Tony och Susan

Av en ren händelse grep jag tag i en pocketbok som länge stått i en hylla i sommarstugan:
Tony & Susan av Austin Wright. En bok som jag inte visste någonting om och ett författarnamn som var totalt okänt. Det tog inte många minuter förrän jag var helt fast.
Susan Morrow får sig tillsänt ett bokmanus av sin förre man Edward som hon inte har haft kontakt med på 25 år. Deras äktenskap sprack till stora delar beroende på hans författardrömmar. Nu vill han att hon ska lämna ett omdöme om han bok. Hon har en gån hans hårdaste kritiker.
Hjärnkirurgen Arnold, Susans nuvarnade man, ska åka på konferens och det passar Susan bra för då kan hon läsa i lugn och ro. Edward ska sedan komma till Chicago och då kan hon meddela sina synpunkter.
Susan börjar läsa. Hon dras omedelbart in i handlingen och förvånar sig över hur bra hon tycker att det är.
Mellan varven får man ta del av Edwards och Susans tidigare relation.
Edwards bok Nattdjur handlar om matematikprofessorn Tony Hastings, en lagom feg man i sina bästa år.
Han är på väg till Maine med fru och dotter. De bestämmer sig för att ta hela långa resan i ett svep och köra hela natten. Det blir ett ödesdigert beslut. 
På vägen råkar de ut för tre råskinn som gärna leker katt och råtta med den förskräckta familjen, som provocerar dem genom sin blotta existens. Två skilda världar på kollisionskurs. En av männen kör iväg med Tony och lämpar av honom i skogen i svarta natten. 
De andra tar hustrun och dottern i  Tonys bil.
Sedan blir allt rena mardrömmen. Susan läser och försöker bortse ifrån vem Edward är och vad hon vet om honom. Hon vill vara så objektiv som det är möjligt. Har han något budskap till henne?
Tony & Susan är en gastkramande roman om ondska, hat och hämnd.
Men det är också en roman om en roman och den handlar mycket om skrivande och läsande.
Den handlar också om minnen och relationer och hur man förändras med tiden.
För Susans räkning får läsningen av Nattdjur ett förargligt efterspel...

Austin Wright då? Han föddes i NY 1922 och dog 2003. AW var litteraturkritiker, författare och professor. Han skrev sju romaner. Tony & Susan är den enda som översatts till svenska

Bokbloggsjerka 29 mars - 1 april

Annika undrar i sin
Bokbloggsjerka 29 mars - 1 april vad vi ska göra i påsk?
Det jag har gjort sammanfaller i allt väsentligt med det jag planerade, nämligen
Skärtorsdagen: Packa ut, packa ut , packa ut. Till sommarstugan. 
Packa in, packa in, packa in. Upptäcka allt man glömt
Långfredagen: Matteuspassionen. Ett påskmåste. I år i P2 under ledning av Eric Ericson.
Påskafton: Påskbord i goda vänners lag och långpromenad på stranden - oavsett väder
Påskdagen: Läsa påskekrim, äta rester, promenera på stranden
Annandag påsk: Packa ut. Åka hem. Packa in. Upptäcka allt man glömt kvar, till exempel någon liten förarglig laddare, en strumpa, en bok, den livsviktiga kalendern...

Elle, belle, bi

Först tänkte jag välja Av två onda ting. Kriminalberättelser av etablerade författare och debutanter i urval av ingen mindre än Elizabeth George som påskekrim. 
Sedan föll mina ögon på Operation Sandalwood. Ett dödligt uppdrag för Mr. Majestic av Zac OÝeah.
Hari "Harry" Majestic är en fantasifull småskurk i Bangalore som egentligen vill bli filmhjälte. Under tiden försörjer han sig bl. a. som skum försäljare på internet. Hans uppdragsgivare, fru Bella i Lagos, skrämmer livet ur honom samtidigt som hans andlige rådgivare Pandit Pundit uppmanar honom att förbättra sin karma genom vegetarisk kost och nykterism.
Så blir han engagerad i sökandet efter en svensk flicka som åkt till Indien för att göra Bollywoodkarriär och som nu är försvunnen. Mr. Majestic förstår inte riktigt vad det är han blandar sig i. Nu blir det skarpt läge
Efter några sidors läsning är jag där, i myllret på gatorna i Bangalore.
Det är tydligt att författaren är väl förtrogen med miljön och han kan verkligen konsten att dra läsaren med sig
Zac O´Yeah är en egensinnig författare; född i Finland som Sakari Nuottimäki, 1967; uppvuxen i Göteborg och numera bosatt i Bangalore i södra Indien sedan tio år.

Men - varför välja? Jag tar båda.

Tematrio - Påskdeckare

LYRANS
tematrio handlar om påskdeckare. Det har ju blivit tradition även i Sverige att läsa deckare till påsk. Norrmännen började. Lyran ber oss berätta om tre favoritdeckare.
Två  titlar från 80 - talet minns jag särskilt och de råkar vara skrivna av två charmanta damer med foträta skor och handväska på armen. Jag tänker på

Av oskyldigt blod  av P D James. Den kom först ut 1981 och sedan 1987 och då hette den Oskyldigt blod.En ung adopterad flicka beslutar sig för att ta reda på sanningen om sina föräldrar. Det hon upptäcker förändrar hela hennes liv. Absolut inte till det bättre.Man lider med henne.

