En smakbit

Del ett
"Så långt tillbaka jag kan minnas har det aldrig hänt att jag tyckt att jag själv var det som folk kallade mig. Det är åtminstone något som har förblivit kristallklart för mig. Vad eller vem jag än må vara får inte förväxlas med de benämningar som andra människor förlänar mig eller hur de beskriver mig eller vad de kallar mig. Jag är inte vad jag kallas.
Vem eller vad jag är, är för deras del inte nödvändigtvis eller därigenom jag som det är för min del.
Jag är förmodligen det som de beskriver men inte deras beskrivning. Jag är landkskapet och vad de säger att jag är, det är deras karta över mig.
Och vad jag inför mig själv kallar mig själv, det är förmodligen min karta över mig själv. Vad, åh var, är det landskapet?"
R. D. Laing
Med det mottot inleds Sun Axelssons självbiografiska trilogi bestående av
Drömmen om ett liv. 1978
Honungsvargar. 1984
Nattens årstid. 1989 
Samlingsvolymen, Ett eget liv,  kom ut på Ordfront förlag

Miffy

Lånad bild

På 50 - talet började holländaren Dick Bruna skriva böcker om den lilla snälla kaninen Miffy och hennes vänner. Och jag har förstått att Miffy fortfarande är högst aktuell. Hon har hunnit få ett museum och en staty i Utrecht och en Miffy - shop. Barnbarnen trycker på gillaknappen.

Bokbloggsjerka 29 juli - 1 augusti

Så här skriver Annika idag: Jag älskar listor och jag skriver flera stycken varje vecka i alla möjliga sammanhang. Och eftersom jag vet att jag långt ifrån är ensam om detta fenomen så tänkte jag att veckans tema för jerkan ska vara just en lista-post. Svara genom att byta ut [blank] nedan mot det som du håller kärt, eller varför inte något som du verkligen inte klarar av. Endast fantasin sätter gränser… Topp [blank] [blank]. Jag gillar också listor i alla möjliga sammanhang. Här kommer några:

Topp 10 landsbygdsskildringar 

  1. Hitom himlen  av Stina Aronson. 
      Norrländsk landsbygd.
  2. Elias Portolu av Grazia Deledda. 
      Landsbygden på Sardinien.

  3. De osynliga  av Roy Jacobsen. Ö utanför nordnorge. 
  4. Gånglåt av Elin Olofsson. Norrland. (Läsning pågår)
  5. Norrländsk akvavit av Torgny Lindgren.
  6. Fält utan slut av Nguyen Ngoc Tu. Sydvietnam.
  7. Utrensning av Sofi Oksanen. Estnisk landsbygd. 
  8. Bön för de stulna av Jennifer Clement. 
      Mexikansk landsbygd.
  9. Fru Marianne av Victoria Benedictsson. 
      Skånsk landsbygd  
10. Korparna av Tomas Bannerhed. Småland

Top 9 systrar

1. Rødby - Puttgarden. Jane och Tine  Helle Helle
2. Den drunknade. Marina och Stella. Therese Bohman
3. De osannolika systrarna Mitford.  Cecilia Hagen
4. Å, alla dessa kära systrar  Ebba Witt - Brattström
5. Det blåser på månen. Dina och Dorinda.  Eric Linklater
6. Vanessa och Virginia. Susan Sellers
7. Stolthet och fördom. Fem systrar Bennet.  Jane Austen
8. En halv gul sol. Tvillinsystrarna  Oleanna och Kainene
        Chimamanda Ngozi Adichie 
9. Två par systrar (Systrar olika som bär) 
    Ruth och Lucille  Marilynne Robinson


Top 9 absoluta favoriter

1. Thomas Hardy
2. Virginia Woolf
3. Edith Wharton
4. Harry Martinson
5. Kerstin Ekman
6. Henry James 
7. Ebba Witt - Brattström
8. George Eliot 
9. Viktoria Myrén  

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Veckans dolda skatt finns till och med i dubbla exemplar; ett i hemmet och ett i sommarhuset. Men - är den läst för det? Svar: Nej. Jag har inte kommit längre än till sidan 106 vilket är ungefär 1/6 av boken. Jag talar om Middlesex av Jeffrey Eugenides. Han är kanske mera känd som författare till Virgin suicides, men det var Middlesex han fick Pulitzerpriset för. Egentligen verkar Middlesex hur intressant som helst. En släkthistoria om en grekisk familj som utvandrar till USA. Berättelsen tar sin början på 1920 - talet och sträcker sig fram i mera modern tid.

