torsdag 16 november 2017

Hett i hyllan

 Den här boken är tydligen en fortsättning på Emma av Jane Auste  Emma Tennant har skrivit Lek och allvar som kom ut 1996 på Forum i översättning av Lena Torndahl. Jag visste inte att den fanns över huvud taget. Författarnamnet är välbekant. I min hylla står Tess, en berättelse om Thomas Hardy´s Tess som Emma Tennant nu återger berättad ur kvinnlig synvinkel.
Pemberley - Or Pride and Prejudice continued finns också. Emma Woodhouse lever i Lek och allvar sitt liv på ett stort gods med en älskande äkta man; lyckligt och bekvämt. Hon älskar fortfarande att agera äktenskapsmäklerska, men ibland blir det inte som hon tänkt sig. 
Originaltiteln är: Emma in love ... Idén att skriva fortsättningar på klassiker är väl i regel inte så tilltalande, men visst, Emma Tennant ska få sin chans vid tillfälle. (Nä, jag gallrar den.)


Bokföring enligt Monika: Jag bara      gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken  

Hett i hyllan.  Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Olikhetsutmaningen: frisk och sjuk


enligt O: Veckans ordpar frisk och sjuk.
Friska fläktar; nostalgigodis. Inte jättegott, mest mycket sött. Men läcker ask och fin färg på sockerkulorna.

Psykoanalysens fader Sigmund Freud hade en egen definition av god hälsa: ”Frisk är den människa som förmår älska och arbeta.”

Processen av Åsa Nilsonne handlar om människor med psykisk sjukdom och hur Åsa Nilsonne som terapeut mötte och behandlade dem. 
i Vargarnas historia av Emily Fridlund figurerar en liten sjuk, tragisk pojke som en sent glömmer                                                        

onsdag 15 november 2017

Library lovers book tag


Camilla på Mitt bokintresse: "Denna tag har jag sett på några olika ställen tex Ewelinas bokblogg, och nu vill jag svara på den för mitt favoritställe förutom att vara hemma är att vara på biblioteket. Jag lånar mer än jag köper böcker, ekonomin ni vet. Frågorna var ursprungligen på engelska men här är de översatta."

1. Hur ofta besöker du ditt lokala bibliotek?
2 - 3 gånger i veckan

2a. Är du den typen av person som lånar fler böcker än du vet att du kan läsa eller är du en person som lånar exakt så många böcker som du planerar att läsa innan det är dags att lämna tillbaka dem?

Jag lånar precis hur mycket som helst;  7 - dagarslån, 14 - dagarslån och fulltidslån. Även om jag vet att jag kommer att lämna tillbaka många olästa. Men jag vill titta på, bläddra i och kanske bestämma mig för att jag rent av inte alls vill läsa somligt. Eller att jag hittar något som kommer att går före allt annat.

2b. Hur många böcker lånar du varje månad?
50 - 75 
28 hemma just nu; 15 reservationer


3. Hur gammal var du då du fick ditt första bibliotekskort?

Ingen aning. Skolbiblioteket hade inget lånekort om jag minns rätt.
 
Skådespelaren Fredrik Gunnarsson läser några avsnitt ur Ulla Lena Lundbergs roman Is under Kura skymning på det lokala biblioteket måndagen den 13 november 2017


4. Går du till biblioteket för att låna en specifik bok eller lånar du det som fångar ditt intresse?

Oftast blir det både och. Jag går dit för att hämta en reserverad bok och får syn på en del annat

 5. Lånar du bara böcker på biblioteket eller lånar du även dvder, ljudböcker osv?

Jag lånar mest böcker men även tidskrifter, filmer och då och då en ljud - bok 
 
6. Från vilken avdelning på biblioteket lånar du majoriteten av dina böcker? (Unga vuxna, vuxna, deckare, fantasy...)

Jag lånar mest skönlitteratur på vuxenavdelningen, författarbiografier, lyrik, deckare, böcker om hälsa och motion

 7a. Vad tycker du är det bästa med ditt lokala bibliotek?

