråga: 

Har du spanat in något nytt som du vill läsa? 

Jag har faktiskt hittat ett par stycken

 

 

 

Bonusfråga: Tänker du fira Halloween? 

Nej, absolut inte. Men vi tänder ett ljus på svärföräldrarnas grav

Veckans kulturfråga v. 44 2020

enligt O: 

Veckans kulturfråga: Vilka är dina favoritskildringar av hösten? 

Vill du läsa? av Elsa Beskow. Den första läseboken under  under första skolåret. 1935 kom den första upplagan som användes av skolbarn under tre decennier. Den är fin och innehåller många djupa sanningar som till exempel: Mor-mor är rar... Och fina dikter som 

Det glimmar i guld och i klaraste rött, Det prasslar så sakta i parken, ty hösten är kommen och björkar och lönn de fäller nu bladen till marken... (Ur Höstvisa). 

Höstlig kvartett av Barbara Pym handlar om fyra udda personer på ett kontor som alla närmar sig pensionering. De är inte vänner precis, men en av männen som är lite kyrklig utav sig hjälper i alla fall en av kvinnorna när hon blivit bostadslös. Det händer inga stora saker. Alla fyra är upptagna med att leva sina små liv. Alla är ensamma och barnlösa och verkar inte så socialt begåvade. Barbara Pym är en mästare på den här sortens berättelser. Höst i överförd betydelse alltså.

1. Höst

Med sin långa svarta näbb,
hackar en mossfärgad gröngöling
vita små myrägg ur bergsskrevan.
Röd är hans luva
röd som rönnbärsklasen
vilken förbindligt närmar sig fönsterglaset
sakta knackar och viskar:
Sommaren är förbi
sommaren är förbi
men hösten är en underbar tid!

Lennart Hellsing 
 

Tisdagstrion v. 44

Ugglan&Boken: Vecka 44: Parhästar/duos/kärlekspar (etc.) i litteraturen

1. Pelle Svanslös och Maja Gräddnos i Gösta Knutssons bokserie om Pelle Svanslös

2. Berättelsen om Tristans och Isoldes kärlekssaga kommer från den keltiska traditionen. Den har  berättas på många olika sätt bl. a. som opera av Richard Wagner. Tristan ska åka till Irland och hämta hem Isolde som ska gifta sig med Tristans farbror kung Marc i Cornwell. På vägen hem dricker de en kärleksdryck som Isoldes mor skickat med till bröllopet. Tristan och Isolde blir kära så klart, men - vad har de för det? Jag har läst Tristan och Isolde av

3. Elio och Oliver är kärleksparet i Call me by your name av André Aciman. Unge Elio blir hals över huvud förälskad i 30 - årige Oliver som hyr en gäststuga av hans föräldrar. Det är så fint och varsamt skildrat och resultatet är en ovanligt vacker berättelse om kärlek.

Bonus: Mamma Mu och Kråkan av Jujja och Tomas Wieslander. Ett gudomligt par. Ryck mig i vingen!

En smakebit på søndag

" När jordnötsexperten Alexandr Stjukin i januari 1942 somnade in vid sitt skrivbord blev han den förste att dö av de vetenskapsmän som svalt ihjäl på institutet för växtförädling vid Isakstorget i Leningrad. Under den tre år långa tyska belägringen skulle fler följa. I en stad plågad av svält, sjukdomar, artillerield och råttor galna av hunger var Alexandr Stjukins död knappt något att ens höja på ögonbrynen åt. Han var bara ytterligare en kropp i den ändlösa hanteringen av de döda. Men för hans kollegor blev han det första offret i deras gemensamma kamp. Alexandr Stjutkin dog omgiven av prydligt katalogiserade lådor med fullt ätbara fröer av vete, korn och havre. Fler än 200 000 fröprover till en vikt av flera ton fanns inom räckhåll. I den palatsliknande byggnaden fanns även potatis, majs och proteinrika baljväxter. Men den enorma samlingen av fröer från fem kontinenter var det ingen som rörde."

