Middag med Chefen

Asta ringer upp sin väninna Kickan. Hon bubblar av allt hon har att berätta. Det är hennes repliker en hör. Hennes man Uffe har kommit hem och sagt att Chefen är gräsänkling och vill bjuda på middag. Nervöst letar de fram sina bästa kläder. Och de är inte särskilt fina. Asta ser en löneökning i middagens förlängning. Uffe vet bättre. På restaurangen får de vänta en stund på Chefen som visar sig vara en distingerad, tunnhårig man i sina bästa år. Asta tycker att han verkar intellektuell. Han spikar både engelska och franska. Tjänstefolket kallas "senjor" och "senjorita". Asta pladdrar på och Uffe sparkar henne på smalbenen under bordet. Chefen är älskvärd mest hela tiden, men ett par gånger tappar han masken när Asta trampar i klaveret. Men harens vägar äro icke Herrens vägar, säger Asta. I en grisblink är Chefen på gott humör igen. Och han lägger bort titlarna med Asta, som inte vet till sig av lycka. Men när varmrätten kommer på bordet välsignar Asta spriten som hjälper henne att få ner det blodiga köttstycket. Asta gillar inte blodiga köttstycken. En annan som hjälps av spriten är Chefen. Nu vill han öppna sitt hjärta för dem. De är ju hans vänner. Ja, så fortskrider det hela i Sonja Åkessons novell Middag med Chefen som skrevs 1978. Sonja Åkesson är mästare på det vardagliga. Asta och Uffe är väldigt vardagliga och en förstår att deras ekonomiska förhållanden kunde varit bättre. Jag tycker att det hela är lite sorgligt. Tre ensamma människor som egentligen aldrig når varandra.
Den här novellen passar in på nr 21 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell III Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 70 - talet.

En dröm

Berättaren = jag älskade redan som liten flicka att drömma både under dagen och natten. Hon tänker på sina föräldrars hus som  före branden i Åbo 1827 var byggt på ett gammalt kloster och hade spännande gångar och valv som hon gärna velat veta historien bakom. Men det är inte så dumt att sitta framför en falnande brasa och se på lågorna i kakelugnen och drömma. Hon ser en betydelse i allt, men  kakelugnsluckan har hon svårt att fantisera omkring. Hon tänker på Jonathan Swift som hittade på en berättelse om en sopkvast som han sedan läste upp för ett par gamla tanter och låtsades att han läste ur en andaktsbok. Tanterna blev mycket förtjusta. Så varför skulle en inte kunna skriva något om en kakelungslucka. En kväll går berättaren tidigt till sängs eftersom hon mått lite illa. Strax uppenbarar sig i drömmen en liten luftig flicka  i en lekande flamma. Hon är i själva verket ingen annan än den fula kakelugnsluckan, dotter till den store eldkungen smeden. Och så berättar hon sin sorgliga historia för den drömmande. Drömmen får ett lika oväntat som abrupt slut.

Fredrika Runeberg har skrivit den här lilla berättelsen som passar in på nr 13 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell III, Läs en novell med färre än sju sidor.