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell kom ut 1982. Jag är mycket förtjust i den gammaltestamentliga titeln.
Den här boken handlar om en människa som lider av dyslexi och för allt i världen och med olika metoder försöker dölja det. En verkligt tragisk historia.

Vass egg av Gillian Flynn var jag också mycket förtjust i. Den var så annorlunda. Huvudpersonen är en ung journalist med mörka drifter. Nu ska hon åka till sin hemby och skriva om ett märkligt flickmord. Ingen hälsar henne välkommen - allra minst hennes mor. En mörk men mycket bra kriminalroman     

Påskekrim - tjuvstart

Det är påsktid i Three Pines. Det är april i den tredje kommissarie Gamache - deckaren, Den grymmaste månaden av Louise Penny.
En främmande kvinna har kommit till byn. Hon bekänner sig till wiccatron och förklarar sig vara clairvoyant. På skoj bestämmer man sig för att hålla en seans i byn i ett ruggigt gammalt övergivet hus. 
Under en andra seans avlider en kvinna mystiskt.
Den sympatiske kriminalkommissarien Armand Gamache och hans medarbetare tar hand om det kusliga dödfallet.
Dessutom är mäktiga krafter inom de egna leden i rörelse mot Gamache. Han har skaffat sig ovänner bland sina överordnade och misstänker att han har angivare bland de underordnade. Naturligtvis har han helt rätt och naturligtvis vet han hur han bäst hanterar dessa mullvadar.
Det startas ett veritabelt drev mot honom; familjen blir indragen och allt blir en mardröm.
Liksom i de två tidigare Gamache-deckarna  är tonen varmt mänsklig - det otäcka mordet till trots. Människors svagheter avslöjas; mänskliga beteenden förklaras. Man får veta vad det vill säga att stå utanför och vad det innebär att liksom Ikaros komma för nära solen. Jag gillar Louise Pennys psykologiska blick och hennes sinne för människor som avviker från mönstret. Humorn är också sympatisk.

The Night Bookmobile

The Night Bookmobileär ett underfundigt, vemodigt seriealbum av ingen mindre än Audrey Niffenegger, författare till Tidsresenärens hustru och Själens osaliga längtan.
Alexandra är storläsare redan i mycket unga år. 
En natt är hon ute och promenerar efter ett gräl med pojkvännen. Plötsligt ser hon till sin förvåning en sliten bokbuss. Hon stiger in och möter bibliotekarien, Mr Openshaw (med drag av John Malkovich, min anmärkn.). Belysningen är dämpad; det doftar gammalt torrt papper med lätt anstrykning av våt hund. Bussen är förefaller mycket större inuti än utanpå.
Alexandra utforskar hyllorna. Böckerna förefaller mycket bekanta. Till sist hittar hon till och med sin egen dagbok - stämplad med bibliotekets stämpel!
När hon ber att få låna hem några böcker är det för sent. Biblioteket ska stänga och dessutom har man inte tillräcklig personalstyrka för att hinna med några lån.
Det går nio år innan Alexandra stöter på bokbussen igen. När hon ber att få arbeta på bokbussen råder henne Mr Openshaw att utbilda sig till bibliotekarie. Sagt och gjort. Alexandra studerar Deweys decimalklassifikationssystem, katalogisering och kundrelationer och vips! är hon bibliotekarie. 
Och hon får en anställning också!
Tolv år senare möts Alexandra och Mr Openshaw igen. Återigen blir hon bjuden på te och återigen blir hon nekad arbete på bokbussen.
Alexandra fattar ett ödesdigert beslut. 
Upplösningen är inte den förväntade. Så mycket kan jag säga utan att överdriva. Jag tycker mycket om den här boken. Så mycket kan jag också säga utan att överdriva.

Miraklet Machado

I en radioessä 
i P1 i fredags berättar malmöförfattaren Henrik Nilsson om den märklige brasilianske författaren Joaquin Maria Machado de Assis (1839 - 1908).
Assis far var målare och modern städerska och Assis växte upp under enkla förhållanden. Pojken stammade och var epileptiker, men blev den som ansågs som den brasilianska litteraturens fader.
Han är en ganska okänd kändis utanför hemlandet. Men författare som Salman Rushdie och Carlos Fuentes hyllar honom och den berömde amerikanske litteraturkritikern Harold Bloom placerar Assis bland världens 100 främsta författare.  Det är Bloom som benämner Michado de Assis "mirakel".
I Brás Cubas memoarer berättar en man från andra sidan graven om sitt liv.
Själv säger han att han skriver med ”raljansens penna och melankolins bläck” och tillägnar sin berättelse ”den mask som först började gnaga på mitt kalla lik”.
Vansinnesläkaren undersöker gränserna mellan det friska och det sjuka på ett mycket speciellt sätt och med en överraskande avslutning.  Minst sagt.
Romanen Helena handlar om den unga Helena som får betala ett högt pris för sin livslögn. 
 

