Träd, kärlek och andra växter

Anne Hope Jahren är biokemist och geobiolog; numera professor vid universitetet i Oslo där hon också har sina rötter. Hon växte bokstavligen och bildligen upp i sin fars laboratorium och hon älskade det. Hon var mindre förtjust i det kalla Minnesota och de litteraturvetenskaliga studier hon påbörjade passade henne inte alls. Nej, hon ville hellre försöka ta reda på hur det är att leva som växt. Hon ville testa icke tidigare testade saker. AHJ lyckas med bedriften att få en kompanjon, Bill, som varken är hennes far, bror, man utan endast just - Bill. Det är en mycket säregen man som matchar AHJ precis. Hon har väldigt dåligt samvete för att hon tjänar mera än han, men det bekommer inte honom. Naturligtvis stöter AHJ på motstånd i sin forskning. Om inget annat finns det inga pengar till den utrustning hon behöver. Sexuella trakasserier förekommer även i den vetenskapliga världen och AHJ  vill ge sitt stöd åt kvinnliga forskare. Hon lyckas bygga upp tre olika laboratorier som alla bär hennes namn. Hennes doktorsavhandling handlar om bäralmen. Amerikanska Södern är ett Edens lustgård för växter enligt Anne Hope Jahren. Tårpilen kallar hon växtvärldens Rapunzel. Helt plötsligt träffar AHJ en man vid namn Clint, som hon ganska direkt bestämmer sig för att gifta sig med. När hon sedan blir gravid får hon genomleva en hemsk graviditet. Hon är bipolär och under graviditeten måste all medicinering sättas ut. Men förlossningen blir helt normal och barnet, en gosse, är välskapt. Bill accepterar hjältemodigt sin roll som morbror. AHJ lovar sig själv att bli en bra far åt sitt barn. Modersrollen vet hon inte hur hon ska hantera. Anne Hope Jahren har skrivit en entusiastisk och medryckande - och ibland rent lyrisk - hyllning till vetenskapen. Hennes bok Träd, kärlek och andra växter är en lyckad blandning av fack - och skönlitteratur. En bara älskar den. Hennes kärlek till forskning och vetenskap smittar av sig eftersom hon har förmågan att göra allt så begripligt och lättillgängligt. De läsare som planterar ett träd blir expert på var och en sitt träd, peppar AHJ till slut. Översättare: Joachim Retzlaff. Volante förlag. Och nej, Bill har inte läst boken...

En smakebit på søndag

 

"Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när. Inte med alla förvisso, med med två, tre personer. André satt på sätet bredvid henne och läste en deckare. Hon teg om sin ilska, sina samvetskval, sina små bekymmer; han hade också sina små hemligheter, men på det hela taget visste de det mesta om varandra. Hon kastade en blick ut genom kabinfönstret: mörka skogar och ljusa ängar så långt ögat kunde nå. Hur många gånger hade de banat sig väg tillsammans genom världen, med tåg, flyg och båt, sittande sida vid sida med en bok i handen? Ofta skulle de ännu glida fram sida vid sida, under tystnad, till havs, på land och i luften. Det här ögonblicket bar minnets sötma och löftets glädje. Var de trettio eller sextio år gamla? Andrés hår hade grånat tidigt; förr framstod denna snö som framhävde hans friska, solbrända hud som oäkta. Det gjorde den fortfarande." Från sidan 13 i Misstag i Moskva av Simone de Beavoir. Bucket list books AB 2015. Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan att avslöja något väsentligt så klart. Fler smakebitar HÄR

Dagens kulturella VM - spaning - Frankrike

enligt O har bestämt sig för att det blir kulturell spaning i Frankrike idag eftersom det är nationaldagen. Finalen Frankrike - Kroatien går visserligen inte förrän imorgon, men det kan inte hjälpas. Det passar bra, tycker jag.

När jag bläddrar igenom min blogg hittar jag förvånansvärt mycket franskt. Jag börjar med Marie Ndiaye som skrivit Tre starka kvinnor och Ladivine och som talats om i nobelprissammanhang i flera år.  
Marc Soustrout har varit chefsdirigent i Malmö i många år. Han har ett uttrycksfullt kroppsspråk och symfoniorkestern fungerar som en förlängning av hans taktpinne.  
Knut Ståhlberg, Sveriges radios utrikeskorrespondent i Frankrike, skrev en bok som hette De älskande i Paris. Den handlade bland annat om Aurore Daudevent, det vill säga George Sand. Författaren förälskade sig i henne i likhet med kompositören och pianisten Frédéric Chopin, som är begravd på Père - Lachaise i Paris. 

Den blå tvålen av Sara Danius handlar om den realistiska romanen; Balzac, Stendhal och Flaubert. Tre franska flugor i en smäll. Rött och svart av Stendhal är en av mina absoluta favoritklassiker. Den kom ut 1830. Huvudpersonen, Julien Sorel, har mycket gemensamt med sin upphovsman. Ett faktiskt rättsfall; kampen mellan statsmakten (rött) och prästerskapet (svart) är genomgående teman.  
Annie Ernaux är en fransk författare som jag läst flera böcker av. Min far är en självbiografisk roman som kom 1985 ut efter faderns  död. En sparsmakad bok med ett fint språk om en far ur arbetarklassen och den klyfta som uppstår mellan dem i och med dotterns studier. Min far hänger nära samman med Kvinnan som skildrar moderns liv och död. 