I det yttersta

"Jag vill in och krafsa i det förbjudna. I varför vi  gör som vi gör, vad som driver oss människor – det fascinerar mig. Jag vill att böckerna ska bäras av ett undertryck i texten, av stämningen. Texten som ett utsnitt av livet som man kliver in i, och sedan, efter sista sidan kliver ur. Och så den där viljan att veta hur det går. De bästa böckerna lever kvar i en. Jag vill att mina romaner ska vara så."
Så säger författaren Viktoria Myrén. Och hon lyckas verkligen i sina intentioner. Jag var väldigt förtjust redan i hennes förra roman i en familj finns inga fiender. Den senaste romanen I det yttersta möter vi fyra personer - jag vet inte om en kan kalla dem vänner egentligen - som tänker sig att tillbringa en weekend på Söderskär, en ö i yttersta havsbandet. Det går sådär. Huvudpersonen, Hannes,  som allt egentligen kretsar omkring är mestadels frånvarande. Han har vuxit upp på Söderskär och nu vill han komma tillbaka efter att ha varit borta därifrån i femton år. Med sig har han flickvännen Nora, som kommer från Iran. Hon är stor och frodig och raka motsatsen till den kontrollerade Kim som aldrig inmundigat en matbit för mycket. Hennes pojkvän Marc är romanens blekaste figur. Han är obekväm med hela situationen och vantrivs i naturen. Nora och Hannes har varit tillsammans tidigare och deras mammor var goda vänner. Alla döljer de saker för varandra. Nora har ljugit om det mesta för Marc. Kim har gått till Hannes mamma för att utröna ett och annat och hon får veta mer än hon egentligen vill. Jag ska inte avslöja mera. Men på några dygn händer det mycket på ön. Det allra mesta händer dock i de olika personernas inre. Romanen speglar även de olika karaktärernas förflutna. Viktoria Myrén skildrar de yttre och inre stormarna alldeles utmärkt. Jag förlorar tidsuppfattningen och tappar upplevelsen av ljus och mörker. Noras förtvivlan är smittsam; även Hannes. Kim är mera oåtkomlig och Marc mest förvirrad. Så mycken existensiell ensamhet och förvivlan så väl skildrad. Och så poetiskt.
Jag fortsätter med den tredje romanen Iris från 2011 som jag inte läst tidigare.

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish July 26: Top Ten Things Books Have Made Me Want To Do or Learn About After Reading Them

Ulla Wagner, Japan Imagined: The Ida Trotzig Collection of Photographs from the Meiji Era in Japan. Ida Trotzig lived i Japan for about 30 years and she really loved her new country and learned a lot about it. I hope I can learn a little something of all that she knew of Japan.

A. J Cronin, The Citadel about a young doctor saving lives in the mine districts in Wales and in Africa made me wish being a doctor. I found some of his books in my parents bookshelves when I was very young

Leo Tolstoy, Anna Karenina made me wish I had been there to prevent her committing suicide. I really don´t know how, but I would at least have tried.

Elin Wagner, Penwoman, 1910. The protagonist, Barbro Magnus, a journalist like Elin Wagner, plans to maintain her independence in a liberated marriage as she continues to be active in the struggle for women's rights. I would hav liked taken part in these struggles.
 
Helen Wells,  The books about Cherry Ames made me of course wish to be a nurse!

Walter and Steven Farley, The books about The Black Stallion. I wasn´t much interested in horses generally, but there was something special about the Black Stallion. Oh, what a horsewoman I should be!

Bea Uusma, The Expedition. This is a fascinating story about an expedition to the North Pole led by S A André, a Swedish engineer. It ended in disaster.
I wish I could have been there 1897 helping them out with their equipment, especially their clothes. They didn´t think of the arctic cold which is hard to understand.

Lian Hearn, Tales of the Otori. Otori Takeo och Shirakawa Kaede are a young couple who love each other. But you don´t marry for love in Japan by that time.
They meet with many difficulties.  I would have liked seeing them excercise sword art. Both of them were very skilled

Jules Verne, Twenty thousand leagues under the sea. If I could have managed my fear I would like to have taken part in this marvellous journey.

