Aki och Yasuaki

Akis och Yasukis vägar skildes åt för tio år sedan. Aki är omgift och har en funktionsstörd son.
Yasukis liv blev en  nedåtgående spiral
En rad tillfälligheter gör att de plötsligt stöter samman i en liten bergsby dit Aki tagit sonen för att ge honom tillfälle att se på stjärnorna. Men Aki och Yasuki växlar inte många ord.
En tid därefter skriver Aki ett långt brev till Yasuki och så småningom är brevväxlingen igång.
Det blir långa brev med långa mellanrum. De minns, skriver om tankar och känslor de aldrig delat tidigare, de sörjer, de talar om den s. k. incidenten som blev anledningen till skilsmässan.
Akis liv stannade upp efter separationen. Hon levde sitt liv i sitt rum och låtsades läsa. Hon överlät hushållet åt tjänsteflickan och gick endast ut för att ta en kopp kaffe på ett ställe där det spelades musik av Mozart hela dagarna. Nu ingriper Akis far. Igen. Och ser till att Aki gifter om sig.
Akis och Yasukis brevskrivande fungerar som  terapi för båda. Yasuki är den som har mest att vinna.
Akis far ser också tillbaka och förebrår sig ett och annat vad det gäller dotterns liv.
Kinshu. Autumn Brocade , av Teru Miyamoto, en av Japans främsta författare, handlar om relationer; om liv och död, om vardagsliv,  musik, ensamhet och smärta.
Kinshu kom ut redan 1982 men översattes inte till engelska förrän 2005
Det är så vackert, vemodigt och underbart skrivet att jag bara längtar efter att nästa roman ska översättas till engelska. Miyamoto, född 1947 i Kobe, har också skrivit noveller och essäer.
Tack Ingrid för tipset!

Bland samurajer och ninjor

På 1500-talet skakades Japan av såväl inbördes stridigheter som jordbävningar.
Maktlystna länsherrar tävlade om herraväldet. En utav dem gick så långt att han tog Himlens son, kejsaren, som gisslan och byggde till och med en borg på det heliga Fuji, vilket var något oerhört.
Den unge samurajen Hideo och hans vackra hustru Hiromi  är huvudpersonerna i boken Borgen på Fuji av Kenneth Sörling. 
Deras förhållande är mycket speciellt på mer än ett sätt. 
Av sin länsherre får Hideo ett nära nog omöjligt uppdrag. Han måste frita kejsaren. Men Hideo kan inte vägra. Total lojalitet utmärker en samuraj som allra helst bör dö i strid. Om detta inte är möjligt återstår seppuku, eller talspråkligt, harakiri, för att rädda äran. Samurajens hederskodex föreskrivs i Bushido, krigarens väg, men oftast är det en levande muntlig tradition som förmedlas mellan läromästare och elev.
Heido fick lära sig allt en samuraj behövde kunna och veta av sin gamle fäktmästare och vän Kazumi. Han blev också en mycket duglig samuraj med samurajens stoicism och övriga dygder
Ninjorna i boken beskrivs som snabba, starka och rävaktiga. De har inga skrupler och tillgriper ofta ojusta tricks. Kvinnliga ninjor gör sig bra som spioner. En ninja är inte helt lätt att identifiera, vilket ju gör dem extra farliga.

1993 vann Kenneth Sörling, 1968 - ,  Förlags AB Wikens stora tävling om bästa svenska spänningsroman med Borgen på Fuji.
Jag tycker att Borgen på Fuji är en riktig äventyrsroman med mycken spänning, kärlek och inte så lite kunskaper om japansk kultur.
Jag läste den gärna.

Loppisfynd

Oemotståndligt! Bildkalender för bokälskare. Bokförlaget Eva Bonnier AB 1990.
Omslagsbilden är en illustration till Dickens En julsaga gjord av 
Roberto Innocenti.
Harriet Alfons och Margot Henrikson.
Mer än tusen författare från Cicero till Klas Östergren har här placerats in på sina respektive födelsedagar.
Varje dag har fått ett guldkorn av någon utav dem.
Varje ny månad får sin dikt.
April fick den här.

Intet är som väntanstider,
vårflodsveckor, knoppningstider
ingen maj en dager sprider
som den klarnande april.
Kom på stigens sista halka,
skogen ger sin dävna svalka
och sitt djupa sus därtill.