Bokbloggsjerka 22 - 25 mars

Kul att Bokbloggsjerkan är tillbaka! 
Frågan som ska besvaras 22 - 25 mars är
Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

Vi läste Boktjuven av Marcus Zusak i bokcirkeln.
Jag hade problem med den från första stund. Det var något i tonen som skavde. Berättelsen var rörig och kändes sökt med en allvetande berättare som inte visste.
Själva döden tycktes mig futtig och småaktig. 
Jag hade väldigt svårt att förstå den allmänna begejstringen.
Jag förstod mig inte alls på Boktjuven.

Philip Roth, 80

Jag upptäckte att Philip Roth fyllde  80 år den 19 mars.
Jag känner att jag inte ägnat honom den uppmärksamhet han troligen förtjänat.
I min bokhylla hittade jag i alla fall Portnoy´s Complaint (1969).
Oavlåtligt skrockande läser jag första kapitlet som har rubriken
THE MOST UNFORGETTABLE CHARACTER I´VE MET
och börjar så här:
"She was so deeply imbedded in my consciousness that for the first year of my school I seem to have believed that each of my teachers was my mother in disguise. As soon as the last bell had sounded, I would rush off for home, wondering ad I ran if I could possibly make it to our appartment before she had succeeded in transforming herself..."
Alexander Portnoy föddes i en amerikansk - judisk medelklassfamilj, liksom Philip Roth själv. Judiska mödrar lär vara en sort för sig. Alexanders mor är inget mindre än en naturkraft som älskar sin son bortom alla gränser. Det gör naturligtvis fadern också, men han utgör en ganska ömklig figur i skuggan av sin kraftfulla hustru. Dessutom lider han av ständig förstoppning.
Caj Lundgren skriver så här i en recension
"Att överraska verkar ha varit ­Philip Roths grundläggande taktik alltsedan han för nästan fyrtio år sedan chockade hemlandet USA och omvärlden med sin demonstrativt pornografiska berättelse om den judiske ynglingen Portnoys ursinniga klagovisa på psykoanalytikerns brits om sitt folks och sin familjs moral..."
Philip Roth lär ha idkat "...växelbruk mellan memoarer i klartext och subtila romanfiktioner..." enligt Caj Lundgren.
Philip Roth har länge varit nobelpriskandidat. Som så många andra.

 

Parnass

Ett jättetrevligt nummer av litteraturtidningen Parnass, som är de litterära sällskapens tidskrift.
Nr 1 2013 har temat Författarna och modet. Elin Wägner var ju mycket intresserad av kläder.
När hon valdes in i Svenska Akademien hade hon en vacker havsgrönblå sammetsklänning på sig. 
Den finns nu på Smålands museum. Marianne Enge Swartz, ordförande i Elin Wägner - sällskapet 1990 - 2010, berättar om Elin Wägner och tidens mode
Jolos engelska stil med kostym, väst, klubbslips med slipshållare, pipa och engelskt öl är legendarisk.
Oscar Wild var modelejon och trendsättare. Under åren 1887 - 1889 var han till och med redaktör för ett modemagasin för kvinnor, The Woman´s World.
En artikel, skriven av Eva Söderberg, har titeln Kulla - Gulla - från fattighjon i vadmalskläder till herrgårdsfröken i volang.
Enligt Barbro Hedvall konstaterade Fredrika Bremer efter sina resor att hon för sin del hellre bar korsett än slöja. Hon ville ha ansiktet fritt för att kunna se allt som fanns att se i världen omkring henne.
Paula von Wachenfeld, universitetslektor vid Centrum för Modevetenskap, Stockholms universitet, skriver om kläderna och skönlitteraturen i artikeln I fiktionens gömmor  döljer sig en modeskatt.
Detta är endast en liten del av allt intressant man kan läsa i Parnass 2013:1
Parnass kommer ut med fyra nummer per år.
Sommarnumret av Parnass har Birger Sjöberg som tema.

Världspoesidagen 21 mars

Världspoesidagen, som infaller den 21 mars, instiftades 1999 av UNESCO med syftet att uppmuntra till att läsa, skriva, undervisa och publicera poesi.


Marskallt

Åka skridsko på ankdammen
- blånäsa och rödkind -
åka tefat i Långbacken
- snornäsa i motvind -
Frosten frasar under foten,
enen fryser ner i roten.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.

Stå och vänta på skolbussen
- blånäsa och rödkind -
leka sistan runt skolknuten
- snornäsa i motvind -
Gruset krasar under pjäxan,
flickan springer hem till läxan.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.

Britt G. Hallqvist
Ur Poesi... Poeså... Dikter för stora och små. 1982

Tematrio - Saint Patrick

Med anledning av att det i söndags var Saint Patrick´s Day uppmanar oss
LYRAN
att berätta om tre böcker som skrivits av irländska författare.

Dermot Bolger föddes 1959 i Finglas , en förort till Dublin. Han skriver romaner, dramatik och poesi och deltar i folkbildande projekt. Genombrottsromanen 
Vägen hem (1993) var den första av hans romaner som kom på svenska. 
Den handlar om två ungdomars flykt från Dublin på jakt efter ett hem. De saknar sin döde vän Hano som varit deras fasta punkt i tillvaron.