Från sidan 13 i Den stora fröstölden av Jens Nordqvist. Historiska media. 2020

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser; utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Dottern

När jag läser Lena Andersson som är så klok, eftertänksam och förnuftig känner jag mig som raka motsatsen. Det kan visserligen inte Lena Andersson hjälpa. I den senaste romanen, Dottern, tycker jag att hon känns mera humoristisk och där finns en värme som jag inte mött tidigare. Hon förstår verkligen Ragnars dotter Elsa. Båda har  åkt skidor på elitnivå, till exempel, med allt vad det innebär av träning, tävlingar, valla och kännedom om snö. I Sveas son mötte en Ragnar Johansson, slöjdlärare, med en bestämd uppfattning om hur en riktig människa bör vara; hederlig, inte sticka ut och göra klart det en börjar på. Ragnar tror på fasta värden. Han blir idrottsförälder åt Elsa och skjutsar henne till träningar och tävlingar under tio år. Trots många långa mil i bilen talar de inte så mycket med varandra. Inte heller förstår familjen vad som händer när Elsa börjar minska sina matportioner och ökar på träningen. Typisk idrottsanorexi. Pappa är besviken. Elsa längtar efter frihet. Hon vill läsa lingvistik; om språkets ursprung. Hon åker som au pair till USA och studerar vid Berkley. Här visar det sig hur mycket hon tagit med sig hemifrån. Hon försöker införa medbestämmanderätt i sin första värdfamilj varpå de säger upp henne. Även den andra värdfamiljen säger tack och adjö. Elsa är märkligt oberörd, men hon vill inte arbeta. Hon vill utvecklas som person. Elsa vandrar omkring i Los Angeles och njuter av friheten. Hon äter på små syltor och är helt anonym. Hon diskuterar mycket med sina kurskamrater; kulturerna krockar. Elsa hon visar sig vara sin fars dotter i stort som i smått. Dottern har undertiteln En berättelse om folkhemmets upplösning. Sveas son har undertiteln En berättelse om folkhemmet. Lena Anderssons karaktärer är bärare av idéer framför allt. Men LA har helikopterseende och överblick och kan sammanfatta. Det är mycket intressant att läsa henne. Jag kan inte annat än tycka att Elsas kamp med hungern, ätandet och träningen verkar självupplevd. Ångest är inget för familjen Johansson men ångest är vad jag känner när jag läser om denna ensamma strid. Många tidstypiska företeelser väcker åtskilliga minnen hos läsaren. Javisst, ja! Precis så var det!

Fem en fredag v. 43: Hopkok

 elisamatilda: Fem en fredag v. 43: Hopkok

1. Vad är det närmsta du kommer ren magi?

Bäbisar

 

2. Vilket är det största misstaget du gjort i köket?

Det började redan i skolköket när jag gjorde soppa av något som skulle varit en pudding av något slag. Listan kunde bli lång.

 

3. Om du skulle få ett ärligt svar på en valfri fråga, vilken fråga skulle du ställa?

När är pandemin över?

 

4. Om du skulle begrava en skatt, var skulle du gömma den?

Under någon taggig rosenbuske i trädgården

  

5. Vad skulle dina nära och kära tro att du gjort om du skulle bli anhållen av polisen? Att jag varit i slagsmål? Förargelseväckande beteende?

 

Helgfrågan v. 43

Just nu läser jag Dracula. Myt och verklighet av Katarina Harrison Lindbergh. Det är Dracula, eller Vlad III som syns på omslaget. Mia undrar i sin helgfråga v. 43 vad vi läser just nu.

I bonusfrågan undrar Mia om längtar till vintern. Mitt svar är nej. Jag är nöjd som det är nu minus regnet. Frisk luft men inte kallt; lite vind och fina höstfärger.

Veckans kulturfråga v. 43: Vilka böcker planerar du att läsa under läslovet?

  

 enligt O: Vilka böcker planerar du att läsa under läslovet nästa vecka? 

 

Potatislov kallades höstlovet förr i tiden. Då cyklade en runt på gårdarna och plockade potatis. Inte jätteroligt, men det medförde lite egna pengar. Ganska nyttigt, egentligen.

Nästa vecka ska jag läsa en gammal roman som nu kommit ut på nytt, nämligen I som här inträden av Astrid Väring. Den handlar om mentalsjukvården på 40 - talet och har nu fått ett efterord av Kristina Sandberg. Astrid Väring är ett namn jag känner till genom föräldrarnas bokhylla. Atrium förlag

Den stora fröstölden av Jens Nordqvist handlar om svält, plundring och mord i växtförädlingens århundrade. Det är ett reportage om framtidens mat. Författaren följer växtförädlingens dramatiska och ganska okända historia under 1900 - talet. Historiska Media.

Om jag hinner ska jag också läsa Samtycket av Vanessa Springora, en uppmärksammad debutbok om den 13 - åriga flickan som möter den berömde  mycket äldre författaren och det förhållande som utvecklas dem emellan. Detta hände på 80 - talet men det är först nu Vanessa Springora kommit sig för att skriva boken.