Erik Axel Karlfeldt

Charmerande bekantskaper

Alldeles nyligen stiftade jag bekantskap med den charmerande, levnadsglada Mamma Mu och hennes ständige följeslagare i vått och torrt (bokstavligen) , Kråkan. De kompletterar varandra alldeles utmärkt.  Mamma Mu är ganska tanklös och rent av orealistisk medan Kråkan är den som inser konsekvenserna. Inte för att Mamma Mu lyssnar, men i alla fall.
Mamma Mu åker rutschkana (Kråkan avstår), båda åker bobb, de firar jul, fiskar, cyklar, dyker, gungar, går till stan, och så vidare.
Jujja Wieslander har skrivit texten. Sven Nordqvist har gjort de fina bilderna; omsorgsfullt och med många roliga detaljer. Djurens kroppsspråk är fantastiskt fångat.Kråkans kalla, mörka näste är rena orgien av ihoprafsade saker.
Ryck mig i fjädern, är Kråkans favorituttryck. Kråkan är min favorit. 
Stora boken om Mamma Mu och Kråkan innehåller flera av berättelserna om Mamma Mu och Kråkan och också en CD med sångerna i boken. Jujja Wieslander sjunger och Backa Hans Eriksson och Malou Meilink står för musiken.

Med Mo Hayder i Tokyo

Tokyo är den kritikerrosade, engelska kriminalförfattaren Mo Hayders tredje roman. Mo Hayder föddes i Essex och bor numera i Somerset med make och barn. Hon har haft en hel del ovanliga sysselsättningar. Bland annat har hon varit nattklubbsvärdinna i Tokyo. Det är också där kriminalromanen Tokyo tilldrar sig,
Romanen äger rum på två tidsplan. 1937, vilket var året för den japanska massakern i Nanking. då 300 000 kineser dödades.
Den unga förvirrade studentskan Grey Hutchins har stött på en uppgift om en film som ska ha tagits vid ett tillfälle då japanska soldater angriper en ung gravid kinesisk kvinna. Grey reser till Tokyo för att intervjua en viss professor som ska ha visat filmen vid något tillfälle.
Hon får arbete på en nattklubb och lär känna husets  övriga innevånare; två ryska systrar och en mystisk man vid namn Jason. Så småningom får hon kontakt med professor Shi Chimong, som är allt annat än samarbetsvillig. Men Grey tänker inte ge sig. 
Berättelserna från 1937 och 1990 varvas. Det är oerhört spännande och mycket kusligt. Tokyo framställs initierat. Författaren har också lagt ner åtskilligt arbete på research.
Mo Hayder är en ny bekantskap som jag ser fram emot att få läsa mera av.
Mo Hayder Website

Tematrio - Världsbokdagen

LYRAN ger oss i uppgift på världsbokdagen att berätta om tre böcker från andra delar av världen som lär oss något om andra kulturer

Jag börjar med Den goda jorden (1932)av den amerikanska författarinnan Pearl Buck.
Den goda jorden är en folklivsskildring från Kina om Wang Lung och hans tre hustrur , de två sönerna och den efterblivna dottern. Familjehistorien börjar i fattigdom men genom en rad händelser och inte så lite tur får de möjlighet att komma sig upp i världen. Pearl Buck fick Nobelpriset i litteratur 1938 med motiveringen:
"for her rich and truly epic descriptions of peasant life in 
China and for her biographical master pieces".

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om tvillingsystrarna Oleanna och Kainene, så olika som två systrar någonsin kan vara, och deras liv i inbördeskrigets Nigeria. De är tämligen välbeställda, men kriget förändrar deras liv totalt på alla plan. Den här boken har mycket att lära ut om Nigerias historia och hur folket lever i krigets skugga. 
En halv gul sol kom ut 2006.

Grymma april av Ismail Kadaré tiildrar sig i Albanien i början av 1900-talet. Kanun är det som styr bybefolkningen i den lilla bergsbyn. Den unge Gjorg Berisha tyngs av kravet på att han måste ta ut blodshämnd för sin bror, det fyrtiofjärde offret i en vendetta som pågått i sjuttio år.
Händelserna speglas i ett nygift par som är på besök, intresserade av bergsbornas kultur.
Det råder en ödesmättad stämning i hela romanen; språket är kärvt och avskalat. Grymma april gör ett outplånligt intryck.

Bokbloggsjerka 19 - 22 april

I Annikas

bokbloggsjerka-19-22-april 

ställs frågan hur viktiga boktitlar är. Det är en bra fråga.

Omslagen är viktiga, det vet vi.

Många tycker att baksidorna är viktiga. Själv läser jag sällan baksidestexterna eftersom jag tycker att de ofta är missvisande.

Jag har funderat på detta med boktitlar och kommit fram till att jag tycker att de är viktiga - mycket viktiga. Ett tilltalande omslag och en bra titel lockar till läsning.