Nuola O´Faolain skriver i sin debutbok  Är du nån? En tillfällig självbiografi (2000 på svenska) om sin uppväxt med en sorglös, oansvarig pappa och en mamma som sökte tröst i flaskan och en massa syskon. Hon blev berömd journalist och när hon skrivit sin bok fick hon ett enormt gensvar. Hon berättar om katolicismens starka grepp om folket, sexualskräcken, ensamheten, barnlösheten och alkoholproblemen. Fortsättningen heter Nästan framme och kom 2003

John McGahern, Bland kvinnor kom 1996. Den tilldrar sig på den irländska landsbygden på 1950-talet. Michael Moran är en f.d. IRA-man som nu för ett hårdhänt regemente hemma på sin gård med sin andra fru och barnen. Äldste sonen flyr familjen och kommer aldrig tillbaka. Fadern sätter p för en dotters drömmar om vidare studier. Hustrun får utstå verbala elakheter men förblir lojal.
Det kärva språket svarar väl mot innehållet.

En annan vinter i Stockholm

Under hemresan från ett isigt, snöigt Stockholm hade jag som mycket lämplig reslektyr En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel. Det var helt underbart att krypa in i en varm kupé (som skulle varit tyst men inte var det) och försjunka i Agneta Pleijels vemodigt vackra roman från 1997.
En man meddelar sin hustru att han funnit en annan kvinna som han också älskar. Han tänker inte överge hustrun. Han kommer och går som det passar honom och hustrun har till en början inte kraft att be honom gå för gott.
Hon minns och skriver. Filen kallar hon hundra dagar. Samtidigt som hon berättar sin egen smärtsamma historia berättar hon också föräldrarnas och om sin egen och systerns uppväxt. Modern och fadern har levt åtskilda sedan många år och fadern har gift om sig. Faderns passion var fysiken; moderns musiken.
Kvinnan träffar en annan man, en serb vid namn Emm, som är gift och inte tänker sig någon skilsmässa. Hon funderar mycket över män; försöker förstå dem och vad det är de söker hos en kvinna. När hon försöker tala allvar med Emm svarar han att hon är vacker. När hon blir irriterad säger han att hon är vacker och intelligent. Ingen bra metod. 
Agneta Pleijel säger som vanligt så mycket klokt och insiktsfullt med ett pregnant och vackert språk.

Minnenas Paris

Ny bok på svenska av den försynte två meter långe författaren Patrick Modiano (1945 - ), Lilla smycket.
En liten pärla från Elisabeth Grate Bokförlag i översättning av Pontus Grate..
Lilla smycket är sista delen i en trilogi. De andra delarna är Dora Bruder (1997) och Des Inconnues.
Lilla smycket kom ut 2001.
Det är en  jagberättelse där man länge undrar över vem som berättar. Så småningom visar sig jag heta Thérèse. Hon är ung, rotlös och arbetssökande. En dag i rusningstid på tunnelbanan i Paris ser hon en kvinna i gul kappa som hon tycker liknar hennes mor. Thérèse har en kakburk med några minnessaker, bland annat ett foto av modern. Thérèse följer efter kvinnan, men vågar inte tilltala henne.
Minnesfragment dyker upp. Hon minns en frånvarande moder, flyttande, ensamhet, osäkerhet, otrygghet och allt möjligt som man inte ska behöva bära med sig från sin barndom. Morbror Jean Borand tar hand om henne ibland och är snäll mot henne.  Men är han mors bror? Eller är han Thérèses far? Och var finns han nu? I sin utsatthet tvingas hon ibland att sätta sin tillit till vilt främmande människor, som till exempel en vänlig apotekerska som ger henne några timmars trygghet, värme och närhet.
Thérèse har fått ett deltidsarbete. Hon ska sällskapa en ung flicka några timmar per dag några dagar i veckan. Hon möter ett par kalla, likgiltiga föräldrar i ett lånat hus. Flickans namn framgår aldrig. Föräldrarna kallar henne bara "hon".  Naturligtvis känner Thérèse igen sig.
Modianos romaner utspelar sig alltid i Paris. Han skildrar detaljer, platser, gator , tunnelbanestationer, parker och hus med självklar elegans.
Så här står det i en artikel av Kristoffer Leandoer om Modiano
"Konkordanser har upprättats mellan hans romaner och Georges Perecs listor i ”Jag minns”, nätsajter ägnar sig åt att spåra och återskapa en plats som kallas ”Modianos Paris”. Spännande.
Jag ser alltid fram emot att läsa en ny roman av Patrick Modiano. Jag vet att den tilldrar sig i Paris och att den på något sätt sysslar med minnen och hågkomster. Eller om det man glömt. Men alltid på ett nytt sätt. Man flyter med i det som  varit och det som är  i en rotlös tillvaro. Det man förlorar får man aldrig igen. Det är vackert och vemodigt.

