Bokbloggsjerka 31/3 - 3/4

Annika frågar i sin Bokbloggsjerka 31 mars - 3 april
"Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc." Lätt fråga. Ja, det är väldigt viktigt med research. Jag vill inte sitta och upptäcka att författaren har fel i sakfrågor. Däremot ska researchen bakas in berättelsen så att det inte verkar som utförd research. Det får inte bli kunskapsredovisning. Se här, det här har jag just lärt mig.

Exempel på bra research: Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset. Författaren kan sin medeltidshistoria. Ytspänning - thriller i dykarmiljö av Aino Trosell. Författaren hade satt sig väl in i dykarens vardag och villkor.

Olikhetsutmaningen: Liv och död

enligt O
Veckans två ord i olikhetsutmaningen är liv och död och jag vill att ni berättar om böcker, film, tv-serier eller annan kultur som kan kopplas till detta motsatspar.
Livet är ett i vinden vacklande hus: dikter 1973 - 1986 av Sirkka Turkka i över sättning av Bo
Carpelan 1987, innehållande bland annat en dikt med den oemotståndliga titeln "En gång blev jag nästan bjuden på ett bröllop". 2015 kom En hund i strumpyxor: dikter 1989 - 2013.
Sirkka Turkka föddes 1939 i Helsingfors. Hon utbildade sig till stallmästare, men blev snart författare på heltid.
Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en." Kroppens sällsamma liv efter döden tillägnas Underbare Ed

En läsupplevelse

Marilynne Robinson föddes 1943 i Idaho i en presbyteriansk familj. Numera bor hon i Iowa City och tillhör en kongregationalistisk församling där hon ibland predikar. Hon är mycket influerad av Jean Calvin som verkade som reformator på 1500 - talet vid sidan av Luther. 2016 blev MR teologie hedersdoktor i Lund. Gilead är Marilynne Robinsons andra roman. Den kom ut 2004, tjugofyra år efter hennes första, Systrar. Gilead är en fiktiv småstadshåla i Iowa. Det bibliska Gilead ligger öster om floden Jordan. I Gilead möter vi 1956 den 76 - årige prästen John Ames. Hans hjärta är svagt och han inser att den sjuårige sonen kanske inte har sin far så länge till. John Ames älskar världen och livet. Han vill inte bli gammal och inte vara död. Själva existensen är ett mirakel för honom. Nu bestämmer han sig för att skriva ett brev till sonen där han berättar om sitt liv. Det blir en blandning av dagbok, minnen, släkthistoria och religionsfilosofiska reflektioner. John Ames har en mycket yngre hustru. Hon kom till kyrkan en regnig, välsignad pingst och efter en tids bekantskap säger hon: Du borde gifta dig med mig. Och så gör hon det. John Ames älskar ensamheten och tystnaden i kyrkan i gryningen. Hans bäste vän (men inte meningsfrände) pastor Boughton har en rad barn. Ett av dem, Jack, är en riktig olycksfågel. Den gode och vänlige John Ames har svårt att tycka om honom. Han anser att Jack är ohederlig och rent av elak. Jack förorsakar mycken sorg för sin familj. Jack är det svarta fåret och den förlorade sonen. Men Jack är den som älskas mest av fadern. Kärleken är helig. Hur värdigt dess föremål är har egentligen ingen betydelse, skriver John Ames. I Ames egen familj finns den skötsamme tio år äldre brodern Edward, familjens stolthet. Han reser iväg för att studera i Tyskland och kommer hem som ateist - till stor sorg för föräldrarna. Gilead inleds med att John Ames och hans far söker upp farfars grav i Kansas. Farfar var en stridbar, enögd abolitionist (motståndare till slaveriet) som manade sina församlingsbor ut i strid från predikstolen iförd blodig skjorta och pistol. John Ames far blev pacifist. Här är många far/son - relationer. I Gilead möter en många religiösa rörelser, många litterära och bibliska referenser och amerikansk historia. John Ames är en älskvärd och mångfacetterad man och en mycket mänsklig präst vars största synd är avund. Han är ödmjuk och humoristisk och han gläds över de små tingen i tillvaron.
Gilead är en fantastisk roman som en måste ge sig tid med. Texten är inte indelad i kapitel och det gör kanske att den upplevs som tyngre än den egentligen är. Språket är utmärkt och översättaren Niclas Nilsson förefaller ha gjort ett bra arbete. Jag har tagit mig mycket god tid med Gilead och jag har blivit väldigt förtjust i brevskrivaren. Jag har slagit upp mycket och lärt mig massor om degansikten, religiösa rörelser, poeter, jayhawkers, osv. Jag gillar den sortens läsning som en får stångas med. De två övriga delarna i denna triptyk heter Hemma och Lila.  Marilynne Robinson är inte bara romanförfattare. Hon är essäist också. Ett nobelpris i litteratur vore på sin plats. Pulitzerpriset har hon redan fått. Och en en hel massa andra priser.