Filifjonkan som trodde på katastrofer

Filifjonkan tvättar mattor i havet. Det är onaturligt fint väder. Filifjonkan anar en katastrof. Hon beger sig hemåt mot sitt mörkgröna hus som hon har hyrt av en hemul i tron att hennes mormor tillbringat sina somrar där. Det har hon visserligen inte, men gjort är gjort. Hon är inte särskilt förtjust i huset men försöker piffa till det med massor av prydnadssaker. Filifjonkan söker tröst i sina ägodelar. Eftersom Gafsan ska komma på te vid femtiden plockar hon fram sina finaste koppar med guldkant. När Gafsan kommer sätter fru Filifjonk igång att prata okontrollerat. Så förvirrad hon är, tänker, Gafsan och berömmer allt utom blommorna. Fru Filifjonk försöker få Gafsan att förstå det här med katastrofer. Hon tar i ordentligt med tyfoner, cykloner, taifuner, tromber osv. "Det brukar gå med ättika," svarar Gafsan. "Om man tar ättika i sköljvattnet håller mattorna färgen." Stämningen är inte den bästa när damerna säger farväl.  Men sedan blåser det verkligen upp. Ordentligt. Till slut börjar allt flyga omkring i luften. Filifjonkans alla jordiska ägodelar far all världens väg och taket flyger av huset. Filifjonkan förstår att nu har det verkligen hänt. Nu behöver hon inte vänta längre. Katastrofen är här. Hon har förflyttat sig utomhus och sitter bakom en sten och känner sig alldeles trygg med en kattunge av porslin i handen. Som kronan på verket kommer det en tromb och lyfter iväg Filifjonkans möbler. "O, min vackra, härliga katastrof!" tänker hon. Så går hon ner på stranden och dansar i vågorna med sin matta och dyker och tycker att allt är underbart. Då kommer Gafsan och är alldeles förfärad över den hemska natten. Hon har varit så orolig över fru Filifjonk. Det behövdes inte alls, säger Filifjonkan. Har man bara ättika i sköljvattnet så håller mattorna färgen. Och så skrattar hon nästan ihjäl sig där hon sitter i sanden.
En behöver ju inte ta ut något i förskott. Det blir kanske inte så farligt. Och kanske är alla ägodelar bara betungande?
Filifjonkan som trodde på katastrofer ingår i Tove Janssons berättelsesamling Det osynliga barnet och passar precis in på nr 20 Läs en novell av en favoritförfattare i Ugglans &Bokens läsutmaning Läs en novell. III

Abdikationen

Redan första skoldagen bestämmer sig Felix för att ta kommandot över klassen. Alla vill sparka fotboll, men Felix föreslår löpning. Någon vågar skratta åt honom och blir nerslagen med en knytnäve i nacken. Felix är spenslig och fattigast i klassen. Men han tar initattiativet och bygger målmedvetet upp ett skräckvälde i klassen. Lärarna förstår inte vad som händer. Felix får kamraterna att utföra löjliga och meningslösa handlingar. Särskilt ägnar han sig åt den korpulente Butt. Felix häpnar själv över att alla låter sig ledas. De är ju starkare än han och vad hade hänt om Butt använt sina muskler? "Varför tvingar de mig att förakta dem så ohyggligt", tänker han.  Felix mår inte särskilt bra själv. De underkuvade skulle aldrig kunna gissa sig till vad deras härskare dolde. "Ack ibland skulle det ha varit en lisa att ha någon som gav en order och som övertog ens bördor." En dag har har Felix bestämt sig. "Nu ska det bli en ny ordning. Jag gör allt som Butt säger." Klasskamraterna ser på Butt och jublar befriat. Butt har lite svårt att leva sig in i rollen, men Felix eggar honom. Många gånger tror en att Felix påfund ska sluta i katastrof, men att Butt skulle lyckas driva Felix till det yttersta var det ingen som trodde. Inte Butt heller. Han förstod inte att han måste vara försiktig med orden när han hade med en sådan ytterlighetsmänniska som Felix att göra. En obehaglig och välskriven novell. Heinrich Mann, bror till Thomas, fick sina böcker brända på bokbål 1933. Samma år gick han i landsflykt. Översättare: Helge Heerberger

Den här novellen passar in på nr  6 Läs en novell som översatts från tyskan i Ugglans & Bokens läsutmaning Läs en novell III

Sjutton år och tjugotre år

Claude Gérard (Aurora Ljungstedt)

