måndag 6 november 2017

Tematrio - Rymdgrejer i titeln


Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln! undrar Lyran. (Jag och mina barn undrar också.)

1. Det blåser på månen av Eric Linklater. En riktig gammal favorit. Dina och Dorinda införlivades omedelbart i kamratkretsen.

2. Aniara av Harry Martinson. En revy om människan i tid och rum


3. Vintergatan   av Zacharias Topelius
Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än
jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den? 
----

Bonus: Satellit av Ted Gärdestad

lördag 4 november 2017

Vinterorgel

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Nu höves ej lövens lösa lek,
ej susande äng.
För svag är den saviga bågen, för vek
är blomstersträng.
Men furan på höjd och granen i dal
de ljuda alltjämt som en sträv principal:
Cecilia stämmer sitt instrument
till Guds advent.

Nu ligger det stora tempeltun
som en liljevret.
Drag an registren, drag dov bordun,
drag gäll trumpet.
Stäm upp för din konung, du stämmornas mö!
Han kommer på gången, den flingor beströ,
och stilla ekar ett svävande svall
från himmelens hall.

Tungt trampar Eol, alltid beredd,
sin flåsande bälg
och håller väderkistan försedd
från helg till helg.
Där väntar nordan på nyårsny
att stöta i smattrande horn av bly
och östan att följa med herdesång
de vises gång.

Du höga orgverk, jag är en man
i din menighet
och samlar din mångfald, så gott jag kan,
till enighet.
Nu lär min ande din egen ton,
den fulla klangen, den djupa ron,
att jag må gå som på sabbatsfärd
i min vintervärld.

Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningens väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar.
 
En fimbulnatt som i hedenhös
med bävan jag hör,
när svällaren öppnas och blästern går lös
ur flöjtverk och rör.
Det skallar basun som i håligt trä
av knäckta ekar som sjunka på knä,
och stämmor dansa i vild mixtur
som rykande ur.

Jag vill gå ut en violbrun kväll
bland isig björk
och höra den strykande violoncell
som sväller mörk;
och jag vill höra i fastlagskoral
det växande visslet av salcional,
den första vårliga eolin
i morgonens vin -

till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol
en hasselfrans
och säger: "Syster, det töar från kvist.
Nu vila, du vita organist!
Av musikanter ett brokigt band
styr upp mot vårt land."
Erik Axel Karlfeldt, Hösthorn, 1927 
Bra sida: Svensk lyrik

Novellsudoku 2017

En kolerisk dödgrävare tillhörande spelmanssläkten Öster går omkring i Svartsjö socken i Värmland på själva julafton för att bjuda till julkalas. När det börjar mörkna hade han inte fatt tag i en enda människa som har lust att gå hemifrån på julafton. Dödgrävaren retar upp sig mer och mer. Skulle han inte vara fin nog att gå på julkalas hos? Han som har varit fältmusiker vid Värmlands Jägare och vid pensioneringen erbjudits arbetet som dödgrävare och kyrkvaktare. Hans hustru håller som bäst på att tillreda maten och han har köpt hem brännvin. Men så går han förbi Svartsjö kyrkogård och ser något vitt skymta i gräset. Det är en dödskalle och dödgrävaren bjuder småleende hem dödskallen "med en mjuk och flöjtande röst" som är olycksbådande vad det gäller dödgrävaren.  Anders Öster går hem och möts av hustrun som knäskurar förstugan. Han befaller henne att duka upp i sockenstugan.  Där är det redan skurat och golvet är bestrött med sjösand och hackat enris.  Bolla, hustrun, blir förfärad. Sockenstugan tillhör församlingen och är för henne nästan lika helig som kyrkan. Inte så länge jag lever, säger Bolla. Du kommer att mista tjänsten. Anders Öster vet inte till sig av vrede och när hustrun nästa gång ser upp tittar hon rakt in i en bössmynning. Hon kastar sig åt sidan och förstugan fylls med rök och eld. Bolla flyr rakt ut i natten förföljd av mannens kalla skratt.
Så berättar Selma Lagerlöf i novellen Dödskallen som först publicerades i Julstämning 1914 med titeln En underlig julgäst. Hur det hela slutar ska inte avslöjas här. Hela historien är berättad på ett sådan sätt att en hör brasan spraka och ser berätterskan i gungstolen omgiven av husets folk. Upplösningen
lär inte lämna något öga torrt. Novellen är utgiven av Novellix och passar i Ugglan & Bokens Novellsudoku 2017 i avdelningen Noveller skrivna av en svensk författare nr 3. Mer än 100 år gammal.

fredag 3 november 2017

Helgfrågan v. 44

Mias helgfråga gäller ordningen i våra bokhyllor. Hur sorterar vi våra böcker?
I mina bokhyllor hittar endast jag. Det räcker. I vissa stycken råder någorlunda alfabetisk ordning, men långtifrån alltid. Jag blandar fack - och skönlitteratur; pocket och inbundet. Somligt samlar jag plötsligt på ett hyllpan, t. ex. Levande litteratur, Austen och Woolf, böcker om läsning och böcker om och av Thomas Hardy. Lyriken har en helt egen hylla och litteraturhistoria fyller fyra hyllplan. Nya, ännu olästa böcker stoppas inte in hur som helst i hyllorna utan får sina egna platser i två olika hyllor i mån av plats.
Bonusfrågan gäller bilder på våra hyllor:
Austen ochWoolf