Att älska livet mer än dess mening

Det blev en skvätt rea till! Eftersom jag är mycket förtjust i författaren, psykoterapeuten och professorn i religionspsykologi OWE WIKSTRÖMS sätt att formulera sig i skrift köpte jag 
Att älska livet mer än dess mening. Betraktelser och övningar utan att tänka två gånger. 
Visserligen kände jag mig  lite skeptisk inför det där med övningar. Men det säger författaren omedelbart att det kan man bara hoppa över. Sju veckors betraktelser dag för dag med efterföljande övningar enligt mönstret 1/ Uppmärksamma, 2/ Reflektera över, 3/ Handla
Owe Wikström är mycket beläst och har forskat mycket inom konst och musik.
Titeln på den här boken kommer från Bröderna Karamsov. Owe Wikström har sysslat mycket med Dostojevskij; han har skrivit om Bach, Proust och Montaigne.

Owe Wikström undrar till exempel varför människor i vår tid är så rädda för allvaret? 
Och varför allt måste vara så stort för att vara värt något?
Varför måste man stressa iväg på dyra sommarsemestrar när det kan vara minst lika värdefullt att skrota runt hemikring? Jag läser vidare. Kanske blir det en och annan övning också.
Saknas: Litteraturförteckning och register

(På förekommen anledning kan jag meddela att prislappen var röd, satt på framsidan och lossnade utan bensin...)

Grattis, Jonas Brun

JONAS BRUN
född 1979, vann Sveriges Radios romanpris för sin tredje roman Skuggland, en roman om kärlek, förlust och saknad enligt flera källor.
2009 fick han Mare Kandre - priset för  romanen Det Amfibiska Hjärtat.
2004 debuterade han med romanen Den andra tiden.
Ännu ett läsprojekt att lägga till alla de övriga.
Men allra först ska jag slutföra Ingenbarnsland.

Vem vinner?

Vem får SVERIGES RADIOS ROMANPRIS?
Det är verkligen jättespännande. Ikväll kl 18.15 får vi veta resultatet. Oliiiiidligt spännande! Tycker jag som snart har läst ut Ingenbarnsland av 
Eija Hetekivi Olsson och är omåttligt förtjust! 
Och hoppas att Hetekivi Olsson får priset.
Vilken energi hon utstrålar den unga Miira som är huvudperson i romanen. Och vilken framåtanda och beslutsamhet. Trots att hon inte direkt har någon som uppmuntrar henne. Mamma och pappa bara längtar hem till Finland. Miira vill verkligen inte till Finland och hon vill inte heller gå i finneballeklasserna. Hon är svensk och talar utmärkt svenska. Varför ska hon som är född i Sverige läsa Svenska för invandrare? Det undrar jag också!
Miira är inte den som vill gå några banade vägar. Hon reagerar instinktivt mot spelet mellan flickor och pojkar och tycker att flickorna är löjliga som fnissar och låter pojkarna hållas.
Hon sticker upp mot lärarna och protesttiger sig igenom engelskan på¨Römossaskolan i Gårdsten. Vi befinner oss i mitten av 80 -talet.
Författarinnan har verkligen lyckats med sin debut. Stilsäker står det på baksidan av boken och det kan man bara hålla med om. Nyorden står som spön i backen. Oftast är de roliga och effektiva, men ibland blir de aningen för många. Den kärva humorn är svår att motstå. Liksom den arga, begåvade, unga Miira som trevar sig fram i en hård tillvaro. Hittills har hon haft någon sorts radar som fått henne att klara skinnet och jag hoppas att det håller sig i resten av boken också.

Ingenbarnsland tävlar med Skuggland av Jonas Brun och Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff - helt säkert utmärkta romaner de också.
Lina Wolff har jag läst tidigare och tyckt mycket om.

Hur står det till i mammas stora mage?

Uno i mammas mage av Sara Gimbergsson är en minimalistisk, humoristisk och pedagogisk liten bok för till exempel någon liten som ska få ett syskon.
Rakt på sak om babyn som får näring av mamma, suger på tummen, dansar och sjunger med mamma, simmar omkring i mammas mage som mamma simmar i badhuset. Till slut blir stugan för trång och babyn och mamma får hjälpas åt och skaffa babyn större lägenhet.

Tematrio - Skolan

 




  Lyran
vill ha tre tips om bra "skolböcker" den här veckan.

Fjäril av Alma - pristagaren Sonya Hartnett berättar om en fjortonårig flicka som är kraftigt mobbad i skolan och inte får det stöd hon behöver av vuxenvärlden

Anteckningar om en skandal 
av Zoe Heller handlar om den förbjudna kärleken mellan lärare och elev i en skola i norra London. Barbara Covett, kollega och vän, iakttar och skriver ner vad hon ser. Och så småningom skiftar berättelsen fokus... Romanen är också filmad.