En film som jag sett många gånger är Jules och Jim som hade premiär i Sverige 1962. Jules är österrikare och Jim fransman. De är vänner. Båda blir kära i Catherine som spelas helt fascinerande av Jeanne Moreau. Catherine gifter sig med Jules. Jules och Jim deltar i kriget på olika sidor men fortsätter sedan att vara vänner. Romanen som filmen baseras på har samma titel och är skriven av den franske författaren Hénri - Pierre Roché. HÄR sjunger Jeanne Moreau Le Tourbillon i filmen. 
Charles - Marie Widor var en fransk organist och tonsättare som bl. a. skrev en berömd Toccata som ingår i symfoni nr 5.   Albert Camus berömda bok Främlingen blev författarens litterära genombrottet och en av existentialismens viktigaste skrifter. Sällan har väl en bok diskuterats så mycket och så länge. Nu har det kommit en roman av Kamel Daoud som heter Fallet Meursault och som ger offret, araben, ett namn. Han hette Moussa och det är hans bror som berättar.
Den förste nobelpristagaren i litteratur var fransmannen Sully Prudhomme 1901. Den senaste Patrick Modiano 2014. Däremellan kom hela 12 stycken. Alla gubbar.

Helgfrågan v. 38

Mias bokhörna:
Sommaredition av Helgfrågan är att det är samma fråga v.27-31.
 
Vilka böcker läser jag just nu?:  Krig och fred av Leo Tolstoy

Änkan som inte sörjde av Lennart och Margareta Brohed

Träd, kärlek och andra växter av Anna Hop Jahren. Snart klar.

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell. Just påbörjad

Resetips: Skånska slott och herresäten.

Svabesholms Kungsgård 1625. Med fantastisk engelsk trädgård, trevligt café, loppis och Oriental & Vintage med underbara sidenklänningar och japanska kimonos

Wanås slott med konstvandring i skogen, mat och boende. Konstvandringen är mycket barnvänlig. Trevlig shop.

Sofiero slott och slottsträdgård utanför Helsingborg är en fantastisk oas att ströva omkring i. 

Den charmerande slottsfrun på Skarhults slott, Alexandra von Schwerin, är även journalist och entreprenör. Den dolda kvinnomakten. 500 år på Skarhults slott är både en utställning och en bok. Utmärkt café.

Ny akademi - nytt litteraturpris

Idén knyckte jag hos enligt O. 

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier. Varför endast bibliotekarier, undrar jag?  Ett mycket märkligt urval av "tunga" namn och absolut otänkbara och i något fall ett helt okänt namn
Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn. (Men varför är inte Marie Ndiaye med?)

• Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria   
  Så jättebra, men kan vänta
• Anyuru Johannes – Sverige                     
  Nej. Förstår inte varför han fick Augustpriset
• Atwood Margaret – Kanada                    
  Så klart! Mångsidig som få  
• Auster Paul – USA                                    
  Gillar honom men han är ingen nobelpristagare
  
• Avallone Silvia – Italien                            
  Lite mer får hon prestera först
• Bouraoui Nina – Frankrike                       
   Ja, i sinom tid 
• Carson Anne – Kanada                              
   Nja, tveksamt
• DeLillo Don – USA.                                
  Nej, det tror jag inte. Dock ej läst
• Edelfeldt Inger – Sverige                       
  Nej.
• Ekman Kerstin – Sverige                           
   Ja, inte alls omöjligt. Gillar henne
• Ferrante Elena – Italien                            
  Nej, det kan jag inte tycka
• Gaiman Neil – Storbritannien                
  Nej
• Ganman Jens – Sverige                             
  Ej läst
• Hustvedt Siri – USA                                  
  Gillar henne, men hon är ingen nobelpristagare
• Jägerfeld Jenny – Sverige.                        
  Ej läst. Radioföljetong nu
• Khemiri Jonas Hassen – Sverige              
  Nej. Men hellre han än Anyuru
• Kincaid Jamaica – USA                            
  Nej. Inte jätteförtjust
• Leviathan David – USA.                        
  Ej läst
• Louis Édouard – Frankrike                     
  Ej läst
• Lundell Ulf – Sverige.                            
  Tål att tänkas på, faktiskt
• Lövestam Sara – Sverige.                      
  Ej läst
• McCarthy Cormac – USA                        
  Ej läst
• McEwan Ian – Storbritannien                 
  Gillar honom, men nobelpristagare, nej
• Murakami Haruki – Japan                       
   En favorit, som gott kunde få priset!  
• Oates Joyce Carol – USA                          
   Det kan en absolut tänka sig
• Okorafor Nnedi – USA.                        
  Vem är det? 
• Oksanen Sofi – Finland                         
  Spännande författare. Kan vänta
• Olafsdottir Audur Ava – Island           
  Borde inte varit med på listan
• Oz Amos – Israel                                      
  En värdig nobelpristagare
• Paborn Sara – Sverige                             
  Otänkbar!
• Pleijel Agneta – Sverige                        
  Fin författare, men ingen Nobelpristagare
• Pynchon Thomas – USA                          
  Kanske det. Ej läst
• Robinson Marilynne – USA                    
  Antagligen inte fel
• Rosoff Meg – USA                                   
  Ej läst
• Rowling J.K. – Storbritannien               
  Det kan inte vara allvar!
• Roy Arundhati – Indien                       
  Nej, det tycker jag inte
• Schiefauer Jessica – Sverige                
  Se ovan!
• Smith Patti – USA                                  
  Jag gillar henne, men kanske inte ändå
• Smith Zadie – Storbritannien               
  Om några år
• Stamm Peter – Schweiz                         
  Se ovan!
• Stefánsson Jón Kalman - Island          
  En fantastisk författare men han får vänta lite!
• Stridsberg Sara – Sverige                  
  Inte ännu i alla fall
• Tartt Donna – USA                            
  Detta måste vara ett skämt!
• Thúy Kim – Kanada                            
  En favorit som har råd att vänta lite.
• Tokarczuk Olga – Poland                 
  En favorit som just fått Bookerpriset
• Wa Thiong’o Ngugi – Kenya               
• Han måste få finnas med bland de nominerade
• Winterson Jeanette – Storbrit.            
• Väldigt bra, men kanske ingen nobelpristagare.