I de flesta fall tycker jag om kortare titlar. Långa titlar blir gärna klumpiga och mindre lockande. Men det beror på.                                            

Inre ro och harmoni

Yasuragi på svenska - inspiration för välbefinnande.
Medarbetare bl. a. Yoshi Yukawa, Åsa Nilsonne, Kersti Olophsdotter och Ulla Kastrup.
Yasuragi är det japanska uttrycket för ro och harmoni. I den här boken får man goda råd om vad man bör tänka på för att uppnå yasuragi; hur man ska vara närvarande i ögonblicket, vad man ska äta och dricka, hur man kan öka kroppens energi (ki) genom några enkla rörelser (do in)
Teceremonin är viktig. Naturligtvis är det grönt te man ska dricka. Det både piggar upp (koffeinet) och lugnar (teinet). En del recept finns med. Ugnsbakad fänkål med sesamkrisp fastnade jag för. Det är viktigt att lägga sin själ i matlagningen och att låta den ta tid.
Badet är centralt. När man ska bada måste man först tvätta kroppen ordentligt ren; sittande på en liten pall tvålar man in sig från tå till topp. Hela tiden rör man sig mot hjärtat. 
Man sköljer över sig med en vattenhink så många gånger man orkar.  Sedan är det dags att stiga ner i badet. Man badar väldigt varmt. Detta bad är för själen.
Texten illustreras av många vackra bilder.
Allt är mycket intressant och ser bedrägligrt enkelt ut. Men jag misstänker att det kräver både tid, koncentration och ihärdig träning.

Stieg Trenters Roparen

 Roparen (1954) av Stieg Trenter (1914 -1967) har blivit

serien Stieg Trenters Roparen (2008) av tecknaren Jakob Nilsson.
Jag tror inte att jag läst något av Stieg Trenter tidigare. 
Den här serien är oerhört vältecknad. Jag gillar alla stockholmsmiljöerna. Bilderna är rena och det är ordning på textrutorna. Jakob Nilsson har arbetat i tre år med serien och har lyckats väl med arkitektur, kläder, möbler och andra detaljer.
Den långe fotografen Harry Friberg förekommer men Vesper Johnsson lyser med sin frånvaro. I stället får man lita till kommissarie Regn.
Ann Celin och Suzanne Myhr är väninnor som träfades på Skogåsens sanatorium i Västmanland 1947. Sedan dess har de hållit kontakten och nu sju år senare har de planerat att resa till Italien.
Ann tycker sig märka att saker och ting flyttas i hennes lägenhet.
Och när hon nu söker väninnan för att stämma av med henne inför resankan hon inte få kontakt med henne. Efter många turer hittas Suzanne död i sin lägenhet. Vem kan ha velat Suzanne så illa?
Och - så småningom - vem var hon egentligen?

Casanova i ytterskärgården

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet härjar kvinnokarlen Karl Friman i den åländska ytterskärgården. Han är stilig, välklädd, allmänt charmerande och därtill en skicklig yrkesman.
Hustrun Amanda är ingen skönhet men däremot en klok och duglig kvinna som varmt älskar sin man och tar honom för vad han är.  Inte ens när han gör väninnan Ida på grannön och hennes dotter sin kur sviktar Amanda. 
Idas man har utvandrat till Amerika och hon sitter ensam på torpet med dottern. Karl blir dubbeltorpare. Och ryktena flyger med förvånande hastighet mellan öar och skär.
Den åländske författaren Leo Löthman bygger sin roman Isnätter från 2006 på verkliga händelser som bl. a .finns att läsa om i domstolsprotokoll. 
Han har arbetat med romanen i tjugo år och försökt tänka sig vad som kan ha hänt utöver det som dokumenterats.
Det blev lite för många fruntimmershistorier enligt min mening. Karl blir mindre trovärdig medan åren går. Och de övriga männen som förekommer i romanen är grovt tillyxade. De är över lag skvallriga, fördömande och gediget osympatiska.
Jag tyckte däremot mycket om skildringen av skärgården, beskrivningen av vädrets och vindarnas skiftningar  och det hårda livet på öarna. Att ta ekan i stället för cykeln, att signalera i stället för att SMS:a, att vara beroende av samarbetet med grannöarna, att dela med sig, att veta hur man överlever under hårda förhållanden och med små medel.

En gammal bekant

Nu är han 72 år, den gamle skurken, still kicking and alive! Lite gaggig känns han, den gode Curious George (aka Nicke Nyfiken) vid förnyad bekantskap. Hans kompis, mannen med den gula hatten, är en ganska tvivelaktig person enligt min mening. Men nu är det ju inte jag som har tolkningsföreträde. Jag ska bara vara tyst och läsa högt, om man så säger...