Fröken Selma. När Selma Lagerlöf var skolfröken i Landskrona av Lena Carlsson
En berättelse av  Elna och Rut, elever i Elementarskolan där Selma Lagerlöf satt i katedern på dagarna På nätterna skrev hon romaner. Boken som omfattar 57 sidor finns att beställa på Adlibris och beräknas komma ut under mars. Rekommenderad läsålder 9 - 12 år

Langs debut

Maria Langs debutroman, Mördaren ljuger inte ensam, kom 1949.
Dagmar Lange (1914 - 1991)  var litteraturvetare, lektor och deckarförfattare.
Jag har inte läst så mycket av Maria Lang och definitivt inte denna förrän nu.
Och jag blev glatt överraskad. Ett och annat begrepp känns föråldrat och Puck Ekstedt är lite väl klämkäck och hurtig men på det stora hela tycker jag att romanen håller. Och den är mycket välskriven.
Bergslagsmiljön är kärleksfullt skildrad. Författarinnan är mån om sina manliga karaktärer. Kvinnorna är vackra och nyckfulla - på något undantag när.
Morden äger rum på en ö i en sjö i Bergslagen. Miljön är alltså begränsad och antalet inblandade är ursprungligen tio. Kommissarie Christer Wijk, skärpt och elegant, har liknats vid lord Peter Wimsey.
Maria Lang själv  har vissa likheter med Agatha Christie. 
Ett plus är personförteckningen i början av boken.

För bibliotekens bevarande

1994 kom  Elefanten i biblioteket. En biblioteksantologi sammanställd av 
Meta Ottosson, utgiven av En bok för alla som en del i arbetet för bibliotekens bevarande. Antologin gavs ut för nära nog 20 år sedan men är dessvärre fortfarande aktuellt. Många kända författare har lämnat bidrag; 
en del helt nyskrivna.
Här är Peter Curmans bidrag.

Försvara frihetsskeppen!

Stanna upp ett ögonblick utanför ett bibliotek!
Vilka hemliga världar trängs inte därinne
mellan böckernas pärmar!
Så många lidelser, så många liv
som väntar på att få mäta sig med ditt!
Kanske finns bland orden
några som kan få dig att förändra ditt liv.
Likt skepp lastade med drömmar och visioner
ligger biblioteken förtöjda vid verklighetens kaj.
I böckerna är författarna alltid hemma
ständigt beredda att dela med sig av sina liv
sina äventyr och tragedier
I böckerna väntar Anna Karenina, Odysseus, Huck Finn och
alla de andra på att få vakna till liv igen
i just ditt medvetande.
Varje gång en bok möter en läsares ögon
skrivs den på nytt.
Den skriver sig in i dig, i ditt kött och ditt blod.
En sådan glädje att kunna gå ombord och segla
vart som helst!
Ett sådant brott att förmena oss den glädjen!
För när man lägger ner ett bibliotek
borrar man inte bara fantasins skepp i sank.
Man våldför sig också på det innersta hos människan,
på hennes värdighet och integritet.
Därför: låt oss gemensamt försvara våra frihetsskepp!
Lägg gärna ner JAS - projekt, robotbeställningar och 
Öresundsbroar.
Men lägg aldrig ner människan och hennes bibliotek

Asocial hedonist

En hemlös katt väljer ut Nils Uddenberg och hans hustru till sina människor.
Först flyttar den in i ett redskapsskjul. Sedan får den mat. Och så börjar paret Uddenberg kalla den "hon".  Hustrun fotograferar henne.  "Hon" blir till Kissen.
Kissen utökar tålmodigt sitt revir och vips! har hon flyttat in till paret Uddenberg, som känner sitt ansvaret växa.
En dotter tycker att  Kissen höjer humöret på hennes vinterfader och erbjuder sig som kattvakt när det behövs.  Och det behövs. Paret Uddenberg reser mycket.
Professor Nils Uddenberg, läkare, psykiater och författare i Lund, hade katt  i familjen under uppväxten. Modern beskrivs som kattoman så han anser sig vara präglad på katt.
Nils Uddenberg berättar i  Gubbe med katt. En kärlekshistoria lite om kattens historia; han jämför hunden och katten som husdjur. Han föredrar den frihetsälskande, självständiga katten framför den trofasta hunden. Han inser att han och Kissen aldrig kommer att förstå varandra fullt ut, men det räcker att de trivs i varandras sällskap. De har redan likartade rutiner.
Inget som berättas i Gubbe med katt är några nyheter för den som har katt. Tvärtom. Gubbe med katt är mest för hundmänniskor som aldrig haft katt.

Internationella kvinnodagen

Kristianstadsbladet 
intervjuar Maria Ehrenberg, författare till 
Bland hondjävlar & bitterfittor: kvinnokamp i litteraturen 
som ges ut på Internationella kvinnodagen.

Sigitas Geda

Sigitas Geda
visar sig vara månadens diktare i Dagens dikt

Den förargliga prislappen

 

Jag hade hellre haft Parsifal  (namnet ser förresten ut att vara broderat med myrgång!) utan prislappssåret uppe i högra hörnet! Om man vill vara välvillig och bjuder till kan man kanske få det till ett litet moln eller en vit örn, men jag vet ju hur vekligheten ser ut.
Under rea-prislappen satt en tidigare reaprislapp som bitit sig fast ordentligt.
Jag sparar gärna prislappar på insidan av omslaget. Men på framsidan vill jag inte ha dem.
Hannele är bekant med fenomenet och ordinerar bensin.
Det har jag inte i verktygslådan, men väl lacknafta. Undrar om det fungerar?

Observera att Parsifal här är en kvinna...