Susan Sellers, Vanessa and Virginia. A nice cup of the with the two famous sisters Virginia Woolf och Vanessa Bell would have been interesting. 

Veckans bokbloggsfråga v 30

Barnboksbloggen:"Samlar du på en viss sorts böcker, kanske en viss serie, böcker från en viss författare eller olika utgåvor av en och samma bok? Samlar du på något annat bokrelaterat, så som bokmärken eller autografer från författare? Eller kanske samlar
du på något helt annat som inte alls är bokrelaterat? Denna vecka vore det roligt om du berättar om dina samlingar och visa gärna också bilder."
Visst samlar jag på saker. Först och främst böcker och andra saker som på något sätt rör Japan.
Så samlar jag på den lilla fina bokserien Levande Litteratur utgiven av Natur & Kultur 1957 - 1969. Blått omslag för facklitteraturen; rött för det skönlitterära.Tyvärr har några tappat sina omslag.

Fint omslagspapper gillar jag, fina anteckningsböcker lägger jag på hög och pennor får en aldrig nog av.

 

Det rena landet

1856 blir den unge skotten Thomas Blake Glover erbjuden att bli handelsman i Japan. Under tio år bygger han sedan upp en förmögenhet, förlorar den, bygger upp en ny samt bidrar i hög grad och på många sätt till moderniseringen av Japan. I Det rena landet skildrar författaren Alan Spence i skönlitterär form dessa tio år.  Glover bygger järnvägar, startar gruvdrift, skaffar fartyg ifrån Skottland och är en av grundarna till Mitsubishi. Han skjuter till medel till de revolutionärer som vill störta Shogun och sätta kejsaren på tronen igen. Glover är en kvinnornas man. Tre allvarliga kärlekshistorier hinner han med. Sono, den första hustrun, återvänder till sin familj. Historien med Maki påminner om Madame Butterfly medan kurtisanen Tsuru blir hans andra hustru och sista kärlek. Thomas Glover lär ha varit en social begåvning. Han smälter smidigt in i alla sammanhang mycket för att han lär sig förstå det japanska kynnet och respektera japanska värderingar. Det rena landet innehåller många japanska ord och uttryck som omedelbart får sin förklaring. Romanen är spännande och bär en hel del japansk historia. Personteckningen är kanske en aning grovt tillyxad, men den lämnar å andra sidan gott utrymme åt läsarens fantasi.

Glover House i Nagasaki hette på Glovers tid Ipponmatsu, vilket betyder det ensamma pinjeträdet. Thomas Glover och Tsuru ligger begravda på en gravplats i närheten. Alan Spence föddes i Glasgow 1947. Han är romanförfattare, dramatiker och poet. Det rena landet har kommit ut i ett femtontal länder. Spence bor med sin fru i Edinburgh, där de driver ett meditationscenter tillsammans.

Ansvarsarter

Kommunala ansvarsarter - ett intressant begrepp som jag inte stött på tidigare.  Begreppet används inom naturvård för hotade arter som har sin huvudsakliga utbredning inom ett begränsat område. Gullstånds skrev Linné om under sin skånska resa i mitten av 1700 - talet. Arten är sällsynt och förekommer bara i Skåne, står det i broschyren, och den har blivit utmärkande för Kristianstads Vattenrike. Martorn är fridlyst i hela landet. Den växer på sandiga och grusiga stränder. Martorn  minskar i antal bland annat på grund av ett ökat badliv. Människor tycker att den sticks och river upp den. Eller tar man hem den, torkar och använder i dekorativt syfte. Jättemöjan är speciell eftersom den är en av få växter som växer i strömmande vatten. Den kan bli upp till fyra meter lång. Blommorna finns vid ytan och har fem till elva vita kronblad och en gul mitt. De finflikiga bladen som är ungefär en halv meter långa finns under vattenytan. Jättemöjan har ett livskraftigt bestånd i Vramsån,  som ingår i Kristianstads Vattenrike. Läs mer om ansvarsarter i Kristianstad HÄR. På ARTPORTALEN kan en rapportera vilka arter en sett i naturen av växter, djur och svampar i allmänhet i hela Sverige.  