Ny radioföljetong

På måndag 21 april börjar en ny  Radioföljetong.
Ryssar är såna som gillar björkar  av den tyska debutanten Olga Grjasnowa.
Grjasnowa har själv upplevt konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien och den är central i romanen. Konflikten Israel/Palestina  behandlas också.
Enligt SR är Ryssar är såna som gillar björkar en invandrar - och utvandrarroman och även en roman om samtiden. Allt skildrat med svart humor.
Huvudperson är den unga judinnan Masja som flyr med sin familj från Azerbajdzjan till Frankfurt, trots att modern svurit på att aldrig mer sätta sin fot i Tyskland. Om Masja säger Olga Grjasnowa så här: "Jag ville göra Masja stark, självständig och otrevlig", säger Olga Grjasnowa".
Låter lovande, tycker jag

Berättelser från Engelsfors

Alldeles nyligen kom Berättelser från Engelsfors ut.
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har tillsammans med tecknarna Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam arbetat fram ett seriealbum med anknytning till Cirkeln och Eld.
Man får veta något om förhistorien till händelserna i Cirkeln och Eld.
Rektorn Adriana Lopez hette en gång i tiden Adriana Ehrenskiöld. I Tornet, en berättelse av Kim W Andersson, får man ta del av Adrianas tragiska förhistoria. Det är min favoritberättelse.
Några av de andra berättelserna säger mig ingenting. Men det kan bero på att jag ännu inte läst Eld. Berättelser från Engelsfors förstås bäst av dem som läst både Cirkeln och Eld.
Idén till serieberättelserna kom ifrån s. k. fan - art på Facebook. Som läsare gör man sig ju ovillkorligen en bild av framför allt de unga flickorna. 
Måna Månstråle, cynisk och frän spådam i Kristallgrottan, sitter som spindeln i nätet i Cirkeln.
Även i de åtta berättelserna från Engelsfors har hon en sammanlänkande funktion.
Kim W Andersson har designat henne liksom omslagsbilden utöver tre berättelser i albumet.

I DN kunde man igår läsa att Cirkeln nu blir film tack vare ett ingripande av Benny Andersson
Nytt samarbete sluter Cirkeln är artikelns fiffiga rubrik.

Det var åtskilliga gånger under det att jag läste Cirkeln som jag tänkte att det fanns många bildmässiga scener. Och mycken dialog. 
Med rätt skådespelare i rätt miljö borde det kunna bli bra film.

Bokbloggsjerka 12-15 april

Annika frågar i sin
Bokbloggsjerka-12-15-april  om böcker vi läst och haft svårt att lägga ifrån oss - en eller flera titlar.
Efter lite utgrävningar i minnet hittade jag ett par.
Greven av Monte - Cristo. Av Alexandre Dumas d. ä. 
Den läste jag senast högt för mina barn en sommar för flera år sedan. Vi var lika tagna alla tre. Historien om Edmond Dantes som oskyldig sitter i fängelse på ön If, rymmer därifrån och tar revansch, är oerhört spännande.

För en tid sedan bloggade jag om En dåre fri av Beatrice Grimsrud. Jag tyckte mycket om den och det var svårt att pausa i läsningen. Jag måste veta hur det gick för den ensamma, kämpande unga Eli.
Jag nöjer mig med dessa två.
Min elaka laptop har olovandes tagit time- out så bloggandet blir lite obekvämare. Mycket retligt!

De Utvalda i Engelsfors

Nu har även jag läst Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
Förvånad konstaterar jag att jag tyckte att den var riktigt intressant; välskriven och genomarbetad.
Den kallas ungdomsfantasy men jag skulle vilja kalla den fantasy. Jag är vanligtvis ingen fantasyläsare, men jag tycker att Cirkeln är en s.k. crossover, alltså en ungdomsbok som lika gärna kan läsas av vuxna.
Sex unga gymnasieflickor finner sig vara De Utvalda i den lilla bruksorten Engelsfors någonstans i Bergslagen. De upptäcker att de har olika slag av magiska krafter. Alla sex sticker av från normen på något sätt; mer eller mindre. Inte så att de är goda vänner ifrån början. Tvärtom. Men när de finner att de alla tillhör Cirkeln förstår de att de endast kan överleva genom samarbete.
De unga männen som figurerar skildras mindre ingående. Föräldrar verkar vara ett hopplöst ignorant släkte.
Samhället Engelsfors är en ort som hamnat i bakvattnet. Den sociala kontrollen är sträng -på gott och ont. Alla längtar därifrån . Inte bara gymnasieungdomarna.
Författarna är duktiga på att suggerera fram stämningar. Korpar och enögda katter och lukten av brandrök markerar att något magiskt kommer att äga rum.
Nästa del i serien heter Eld. I höst kommer Nyckeln, tredje och sista delen i serien om Engelsfors.