Fem om da´n - klarar vi det?

Anna  på och dagarna går utmanar oss:

Visst minns ni den där rekommendationen om att man skall äta minst fem grönsaker/frukter om da'n? Nu tycker jag att det vore roligt att utmana bloggkommunityn på en femomda'nare. Visst vore det kul med fler samtal här på bloggarna? Kan vi skapa lite aktivitet på varandras bloggar genom att kommentera hos fem bloggare varje dag? 

Kanske vill någon hänga på? Jag har börjat så smått redan denna veckan och hoppas att du också har lust att köra fem om da'n. 

Sprid ordet och kommentera hos en bloggare som du känner eller en som är alldeles ny. På bokbloggar.nu finns alltid fina inlägg att läsa. 

Kulturkollos veckoutmaning

Kulturkollo: Veckans utmaning: Din bästa plats i sydsverige.
Jag väljer en bit kuststräcka på ostkusten strax söder om Åhus. En underbar strand, klart och fint (och kallt) vatten; tallar, vresros, gulmåra och backsippor. Dit kan en dra sig och bara vara. Där läser en som mest och bäst.
Litterära referenser: 

En berättelse från kusten av Birgitta Trotzig
En skildring från det medeltida Aos. 1961

Fiskarens påg av Walter Nilsson
Författaren berättar om sin uppväxt i Yngsjö på 40- och 50 - talen. 1978

Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson.
Om den s. k. yngsjömörderskan Anna Månsdotter, som blev den sista kvinnan som avrättades i Sverige 1890. 2013

Nils Tufvesson och hans moder: en bonderoman av Gustav af Geijerstam
En psykologisk skildring av mordet i Yngsjö på 1880 - talet. 1902

Den fjärde spelpjäsen av Christer Nylander
Deckare. 2005

Bryggan av Chestin Juhlin.
Kriminalroman. 2013   

Tematrio - Tid i titlar

Lyrans tematrio:  Tiden går, men allt består eller hur är det man brukar säga? Många romaner handlar om tid på olika sätt och många har dessutom någon form av tidsangivelse i titeln. Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid! 

1. Tokyo år noll  av David Peace.  Inspektör Minami är nästan medvetslös av svält och sömnbrist. Han vacklar runt i ruinerna av den kejserliga huvudstaden år1946; en besegrad, ockuperad, förnedrad och nödlidande stad. Minami plågas av nederlaget men också av minnen av övergrepp han själv har begått som soldat i Kina. Varför se till att individuell rättvisa skipas när den samhälleliga orättvisan är så himmelsskriande?
2. 4.50 från Paddington av Agatha Christie kom ut 1957. Den har filmats åtskilliga gånger. En kvinna ser från ett tåg hur ett mord begås på ett annat. Hon berättar för polisen, som inte tror henne. Då vänder hon sig till Miss Marple, som tar det hela på allvar och naturligtvis löser fallet. 

3. Grymma april av Ismail Kadaré tilldrar sig i Albanien i början av 1900-talet. Kanun är det som styr bybefolkningen i den lilla bergsbyn. Den unge Gjorg Berisha tyngs av kravet på att han måste ta ut blodshämnd för sin bror, det fyrtiofjärde offret i en vendetta som pågått i sjuttio år.
Det råder en ödesmättad stämning i hela romanen; språket är kärvt och avskalat. Grymma april gör ett outplånligt intryck. 

