En onsdag i juni 1923

I år är det 90 år sedan Mrs Dalloway gick ut för att köpa blommorna själv.
Några entusiaster firade detta den 16 (!) juni med att promenera i London i Mrs Dalloways forspår. Man förklarade det med att James Joyce haft stort inflytande på Virginia Woolf med sin roman Ulysses.
Båda romanerna tilldrar sig under en enda dag i stadsmiljö,Dublin och London. Båda författarna undersöker medvetandet och den inre miljön i kontrast mot den yttre. Men medan Joyce är ytterst detaljerad är Woolf mera flytande.
Joyces frukostnjure har ingen motsvarighet hos Woolf. Vi får inte ens veta om Mrs Dalloway åt någon frukost. Exakt var bodde hon? 
Tiden är det avgörande i Mrs Dalloway medan platsen är det viktigaste i Ulysses. Mrs Dalloway uppehåller sig i sina minnen medan hon vandrar.
Borde Mrs Dalloway få en egen dag i juni? Det frågar sig Annika J Lindskog som är doktorand i litteratur vid universitetet i Lund. 
Läs hela artikeln  HÄR
2011 kom Mrs Dalloway senast ut på svenska i pocket;
översättning av Else Lundgren och med ett förord av Maria Sveland.

Ljus i mörkret

Det kom en liten läcker bok med posten. Collected Poems av W. B. Yeats. Collctor´s Library.
Med introduktion, diktregister och förstaradsregister och en bifogad länk som kan bli farlig:
http://www.collectors-library.com
Den lilla läckerheten är försedd med guldsnitt dessutom och ligger så hemmastadd i handen. Ett smakprov:

Men Improve with the Years 

I am worn out with dreams;

A weather-worn, marble triton

Among the streams;

And all day long I look

Upon this lady´s beauty

As though I had found in a book

a pictured beauty,

Pleased to have filled the eyes

Or the discerning ears,

Delighted to be but wise,

For men improve with the years;

And yet, and yet,

Is this my dream, or the truth?

O would that we had met

When I had my burning youth!

But I grow old among dreams,

A weather-worn, marble triton

Among the streams

Läs mer:
W B Yeats gjorde guld av vardagens dy

Yeats dikting bytte riktning efter 50 - årskris

Yeats hämtade kraft i erotiken och det ockulta


tre fylliga understreckare av Carl - Johan Malmberg

Nylansering och reviderad bild

Bertil Malmberg (1889 - 1958), Diktaren i dialog.Artiklar, tillfällighetsdikter och opublicerade manuskript.
Under strecket av poeten och kritikern ErikBergqvist

På  Länsbiblioteket Västernorrland
kan man läsa en artikel av vilken nedanstående endast är en del.

Bertil Malmberg som i sin ungdom likt en aktör brukade klä sig i dramatisk slängkappa och skulderlånga lockar, hade uppträtt i många poetiska dräkter, innan han till sist helt accepterades av läsare och kritiker.

Från början var det mer form än innehåll; då var Oscar Levertin husguden framför andra. Bertil Malmberg bodde i München 1917–28. Flytten från Sverige var också en flykt; från ett poetiskt nederlag, och till ett mera auktoritärt samhälle.

I Tyskland odlade den vackre ynglingen Bertil Malmberg sin poetiska skönhetskult i alkoholrusets skugga. Då han återvände till Sverige var han glömd.


Sviterna efter ett lindrigt slaganfall inledde enligt Malmberg själv hans sista, så kallade ”åderdomsdiktning”. Från och med samlingen Under månens fallande båge (1947) lämnar han sitt formbundna språk för en ”hallucinationsrealism” där fragment och glimtar spelar en viktig roll; han diktar sig in i 40-talsmodernismen. Den sista dikten i Bertil Malmbergs sista diktsamling Klaviatur (1955) sammanfattar hans nya språk:

Vem drömde mig?
Vem spelade mig?
Vem sjöng min sångs tonart?

Vem lånade mitt namn?
Vem iklädde sig min skugga?
Vem ropade ”jag” genom min mun?
 

Ett tidigt julminne:

Små små fötter i julens snö
Och galoschen som tappades. Kom den
aldrig tillrätta?
Nej, aldrig tillrätta. 

Litteraturvetarna Anders Mortensen och Peter Luthersson är redaktörer för två
böcker som innebär såväl nylansering som revidering av bilden av Bertil Malmberg.
Den första delen 
Diktaren i sitt sekel
Artiklar, tillfällighetsdikter och opublicerade manuskript kom ut 2006.
Diktaren i dialog. Polemik, enkätsvar och intervjuer. 2012