Att jag har tillgång till fem andra kommunbibliotek direkt i bibliotekskatalogen och att jag får det jag vill ha ifrån något av dessa bibliotek om de är utlånade på mitt lokala bibliotek. Sedan kan en ju gå utanför den här kretsen också

7b. Vad är det sämsta med ditt lokala bibliotek?


Skulle önska det lokala biblioteket ett högre mediaanslag.

Vi åt svartbröd från Kökar med åländsk ost på

tisdag 14 november 2017

Veckans topplista v. 46

Johannas toppplista v. 46:  Amerikanska deckare/thrillers.

1. Walter Mosley. För en del år sedan när jag läste mycket fler deckare än jag gör nu läste jag gärna Walter Mosley och då gärna serien om Easy Rawlins. Easy är en färgad (afro-amerikansk) privatdetektiv i Los Angeles utkanter som hankar sig fram med små uppdrag av olika sorter. Serien börjar 1948 och i Bad Boy Brawly Brown (som kommer ut i början av 2018) har den kommit fram till 1964. Easy har lämnat jobbet som privatdetektiv och försörjer sig istället på att arbeta i en skola. En bekant till Easy ber honom att hitta en son som har försvunnit. Djävul i en blå klänning är filmad med Denzel Washington som Ezekiel "Easy" Rawlins.

2. James Lee Burkes protagonist heter Dave Robicheaux. Miljön är Louisianna med träsk, alligatorer och träd med hängande skägglavar. Det äts mycket och vällustigt i Burkes böcker. Cajun food är ju något speciellt. Ett par av Burkes romaner är filmatiserade en gång med Alec Baldwin i huvudrollen och en gång med Tommy Lee Jones som Dave Robicheaux

3. Patricia Highsmiths deckare läste jag länge allt eftersom de kom ut. Jag gillade hennes psykologiska approach.Flera av hennes böcker om Tom Ripley är filmade.

4. Jeffery Deaver, pågående romansvit om den förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme, en av USA:s skickligaste. Som side - kick har han den undersköna Amanda Sachs. Dessa båda förekommer hittills i åtta romaner. Några är också filmade.

5. Val Mcdermid har skrivit flera olika serier. En serie handlar om privatdetektiven Kate Brannigan, en annan handlar om poliskommissarien Carol Jordan och profileraren Tony Hill som även blivit även en berömd TV-serie med titeln Mord i sinnet. Jag gillar McDermid som person. Hon kör sitt race och sneglar inte åt sidorna. Och - naturligtvis - köar jag för hennes senaste bok Det svarta nätet som ingår i sereien om Carol Jordan och Tony Hill.

måndag 13 november 2017

det var vi

Golnaz Hasemzadeh Bonde kom från Iran till Sverige som treåring.  2012 kom hennes första bok Hon är inte jag och i år har nästa roman, det var vi,  kommit. I den berättas om Nahid som är femtio år och just fått veta att hon har cancer och inte har långt kvar att leva. Nahids vrede och besvikelse är enorm. Hon har haft så många drömmar och så höga förväntningar på livet och hon tycker att hon har gått igenom så mycket svårt att hon kunde ha rätt till lite mera liv. Hon hade verkligen velat göra skillnad. Som ung har hon delat ut flygblad och deltagit i studentdemonstrationer i Iran och till och med blivit fängslad en gång. Då avsvor hon sig både Marx och motståndsrörelsen för att få behålla livet. Tillsammans med pojkvännen Masood och den lilla dottern Aram flyr hon. Nahid och Aram har ett komplicerat förhållande. Nahid älskar sin dotter men tycker inte om att vara mamma. Hon är väldigt hård mot dottern och transporterar sin smärta till henne. Nahid tycker sig ha fått så lite att hon inget har att ge. Jag tycker synd om Aram, men kan känna en viss förståelse för Nahid. Det är viktigt att ta fram förbjudna känslor, säger Golnaz Hashemzadeh Bonde. Författaren rannsakar föräldragenerationen men känner också att de utgjort en brygga mellan olika världar.  Hon känner skuld och tacksamhet och en skyldighet att alltid prestera så mycket och så bra som möjligt. Nahid tänker på sin mor som gifts bort när hon var nio år. När hon nu försöker ringa till henne och berätta om sin sjukdom finner hon att modern haft en stroke. Varför har ingen berättat för henne? Alla undanhåller varandra sanningen till ingen nytta alls.  Mitt i allt eländet kommer Aram med en nyhet som gör Nahid glad. Förhållandet dem emellan har blivit mera jämställt. Aram vågar till och med ta kommandot ibland. När hon kommer med en röd, vacker och dyr väska till Nahid glömmer modern för en stund sin belägenhet och gläds åt att väskan kommer att passa ihop med de röda stövlarna och handskarna. I det var vi berättas mycket om kvinnornas situation i Iran, om familjerelationer, om skuld, ansvar och kärlek. Vad väger tyngst frihet och demokrati eller en stor familjs värme och kärlek? det var vi är skriven med värme och empati och jag tycker väldigt mycket om den. Ett annorlunda perspektiv på flykt och invandring. Sara Acedo har gjort det vackra duvblå omslaget med alla rötterna. Förlag: Wahlström & Widstrand