Den sista kvinnan

Det gick fort och lätt att läsa Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir. Maria och Flóki dricker ett glas champagne på nyårsafton och han förkunnar att hon är kvinnan i hans liv, men att han nu tänker lämna henne för en annan man. Jaha, men vi har ju varit gifta i elva år, säger Maria aningslöst. Jovisst, men nu är det ju som det är och Flóki tänker inte undandra sig ansvaret för de gemensamma två och ett halvt år gamla tvillingarna. Perla, som är dvärgväxt och bor i en lägenhet i källaren, blir Marias förtrogna och rådgivare. Perla är spökskrivare åt deckarförfattare och expert på parrelationer. Maria, som arbetar som biståndshandläggare och är väl förtrogen med allt lidande i världen, tycker inte att hennes personliga elände är så mycket att tala om. Hon ringer upp mannen i sitt liv med jämna mellanrum och de talar lugnt och sansat om olika saker. Mest är det Maria som ställer frågor eftersom hon inget förstått trots allt Flókis kvälls- och helgarbete. Flóki hälsar på då och då. Maria hoppas att han tänker komma tillbaka. Om inte annat så när adoptionsmyndigheterna hör av sig och meddelar att nu - efter sex år - väntar en liten flicka på dem! Man kan inte lura en liten flicka, säger Maria. Sedan uppenbarar sig Marias totalt okända biologiska pappa, Albert, och mormor visar sig ha levt något av ett dubbelliv! Så håller det på boken igenom. Logiken stämmer inte alla gånger. Vi får veta att Maria är kolossalt vacker och har hästsvans. Annars är det inte mycket med karaktärsbeskrivningen. Albert säger till Maria vid deras första och enda möte att hon är tredje generationens kvinnor som lägger band på sina känslor. Maria bestämmer plötsligt att den lille Björn, två och ett halvt år, ska klippas och nappen ska kastas åt änderna. Björn vill inte bli av med sina lockar och underläppen darrar. Hårfrisörksan näst intill vägrar, men Maria har bestämt sig. "Han ska växa upp till man och får inte visa några tecken till känslomässig svaghet"!!! Otroligt! Perla är den en får lära känna bäst. Hon håller inte precis tillbaka några känslor och besitter en viss klokskap och livserfarenhet. Det finns en viss ironisk humor i Den sista kvinnan som piggar upp. Man kan säga att romanen mycket handlar om identitet. Men det saknas psykologisk blick. Slutet kommer lite hastigt på och känns komprimerat och ofullständigt. Men ett visst driv finns det och allt är inte förutsägbart. Jag kan sträcka mig till en trea. Översättare: Arvid Nordh. Weyler förlag.

Jag blev nyfiken på skyrtårtan som nämns i boken. Den förefaller vara något i stil med vår cheesecake. Skyr är närmast släkt med yoghurt och tycks finnas även i Sverige i flera smaker.

1 paket kex med kanelsmak

1-2 burkar Vaniljskyr (500 gr)

0,5 liter grädde

2 burkar körsbärssylt

Smula kexen som en botten i en ungsfast form. Vispa grädden och skyren tillsammans och lägg ovanpå kexbottnen.

Häll sedan sylten ovanpå och jämna ut. Förvara i kylskåp i några timmar.

Olikhetsutmaningen : regn och sol

enligt O
säger sig ha sovit över Olikhetsutmaningen med två dagar.
Lite sent kommer alltså veckans olikhetsutmaning, inspirerad av vårvädret. De två orden för veckan är regn och sol. Din uppgift är att koppla ihop dessa ord med kultur av något slag.
I Kerstin Ekmans roman Guds barmhärtighet (Vargskinnet del 1) förkommer ett våldsamt regn som leder till en väldigt sinnlig och vacker kärleksscen mellan barnmorskan Hillevi Klarin som hämtas till sin tjänst i Svartvattnet av Trond Halvorsen. De båda tar sin tillflykt undan regnet under en väldig gran. Guds barmhärtighet är en fantastisk roman hela vägen dessutom.

I Främlingen av Albert Camus möter vi en man, Mersault, som känslolöst bevistar sin mors begravning. Därefter skjuter han oprovocerad en arab på stranden. Det jag minns väldigt väl är beskrivningen av den brännande solen. 

