Veckans topplista v. 44

Johannas deckarhörna: I dagarna firas Halloween och Alla helgons dag och vad passar då bättrepassar då bättre än att göra en topplista om spökhistorier. Jag upptäckte dock själv att det kanske inte är så enkelt att få ihop en lista baserat på enbart spöken, så om ni vill dryga ut med andra typer av gengångare som t ex vampyrer och zombies är det helt okej."

1. Triffidernas uppror av John Wyndham tyckte jag var riktigt otäck. Triffiderna var nyttoväxter som odlades överallt men som kom att bli livsfarliga för människan. När jag så småningom sett filmen också såg jag triffider överallt i naturen och hörde klappret av deras käftar. En riktigt otäck klassiker. 
2. Färjan av Mats Strandberg är det äckligaste och otäckaste jag läst. Jag hade ålagt mig att läsa den i rent studiesyfte. Den är välskriven och miljön är  utstuderat välvald, men allt detta slafsande och klafsande i blod och inälvor är groteskt. Det är lätt att sätta sig ini de stackars passagerarnas vettlösa skräck.
3. Epidemin av Åsa Ericsdotter, är också en väldigt otäck bok. Hälsopartiet sitter i regeringsställning. Skatt på fett och socker, fetmaoperationer och bantningspiller är det som gäller. Vissa barn får gå i specialklass för att få specialbehandling mot sina extrakilon. Fettmuskelkvot, FMK, har ersatt BMI som ansågs vara för generöst. Lattevalkarna ska bort! Till vilket pris som helst! 

4. Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle - av många deckarkännare kallad "the greatest detective story ever told" - är ett skrämmande fall som hamnar på Sherlock Holmes bord. Sir Arthur Baskerville är på väg hem till släktens gods som ligger på Dartmoorheden. Enligt sägnen jagas släkten av en jättelik hund och vid den senaste Baskervilles död fanns de stora tassavtryck vid kroppen. 

5. Halpin Fraysers död av Ambrose Bierce är en obehaglig psykologisk spökhistoria. Författaren räknas som arvtagare till Poe fastän mera cynisk och med en speciell humor. Halpin Fraysers död är en välkomponerad novell med övernaturliga inslag som författaren lyckas få att förefalla helt logiska. Bierce levde ett äventyrligt liv och ingen känner riktigt till hur/när han dog. Carlos Fuentes har skrivit en roman om honom med titeln Den gamle gringon.
Bonus:

En smakebit på søndag

En smakebit på søndag handhas den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten
"Daddy is the best in everything . Daddy´s opinionis important. He thinks great thoughts. He  them sometimes. Such moments are great moments, moments of the wisdom of Daddy. Daddy has an audience of one: his wife, Mrs Daddy. No one else know that Daddy exists. Only Mrs Daddy and Daddy knows Daddy exists. The Idea of daddy is greater than Daddy. That is the only thing greater than Him. Daddy is in everythi g. Daddy is an aechetype. In fact,  He is the most important archetype. Daddy, Daddy. Daddy."
Från sidan 35 i My mother met Stalin av Borkko Jovanovic 

Den boken hittade jag bland en massa resehandledningar på Uno Port Inn i Tamano. En tager vad en haver!

Helgfrågan v. 43

Mia undrar i sin bokhörna om vi har lust att läsa någon av de August - nominerade böckerna.
Och det har jag. Jag vill läsa En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele. Den har jag redan reserverat på biblioteket. Kerstin Ekmans Gubbas hage har jag redan köpt. Linnea Axelsson Aednan har jag läst delar av. Och jag vill gärna läsa resten också.

Och så undrar Mia om vi lagar vegetarisk mat. Mitt svar: I allmänhet inte. Men jag gör då och då en lins - och spenatpaj. Och så har jag en Lins - och kålrotsgryta som faktiskt är riktigt god. Just här och nu i Japan kan en äta en del picklade grönsaker och dumplings; tempura, sallader och annat som en inte stöter på på hemmaplan.

Murasaki Shikibu

Här sitter Murasaki Shikibu i den lilla, gamla staden Uji; ett Kyoto i miniatyr. Här finns ett Genji - museum och ett te - museum. Vackert väder, fullmåne och cikador. Mycket att göra hela tiden. Stationen i Nagoya  är mycket stor och det är väldigt lätt att gå fel i alla våningar, ut - och ingångar, affärer, restauranger och järnvägsspår. Just när vi börjat få ordning på det bygget ska vi förflytta oss till Kobe.

På genji - museet intog vi kaffe. Jag valde en grön våffla med röd bönpasta (anko) och en liten kula grön matchaglass till. Vi är ju ändå i Japan. Det var oväntat gott. Jag brukar ha lite svårt för bönpasta, men det gick bra.