Augusta B. var sjutton år när hon begick sin första bal. Tyvärr hade ingen hjälpt henne med klädsel och håruppsättning. Klänningen var ytterst missklädsam och Augustas  tjocka hår var överlastat av vita törnrosor. Fritz Föjer är emellertid intresserad av Augusta. Hon är rik och han är i behov av att göra ett förmöget gifte. Som om det inte vore nog med den smaklösa klädseln; under kvällen händer det Augusta några pinsamma incidenter som generar henne mycket. Männen tycker egentligen inte att baler är så roliga. Det är mera för kvinnor som är fåfänga, behagsjuka och kärlekskranka. Männen ser sig som medel eller villkor för kvinnornas triumfer. Nu bär det sig inte bättre än att Fritz Föjer och hans barndomsvän (berättaren) gör sig lustiga över Augustas missöden. Berättaren ser att Augusta stått på andra sidan om en dörr och hört allt. Några år senare ses de båda vännerna igen på en bjudning. Fritz Föjer är påtagligt missnöjd. När så en uppseendeväckande vacker och välklädd kvinna gör entré känner berättaren så småningom igen Augusta B. Föjer berättar att hon tackat nej till hans frieri. Han är mycket sårad och säger sig vara säker på att hon var kär i honom. "Kvinnorna födas med list och koketteri," säger han, "du såg själv hennes blickar och miner".  Aurora Ljungsted som skrivit den här novellen föddes 1821 och dog 1908. Hon skrev under pseudonymen Claude Gérard eftersom det ansågs opassande att en gift kvinna skrev. Jag tycker att den här novellen är realistisk och mycket sorglig. Troligen var Augusta B kär i Föjer men en kan undra vad hon tycker om den långe, bleklagde herren som gick i hennes spår och som hon var gift med.  Hämnden blev kanske inte så ljuv trots allt.

Sjutton år och tjugotre år passar in på nr 7 i Ugglans & Bokens läsutmaning
Läs en novell III

Dolly

Forever always by Octavio Ocampo

Alices Munro´s lilla korta Novellix - novell, Dolly, innehåller mycket fastän sidantalet är ringa - endast 29 sidor. Den publicerades först på svenska i novellsamlingen Brinnande livet 2013 i översättning av Rose -Marie Nielsen. Franklin är 83 och hans hustru är 71. De håller på att städa och gör sig beredda för den dag  de måste lämna huset. Franklin börja känna att han är gammal. De planerar sin död men beslutar att skjuta upp det hela tills hustruns ålder blivit 75. De är i stort sett överens. Men - då uppenbarar sig en udda kvinna som säljer krämer. Hon röker och dricker kaffe och pratar. Hennes gamla bil visar sig inte starta. Det betyder att Franklin måste köra till verkstaden. Hustrun börjar fantisera om kvinnan som visar sig vara en gammal skolkamrat till maken. Frank och Dolly faller i varandras armar. Hustrun packar väskan och drar. Kastar in nycklarna genom brevlådan. Sedan hamnar hon på ett trist hotellrum, äter en trist ensam middag och är förfärligt ensam. Nej, så kan hon inte ha det. Resten kan en läsa sig till i det lilla Novellix - häftet och komma och diskutera Dolly vid nobelfrukosten lördagen den 20 oktober kl 10. Biljetten à 50 kr kan köpas på Stadsbiblioteket och då ingår både frukost häfte. 

                     

Den som gräver en grop...

Det är inte mycket jag läst av den peruanske nobelpristagaren (2010) Mario Vargas Llosa, men nu har jag i alla fall läst novellen Den besökande som ingår i novellsamlingen Valparna ifrån 1978. Novellen börjar med att författaren zoomar in ett litet värdshus som tycks ligga mitt ute i ödemarken. Inuti värdshuset ligger värdinnan dona Merceditas och slumraar på ett par säckar.  Hennes get, Cuera, börjar klippa med öronen och dona M förstår att någon närmar sig i skumrasket. Hon känner igen profilen. Det är ingen vän. Mannen ber att få något att äta och dricka och han vill att hon gör honom sällskap. Dona M förstår att han är ute efter hennes son, Numa. Mannen, som heter Jamaiquino, är ifrån Jamaica. Han leker med dona M som katten leker med råttan. Plötsligt hörs gnäggandet av hästar och dona M förstår att Jamaiquino har polisen med sig. J har förrått Numa för egen vinning.
Novellen är inte slut där, men jag tänker inte avslöja slutet. Det är mycket illusoriskt berättat och en anar motsättningar av olika slag. Mario Vargas Llosas novell är väldigt visuell med med skiftningar i ljus och mörker. Hörselintrycken bidrar också till att göra handlingen levande. Dialogen är livlig och kärv. Jag blir faktiskt lite nyfiken på att läsa någon roman av Mario Vargas Llosa. Den här novellen passar in på punkt nr 4 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell av en nobelpristagare.