söndag 12 november 2017

Olikhetsutmaningen: ensamhet och gemenskap

enligt O:  har aldrig sagt att en inte får göra olikhetsutmaningen på en söndag... Veckans olikhetsutmaning gäller ensamhet och gemenskap.
Av en händelse hittade jag nämligen en novell om ensamhet och en bok om gemenskap dagarna efter varandra. 
Novellen heter Ekorren och handlar om en namnlös kvinna av obestämd ålder som bor i en stuga på en ö. Det förefaller som om hon är den enda boende på ön. En förstår att hon inte är purung; hon är kraftfull, van att klara sig själv och inte rädd för att ta i. Radions batterier är slut och hon har inte hört en mänsklig röst på evigheter. Det är en gråkall novemberdag när hon plötsligt får syn på en liten ekorre vid båtstranden; en levande varelse till. Tove Jansson har skrivit den här fina novellen, som finns i samlingen Noveller

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair handlar om sex indiska kvinnor i en kvinnokupé på en tågresa i södra Indien. De känner inte varandra sedan tidigare men de delger varandra sina erfarenheter av livet. Fem av dem är gifta medan den sjätte, Akhila, är 45 år och ogift och barnlös, men hon försörjer sin mor sin syster och hennes barn. Några av kvinnorna har gjort protesthandlingar som att lära sig simma och smyggöda sin kroppsfixerade man. Akhila äter ägg vilket inte anstår en brahminkvinna. Hon har haft en kärlekshistoria med en yngre man och nu har hon helt enkelt lämnat hemmet.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter numera En smakebit på søndag där vi ombeds dela med oss av det vi just läser - utan spoilers, förstås.
"Vaktmästaren satt vid spisen; längs väggarna fanns travar med flottiga, nedklottrade, uttjänta läroböcker - Hemspråket, fjärde klass. Han tog upp en bok i taget, slet loss inlagan, skrynklade ihop sidorna för att de skulle brinna bättre och slängde dem i ugnen. "De har lagt ner skolan", sa han. "Och ved får vi ingen. Man får hålla varmt bäst det går, det får ju inte frysa till. Men det är ett stort bibliotek, räcker till april." I den nedlagda skolan eldade man med det ryska språket. Hur hade du inte avskytt de där böckerna när du var liten, alla instuderingsfrågor, alla rutor med "kontrollera vad du kan" och de uppförstorade, inställsamma bokstäverna! - rundade som skolbänkarnas hörn, för att barnen inte skulle skada sig. Och nu brast du nästan i gråt, för med ens blev det uppenbart att allt det där hade varit betydelselöst, så som ilska saknar betydelse inför en verklig sorg. I denna igenslyade by i Volgaområdet förstod jag vad modersmålet - utan citationstecken eller pekpinnar kan innebära för en medmänniska."
Från sidan 13 i Vid glömskans rand av Sergej Lebedev Natur&Kultur. 2017. Fler smakebitar HÄR.