Av en ren händelse läser jag nu en bok där det förekommer mycket regn; ja, vatten över huvud taget. Gilead är Marilynne Robinsons roman om den till åren komne prästen John Ames som skriver ett brev till sin 7 - årige son. Gilead är första delen i en trilogi. De två andra delarna har titlarna Hemma och Lila

En smakebit på søndag

"Jag plågar mig inte med att tänka på min man som sover i en annan lägenhet ett par gator bort på sin älskares arm, utan ligger stilla som i graven i det dödstysta huset med öppna ögonoch koncentrerar mig på att andas in och ut. Jag lyssnar efter katten och försöker komma på om jag verkligen låste ytterdörren. Det är sex timmar sedan min man öppnade champagneflaskan och tillkännagav att han tänkte lämna mig för en annan man och jag har fortfarande hans fingeravtryck över hela kroppen. Jag sträcker ut handen i mörkret och trevar efter telefonen. Kom hem, skriver jag. Min man är vaken och svaret kommer omgående. " Från sidan 26 i Den sista kvinnan av den isländska författaren Audur Ava Ólafsdóttir.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Fler smakebitar HÄR

Helgfrågan v. 12

Mias bokhörna: Denna veckas fråga kommer från Midnattsord och så här lyder den: Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?

I allmänhet gillar jag inte långa, tillkrånglade  titlar, (men jag låter mig inte avskräckas).
Ta till exempel "Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)"
Bakom den titeln (som jag inte alls tycker om på något sätt) döljer sig Anneli Jordahls fina bok om Ellen Keys olyckliga kärlek. Titeln är ett citat ur ett brev.
Men jag tycker att den avslöjar och lämnar ut.

En annan alldeles onödigt lång titel: "Mary Jones historia : nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig : om mitt liv samt om Dolores & John Silver, så som jag fått det berättat för mej av dom själva". Roman om Mary Jones som var kökspiga på krogen Kikaren i Bristol som ägs av Long John Silver och hans hustru Dolores. Men jag läste boken trots det och den var högst läsvärd.

Spektakulära, ansträngda titlar som och effektsökeri tycker jag snarast blir avskräckande. "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" är ingen lockande titel; bara klumpig. Inte heller Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö eller för den delen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Vilket inte behöver betyda att inte böckerna är läsvärda.

Exempel på titlar jag gillar: Hitom himlen, Marmorängeln, Korparna, Du tysta källa, Åsa - Hanna, Camera, Blåst! - alltså korta titlar som inte avslöjar något.

Bokbloggsjerka 24 - 27 mars

Annikas bokbloggsjerka: "Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Annika fortsätter: Dennis Lehane ligger mig varmt om hjärtat och han har bl.a. skrivit avsnitt för The Wire, Boardwalk Empire och Bloodline. Jag vet inte hur det är för er men jag får en positiv känsla varje gång jag läser att han är delaktig i tv-serier som jag gillar."

Jag håller helt med Annika! Jag har läst Lehanes böcker, sett filmatiseringar och noterat att han varit med som manusskrivare i The Wire - en serie som jag älskade! och Bloodline som jag också tyckte var väldigt bra. Boardwalk Empire har jag bara sett enstaka avsnitt av. Lehane är - om jag inte missminner mig - före detta socialarbetare i det Boston han känner så väl. Det kan väl bidra till att han har en särskild infallsvinkel i det han skriver. Dennis Lehanes namn borgar för kvalitet.

Ann Cleeves romaner med den kärva huvudpersonen Vera Stanhope gillar jag och de har också filmatiserats som till exempel  Glasverandan
Serien hade titeln Vera, på svenska Ett fall för Vera

Jag har två förslag till filmatiseringar: Ruth Ozekis fina bok En saga om tidens väsen. I händerna på rätt filmmakare hade dett blivit en fantastisk film. 

När vi diskuterade Kanada i läsecirkeln var vi alla överens om att det skulle bli en jättebra film. Richard Ford skrev boken. 

Kulturkollos veckoutmaning

Kulturkollo: Veckans utmaningar handlar om personer, saker och händelser som förändrade världen, eller som kanske kommer att förändra den framöver. Jag presenterar flera uppgifter och ni väljer att besvara precis hur många ni vill.
Nu kör vi!

• Berätta om en verklig person som förändrat världen och/eller är en viktig förebild för dig. Jag beundrar människor med civilkurage. Anders Kompass är det senaste exemplet.

• Berätta om en karaktär i en bok, film eller tv-serie som förändrat ditt liv, eller ”bara” sitt eget. Scarlet O´Hara blev verkligen tvungen att förändra sitt bekväma liv

• Välj en uppfinning som du inte kan leva utan och/eller något du önskar skulle uppfinnas. Boktryckarkonsten. Så klart.