Tack, Hannele!

Plötsligt blev jag tilldelad en Blog Award! Kul!
Med utmärkelsen följer en rad frågor som jag ska försöka besvara så gott det går

Vad ville du bli när du var liten?  
Pilot 
Vad är du idag? 
Äldre  
Vart vill du helst resa?              
England, New York, Japan
Var ser du dig själv om fem år?  
Det undrar jag också!
Rött eller vitt?                        
Det ena förskjuter inte det andra 
Sommar eller vinter?                
Vår och höst
Skog eller hav?                       
Hav och lite skog 
Vad gör dig ledsen?                  
När barn och gamla far illa                
Vad är det bästa du vet?         
Utöver familjen - böcker och resor

Hanneles bokparadis och  Ingrids boktankar
läser jag varje dag och uppskattar mycket. De har båda fått Liebster Blog Award så jag skickar vidare till några andra bokbloggar som jag läser
ofta och gärna. Var så goda:

Annikas litteratur- och kulturblogg

mimmimaries böcker

Mest Lenas godsaker

och dagarna går...

Bokmoster

Reselektyr

Senaste numret av Vi läser 2013 : 2 april - maj innehåller flera intressanta artiklar och många lästips.
Den bästa artikeln är skriven av Martin Gelin (som annars gjort sig känd som författare till Den amerikanska högern) och handlar om Alice Munro.  Han har rest till Huron County och sökt efter den skygga författarinnan men fått nöja sig med att besöka hennes uppväxtstad, Wingham och tala med folk som känner henne. I Crossroads, en diversehandel i Clinton, kan man köpa signerade böcker av Alice Munro. Med jämna mellanrum går affärsinnehavaren Marilyn Tyndall hem till den 82 -åriga Alice Munro och låter henne signera så många böcker hon orkar med.
Marilyn Tyndall låter sig inte bevekas. Hon är förbjuden att avslöja var Alice Munro bor.
Här finns också en anmälan av Tree Houses.  Fairytale Castles in the Ail av Philip Jodidio. Taschen förlag 2012. Några helt fantastiska bilder på trädhus illustrerar.
Man får veta att författaren Jessica Kolterjahn går i psykoanalys åt Karin Boye i sin nya roman Den bästa dagen är en dag av törst.
Inte visste jag heller att Joyce Carol Oates även skriver poesi! Men jag kan inte säga att jag blir förvånad.
Mörker och ömhet heter dikturvalet som nu finns på svenska.
I april kommer Karin Boye: okända brev och berättelser utgiven av 
Pia - Kristina Garde.
Lindelöws bokförlag satsar också på en nyutgivning av Kallocain och Astarte

Tematrio - Fortfarande inte läst

Lyran 
ger oss denna veckan i uppgift att berätta om tre författare som vi fortfarande inte läst men skulle vilja läsa. Det finns naturligtvis många, men jag börjar med att kika i mina egna hyllor efter exempel.

Jeffrey Eugenides 
Middlesex står i min hylla och jag tror att det är en bok som jag skulle gilla, men det blir liksom aldrig av att jag läser den.
Jag börjar och börjar och kommer ungefär lika långt men aldrig helt igenom.
Som längst har jag kommit till sidan 210. Återstår endast 425 sidor.
Det hela börjar med att en pojke och en flicka  flyr  från Smyrna under grek - turkiska kriget  till USA. Många år senare berättar deras sondotter släkten Stephanides historia. Hon känner också till farföräldrarnas hemlighet som hon anser är grunden till hennes egen belägenhet.

Sara Lidman 
Din tjänare hör står i hyllan och ser ganska inbjudande ut.
Den tilldrar sig i Västerbottens inland i slutet av 1800-talet. Människorna har flera år av fattigdom och hunger bakom sig. Alla är upptagna av kampen för tillvaron och överlevandet. Man dikar ut myrar och sänker sjöar. Själva staten "Schwärje" uppmuntar sänkning av sjöar genom att utdela bidrag.
När jag läser här och där i boken hör jag hela tiden Torgny Lindgrens röst.