Litauen diktar

 

Litauen diktar: Möte i gryningen. 2005
Det fantastiska Bokförlaget Tranan presenterar 29 poeter från Litauen.
Av de 29 är 8 kvinnor.
Det är en spännande diktsamling som kommit ut femton år efter Litauens återvunna självständighet.
Den är hoppfull och egensinnig. Liana Ruokyté och Juris Kronbergs har översatt.
En oförutsägbar och tongivande poet är enligt författarpresentationen författaren, översättaren, dramatikern, essäisten och litteraturkritikern  
Sigitas Geda, 1943 - .
Vad jag kan se finns endaste en titel på svenska, Fallande ängel i Palanga 2001. 
Tolkning: Ulf Eriksson. Parallelltext på svenska och litauiska.

50 års arrogans

med Rilke, Camus, Derrida...

femtio enfaldiga,
bortspelade, bortrumlade
år av lärande, tänkande, insikter
nästan ett helt liv,
och bara för
att återvända till ängen
vid sjön och ljuset
av fyra stulna tomater

Tematrio - Bokrean

LYRANS
uppgift denna veckan: Berätta om tre reafynd.

På det hela taget tycker jag inte att rean är någon höjdare längre.
Det var faktiskt bättre förr när det kom efterlängtade praktverk till förmånliga priser på rean.
Det lönade sig att ha is i magen och vänta.

Här kommer i alla fall tre böcker jag hittade på rean; en av dem kan möjligen kallas fynd.
(Men det jämnade ut sig när jag försökte avlägsna prislappen och fick omslaget med. Usch!)
Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Inläst av Max von Sydow.
Bonnier Audio i serien Klassiska män. Den ser jag fram emot att lyssna på.
Som bonusmaterial finns ett förord av Stewe Claeson.
Hemingway fick nobelpriset i litteratur 1954.
Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller i urval och översättning av Lars Vargö. Novellen är populär i Japan. I likhet med tidningsföljetoner fungerar de som reselektyr. En bok för alla.
Parsifal av Sigrid Combüchen
I dessa dagar när Parsifal är på var mans läppar tyckte jag att det fanns anledning att investera i romanen med samma namn. Combüchens Parcifal är kvinna och berättelsen en framtidsroman från 1998.

Nytt om gamle Petrarca

Francesco Petrarca är idag mest känd för sina kärleksdikter.
Men han var inte bara kärleksdiktare, han var också en av alla tiders största litteraturkännare och litteraturälskare. Petrarca hade synpunkter på författarskap, vad man skulle läsa och hur man skulle skriva.  
Dessa tankar har nu samlats ihop och presenterats av Anders Bergman i den nya boken Petrarca och litteraturen.
"Vad är ljuvare än fri tid ägnad åt litteratur?" Yttrandet fälldes av Petrarcas idol Cicero och gäller i hög grad om Petrarca. 
Jag ser fram emot att få läsa Petrarca och litteraturen.

Tävling

På Jennies boklista
kan man vinna Magikernä av Lev Grossman.
Det vill man gärna.

Ett rum med utsikt

Ett rum med utsikt (1908) av E(dward) M(organ)  Forster kom inte på svenska förrän 2006.
Maria Ekman har gjort översättningen och Stephen Farran - Lee har skrivit förordet. Allra sist kommer ett mycket användbart appendix med uppgifter om alla litterära och musikaliska referenser.
Arbetsnamnet på romanen var Lucy. Huvudpersonen, Lucy Honeychurch och hennes kusin Charlotte Bartlett är på besök i Florens. De är ett omaka par; två väldigt olika kvinnor. Lucy är ung, spontan och förvirrad.
Charlotte är äldre, ogift och vet hur allt bör och skall vara; vad som går för sig och inte. Stelnad i sina former helt enkelt.
Klassindelningen är skarp. Stadsborna skiljer sig från lantbefolkningen; engelsmännen från italienarna.
Mr Emerson och hans son George skiljer sig från mängden. Man vet inte riktigt var de ska placeras.
Författarinnan Eleonora Lavish anses vara mycket originell. Hon går på föreläsningar och låter dammråttorna frodas i hemmet. 
Lucy - författarens alter ego -  har en liten flirt med George men förlovar sig med den outsägligt triste, men mycket passande Cecil Vyse som älskar att svänga sig med italienska uttryck. Bredvid Lucy förefaller han ganska livlös. Men han fäller många roande repliker. Helt oavsiktligt förstås.
Ett rum med utsikt är en älskvärd bok. E M Forster sägs ha en "tebordsteknik" enligt den beundrande författarenkollegan Christopher Isherwood.
Forster tar sina karaktärer på kornet; ironin är rolig men inte elak.
Man kan skratta åt de olika personligheternas fåniga egenheter, men i nästa minut gör de något som får en att känna respekt för dem.
Forster var framför allt romanförfattare. Ett arv gjorde det möjligt för honom att helt ägna sig åt sitt författarskap. Han var tystlåten medlem i Bloomsburygruppen
Forster är kanske mest känd fär Howards End och En resa till Indien, men Ett rum med utsikt är alldeles utmärkt också. En riktig liten pärla!
Alla är filmade. Efter hans död gavs romanen Maurice ut. Den avslöjar Forsters livs hemlighet, nämligen att han var homosexuell. Den finns också som film.
Femtio år senare, alltså 1958, skriver Forster En utsikt utan rum och berättar vad som hänt sedan sist.