• Berätta om en historisk händelse som du tycker är viktig och/eller en historisk tid som fascinerar dig. Det moderna genombrottet 1870 - 1905, när så mycket förändrade sig och kvinnorna började ta för sig. Och skrev gjorde de också trots motstånd.

• Hur skulle just du vilja förändra världen? Eller gör du det kanske redan?     Bort med gruppindelning och åldersfixering

• Vad vill du absolut inte förändra? Finns det kanske någon förändring du helst skulle vilja sudda ut? Det måste ju bli trumpismen som väl fler andra  också valt att sudda skulle jag tro

Svara i din blogg, i en kommentar eller varför inte genom att dela en bild på instagram. Tagga eller länka, så att vi kan hitta dina svar och bilder.

Vem är Philo Vance?

S. S. Van Dine  var den amerikanske konstkritikern Willard Huntington  Wrights
(1888 – 1939) pseudonym när han skrev deckare. Han var en förgrundsgestalt i kulturella avant-garde - kretsar i New York under tiden före första världskriget. Wright skapade den omåttligt populära detektiven Philo Vance. SVT 1 visade idag  Det kinesiska rummets hemlighet, (The Kennel Murder Case) en film från 1933. Här finns det gott om stereotyper: den cyniske och otroligt begåvade huvudpersonen, detektiven Philo Vance (William Powell), den sköna mörka kvinnan (Mary Astor), den sköna ljusa kvinnan, journalisten som röker cigarr, har fötterna på bordet och hatten på svaj, dum polis och en rapp dialog. Handlingen tilldrar sig i ett moln av cigarr/cigarettrök. En man hittas skjuten och knivhuggen i ett rum som är låst från insidan. Av någon anledning tror man först att det rör sig om självmord, men det visar sig (spoilervarning!) röra sig om att mannen blivit mördad. Två gånger! Och av samma person! Ingen annan än Philo Vance kunde ha klurat ut hur det hela egentligen gått till.
Kul att se gamla filmer.

Världspoesidagen

Bild: W Carter

Världspoesidagen uppmärksammas den 21 mars varje år. 
Världspoesidagen instiftades 1999 av UNESCO. Syftet är att uppmuntra till att läsa, skriva, undervisa om och publicera poesi

---

Nocturne

Silverskira månskenskväll,
nattens blåa bölja,
glittervågor utan tal
på varandra följa.
Skuggor falla över vägen,
strandens buskar gråta sakta,
svarta jättar strandens silver vakta.
Tystnad djup i sommarens mitt,
sömn och dröm, —
månen glider över havet
vit och öm.

Edith Södergran 

Jag tror på den ensamma människan

Jag tror på den ensamma människan  

på henne som vandrar ensam  

som inte hundlikt löper till sin vittring,  

som inte varglikt flyr för människovittring:  

På en gång människa och anti-människa.  

Hur nå gemenskap?  

Fly den övre och yttre vägen:  

De som är boskap i andra är boskap också i dig.  

Gå den undre och inre vägen:  

Det som är botten i dig är botten också i andra.  

Svårt att vänja sig vid sig själv.  

Svårt att vänja sig av med sig själv.  

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.  

Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.  

Det opraktiska är det enda praktiska  

i längden. 

Gunnar Ekelöf 

The Weel

Through winter - time we call on spring,

And through the spring on summer call,

And when abounding hedges ring

Declare that winter´s best of all;

And after that there´s nothing good

Because the spring - time has not come -

Nor know that what disturbs our blood

Is but the longing for the tomb.

W. B Yeats 

Marskallt

Åka skridsko på ankdammen
- blånäsa och rödkind -
åka tefat i Långbacken
- snornäsa i motvind -
Frosten frasar under foten,
enen fryser ner i roten.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.
Stå och vänta på skolbussen
- blånäsa och rödkind -
leka sistan runt skolknuten
- snornäsa i motvind -
Gruset krasar under pjäxan,
flickan springer hem till läxan.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.

Britt G. Hallqvist 

Tematrio - Vårtecken

LYRAN har gripits av vårkänslor: "Den här veckan är det officiellt vår. Och för en gångs skull kommer temat inte att vara begränsat till litteratur eller kultur. Alla svar är OK på frågan "vad har du sett för vårtecken hittills?"

Den tredje ville inte vara med

1. Änderna i trädgården är ett av mina säkra vårtecken. Två hannar och en hona vartenda år. Ett par år har det lagts ägg och blivit små fina ällingar som sedan lotsats av sin mamma över gatan till dammarna i stadsparken.