Jorge Luis Borges
Borges föddes i Argentina och blev en av 1900 -talet största författare. Han inspirerade också flera filosofer som Julia Kristeva och Michel Foucault. Mestadels skrev han poesi och noveller. Man talar om magisk realism.
Biblioteket i Babel är en novellsamling som står i min bokhylla i den fina Panache - serien. Och den är inte ens uppsprättad...

Pojken och den gråa byn

Konstnären och författaren Joel Pettersson föddes i Lemland på Åland 1892. Han dog 1937 av en infektion på mentalsjukhuset i Grelsby där han var intagen med diagnosen schizofreni.
Föräldrarna var bönder. Joel Pettersson övertog gården och försökte under en tid driva hönseri, men det gick inte alls bra. Gården såldes till en granne.
En lärare vid namn Werner Eker intresserade sig för Joel. De skrev brev till varandra och WE uppmanade JP att skriva. Han skrev mestadels kortare novelliknande berättelser. Motiven var tagna ur den egna uppväxtmiljön. Han hade läst Selma Lagerlöf och Bibeln och blivit påverkad. 
En självbiografisk figur som kallas Pojken dyker ofta upp. 
JP målar med dialektord i sina berättelser. Han beskriver människorna i byn   och naturen och vad som rör sig i den. Skogen ligger som ett blått band runt byn. Det som finns på andra sidan den är bara skräp.
Werner Eker lämnade JP:s litterära kvarlåtenskap till Ålands museum när JP dött.
Där fick den ligga i ca 35 år innan  man upptäckte honom. Ett bittert öde för den som tänkt sig bli rik och berömd. Prosten och författaren 
Waldemar Nyman (1904 - 1998) redigerade och gav ut flera samlingar med Joel Petterssons berättelser under 70 -talet, bl. a. Frifågel. Dessutom skrev han en ambitiös biografi över JP,  
Pojken och den gråa byn, 1977.  Ett av Joel Petterssons självporträtt från 1915 pryder omslaget.
Ralf Svenblad efterädde Valdemar Nyman som beskyddare av Joel Petterssons litterära kvarlåtenskap. Han redigerade och gav ut Till alla, alla, alla... 2002
 Victor Westerholm, konstnär och professor; direktör för Åbo ritskola och intendent för Ålands konstmuseum, upptäckte Joel Petterssons konstnärstalang och uppmuntrade honom att studera vid Åbo ritskola
Joel Pettersson var en tidig modernist. Men han kallades också naivist, primitivist och expressionist. Han verkade under samma tid som Edith Södergran och Elmer Diktonius.  
Joel Pettersson var känd som konstnär innan han sent omsider uppmärksammades för sin säregna litterära begåvning.
Ett tragiskt och märkligt människoöde som också blivit föremål för operan Joel
                                                                                                                                                                                

Bokbloggsjerka 5 - 8 april

Annikas bokbloggsjerka 5 - 8 april
handlar om den ultimata lässtunden

Jag kan tänka mig

en tyst, sval sommarnatt vid havet. öppet fönster. vågbrus.

eller

vinternatt, snöstorm, brasa

eller

juldagens morgon. skinksmörgås och kaffe på (i) sängen. julklappsboken - eller ännu bättre- julklappsböckerna

Tanklös och hoppsig

Nu har jag äntligen fyllt igen en bildningslucka. Jag har läst inte mindre än fyra böcker  Marie- Sofie Månsson, aka Lotta,  av Merri Vik, pseud, för Ester 
Rignér - Lundgren. Och jag har haft oväntat trevligt. För det första flyttades man i ett nafs tillbaka till 50 - 60 - talen med helveckade kjolar, Karusellen, jumpers, Epa, bottiner och pepitarutigt.
Man dansar på panget, mumsar belåtet, byter hyllpapper och spelar grammofon. Och faster Truddan som är hela 36 år räknas som lastgammal!
Lotta själv är 13 i seriens början.
På den här tiden är man bussig och klämmig och äter nervlugnande lakritsbåtar. Och så tvättar man upp sina jumpers, fållar upp eller lägger ner kjol - och klänningsfållar, stryker och idkar persedelvård i allmänhet.
Lotta - böckerna är fulla av tidstypiska vardagsdetaljer; de är varma, humoristiska och chosefria.
Mamma står vid spisen, pappa drar försorg om familjen. Pojkarna är små minipappor och flickorna ska vara nätta och trevliga. Lotta gör uppstickarförsök ibland och bryter ofta mot regler och förordningar, men hon är aldrig elak utan mera tanklös och hoppsig, som mamma säger. 

