söndag 17 mars 2019

En smakebit på søndag

"Hon hade kommit. Hon stod vid sin mors sida. Hon ville inte lämna henne ensam. Iza bar svart kofta och det syntes på hennes ögon att hon hade gråtit. Den gamla kvinnan kändes att hennes känslor splittrades, dels i protester och ett tvingande behov att hjälpa, att rusa fram till dottern och smeka henne som när hon var liten, lugna henne, trösta henne och torka hennes tårar, dels sin önskan att få lägga huvudet mot dotterns skuldra och bara ge efter. Det var ett säreget ögonblick, något liknande hade de aldrig upplevt. Iza hade aldrig bett om hjälp : sina bakslag tog hon utan att klaga och hon hade alltid meddelat vad hon bestämt sig för utan att be om råd. I tur och ordning meddelade hon utan osvep att hon efter studentexamen skulle läsa medicin, att hon hade fått anställning, att hon skulle gifta sig och sedan att hon skulle skilja sig från Antal och att hon hade fått en ny tjänst i Budapest. Sedan hon blivit vuxen visade Iza för första gången att hon kunde lida som andra. För modern var det som om hon såg sin dotter komma undan en livshotande fara, samtidigt som hon i smärtans kaos kände sig ur stånd att ingripa; förtvivlad såg hon Iza gråta utan att kunna hjälpa henne."
Från sidorna 41 - 42 i Izas ballad av Magda Szabó. Fler smakebitar HÄR
Varje söndag bjuder vi varandra smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers förstås i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som har hand om den

lördag 16 mars 2019

En sekund är jag evig

Maria Gustavsdotter brukar skriva historiska romaner. Jag har  hittills endast läst den del av Historiska Medias Släkten, nämligen nr fyra med titeln Helenas hämnd, som är skriven av henne. I 
En sekund är jag evig använder sig  
Maria Gustavsdotter av samma teknik som Ewa Klingberg brukar använda. Ett nu och ett då; kapitlena växlar. Våren 1717 tilldrar sig första kapitlet. Annika Trullson har fått tjänst hos en professor i Lund. Hon tänker sig en framtid i Lund. Hon vet att hennes styvfar misshandlar modern. Och hon vet att hon behöver skydda sin bror Jens, som är lätt förståndshandikappad. När modern dör lurar hennes styvfar henne att stanna hemma och sköta djuren och laga maten. I granngården bor Anders, den unge mannen hon tänker gifta sig med när sorgeåret gått ut. Men svärfadern gör det omöjligt för henne att stanna i hemmet. Anders mor hjälper Annika iväg iförd broderns soldatkläder. Vad fanns det att göra för en ensam ung flicka, som lätt kunde bli infångad för lösdriveri. Annika kommer att delta i Karl XII:s andra fälttåg mot Norge. Kyla, smuts, blod, skrik, skräck, likplundring; Maria Gustavsdotter får verkligen fram det fasansfulla med krig. När Karl XII gav sitt arma manskap order att dra skeppen på land mellan Strömstad och två och en halv mil norrut måste jag gå till historieböckerna. Men, jodå, det stämde. Maria Gustavsdotter är väl inläst på tiden; seder och bruk, klädedräkt, mat och dryck och ålderdomliga ord och uttryck. Nutiden representeras av Birgitta, som är medelålders och biblioteksanställd. Hon är gift med Gunnar och har två utflugna barn. Nu har hennes mor dött och alla tar för givet att  Birgitta tar hand om moderns lägenhet i Lund och begravningen. Även brodern Anders som endast intresserar sig för den värja som finns i familjen som det finns en viss mytbildning omkring. Birgitta är inte så värst effektiv i sitt utrensningsarbete. Hon har många invändningar mot sin döde far och hans svek mot modern - på Birgittas bekostnad. Men nu börjar hon läsa sin fars släktforskningsanteckningar och blir motvilligt intresserad. Birgitta är vagare i konturerna än Annika. Men hon är - liksom Annikas mor var - fångad i sin kvinnoroll. Det har inte ändrats på 300 år. Romanen är välskriven och väldokumenterad. Och att det fanns kvinnor som förklädda förekommer i stridande förband kan en också läsa om i Kvinnor i strid av Anna Larsdotter.

