skip to main |
skip to sidebar
Lyrans utmaning v. 24: Simon
Claude Simon föddes på Madagaskar 1913 och dog i Paris 2005. Han fick Nobelpriset i litteratur 1985 med motiveringen att han "förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor". I min hylla har jag Vägen till Flandern och den är läst också. Claude Simon är ingen lättläst författare. Vägen till Flandern är en självbiografisk roman som skildrar Simons upplevelser som kavallerist och krigsfånge under andra världskriget. Den är ett collage av minnesfragment och associationer hos författarens alter ego, Georges. När jag nu bläddrar i Vägen till Flandern och ser mina anteckningar och understrykningar får jag naturligtvis lust att läsa om boken. Läs Mats Gellerfelts arikel om Claude Simon HÄR
Simon Darre är en viktig bakgrundsfigur i Kristin Lavransdotter. Kristin Lavransdotter är hans livs stora kärlek, men hon väljer ju som vi vet en annan, trots att hennes älskade far gärna sett Simon som sin svärson. Men Simon finns där som stöd åt Kristin när det behövs och de är mycket goda vänner.
"My father was a king and a son of kings. He was a short man, as most of us were, and built like a bull, all shoulders. He married my mother when she was fourteen and sworn by the priestess to be fruitful. It was a good match: she was an only child, and her fathers fortune would go to her husband. He did not find out until the wedding that she was simple. Her father had been scrupulous about keeping her veiled until the ceremony, and my father had humoured him. If she were ugly, there were always slave girls and serving boys. When at last they pulled off the veil, they say my mother smiled. That is why they knew she was quite stupid. Brides do not smile."
Från sidan 1 i The Song of Achilles av Madeline Miller.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers, så klart! Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.
Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan. Han är också författare till en rad kriminalromaner. Eftersom jag länge tänkt läsa något av honom laddade jag på måfå ner Tiggarens hand att ha som promenadsällskap. Det visade sig vara en fullträff. Tiggarens hand tilldrar sig i Malmö. Någon som säger sig representera Bröderna skall rensa upp i staden och börjar med några romer. Ett par sysslolösa invandrarungdomar kastar brandbomber på parkerade bilar och i den ena bilen syns plötsligt silhuetten av en man i baksätet. En av pojkarna, Amir, blir helt förfärad och kommer att plågas av sitt dåliga samvete. Ibrahim, en gammal "blind" man sitter på en bänk i närheten. Han ser, hör, luktar och vet mycket om vad som tilldrar sig omkring honom. Jonny Lilja, polis sedan många år och hans kollega Eva Sköld får det hett om öronen. En skottlossning vid Järnkajen; flera döda människor på olika ställen får polischefen Bill Lundström att bli stressad. Jonny Lilja har dessutom en del egna demoner att brottas med. Maria, hans adopterade dotter, ska just fylla 18 år. Båda saknar sin döda ex - hustru respektive mor. Jonny Lilja har
naturligtvis användbara kontakter lite varstans i samhället. En
journalist, som kärleksfullt benämns "Gollum", har en osviklig näsa vad
det gäller brott och olyckshändelser. Han är alltid först på plats. Karl
Genström alias "Kaggen" äger en bilverkstad och ogillar egentligen
polisen, men gör undantag för Jonny Lilja. Han har också en del
information att tillföra om han är på det humöret. Kriminalinspektör
Ulf Holm är brottsplatsundersökare. Han är självgod och en välutvecklad
fullblodsrasist i ständig strid med Eva Ström. Förutom att Tiggarens hand är väldigt spännande är det särpräglade persongalleriet väl beskrivet. Dialogen är otvungen och miljön levande. Olle Lönnaeus skriver om samhällsproblem och hans kunskaper om polisarbete verkar tillförlitliga. I Tiggarens hand förekommer flera fäder som sviker på olika sätt. Någon misshandlar fysiskt; en annan psykiskt. Jonnys egen far, juridikprofessorn Magnus Lilja, kan räknas till dessa fäder. Uppläsare är Christian Fex. Hans malmöitiska passar utmärkt i sammanhanget och han läser väldigt bra. Detta är del tre i en serie om Jonny Lilla och Eva Ström. Den första romanen i serien heter Jonny Liljas skuld; del två Marias tårar.
Titel: Tiggarens hand
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Bokförlaget
Uppläsare: Christian Fex
Utgivningsår: 2018
elisamatildas fem en fredag v. 23 handlar om solsken
1. Vilket är ditt första tecken på sommar?
Ett säkert sommartecken är att jag plockar handskarna ur min handväska
2. Vad har gjort dig glad idag?
En bild från yngsta barnbarnet på blå himmel. Den var egentligen grå, men han hade photoshopat, sa han.
3. Vilken är den ljusaste platsen i ditt hem?
Mitt rum på eftermiddagen
4. När senast kom sol efter regn?
Idag, men det gick fort över
 |
| Läsning under tallarna |
5. Vad gör du helst en solig dag?
Sitter i skuggan under ett träd och läser
Mia undrar i sin helgfråga om det är någon bok vi ser fram emot att läsa i sommar. Jag skulle vilja påstå att det är mer än en, bland andra Byn av Ragnar Jónasson som Mia själv valt. Dessutom vill jag läsa
Min alltför vackra väninna av Rosa Ventrella, Italien
Dit mina tankar inte når av Yiyun Li, kinesisk - amerikansk författare
Skuggdansaren av Sara Omar, dansk - kurdisk författare och kvinnorättsaktivist. Skuggdansaren är en fristående fortsättning på Dödstvätterskan
Bonusfrågan gäller om Helgfrågan ska ta semester i sommar?
Jag ser gärna att Helgfrågan fortsätter som vanligt.
Men det är ju förståeligt om Mia vill ha semester.
Hundra dagar kvar av Annika Bengtsson tilldrar sig i Laholm och trakterna däromkring. Eva och Malin är arbetskamrater på en fabrik där de arbetar vid löpande band och har skiftarbete. Det är ett tråkigt arbete, ganska smutsigt och bitvis tungt. Men arbetskamraterna stöttar varandra. I alla fall när de inte är osams. Eva har just tagit sig ur ett mycket destruktivt förhållande, men hon har ändå svårt att glömma Nimmo, pojkvännen. I brist på bättre inleder hon ett förhållande med den unge reparatören Andreas som är Nimmos raka motsats. Han är snäll och ber henne välja tapeter till det hus han köpt i Mellbystrand. Malin har sina egna problem som hon har svårt att kommunicera även om hon och Eva ofta fikar ihop. Greta är en äldre arbetskamrat som anses vara ganska sur utav sig. Hon är gift med Börje, som inte är så väldigt rolig heller. Greta tror att allt ordnar sig med hjälp av mat. Och när Börje börjar bli konstig erbjuder hon kaffe och smörgås. Deras dotter berättar att de ska bli morföräldrar en gång till. Men Börje reagerar inte som Greta tänkt sig. Han är bra konstig. En dag blir Greta dålig på arbetet och måste gå hem. Det är så hon förstår varför hon inte känt igen sin äkta man på ett bra tag. Hundra dagar kvar är välskriven med ett välvårdat språk. Den har ett visst driv och jag uppskattar knorren på slutet. Ändå hade jag önskat att Annika Bengtsson lämnat lite syre åt sin läsare. Men det blir kanske i nästa roman?
Titel: Hundra dagar kvar
Författare: Annika Bengtsson
Förlag: Grim förlag
Tryckår: 2017
Antal sidor: 304
Inlägg