2. Scilla, vita och blå krokusar några blåsippeblad och tulpanblad 

3. Längtan till landet och den lilla stugan vid havet.

Vårdagjämningen

Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten. Idag inträffade det kl 10:29 om en ska tro Wikipedia. Dag och natt är ungefär lika långa.
1889 skrev förresten Alfhild Agrell  VÅR! – skådespel i två afdelningar. 
Sonja Åkesson skrev:

VÅRKVÄLL

Den första vårdagen
kom det ingen post
och ingen hörde av sig på hela dagen.

Till middagsfärsen skalade jag lök:
ögonlocken skavde och fånades.

Hisslampan skar sig på kvällshimlen.

Barnet kom äntligen in
svettvått och flämtande
med en påse frusna fåglar.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!
 "She often suspected that her last words to herself and in this world will prove to be "You bloody old fool" or, perhaps, depending on the mood of the day or the time of the night, "you fucking idiot". As the speeding car hits the tree, or the unserviced boiler explodes, or the smoke and flames fill the hallway, or the grip on the high guttering gives way, those will be her last words. She isn´t to know for sure that it will be so, but she suspects it.  In her latter years, she´s become deeply interested in the phrase "Call no man happy until he is dead". Or no woman, come to that. "Call no woman happy until she is dead."
Från sidan 1 i The dark flood rises av Margaret Drabble.
Fler smakebitar HÄR 

Bästautmaningen - Saint Patrick´s Day

Lyran: Har ni burit grönt idag eller har ni blivit nypta? Dagen till ära vill jag att ni ska berätta om den bästa irländska romanen/författaren ni läst.
Det var minsann ingen lätt uppgift. Det finns så många bra irländska författare - kända och mindre kända. Jag har läst Edna O´Brien, Roddy Doyle, Dermot Bolger, James Joyce, Marita Conlon - McKenna, Tana French, Maggie O´Farrell, Anne Enright, Cólm Tóibin, m. fl. Men jag tror att jag ändå väljer en av de mindre kända författarna, nämligen

Nuala O'Faolain (1940 - 2008), irländsk journalist och författare, som bl. a. skrev två självbiografiska böcker Är du nå´n?: en tillfällig självbiografi där hon berättar om uppväxten i 50 - talets Irland med en alkoholiserad mor, en ansvarslös far och åtta syskon. Nästan framme fortsätter berättelsen om hennes liv. Hon skrev också romanen Drömmen om dig innan hon dog i cancer 2008. Hon väckte stort uppseende genom att låta sig intervjuas i radio om sin diagnos och sitt beslut att avböja behandling. 

Brev till min dotter

Brev till min dotter är en antologi med tretton bidrag. Tretton kvinnor skriver till döttrarna om sina liv; om erfarenheter de gjort; om misstag som de skäms över; om felaktiga val de gjort; om uppväxtförhållanden och - framför allt - om den stora kärleken till döttrarna. Som vanligt i antologier skiftar kvaliteten i de olika bidragen, men det de har gemensamt är just kärleken. De medverkande är: Elaine Eksvärd, Mia Skäringer, Therése Söderlind, Martina Montelius, Märta Tikkanen, Katarina Mazetti, Maxida Märak, Carolina Neurath, Anneli Furmark, Nabila Abdul Fattah och Alexandra Pascalidou. Elcim Yilmaz är redaktör för boken och hon står också för det tyngsta bidraget. Hennes lilla dotter är fyra år när Elcim Yilmaz får veta att hon har en dödlig sjukdom. Hon blir naturligtvis förtvivlad och framför allt för dotterns skull. Hon sätter sig ner och skriver ett ocensurerat brev om sitt liv till dottern som denna ska få läsa någon gång i framtiden. Det här brevet är skrivet med hjärteblodet. Dessbättre lyckas behandlingen för Elcim Yilmaz och hon finns fortfarande för sin dotter. Andra bidrag jag var speciellt förtjust i är Therése Söderlinds, Martina Montelius och Maxida Märaks. Det kan inte ha varit helt enkelt att skriva dessa brev. Jag funderar på vad jag själv skulle ha skrivit i ett brev till min egen älskade dotter?
Brev till min dotter är utgiven på Forum bokförlag.