Misstag i Moskva

Nicole och André är ett äldre, pensionerat par som bor i Paris. Nu har de åkt till Moskva för att hälsa på Mascha, Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. Nicole och Mascha kommer väl överens och de tre har mycket trevligt tillsammans. Så småningom börjar Nicole i alla fall bli uttråkad och längtar hem till Paris. Och hon tycker att André ägnar alltför mycket tid åt Mascha och att hon aldrig får någon egentid med sin man. André tycks inte ha något behov av egentid med henne. Och så kommer fram att André bestämt med Mascha att de ska stanna tio dagar längre i Moskva än som det var sagt ifrån början. Nicole tappar humöret ; krisen är ett faktum och båda makarna verkar vara beredda att lämna varandra. André vill flytta till landet i Villeneuve medan Paris är Nicoles val. Båda märker av åldrandet i sina kroppar. Nicole bantar. Ju mindre hon känner sig hemma i sin kropp desto känner hon sig tvungen att ta hand om den. En hör Nicoles och Andrés röster växelvis. Moskva på 60 - talet finns hela tiden i bakgrunden. Nicole och André har varit i Moskva tidigare och kan göra jämförelser. Misstag i Moskva är en långnovell av författaren Simone de Beauvoir Det är en väldigt sympatisk text som klokt och vemodigt säger mycket om åldrande och om djup kärlek mellan två i grunden ganska olika makar.  Det finns ett politiskt tema också. Jag fick verkligen lust att läsa de Beauvoirs romaner också. Novellen passar in på punkt nr 36. Läs en bok om kärlekslycka i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Uppgörelsen

John Cheever 1912 - 1982 var en amerikansk författare som skrev romaner och noveller och manuskriptförfattare åt MGM. År 1979 kom Återföreningen och andra noveller och det var också det året John Cheever fick Pulitzerpriset. Han skildrar ofta den borgerliga medelklassen och vad som kan dölja sig bakom en polerad yta, som till exempel i novellen Uppgörelsen.

Blake är en utomordentligt obehaglig man. Det är verkligen inget som syns utåt. Tvärtom är han ganska beige och och ordinär. Han arbetar med obetydliga ting på ett kontor mitt i New York. En dag infinner sig en liten späd kvinna på hans kontor. Hon ska arbeta på prov som hans sekreterare. Miss Dent visar sig vara en hyperkänslig, osäker kvinna som just kommit ut från sjukhuset. Hon föreställer sig att Blake har allt som hon inte har; familj, arbete, vänner, pengar. I själva verket har Blake tröttnat på sin fru Louise, som blivit gammal och rynkig. Han har monterat in en hylla i dörröppningen mellan deras rum och när han kommer hem en dag och maten inte står på bordet bestämmer han sig för att inte tala med henne på fjorton dagar. Efter tre veckor med miss Dent föreslår Blake att de ska ta en drink. Miss Dent bjuder hem honom på en whisky och Blake är inte sen att utnyttja tillfället. Det han gör sedan kommer miss Dent att ruva på hämnd. Hon går systematiskt tillväga och ger sig god tid med planeringen. Med enkla medel lyckas hon skrämma upp Blake ordentligt. Och ändå vet han inte att hon har en revolver i fickan... 
Det är skickligt berättat och jag är glad att boken står i min hylla så att jag kan läsa flera noveller av John Cheever.
Den här novellen passar in på nr 35 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III Läs en novell av en amerikansk författare.