Bokbloggsjerka 22 - 25 juli

Bokbloggsjerka 22 - 25 juli 2016. ANNIKA undrar: "Har du råkat på någon relation (kan vara mellan vän/fiende, kollegor emellan, etc.) i en bok (film eller tv-serie) som du fascineras/förundras lite extra över? Om inte, skriv fritt om något som har med relationer att göra (t.ex. din egen relation till en viss författare)."  Egentligen en mycket lätt fråga. Alla relationer är komplicerade; många är helt obegripliga. Ibland kan en tycka att de är helt omöjliga. Men alla har ju relationer på det ena eller andra sättet; med föräldrar, syskon och annan släkt, barn, skolkamrater, arbetskamrater, partners, vänner och så vidare. En relation som jag alltid varit nyfiken på är den mellan Scarlet O´Hara och Rhett Butler i Borta med vinden. Hur gick det i fortsättningen egentligen? Slutet är långt ifrån självklart. Hugo Rask och Ester Nilsson i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson har ett så märkligt förhållande att det är tveksamt om det ens kan kallas förhållande. Jag förstod mig inte på Ester Nilsson över huvud taget. Det är nästan lättare att förstå Hugo Rask. I Kristina Sandbergs romantrilogi om Maj Berglund möter vi ett problematiskt mor/dotterförhållande. Maj har svårt med sin klumpiga dotter Anita för vars skull hon blev tvungen att gifta sig och som inte alls är vare sig söt eller begåvad. Dominic West spelar huvudpersonen, läraren och författaren Noah Solloway, i TV - serien The Affair. Han har en förmåga att trassla till det för sig inte minst med kvinnor. Hans fru, Helen, och han har fyra barn och så får han ett nytt barn med flickvännen Alison. Helen är rikemansdotter medan Alison är servitris; gift med Cole. Helen älskar fortfarande Noah, tror jag och Cole har svårt att glömma Alison, men icke förty gifter han om sig. Allt är mycket komplicerat och otroligt spännande och naturligtvis slutar säsongen just där. Malinkas hatkärlek till sin fattiga mor, städerskan Ladivine Salle i romanen Ladivine  av Marie NDiaye är smärtsam. Och svår att riktigt förstå. Malinka ljuger bort sin mor, som inte gjort något annat än allt vad hon förmått för sin dotter. Nobelpristagaren Patrick Modianos föräldrar skulle en ju gärna velat intervjua. Hur tänkte de? De fanns ju aldrig där för sin son. Det berättar han bl. a. i En stamtavla. En mycket egendomlig föräldrar/barn - relation.

Lånad bild

 

Hett i hyllan

MONIKA: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
I  en hylla i sommarstugan hittar jag en bok som jag haft planer på att läsa väldigt länge, Nowhere man av Aleksandar Hemon, född i Sarajevo 1964. Hemon åkte på semester till Chicago 1992 och råkade stanna kvar. Nowhere man är titeln på en Beatles - låt som huvudpersonen, Jozef Pronek,  spelar på skoldanser och studentklubbar. Nowhere man har starkt självbiografiska drag.

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: July 19: Ten Books Set Outside The US (I don't know about you but sooo much of what I read is set in the US and I love finding new recs of stuff set outside of it!)
  1. Michela Murgia, Accabadora    Italy Sardinia
  2. Marlene van Niekerk, Agaat    South Africa

  3. Kim Thúy, Vi                          Vietnam 
  4. Kerstin Ekman, Blackwater      Sweden
  5. Lars Mytting, Swim with those who drown. Norway
  6. Svetlana Aleksijevitj, Secondhand Time: 
      The Last of the Soviets.  Russia

  7. Deborah Moggach, Tulip fever.  Netherlands

  8. Ekuni Kaori, Twinkle, twinkle    Japan 

  9. Robert Seethaler, A whole life.  Austria 

10. Robyn Davidson, Tracks. Australia
11. Sebastian Barry, The secret scripture. Ireland

Sommarlov = sommarlån

"Äntligen är det sommarlov på riktigt!" utropade första barnbarnet, 5 år, när vi närmade oss havet. Första bokbussbesöket är avverkat och resulterade i att

bussen lättade betydligt i vikt. Läsa - själv - böcker, dinosaurieböcker, Siggeböcker och en och annan hästtidning fick följa med hem. Och mamma och mormor måste naturligtvis tanka lite också. Det blev en Japan-guide och en bok om Tokyo samt En mörderska bland oss av Hannah Kent. Den går visserligen som radioföljetong, men jag läser hellre.Viktoria Myréns senaste bok heter I det yttersta. Den handlar om fyra vänner som åker på gemensam semester och hur deras relationer sätts på prov på olika sätt. En av dem försvinner dessutom. I en familj finns inga fiender är titeln på hennes förra bok , som jag tyckte mycket om. Dottern tipsade.