Lotta - böckerna jag har läst är nr 1 - 3  samt nr 10.
Det är Lotta, förstås  1958
Ja, se Lotta!             1959
Lotta är sig lik           1959
Se dig för Lotta         1963

I senaste numret av                                                                                                                          
Parnass   finns en artikel av Margaretha Weimar med titeln Rätt klädd, Lotta!                                                                                                            

Japanska spökhistorier

Patrick Lafcadio Hearn (1850 - 1904) var en märklig man. Hans far var irländare och hans mor grekiska; det är osäkert om de någonsin var gifta. Lafcadio Hearn kom till Japan så sent som 1890, men har gjort sig känd världen över som kännare av Japan, japansk kultur och sätt att tänka.Han åtnjuter högt anseende även i Japan och hans böcker trycks fortfarande. Inte minst Kwaidan. Japanska spökhistorier. Hearn gillade att samla berättelser.
Lafcadio Hearn (Koizumi Yakumo) kom till Matsue, residensstad i Honshu i sydvästra Japan, som lärare. Där mötte han också sin hustru. Han blev japansk medborgare och fick ett japanskt namn.
I Matsue finns ett Hearn - museum och där ligger han även begravd.
Kwaidan innehåller en rad korta, kusliga historier. Förfädernas andar spökar, huvuden rullar omkring och ibland träffar man på de huvudlösa kropparna. Det är lätt att göra misstag som man får plikta för på ett eller annat sätt - inte sällan med döden. Ibland är den frivillig: man kan till exempel offra sig för att ett träd ska gå i blom. Eller också har man förlorat ansiktet på något sätt och väljer att dö för egen hand.
Prästerna kan vara till en viss hjälp ibland. För att nu inte tala om samurajerna. En gång samuraj, alltid samuraj. Ursprunget lyser igenom oavsett förklädnad.
Spökhistorierna utspelar sig lite varstans. Effektfullt blir det naturligtvis i någon liten enslig koja i bergstrakterna i månljus. Blåst, regn, omänsklig kyla - en samuraj är okänslig för vädret. Han lägger sig på bara marken och lutar huvudet mot en tallrot och sover förnöjd.
Lafcadio Hearn förklarar att flera av spökhistorierna är översatta från gammal japansk litteratur och att någon berättats för honom.

Läsandets kultur

627 sidor slutbetänkande av Litteraturutredningen SOU 2012:65, 
Läsandets kultur
och 141 sidor Se dig för Lotta av Merri Vik, pseud för Ester Rignér - Lundgren.
utg. på B. Wahlströms ungdomsböcker från ungdomens eget bokförlag. 1968 
är de två senaste tilläggen i min läshög.
Jag har aldrig tidigare läst en Lotta bok, men jag har inhämtat uppgifter från vanligtvis välunderrättade källor att det är mycket läsvärda böcker. Alltså tänker jag läsa. Det är aldrig för sent att få en lycklig ungdom, eller hur det var. 
Mer än 1000 titlar finns att välja på bland Wahlströms böcker står det bak i boken. Och så uppmanas man att sätta ett märke för de Wahlströms - titlar man helst vill ha. Tur att det inte är en bok ifrån biblioteket.
Jag avstår från märkessättandet men jag kan konstatera att jag läst Enid Blyton, Syster Ann Barton och Kitty- böcker. Och jag har läst böckerna om Cherry Ames.

Dagens dikt

Månadens diktare i april
Ko Un. 

 

Den lilla källan

 

Om Yongtun vore utan sin källa,

vad skulle då göra Yongtun till by?

Snöflingor faller oavbrutet

ned i källans mörka vatten

och upplöses

Denna djupa stillhet

när Yang - suls hustru,

täckt av snö, går ut för att hämta vatten.

Hon sätter ned sin lilla kruka,

tar upp skopan men glömmer att ösa upp.

Hon ser snöflingorna dö.

Djup frid.

Ur Tiotusen fotspår och andra dikter

Ko Un föddes 1933 i Korea. Han led svårt under koreakriget då också många av hans närstående dödades. Mellan åren 1952 och 1962 levde han klosterliv.

Under kampen för demokrati i Sydkorea blev han fängslad flera gånger.

Ko Un skriver även drama, essäer och självbiografiska berättelser.

 

Äpplets vana att falla

Idag kunde jag hämta Äpplets vana att falla av Rosmarie Waldrop på det lokala biblioteket.

Curves to the Apple kom först ut 2006 och innehåller tre titlar som Rosmarie Waldrop gav ut under åren 1987 till 1999, Reproduktion av profiler; Det uteslutna tredjes plan; Motvilliga gravitationer

De hänger ihop och utgör såväl höjdpunkt i som lämplig ingång till hennes författarskap.