A Xmas Carol, En historia från norr

Vitaliano Trevisans  A Xmas Carol, En historia från norr, börjar med att en man förvisas ur en kvinnas sovrum till ett rum med en madrass som i övrigt saknar möbler. Gardinerna finns kvar, men dem tar mannen ner. Varje kväll får han en bricka med mat. På dagarna vandrar han planlöst runt i staden som verkar sakna befolkning. I varje fall träffar han ingen eller talar med någon. Han tänker desto mera och ibland dyker en och annan engelsk mening upp. Mannen gillar hamnstäder och tänker på Bremerhaven och Rotterdam och alla de japanska bilar som kommer dit varje år. En kväll får mannen ingen matbricka av kvinnan men däremot ett kuvert med en nyckel och lite pengar i. Han har fått en liten lägenhet med två rum varav köket är det ena. Novellen ekar av någon slags absurd ödslighet. Mannen tycks vara ensam i universum men någon måste han träffa för varje dag köper han två liter mjölk. Det är av en viss betydelse att veta att Trevisan bor i nordöstra Italien där människorna känner sig icke tillhöriga det övriga Italien. Han är född 1960 och något av en kulturell mångsysslare.
Novellen passar in på nr 30 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III, Läs en novell med ett väderstreck i titeln.

Novellen kan också passa in på Månadens språk som är italienska.

Solrosor

Två vuxna barn, syster och bror, serverar sin sjuka mor frukost på sängen. Ägget står i den rosa mammaäggkoppen. Barnen offrar sina semesterveckor på att besöka de åldrande föräldrarna som varit gifta i 45 år. Modern ligger där och ser ut på de stora solrosorna som står i söder mot sjön. De är två meter höga och vackrare än vanligt. Mannen, som tillbringar all sin vakna tid från tidig morgon till sen kväll utomhus är ingen trädgårdsmästare egentligen. Han sår fröna, vattnar och gödslar men gallrar inte. Barnen vill ta ut sin mor så att hon kan se solrosorna ordentligt. Hon vägrar rullatorn men barnen stöttar henne. "Jag har gjort mitt", säger modern. När barnen åker därifrån fylls de av en kluven känsla av lättnad och saknad vid avskedet. Solrosor är titeln på den här novellen som är skriven av Cecilia Davidsson. Hon skriver ofta om dramatiska familjesituationer  och blandar "nattsvart absurdism" med "lågintensiv dramatik". Lågintensiv dramatik är ett så träffande uttryck i sammanhanget; precis på pricken.  Den här novellen passar in på nr 1. Läs en novell med något från växtriket i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell III

.

På tillväxt

Lånad bild

Pumpen ska snart fylla sju. Han har jättetråkigt. Alla kompisarna har börjat skolan. På lekskolan finns bara småungar kvar. Likadant är det på gården. Pappa har sagt att Pumpen bar mår bra av att stå på tillväxt. Snart nog kommer han in i Grottekvarnen. Men Pumpen har tråkigt och är bitter. Han sätter sig på en bänk och tittar ut över gräsmattan som ej får beträdas men som han och kompisarna sprang tvärsöver. Så får Pumpen sällskap på bänken av en äldre man och de börjar prata. Farbrorn säger att Pumpen kommer att glömma hur tråkigt det är att stå på tillväxt. Han erbjuder en glass, men det är inte det Pumpen vill ha. Han vill gå i skolan. Farbrorn förstår. Pär Rådström har skrivit novellen På tillväxt som så väl lyfter fram den lille pojkens övergivenhet längtan. Novellen passar in på nr 3 Läs en novell med bokstaven X i titeln i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.