Bokbloggsjerka 17 - 20 mars

Annikas bokbloggsjerka 17 - 20 mars: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.
Stereotyper är i allmänhet inget positivt, men jag kan tycka att de kan få passera i vissa sammanhang och i vissa lägen. Men det får vara i kulisserna och inte röra viktiga personer eller händelser. Kanske kan de i ibland spara tid och snabbt sätta läsaren i rätt läge för något viktigare som ska komma? Jag bara funderar och försöker vara rättvis.

Helgfrågan v. 11

Mias helgfråga den här veckan: Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?Jag tycker definitivt att omslaget har betydelse. Naturligtvis är innehållet och författarnamnet av större betydlese, men ett läckert omslag underlättar. Det finns dessutom en annan slags böcker där ett snyggt omslag är rena falluckan. Jag tänker på anteckningsböcker. En anteckningsbok med ett fint omslag får mig ovillkorligen på fall även om jag redan har femhundra hemma. (Siffran är ungefärlig.) Nedan exempel på vackra bokomslag.

Olikhetsutmaningen: rik och fattig

enligt O: "Dags för andra veckan med olikhetsutmaningen och idag gäller det att presentera två böcker, filmer, tv-serier eller annan kultur, en som passar ihop med ordet rik och en med fattig. Eller varför inte två som passar med båda orden. Ni löser det som ni vill, förra veckan flödade kreativiteten och jag blir mer än gärna överraskad."

Här kommer jag omedelbart att tänka på en gammal TV - serie från 1977 som jag tyckte mycket om. De rika och de fattiga hette den liksom Irwin Shaws bok som den byggde på. Fadern i familjen Jordache arbetar hårt för att hans söner ska få det bättre än han. Rudy (Peter Strauss) är den skötsamme, Tom (Nick Nolte) den stökige. Systern minns jag inte så mycket av. Men - jag minns ondskan själv, Anthony Falconetti, som ideligen saboterade det för Rudy.

Jane Eyre, guvernanternas guvernant, i Charlotte Brontës bok med samma namn var en fattig flicka som det så småningom gick bra för. Hennes forne arbetsgivare, och mannen i hennes liv, Mr Rochester, är visserligen blind och har mist en hand när Jane återser honom, men känslorna är det inget fel på. Hans galna hustru på vindsvåningen har bränt ner hans hus och själv omkommit men Mr Rochester är ändå en förmögen man och ur ruinerna kan växa något nytt.

Verkligheten vs overkligheten

KULTURKOLLO: Denna vecka förhåller vi oss till det verkliga eller det overkliga. Till det vi känner igen oss i eller inte. Om vi föredrar att befinna oss i verkligheten eller i overkligheten. Eller i både och. Veckans utmaning är kort och gott:
Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra. 

Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

Först tänker jag direkt: verkligheten, helt klart. Men sedan kommer jag på att jag faktiskt läser en del som inte kan räkna till det verkliga.

Verkligheten vs overkligheten: Kristina Sandberg vs Kafka på stranden.
Kristina Sandbergs romantrilogi om Maj håller sig helt och hållet i hemmafruns vardag; alltså en påtaglig verklighet. Jag älskade de tre böckerna. 
Men - andra sidan, d.v.s. overkligheten, var jag omåttligt förtjust i Kafka på stranden av Haruki Murakami. Den boken låter sig inte beskrivas. Den måste upplevas. Den femtonårige Kafka rymmer hemifrån och bosätter sig i ett bibliotek. Katter talar och det regnar fisk från himlen och en köper allt utan protester.

Ett annat verklighet vs overklighetspar är  Fjärran från vimlets yra, den första av Thomas Hardys Wessex - romaner som tilldrar sig i Dorset i sydvästra England. Bathseba Everdane har ärvt en gård av sin farbror och kommer nu tillbaka till barndomens landskap för att bruka sin jord. Hon får handfast hjälp av en bonde i närheten som också är intresserad av Batsheba själv. Livet på landet, alltså, med allt vad det innebär. Boken filmades igen så sent som 2015.
En dröm om Wessex är en SF - roman av Christopher Priest som jag läste för många år sedan och som jag till min stora häpnad tyckte mycket om. En grupp forskare har samlats på fornborgen Maiden Castle för att med hjälp av elektronik projicera en fiktiv framtid för att få en uppfattning om världsproblemen. Men deras skapade verklighet glider dem ur händerna...
Det här förhållningssättet gäller även övriga kulturyttringar.