"Mina bin och andras insekter"

Stina Lindén från Adopt a Bee
informerade om verksamheten som varit igång sedan sent 2011 och redan väckt uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. I Tyskland har man kopierat konceptet och biodlare får till och med göra skatteavdrag.
Magnus Rasmusson från Sösdalaortens biodlarförening
bidrog med intressant upplysning om binas liv och leverne och om hoten mot bina i form av olika gifter som bland annat gör att bina inte hittar hem.
Buckfast är den vanligaste birasen. Den odlades fram av den munk i Buckfast i England.
Stina Lindén berättade om arbetet med att söka pengar, ordna arbetslokal, måla bikupor, cykla (miljövänligt ska det vara!) runt med cykelkärra lastad med bikupor och annan utrustning, ta vara på honungen, städa kuporna, resa runt och informera och mycket annat.
Stina Lindén och Sofi Holmgren är två gymnasielärare som båda bor i lägenhet och sköter arbetet med Adopt a Bee på sin fritid. Den ena handskas med det praktiska och den andra med administrationen.
Biodling förefaller vara en hel vetenskap.Stina L och Sofi H fick naturligtvis lära sig mycket efter hand.
Vad gör man när bina svärmar? Vad gör man när ett bisamhälle är aggressivt? Jo, då byter man bidrottning! Det är hon som är roten till det onda. Död åt drottningen! Leve drottningen!
Myrornas liv är grymt, det visste jag. Men binas är inte ett dugg bättre!

Bi-glädje av Klaus Schulte, 1996, är en liten informativ skrift om bin och biodling med en imponerande litteraturförteckning. "Mina bin och andras insekter" är en kul kapitelrubrik.
Biodling av Werner Meltzer. Praktiska råd för nybörjare. 1988. Med tysk grundlighet leder författaren den blivande biodlaren genom hela processen; grundläggande bikunskap, välja biras, välja utrustning, skötsel och tillsyn, arbetsplan för ett år, produkter från bisamhället, sjukdomar och hot såsom amerikansk yngelröta, med mera. En studieplan finns liksom ett underbart register med fackuttryck.
Biodlarens kokbok är utgiven av Sveriges Biodlares Riksförbund 1995. Kort historik följs av läckra recept. De sista sidorna i skriften upptas av Honungstips och gammal klokskap.
Böckerna ovan hittade jag i systerns bokhylla.

Søren Kierkegaard 200 år

Sällan har väl en människa med så kort livstid (1813 - 1855) som filosofen, författaren och teologen Søren Kierkagaard haft så stort inflytande på både   samtid och efterkommande! Jag har länge tassat runt honom men inte vetat riktigt vad som kunde vara lämpligt att börja med. 
På den frågan svara Lone Koldtoft från Språk - och Litteraturcentrum i Lund att det är individuellt. Det som är rätt för en passar inte den andre. 
Själv påbörjade hon(ofrivilligt) sina studier med läsningen av Sjukdomen till döds. Den handlar om förtvivlan och inte om döden. Lone Koldtoft hade den boken i sin packning när hon blev sittande på ett fem (5) timmar försenat tåg. Andra börjar med Antingen - eller eller Stadier på livets väg. En annan Kierkegaard - kännare, Roy Wiklander, säger att stora delar av dessa verk kan läsas som romaner.
Søren Kierkegaard ställer krav på engagemang från sin läsare. Han är en individens författare till skillnad från Grundtvig som var kollektivets. Kierkegaard är överhuvudtaget ganska sträng. Ibland vill man gå i svaromål.
Kierkegaard menar att en människa ständigt gör sina val. Även om hon inte väljer. Det är viktigt att man står för sina val. Han skiljer också mellan olika livshållningar. Det finns en estetisk hållning, en etisk och en religiös. Man utvecklas inte från det ena till det andra eller är renodlat det ena eller det andra.
Kierkegaard låter några av sina olika personer  företräda de olika hållningarna och dra ut konsekvenserna av dem. 
Det fanns en kvinna i Kierkegaards liv (utöver modern). Hon hette Regine Olsen och var en ung oskuldsfull flicka som under en tid var förlovad med Kierkegaard. Men han insåg att han inte var något ämne till god äkta man och sårade henne djupt genom att göra slut. Det hade han sedan dåligt samvete för i hela livet. Säkert var det ett mycket klokt och insiktsfullt beslut av Kierkegaard.
Søren Kierkegaard är mera känd än läst, heter det. Det är säkert alldeles riktigt, men en sak är klar och det är att han citeras väldigt ofta - av författare och andra - i olika sammanhang. Och ibland på de mest oväntade ställen.
Tänkarens mångfald. nutida perspektiv på Søren Kierkegaard gavs ut 2005 till 150- årsminnet av Kierkegaards död. Det är en samling essäer om Kierkegard av olika Kierkegaard-kännare som bland andra Lone Koldtoft och Roy Wiklander. Där finns också ett utdrag ur Kierkegaards första Journal som beskriver en vistelse i Gilleleje där han anses har fått sin religiösa omvändelse. Här finns också beskrivningen av ett besök på Krapperups slott.
Boken ingår i serien Centrum för Danmarksstudier