Tisdagstrion v. 43: Vecka 43: Gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro)

Ugglan & Boken

Vecka 43: Gudar, väsen, tomtar & troll (mytologi och folktro)

Per Faxneld, Offerträdet. Fyrtiofyra folkgotiska berättelser. Här är jag utanför min comfort zone, men det fungerar ganska bra. Berättelserna är väldigt korta och rör sig i ödsliga trakter i mörka skogar. Författaren är docent i religionshistoria och specialist på ockultism och satanism. Mimmi Strinnholm har gjort fina illustrationer. Det är en liten läcker bok i knubbigt format

Jan Fridegård, Trägudars land. Romanen tilldrar sig under vikingatiden. Ausi och Holme är ett ungt trälpar som får en flicka som deras ägare sätter ut i skogen. Holme hämtar hem henne igen och de flyr. De träffar på missionärer som vill omvända dem till från deras asatro till kristendomen. Detta är första delen i en trilogi. Del två och tre: Gryningsfolket och Offerrök

Madeline Miller, Kirke. Redan på första sidan möts en av najader, nymfer, titaner och de gnälliga gudarna på Olympen. Madeline Miller tar avstamp i när Kirkes mor möter hennes far, Helios, när han hälsar på Okeanos i dennes praktfulla palats.

Meningarna

Johanna Ekström är dotter till akademiledamoten Per Wästberg och hans exhustru, författaren Margareta Ekström, född 1930. 2012 kom hennes självbiografiska bok, Om man håller sig i solen. Den handlar om uppväxten i Stora skuggan med de superintellektuella föräldrarna som var sådana esteter att de inte tålde åsynen av en Wettex som låg framme. Nu har hon skrivit en sorgsen och finstämd roman, Meningarna,  om sin mor, som hon ändå inte kunde känna samma varma närhet till som hennes bror gjorde. Johanna har tillgång till moderns dagböcker och hon förstår att relationen mellan mor och mormor kanske inte heller var friktionsfri. När modern är sextiofyra år får hon en stroke och mister  orden, vilket ju är helt hjärtskärande. Bror och syster vårdar modern i hemmet under mer än tjugo år men till slut måste de fatta beslutet över moderns huvud om att placera henne på ett äldreboende. Johanna känner av en blandning skuld, vrede, sorg, medkänsla och plikt. Hon kan inte som brodern få modern att skratta eller umgås med henne på ett lätt och naturligt sätt. Johanna Ekström har fått kärleken till orden av sina båda föräldrar och hon kan verkligen förvalta sitt arv. Jag får känslan av en bortvänd, sval mor, som också kan använda orden till att dölja och släta över. Johanna har inte fått  den kärlek hon har behövt och längtat efter. Johanna blir mamma till sin mamma. Sedan går hon hem och är mamma åt sina barn. En läser vartenda ord i Meningarna. Den ger upphov till många tankar och skulle antagligen passa bra i en läsecirkel.

Titel: Meningarna

Författare: Johanna Ekström

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 191

En smakebit på söndag

 
Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utv det vi just läser. Utan spoilers förstås. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan.

"Första gången jag mötte Otto," sa Madame Vidal till mig där vi satt mitt emot varandrai det morgondunkla, av böcker belamrade vardagsrummet i hennes lilla tegelhus på Portland Street i Whitefield, åtta stationer från Manchesters centrum, "var i april 1935 - en dag då där från tidiga morgonen till sena kvällen föll det ljuvligaste regn över Königsberg; ett milt uppfriskande regn som tvättade gatorna rena, fick marken i Sternengatten att ånga och lindarna att inom loppet av några få timmar veckla ut sina små ljusgröna blad. Ja, så oförglömlig var i själva verket den där dagen", sa hon, " att jag alltsedan dess, närhelst jag känner lukten av fuktigt gräs slå emot mig, ser vår länge sedan utplånade barndomsstad framträda med en nästan övernaturlig skärpa för min inre syn: det magnifika slottet, katedralen på Kneiphof  och det underbara Altstadt med sina gedigna stenhus, korsvirkesfasader, skramlande spårvagnar, flanörer, kullerstensgator och gatlyktor i smidesjärn."

Från sidan 5 i Minnestrådar av Carola Hansson. Fler smakebitar HÄR

Sara Danius

Nu har jag äntligen Sidenkatedralen och andra texter av Sara Danius i min hand. Och jag kan konstatera att jag bara läst en av texterna i boken tidigare. Det är Min första krets: Sommarprogram 2013. Jag ser verkligen fram emot att läsa om Aleksijevitj, Camilla Thulin, Selma Lagerlöf, Balenciaga och Marcel Proust.

