söndag 7 augusti 2016

Finistère, fortsättningen

Priset på vatten i Finistère är titeln på den bok Bodil Malmsten skrev just när hon köpt ett hus vid Atlantkusten i Normandie, närmare bestämt i Finistère. Hon var lycklig över sitt fina hus, trädgården och alla trevliga grannar som hon lärde känna efter hand. Madame C fastnar  omedelbart i läsarnas medvetanden. En så rolig och excentrisk dam som hatar Montaigne, röker och dricker champagne, styltar fram på stilettklackar och kör sportbilar glömmer en inte i första taget. Och hon finns med även i den bok författaren skriver sju år senare när hon just mist Finistère och befinner sig i ett akut tillstånd av sorg, smärta - och ilska. Sista boken från Finistère. Omslaget på förstautgåvan ser ut som på bilden ovan. På baksidan ser en den ensamma kvinnogestalten på väg bort som senare blir omslag till pocketutgåvan. Någrasamvetslösa män, de s. k. tre onda
männen, har lurat författaren vid husköpet och nu får hon ta konsekvenserna vilket i praktiken innebär att hon förlorar Finistère. Hon har lagt ner mycket arbete på att odla sin trädgård och göra förbättringar på huset, till exempel att inreda gästrum. Omständigheterna kring den skumma husaffären är inte riktigt klara, men författarens djupa sorg smittar. Hon får koppla av sina känslor för att över huvud taget orka ta sig ur sängen. Hon berättar inget för sina grannar eller någon annan. Hennes ensamhet isar. En lägenhet står och väntar på henne i en liten stad nära Nantes. Hon är väl inte speciellt trakterad, men hon har i alla fall kvar närheten till "sin Atlant". Återigen lägger hon ner ett kolossalt arbete; denna gång flytten. Hon kör de tjugo milen  till staden nära Nantes hur många gånger som helst för att göra flytten billigare. Den blir dyrbar tillräckligt ändå ska det visa sig. Men så småningom upplever hon något nytt. Tänk, att hon aldrig mer behöver kämpa med mullvadar i trädgården! I staden nära Nantes finns bara sorkar och de är inte hennes problem. Hon vänder på steken och tänker nytt. En känner sig nöjd med att författaren ser lite ljusare på tillvaron mot slutet av berättelsen. Bodil Malmsten är en mästare på att formulera sig. Hon har distans till sig själv; hon är ironisk och drastisk och har en osviklig språkkänslaSista boken från Finistère ingick inte i läsplaneringen för sommaren, men jag fick den och läste den gärna.

8 kommentarer:

  1. Jag tycker att hon var underbar, jag måste läsa något av henne snart igen. Så sorgligt och märkligt att vi inte skall få höra hennes lugna, eftertänksamma röst med en sudd av ironi någon mer gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, det är konstigt. jag skulle vilja veta vad som fick henne att lämna staden nära Nantes

      Radera
    2. (tror det var hennes sjukdom)

      Radera
    3. det var det kanske? det tog lång tid innan jag fattade att hon var sjuk

      Radera
  2. (hade busschaufför med stilettklackar en gång i Frankrike)

    SvaraRadera
    Svar
    1. haha! hur gick det? hoppas att hon inte körde i de klackarna!

      Radera
    2. klart hon körde i stilettklackar - och bar tunga resväskor (har foto nånstans)

      Radera