Titel: En sekund är jag evig
Författare: Maria Gustavsdotter
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2018
Antal sidor: 326

fredag 15 mars 2019

Ny radioföljetong

I Margareta Lindholms roman, Skogen, möter oss syskonen Maria och Bror. De är i pensionsåldern (fast de förefaller äldre) och har i likhet med föräldrarna ägnat sina liv åt att sköta gammelskogen åt Ägaren eller Kyrkan. Nu har skogen sålts och den nye ägaren vill ha stugan också. Maria och Bror måste flytta. De har blivit ett fall på den unga guldlockiga socialsekreteraren Fridas bord. Hon är bekymrad.
Maria har svårt att tänka sig att leva utan den älskade skogen som är både levebröd och rekreation.
Maria Lindholms romaner tilldrar sig ofta på landsbygden och handlar om människor som inte riktigt platsar i samhället. Människor som lever annorlunda och har små men avvikande krav på livet. Maria och Bror lever nära och helt i samklang med naturen. De vet exakt när de ska gå till mossen för att få höra spelande orrar.
De vet exakt när det är dag st så och sätta. Innanfönstrena plockas ut och sätts in. De saknar bil och körkort och förflyttar sig med buss, cykel eller moped (fast den är trasig.)
De har tillgång till skog, älv och sjö. Och Bror, som är ganska skör, behöver något att göra. Maria vakar över sin tvillingbror.
Jag läser Marias dagboksanteckningar under ett halvt år sakta och i små stycken. Som man läser lyrik. Margareta Lindholms språk är enkelt och vackert. Dramatiken ligger helt på det inre planet. Man blir inte glad åt utvecklingen. Skogen ska huggas ner och huset blir fritidsboende.
Skövling i yttre och inre bemärkelse, alltså

Två av Margareta Lindholms tidigare romaner

torsdag 14 mars 2019

Helgfrågan v. 11


Mia undrar i sin helgfråga om det är någon skillnad på mäns och kvinnors läsning. Läser män på ett annat sätt, andra böcker, mer aktuellt eller?

Jag tror kanske att män läser mer fackböcker och tidskrifter än kvinnor. Att kvinnor läser mest är ju ett välkänt faktum. Vissa genrer som feel - good och romance tror jag inte att män läser. Kvinnor läser gärna relationsromaner och här tror jag kanske att det kan finnas ett ökat intresse från männens sida.  Deckare, fantasy och dystopier läses av både män och kvinnor, tror jag. Men frågan är hur det är med SF i övrigt.


Bonusfrågan rör motion. Hur motionerar du?