Fem en fredag v. 42: Rutiner

Kalmar Läns museum

elisamatilda: Fem en fredag: Rutiner

1. Hur ser din morgonrutin ut?

Kaffe, tidningsläsning och radio. Sudoku. I sängen

 

2. Hur ser din kvällsrutin ut?

Te, knäckebröd. Någon seriedel eller två. Sent i säng

 

3. Vad måste du göra varje dag?

Dricka vatten. Promenera. Borsta tänderna

4. Har du någon rutin som andra troligtvis inte har?

Vet inte vad det skulle vara

5. Vad gör du sällan som andra gör?

Kollar Instagram

Helgfrågan v. 42

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 42

Jag tycker att det är snyggt när en bokserie har omslag som matchar

Har du något exempel?

 

 

Nyöversatt Glück

 

Översättning: Stewe Claeson

Jag slutade tycka om kronärtskockor när jag slutade äta

smör. Fänkål

har jag aldrig tyckt om.

En sak som jag alltid hatat

med dig: jag hatar att du vägrar

ha folk på besök. Flaubert

hade fler vänner och Flaubert

var en enstöring.

          Flaubert var galen: han bodde

          med sin mamma.

Att bo med dig är som att bo

på en internatskola:

kyckling på måndagar, fisk på tisdagar.

          Jag har djupa vänskaper.

          Jag är vän med

          andra enstöringar.

          Varför kallar du det rigiditet?

          Kunde du inte kalla det smak

          för vedertaget bruk? Eller är din hunger efter skönhet

          fullkomligt tillfredsställd av din egen person?

Och en annan sak: säg en enda annan människa

som inte har möbler.

          Vi äter fisk på tisdagar

          därför att den är färsk på tisdagar. Om jag hade körkort

          skulle vi kunna ha det på andra dagar.

          Om du nu är så himla upptagen

          med precedensfall, tänk på

          Stevens. Stevens

          reste aldrig; det betyder ju inte

          att han inte visste vad nöje var.

Nöje kan så vara men inte

glädje. När du lagar kronärtskockor,

laga dem till dig själv.

Ur Meadowlands (1996). Diktsamlingen utkommer på svenska på Ramús förlag under november.

Vi läser

Veckans kulturfråga v. 42

enligt O: 

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?

Vad gör hen så bra?

Vid den här tiden borde det ha varit ett herrans liv omkring Margaret Atwood. Hon borde äntligen ha fått Nobelpriset i litteratur. Hon är så mångsidig och väldigt speciell. Hon skriver dikter romaner, noveller litteraturkritik och essäer. Allt med samma elegans. Hennes mest kända verk är dystopin Tjänarinnans berättelse som finns som opera, balett, film och TV-serie. Vid ett besök på biblioteket hittade

jag en bok med titeln Mitt Nyfikna jag. Den hade jag inte hört talas om tidigare. Undertitel: Texter 1970 - 2005. En väl använd femma. Ingen kan påstå annat än att hon är både uppmärksammad och prisbelönt, men jag vill ta upp henne ändå eftersom det i så många år varit ett självklart namn i nobelprissammanhang.

Jag skulle vilja säga att den läsande allmänheten har bättre reda på sig vad det gäller Atwood än Svenska Akademien. Men nu har de i alla fall gjort ett bra inval av ny akademiledamot att sitta på Kristina Lugns stol. Steve Sem Sandberg är ett utmärkt val.

Vecka 42: Fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

Ugglan & Boken 

Vecka 42: Fiktiva karaktärer jag kan tänka mig att döpa ett husdjur efter

1. Achilles (som i The Song of Achilles av Madeline Miller) passar både hund, katt och häst.

2. Alice (som i Alice i Underlandet) av Lewis Carroll) passar både hund, katt och kanin

 

 

 

3. Assunta (som gamla visa farmor i Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella) passar barsk kattdam 

Vet inte riktigt varför det bara var namn på A som dök upp. Alla namnen  innehåller ett s-ljud.

En smakebit på søndag

"Eftermiddagen när Margio dödade Anwar Sadat var Kyai Jahro förnöjt upptagen med fiskarna i sin damm med inget annat sällskap än de saltstänkta dofterna som blåste in mellan kokospalmerna och höga toner från havsbruset, resterna av en storm som kröp förbi sjögräs, eldkronor och korallbuskar. Kyai Jahros damm låg i en vanskött kakaoplantage där frukterna var så smala och torra att de mer påminde om chilipeppar än kakao. Plantagen var bara till nytta för fabriken som kom och lade beslag på bladen varje eftermiddag. En å som vimlade av ormhuvudfisk och ål rann genom plantagen, och ån omgavs av ett träsk som tog upp överflödet av vatten när den svämmade över. En kort tid efter att plantagen hade gått i konkurs hade det börjat komma folk som markerade ut odlingsmark i träsket. De rensade bort vattenhyacinterna och de täta snåren av vattenspenat, och planterade ris. En av dem var Kyai Jahro."

Från sidan 7 i Tigermannen av Eka Kurniawan

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheteen som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.