2011 kom den svenska översättningen som gjorts av Marie Silkeberg, Ida Linde och Niclas Nilsson på Rámus förlag.

Jag har läst av och till hela dagen och inser att detta är en bok jag vill äga.

Den blir jag inte klar med i brådrasket. Mycket behöver läsas och läsas om. Det är vackert, fantasieggaande och intellektuellt utmanande. Jag börjar förstå varför Rosmarie Waldrop räknas som en av den amerikanska litteraturens mest inflytelserika författare. Hon har ägnat sitt liv åt litteraturen liksom maken.

De har fyllt sitt hus med böcker. De fick bygga tak på verandan för att få plats med ännu flera böcker

Rosmarie Waldrop har en alldeles egen stil. Hon skriver prosalyrik; hon ställer frågor, funderar; leker med språket; associerar till naturvetenskap, fysik och filosofi. ”Poesi: en alternativ, mindre linjär logik,” säger hon.

Här kommer ett par exempel ur Äpplets vana att falla:

”Du sa till mig att det som inte används är meningslöst och tog min temp som jag tänkt spara till en svårare dag. I spegeln, varje natt, samma ansikte, lite mer slitet, en klänning som använts för länge. Månen var ute i kylan tillsammans med den rastlösa otillfredsställda vinden som verkade ändra lönnarnas placering.
Jag väntade mig en förebråelse för att ha nämnt ordet kärlek, men du anklagade mig bara för att ha stulit din penna, och sorgen försvann med förnuftet. Du gjorde en ceremoni av att hålla huvudet i händerna eftersom det, som du sa, inte kunde rymmas i sig självt.” 
Ur Reproduktion av profiler

"En tagg i hjärnan, säger han, denna ansträngning att fånga växlingar i våglängder eller känslor. Att inte bara se både kanin och anka i fixeringsbilden, utan också frysa omkastningens ögonblick. Eller ett ögonblick av åldrande. Är det för subtilt, som gräs som växer. som en protons storlek? Eller är vår oförmåga mer kategorisk, så som en skugga inte kan fånga ljuset eller ögat se sin blinda fläck? Älskar jag ditt ansikte för att det är ditt eller för hur det skiljer sig från cirkel, parabel, ellips? 

Kanske behöver vi förändring för att se det som är, säger hon. Och tvetydighet, för att bli medvetna om seendet. Sju sorters äpplen. Men fokusera på linsens krökning, och natten får all färg, dvalan alla handlingar. till och med deras speglingar i floden. Porer sluter sina dörrar. Gräset är slött av mängd, himlen inte oändlig, bara sot."
Ur Motvilliga gravitationer

Rosmarie Waldrop

I Kulturdokumentären i P1 idag kunde man stifta bekantskap med en kvinna vid namn Rosmarie Waldrop. Hon är poet och översättare och driver sedan 1961 tillsammans mned sin man Keith alternativförlaget Burning Deck Press . Maken är också poet och översättare. Han har dessutom skrivit ett flertal romaner och essäsamlingar. De bor i Providence, Rhode Island, ca 20 minuters promenad från Brown University där båda undervisat.
Rosmarie Waldrop föddes 1935 i Kitzinger i Tyskland. 1954 träffade hon Keith Waldrop som ingick i en grupp amerikanska soldater stationerade i Tyskland. Sedan 1958 bor paret i USA.
Rosmarie Waldrop är en lågmäld, uppriktig poet; en poeternas poet, enligt kulturjournalisten Anneli Dufva som besökt Rosmarie Waldrop i hennes hem.
Rosmarie Waldrop berättar om sina försök att skriva både på tyska och engelska under sin första tid i USA och att det inte fungerade. Hon hamnade i ett mellanrum mellan språken och att hon trivs där. Hon skriver på den ena språket och översätter till det andra.. 
Rosmarie Waldrop tar gärna intryck av andra författare. Särskilt betydelsefulla är Ludwig Wittgenstein och Edmond Jablès - en judisk man född i Kairo, som skriver om förintelsen på ett sätt som hon kan ta till sig.
Rosmarie Waldrop har främst skrivit diktsamlingar men det har också blivit ett par romaner, till exempel The Hanky of Pippin´s Daughter där hon skriver om sitt miserabla förhållande till modern.
Det var det som gjorde att hon valde att aldrig skaffa barn. Hon är medveten om att hon gått miste om något och att det finns en tomhet i hennes liv och dikter, men hon anser sig ha vunnit annat.
Man associerar osökt till paret Virginia och Leonard Woolf.
Jag återkommer imorgon till diktsamlingen Äpplets vana att falla som är den enda titel som finns översatt till svenska.