Gympa, styrketräning och en eller annan promenad

onsdag 13 mars 2019

Odla i stan

Inte ens e- boksformatet kan förta upplevelsen av att Odla i stan är en bok som kan få den mest förhärdade asfaltblomma att spruta glädjetårar! Den är så vacker, optimistisk, entusiastisk; så poetisk, så pedagogisk och så heltäckande trots det ringa sidantalet. Peter Streijffert är författare och Lars Hallström fotograf. Peter Lundström, förläggaren, framhålls som bevis på att vem som helst kan bli odlare. Från att inte ha satt ett frö odlar han nu grandiost (!), avslöjar författaren. I sitt förord berättar Gunnel Carlsson bl. a. att stadsodling inte på något sätt är något nytt. Den uppkom i Tyskland på 1800 - talet och spred sig vidare till Danmark och därefter till Skåne. En behöver inte så mycket utrymme för att odla; varken ute eller inne. Och det går bra att odla året om. Den presumtive odlaren får råd om vad som ska sås om vederbörande vill ha något som kommer upp snabbt eller något som ger riklig skörd. Odling är bra för den psykiska hälsan och stärker immunförsvaret. Inomhusodling är politisk dynamit; närodlad, ekologisk; resurssnål och näringsrik. Men så vill Peter Streijffert också förändra världen med sina odlingar. Han är inte ensam om sina idéer. Det pågår mycket odlande i städerna i olika omfattning och på olika sätt. Köp så lite som möjligt, lyder en uppmaning. Gör din egen jord och gödsel och bygg dina egna odlingslådor. Idka huller - om bullerodling så blir skadeinsekterna förvirrade. Odla tätt så får ogräset inte plats. Ingela Bendt, författare, slår ett slag för häggmispeln Saskatoon. Ingela Flodin, trädgårdsjournalist och redaktör för tidskriften Koloniträdgården, intervjuas om sin odlingar. Jag tror att mitt immunförsvar mådde väl bara av att läsa och och se på bilderna i Odla i stan. Att den är en lägesrapport ifrån Stockholm behöver en ju inte bry sig om.

Titel: Odla i stan
Författare: Peter Streijffert
Foto: Lars Hallström
Förlag: Blue Publishing
Antal sidor: 209
Tryckår: 2019

tisdag 12 mars 2019

Bloggutmaning 31 dagar i mars

Orsakullan: 
12 mars: Jag blir arg när... jag möter dumdryga personer och orättvisor; när folk ljuger för mig; när människor struntar i utsatta tider och låter mig vänta; jag blir arg av åldersdiskriminering; jag blir arg när jag inte får svar på meddelanden eller e-mail. Hur vet jag att man ens öppnat och läst? Jag kanske behöver ett svar.

Veckans topplista v. 11 - Vinterns bästa

Johanna: "Kylan dröjer sig kvar, men vintern går ändå mot sitt slut. Därför är det idag dags att summera vilka som är våra favoriter bland de böcker som har blivit lästa under perioden december-februari."
 
1. Fartygets ögon av Roy Jacobsen
Del tre i serien om folket på Barröy som började med De osynliga. Sedan kom Vitt hav, som jag tycker är den svagare av de tr romanerna. Allra bäst är han i beskrivningar av landskapet och dess skiftningar.

2. "Få se om hundarna är snälla ikväll" av Marie - Louise Ekman
När Gösta Ekman hamnar på Huddinge sjukhus i november 2011 börjar Marie - Louise Ekman skriva dagbok. Hundarna i titln kommer från de mardrömmar Gösta Ekman får av viss medicinering. Så storslaget och enkelt.

3. Trädet och vinrankan av Dola de Jong
Boken handlar om lesbisk kärlek i 30 - talets Amsterdam. Men det är inte det mest uttalade i romanen; den mera anas. Bea är en medelålders chefssekreterare som möter den unga, gränslösa Erika, som är journalist och drömmer om att få ägna sig åt konst och litteratur. En klassiker.

4. Jag for ner till bror av Karin Smirnoff 
Romanen tilldrar sig i Smalånger, ett litet norrländskt samhälle där alla känner alla och vet allt om varandra på gott och ont så som det brukar vara i små samhällen. Jana Kippo tänker ta hand om sin tvillingbror Bror, som gått ner sig ordentligt i drogmissbruk.

5. Den stora skrivboken av Agota Kristof 
Tvillingarna kommer ifrån stora staden till den lilla staden. Mormors hus ligger i utkanten av den lilla staden och alldeles vid den minerade gränsen som utmärks av taggtråd och vakter. Mor och dotter i ungerska har en fientlig relation. Dottern har inte hört av sig på 10 år. Hon hade älskat sin far som modern anklagas för att ha förgiftat. Mormor, som kallas Häxan, för ett hårt regemente med sina barnbarn. Horungar, kallar hon dem och försitter inte ett tillfälle att slå dem.