Levande litteratur

Om läsning

torsdag 2 november 2017

Hett i hyllan

Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Mörka platser av Gillian Flynn har jag läst mycket om, bland annat i andra bloggar.  Och på omslaget står det bland annat att det är en klar 5:a och höstens bästa bok. Jag har tagit sats flera gånger, men det är något med inledningen av boken som gör att jag inte fortsätter. Alltså står den där fortfarande oläst.
Mörka platser handlar om Libby Day, eller Baby Day, som hon också kallas, som har blivit ensam kvar efter det att hennes mor och två systrar mördats. Libby vittnar om att mördaren är den femtonårige brodern. Ben hamnar förstås i fängelseoch Libby får leva på en fond som välvilliga personer startat åt henne. Tjugofem år senare är pengarna slut och Libby undrar vad hon ska ta sig till. Då tar en grupp privatspanare kontakt med henne. De vill försöka rentvå Ben. Libby får en summa pengar för att fråga ut en del personer som funnits på plats när Satansoffret i Kinnakeo utspelade sig.

onsdag 1 november 2017

Processen

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet och psykoterapeut med kognitiv inriktning. Hon har specialiserat sig på dialektisk beteendeterapi och åberopar ofta Marsha Linehan som sin lärare. Terapin är Linehans egen metod och fungerar speciellt bra på personer med borderline/emotionellt instabil personlighetsstörning med självmordsbenägenhet eller annat destruktivt beteende. Terapin går bland annat ut på att lära patienten en balans mellan det inre och världen utanför, att lära sig stå ut även om det är smärtsamt och innehåller moment ur den zenbuddhistiska filosofin som medveten närvaro och acceptans. Åsa Nilsonnes nya bok har titeln Processen. Möten, mediciner, beslut. En professionell självbiografi. I förordet står det att boken bygger på ett antal fall varav ett var hon själv. Den egna upplevelsen av panikångest lärde henne mycket som hon sedan kunde ha användning för i sitt arbete. Hon väljer fall från olika faser i utbildningen eller professionaliseringsprocessen som hon kallar det. I psykiatrisk behandling måste man pröva sig fram, säger Åsa Nilsonne. Hon vill att vården ska vara individanpassad och ser helst att patienten inte är medicinerad eftersom det kan bereda både terapeut och patient onödiga svårigheter. Åsa Nilsonne är en hängiven psykiater ständigt på jakt efter nya rön på området. Processen är intressant och ganska lättläst. Om en förväntar sig något om författarens liv utöver arbetet så blir ren kanske lite besviken. Åsa Nilsonne berättar om familjens många flyttar när hon var liten, om den språkliga förvirringen och att hon födde tre söner i rask följd på 80 - talet mitt under brinnande utbildning. Och det är ungefär allt. Åsa Nilsonne har också skrivit en del kriminallitteratur och facklitteratur, som till exempel Mindfulness i hjärnan och en bok om några  månader med nakenhunden Zelda. Krukan på omslaget är lagad med en japansk konstform som heter kintsugi. Lagningen är gjord med guld så att den ska synas och hedra krukans historia. Det är så Åsa Nilsonne vill se psykiatrin.

tisdag 31 oktober 2017

Veckans topplista v. 44 - Skräck (och annat otäckt)

Johanna:
"Tisdagen den 31 oktober, och det är idag det är Halloween även om firande förekommer både helgen före och vid Allhelgonahelgen. Jag själv håller mig nog till ljuständning och kyrkobesök på lördag, men veckans topplista får ändå passande nog handla om skräck. Vad som är skräckinjagande är dock mycket individuellt, och därför behöver det inte nödvändigtvis handla om vampyrer och onda andar. Vanliga, livs levande människor kan vara nog så otäcka. Berätta om fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!"
1. Triffidernas uppror av John Wyndham tyckte jag var riktigt otäck. Triffiderna var nyttoväxter som odlades överallt men som kom att bli livsfarliga för människan. När jag så småningom sett filmen också såg jag triffider överallt i naturen och hörde klappret av deras käftar. En riktigt otäck klassiker. 
2. Färjan av Mats Strandberg är det äckligaste och otäckaste jag läst. Jag hade ålagt mig att läsa den i rent studiesyfte. Den är välskriven och miljön är  utstuderat välvald, men allt detta slafsande och klafsande i blod och inälvor är groteskt. Det är lätt att sätta sig ini de stackars passagerarnas vettlösa skräck.
3. Epidemin av Åsa Ericsdotter, är också en väldigt otäck bok. Hälsopartiet sitter i regeringsställning. Skatt på fett och socker, fetmaoperationer och bantningspiller är det som gäller. Vissa barn får gå i specialklass för att få specialbehandling mot sina extrakilon. Fettmuskelkvot, FMK, har ersatt BMI som ansågs vara för generöst. Lattevalkarna ska bort! Till vilket pris som helst! 
4. Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle - av många deckarkännare kallad "the greatest detective story ever told" - är ett skrämmande fall som hamnar på Sherlock Holmes bord. Sir Arthur Baskerville är på väg hem till släktens gods som ligger på Dartmoorheden. Enligt sägnen jagas släkten av en jättelik hund och vid den senaste Baskervilles död fanns de stora tassavtryck vid kroppen. 
5. Halpin Fraysers död av Ambrose Bierce är en obehaglig psykologisk spökhistoria. Författaren räknas som arvtagare till Poe fastän mera cynisk och med en speciell humor. Halpin Fraysers död är en välkomponerad novell med övernaturliga inslag som författaren lyckas få att förefalla helt logiska. Bierce levde ett äventyrligt liv och ingen känner riktigt till hur/när han dog. Carlos Fuentes har skrivit en roman om honom med titeln Den gamle gringon.
Bonus:
Snabelsvärmarlarv sådan jag mötte den vid sommarhuset vid havet. Blicken jag fick glömmer  jag aldrig.