Mina kandidater till juryns nomineringar är:
 Margaret Atwood
 Olga Tokarczuk
 Amos Oz
 Wa Thiong’o Ngugi

Vilka fyra väljer du?

Sommarföljetongen i lokalbladet och Radioföljetongen

Bokförlaget Forum

Mattias Edvardsson har skrivit en ny psykologisk kriminalroman, En helt vanlig familj. Den tilldrar sig i Lund och har kommit ut i juni. Hans förra bok, En nästan sann historia, var jag väldigt förtjust i. Det var också en psykologisk kriminalhistoria. Edvardsson är till vardags psykologilärareoch säger att han skriver de romaner han helst vill läsa. Stella i sena tonåren blir plötsligt anklagad för mord. Hennes far är präst och modern jurist. Bästa vännen Amina spelar en viktig roll i sammanhanget. Stella har taggarna utåt och väntar sig inget gott av någon. Ibland tror jag absolut att hon är skyldig - ibland inte. 
En helt vanlig familj har redan sålts till elva länder. Hittills är jag väldigt nöjd med den. Rejäla avsnitt varje dag. 

Radioföljetongen Laterna magica  Ingmar Bergmans självbiografi lästes utmärkt av Sten Ljunggren. Men nu är den slut. Jag har några avsnitt kvar.

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, författare och psykolog med ADHD är ny radioföljetong. En strulig tonårshistoria till. Uppläsare: Julia Marko Nord.

10 år med Ruth

Elly Griffiths tionde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway från Norfolk, The dark Angel,  tilldrar sig till stora delar i Italien; i en liten bergsby utanför Rom. En kollega till Ruth har kontaktat henne för att få råd i ett knepigt ärende rörande en utgrävning. Ruth tar med sig dottern Kate, väninnan Shona och hennes son. Kates far, kriminalinspektör Harry Nelson, blir väldigt upprörd över att inte vara informerad. När området där Ruth och Kate råkar ut för ett jordskalv kastar sig Nelson på planet för att med egna ögon försäkra sig om att Ruth och - i första hand får en tro - Kate befinner sig väl. De får några dagar tillsammans, den lilla familjen som inte är någon familj. De badar, äter och dricker gott. Harry Nelson konstaterar något till sin häpnad att Ruth blir smalare och smalare ju mindre kläder hon har på sig. Här blev jag besviken. Jag gillade hennes övervikt. Shona svassar omkring i en minimal bikini men Ruth har en rejäl hel baddräkt. Nelsons vistelse förlängs bl. a. för att det begås ett mord i den lilla bergsbyn också. Här dras gammalt groll upp sedan andra världskriget. På hemmaplan har Micky Webb, en  otäck figur som lovat hämnas på Nelson, släppts ur fängelset. Nelson fru, Michelle, noterar att det smyger någon omkring huset. Förhållandet Ruth - Nelson och Michelle blir allt mer komplicerat. Särskilt som Michelle inlett ett förhållande med en kollega till Harry Nelson. Hur det ska sluta undrar en fortfarande när boken är utläst. Jag tycker om böckerna om Ruth Galloway. De kan skifta lite i kvalitet. Dark Angel tycker jag hör till de bästa. Kanske är det ett plus att jag läste på originalspråket. Elly Griffiths man som är arkeolog har stått modell för Ruth Galloway. Familjen bor i närheten av Brighton. Griffiths Stephens och Mephisto - serie tilldrar sig i 1950 - talets Brighton. Den tycks inte vara översatt till svenska.