Gästkatten

Chibi är en liten späd vit kattfröken med kimröksfärgade fläckar som gästar några trädgårdar i ett område utanför Shinjuku, en av Tokyos stora förstäder. Här bor bland andra ett barnlöst par i 35- årsåldern som arbetar hemifrån. Han skriver på ett par böcker om baseball och hon är korrekturläsare. De hyr sedan 1986 ett litet hus med tillhörande minimal trädgård. Hustrun är mycket intresserad av djur i allmänhet och hon önskar omedelbart att Chibi ska flytta hem till dem. Men Chibi har sitt huvud för sig och hon kommer och går precis som hon vill. Hon jamar sällan och är känslig för osynliga förändringar.  Gästkatten är en självbiografisk roman av Takashi Hiradie. Han har sinne för detaljer och är en god iakttagare. Hans tankar om livets och tidens gång är väl så intressanta som                                          berättelsen om Chibi.
Hans skildring av grannarna och området de bor i och hur det småskaliga får vika för det storskaliga kan mycket väl uppfattas som samhällskritik. Jag gillar det långsamma, omsorgsfulla, detaljerade i den här romanen. Det är mycket japanskt tycker jag, liksom tatamimattorna och den dekorativa alkoven, tokonoma,  nyårsnudlarna och kejsaren Hirohitos bortgång 1989. Showaperioden kallas hans regeringstid som sträckte sig från 1926 till 1989.  Andra djur som förekommer i den här poetiska berättelsen är jättebönsyrsa, cikada och sjötrollslända. Lättjan förledde mig att lyssna i stället för att läsa den engelska översättningen av Gästkatten som jag köpte i Tokyo och fick det typiska omslaget som hindrar människor att se vad du läser på tunnelbanan. Det var inte bra. Den här boken ska läsas, tycker jag, som inte alls var förtjust i Anna - Maria Källs uppläsning.

Bokboggsjerka 15 - 18 juli

"Har du halvt om halvt längtat ihjäl dig efter en bok som till syvende och sist inte alls höll måttet? Vilken i så fall? Eller omvänt, finns det en bok som du var tveksam till men som senare skulle visa sig överträffa alla dina förväntningar?"
undrar Annika i veckans Bokbloggsjerka. Jag tror att jag någon gång läst en eller annan serie där jag plötsligt upptäckt att luften gått ur projektet trots att jag ivrigt väntat på nästa del. Och inte för att jag längtat ihjäl mig efter Berättelsen om Pi av Yann Martel, men jag hade höga förväntningar och blev så

besviken. Både på boken och filmen. Boring!
Glatt överraskad blev jag däremot av en bok som jag aldrig läst om jag inte fått den. Det var Expeditionen (titeln är klickbar) av Bea Uusma. Den älskade jag. En annan bok som jag egentligen aldrig tänkt att jag skulle läsa var Underkastelsens sötma (klickbar titel) av Amélie Nothomb. Jag gillade inte titeln och tyckte inte att omslaget var det minsta lockande. Men sedan bläddrade jag i boken och förstod att den tilldrog sig i Japan och att den innehöll självbiografisk material. Den var bra mycket bättre än jag föreställt mig.

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

"Liv och öde för i ena stunden tanken till Tolstoy, i andra till Herman Wouk..." Expressen. "Ett stort epos - 1900 - talets motsvarighet till Tolstoys Krig och fred" DN. Romanen skildrar människoöden under andra världskriget 1942 - 43.  Den är en rasande uppgörelse med stalintiden. Nazismen och stalinismen är samma andas barn, hävdar Lev Grossman. Den ryske chefsideologen Michail Suslov läste manuskriptet och lär ha utropat: " Denna bok ska inte komma i tryck inom de närmaste seklerna!" Boken smugglades ut och kom ut i Väst 1980. Liv och öde är en tegelsten som stått mycket länge i min hylla och sett förebrående ut. Jag inväntar rätt tillfälle. Plötsligt blir det dags.