Veckans topplista - Italien

Johannas deckarhörna: "Veckans topplista drar idag till Italien. Det ska bli så spännande att se era listor med anknytning till det stövelformade landet vid Medelhavet!"
Eftersom Johanna talar om "det stövelformade landet vid Medelhavet" skippar jag både Sicilien och Sardinien

1.Mira och Irma.  Av Sanne Gruber
Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik.

2. Farväl till vapnenav Ernest Hemingway . 
Kärlek i skuggan av första världskriget och striderna mellan Italien och Österrike som rasar i norra Italien.  Den unge amerikanen Frederic Henry deltar som frivillig i kriget och förälskar sig i en engelsk sjuksköterska. 
3. Silvia Avallone, Stål

Jag kommer ovillkorligen att tänka på Maskinsång av Elmer Diktonius när jag läser Stål av Silvia Avallone.Hon beskriver stålverket i Piombino, Toscana, Italien,så man ser de stora byggnaderna, lyftkranarna, lastbilarna, masugnarna, röken, giftgula moln och  rödlila och svarta flammor. Man hör muller och dån och känner lukten av sot och rost. Det är som något taget ur en kuslig science fictionfilm. En självförsörjande mardröm.

4. C M Forester, Ett rum med utsikt. 

En ung flicka åker till Florens i början av 1900 - talet. Med sig har hon tant Charlotte som i filmatiseringen av romanen spelas av ingen mindre än Maggie Smith. Flickan spelas av Helena Bonham Carter. Varken flickan eller hennes förkläde har så mycketn erfarenhet av detn stora världen så när mr Emerson och hans son dyker upp är de ganska oförberedda båda två. 

5. Umberto Eco,  I rosens namn. Det var länge sedan jag läste den och länge sedan jag såg filmen, men jag minns den speciella stämningen, både den yttre och den inre. Avund och ränksmideri florerade. En kan tycka att munkar och andra kyrkans män borde veta bättre!

En smakebit på søndag

Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers ska det vara, förstås!

"Framför mig på stigen dyker plötsligt en man upp bakom ett klippblock. Vi befinner oss, han och jag, på den bortre stranden av en liten mörk tjärn som ligger gömd i bergets skålformade topp. Himlen är mjölkaktigt blåvit ovanför oss, det finns ingen växtlighet så här högt upp, så det är bara jag och han, stenarna och det stilla svarta vattnet. Han står gränsle över stigen med en kängklädd fot på vardera sidan och han ler. Jag inser flera saker. Att jag gick förbi honom tidigare, längre ner i dalgången. Vi hälsade på varandra vänligt, men flyktigt, som man gör när man är ute och promenerar på landet. Att det på den här ensliga delen av stigen inte finns någon inom hörhåll om jag skulle ropa. Att han väntat på mig; han har planerat alltihop, noga, in i minsta detalj och jag har gått rätt i fällan. Allt det förstår jag på ett ögonblick."
Från sidan 15 i Jag är, jag är, jag är. - Ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farrell. Fler smakebitar HÄR.

Reselektyr

Efter att ha tänkt mycket och länge; valt och förkastat; tänkt om och inte hittat det jag tänkt (ligger klart kvar i stugan vid havet) så har jag landat på en japansk klassiker och en irländsk nyutkommen  självbiografisk roman.
Soseki Natsume är en älskad, klassisk japansk romanförfattare född i Tokyo 1867. Efter universitetsstudier blev han lärare i engelska, åkte till London i tre år på ett stipendium. Där blev han förälskad i Shakespeare. När han återvänt till Tokyo tog hans författarkarriär fart och han debuterade med Botchan, en utvecklingsroman som fortfarande läses i Japan. Den handlar om pojken Botchan som mister far och mor och får en liten del av arvet av sin äldre bror. Botchan får arbete som mattelärare på den lilla lantliga ön Shikoku, så fjärran från storstadsvimlet i Tokyo. Medan amerikanerna läser om Huckleberry Finn och Holden Caulfield så har japanerna sin Botchan. Kokoro är en annan av Natsumes odödliga romaner. Vill du veta vad jag tyckte om den går det bra att klicka på titeln!

Maggie O´Farrells senaste roman har titeln Jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden från döden. Författaren föddes i Nordirland och bor numera i Edinburgh. Den här romanen är hennes åttonde och hennes mest personliga. "Hela boken utstålar humor, ärlighet och självinsikt. Det är oerhört rörande, roligt, skickligt och allvarligt," säger författaren till Sorgen bär fjäderdräkt, Max Porter. Aldrig är vi så levande som när döden snuddar vid oss. 

Kanske får jag tid att virka några rutor på något som så småningom är tänkt att bli en pläd. Vad vet en? Om inte virknålen ryker i säkerhetskontrollen, förstås.