Landsortsteater

Rickarums Byateater presenterar Pigtittaren, en pjäs om Ester Blenda Nordström, journalist och kvinnosakskvinna i Stockholm, som wallraffar på en gård i Södermanland (i det här speciella fallet blev det Skåne, förstås). Manus och regi: Sara Faijersson. Ilona Henrysson spelar en ärtig Blenda, som trots alla olikheter i övrigt, blir väldigt god vän med den slagfärdiga pigan Anna, som spelas av Anna Malmros. Anna är en natur- begåvning och en stor tillgång för hela pjäsen. Scenografin är helt fantastisk. Det är inte svårt att föreställa sig allt arbete som ligger bakom föreställningen. Den ges hela 16 gånger mellan 2 och 17 juli. Det hela går av stapeln i Djurröds loge där det ryms max 190 pers.. Gratis parkering, kaffeservering i pausen där även skådespelarna hjälper till. Beundransvärt! Och kul. 


Sara Faijersson. Fotograf Karin Rügheimer

Top ten tuesday

The Broke and the Bookish:

July 12: Ten Facts About Me (bookish or just general about you facts or ten facts about you as a blogger...whatever you want)

  1. I like reading paperbacks. Easy to carry in my purse
  2. I hate dog ears in books. It´s an offence!
  3. I prefer reading books in stead of listening
  4. As a rule I rather not read fantasy and sci - fi
  5. I like autofiction
  6. I read everthing from and about Japan, even 
      learning Japanese
  7. I like reading children´s books 
      preferably with children
  8. Thomas Hardy is an old acquaintance and favorite
  9. I always read with pen and paper next to me
10. I very much like reading outdoors

Systrar emellan

Ouppklarade händelser systrar emellan, en frånvarande och kontroversiell mamma och en opålitlig pappa är huvudingredienserna i Linda Olssons senaste roman En syster i mitt hus. Maria bor i ett stort svalt hus i Spanien. Kärlekssorger antyds. Vid moderns begravning bjuder hon spontant halvsystern Emma att hälsa på i Spanien. Hon ångrar sig omedelbart och känner lättnad när åren går och Emma inte hör av sig. Men - efter två år skriver Emma att hon gärna kommer. Maria bävar, men det är ju bara att hålla god min. Och det går ganska bra. Den tredje systerns, Amandas, för tidiga död och Marias och Emmas rivalitet om henne ventileras efter lång tvekan. Mamma finns som en negativ kraft i bakgrunden. Henne skulle jag vilja veta mer om. Liksom om de två papporna. Berättelsen hänger i luften. Personteckningen är grund och en lär inte känna någon karaktär i boken. Maria har inget större behov av andra människor, men konstnären Maja blir hon handlöst förälskad i och de fick några fina år tillsammans. Då levde Maria. Emma har just blivit övergiven av Olof, som Maria också en gång trodde sig vara kär i. En syster i mitt hus har vissa beröringspunkter med två andra av vårens svenska systerromaner, nämligen Aino Trosells, En egen strand och Världens vackraste man av tecknaren Lena Ackebo som slutat teckna, btw. De båda romanerna är i så fall mera berörande, tycker jag.

Vi

Redan när jag läste vietnamesiska Kim Thúys första självbiografiska roman Ru (2011) blev jag väldigt förtjust. I årets roman Vi känner jag väl igen berättarrösten; sparsmakad, avskalad, rak, humoristisk, distanserad och poetisk. Vissa delar från Ru kommer igen, men i Vi berättas mera om hela familjens historia. Den framgångsrike farfadern lade grunden för en förmögenhet som sedan halverades på grund av den rådande politiken. Fadern var en bortklemad man som så småningom övergav sin familj. Vis tappra mor stod ut med det mesta och lyckades ordna en flyktväg för familjen efter Nordvietnams seger i vietnamkriget. De hamnar i ett flyktingläger i Malaysia för att slutligen komma till Ouébec i Kanada. I Vi berättar hon om hur hon trotsar sin mor och sina bröder i sitt val av yrke. Hon väljer också sina män efter eget huvud. Vi betyder något väldigt litet och passar dåligt som namn till den ovanligt långa flickan. Författaren bor numera i Montreal och har arbetat som översättare, krögare och advokat. Romanen Mãn kom ut 2013 och den ska jag raskt ta itu med. Kim Thúy är en författare helt i min smak.
Översättare: Ulla Linton
Sekwa