Pingstbrud

Karin och hennes mor Betty har varit i stan och köpt tyg till Karins bröllopsklänning och de har talat med sömmerskan Elvira om syhjälp. Men de har också varit hos doktorn för att få hostmedicin åt Karin, som haft feber och hosta en tid. Hon är svag och orkeslös och doktorn skräder inte orden. Raka vägen hem igen och marsch i säng! De är rädda och snopna och sitter flera timmar på en servering. Hade Karin dansat döden på sig den där kvällen/natten när hon lockat och tubbat en lastbilschaufför att köra henne och hennes väninnor till dansbanan? Karin satt på flaket i sina tunna sommarkläder och det blev senare än de tänkt sig. Hela byn följer Karins feberkurva. Läkaren, predikanten och söndagsskolläraren kommer i olika turer. Fästmannen har kallats hem ifrån sin militärtjänstgöring och får ringen tillbaka. Karins far, handlaren Haglund, vet inte hur han ska handskas med situationen. Men hans praktiskt lagda hustru Betty gör döden till en vän. Karin ligger och stryker med sin tunna hand över det blommiga voiletyget som hon skulle ha burit som världslig pingstbrud. Nu blir hon frälst under sina sista timmar i livet. Samma lastbil som kört henne till dansbanan för nu hennes kista till graven. Tage Aurells korta novell Pingstbrud rymmer en hel värld. Den säger något om Karins tidigare liv, om förhållandet mellan hennes föräldrar och om den kyrkliga verksamheten i byn. Handlaren kan, hur ledsen han än är, inte annat än konstatera att Karins begravning drar mer folk än prästens predikningar. Karins egna tankar om utvecklingen får en gissa sig till. Jag tycker att novellen är mästerligt skriven. Den drabbar som ett slag i solar plexus.
Pingstbrud passar in på nr 32. i Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell III Läs en novell vars titel du tycker är vacker.

Vänner emellan

I den Kibbutz Yekhat i den nybildade staten Israel bor Nahum Aserov, hans 17 - åriga dotter Edna som går på kibbutzens skola och  hennes karismatiske lärare David Dagan. Fadern och Dagan är vänner sedan länge trots att de är så olika och nästan alltid tycker olika i frågor rörande kibbutzens skötsel. Nahum och Edna är stillsamma, tystlåtna människor medan David är den ledande chefsideologen i kibbutzen och han älskar Marx. Edna och Nahum har ett gott förhållande, men de talar aldrig om känslor och kroppskontakt förekommer inte. Nu har Edna ställt till skandal genom att flytta ihop med kvinnokarlen David, som är i hennes egen fars ålder och därtill hennes lärare. Nahum vet inte vad han ska ta sig till, men beslutar sig för att gå och tala med paret. David tycker inte att det är mycket att orda om. Kärleken är som en infektion som får läka ut. Här är de båda männen egentligen överens. Nahum tycker att kärleken är ett hinder i livet och att när den kommer får en ducka. Naturligtvis kommer inte Nahum någonstans med sin dotter och han får traska hem i regnet med oförrättat ärende. Dessutom har man bestämt att i kibbutzen är kärleken fri. Amos Oz har egna erfarenheter av livet i kibbutz. Novellen andas framtidstro och optimism; staten Israel är ung. Ungdomarna blandar studier och arbete med sällskapsliv. Oz skildring av de båda männen är gjord med psykologisk trovärdighet. Och det är alldeles uppenbart att viktigare och framför allt varaktigare än kärleken är vänskapen. Jag gillar värmen och mänskligheten i författarens sätt att skildra människorna och livet i kibbutzen. Vänner emellan är titeln på novellsamlingen och detta är titelnovellen. Den passar in på nr 31 i Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell III: Läs en novell där någon flyttar.

Nu

Foto:Mats Söderberg

Specialskriven radionovell av Åke Smedberg
Katja och Fredrik är gifta med varandra. Fredrik är sjutton år äldre än Katja och han är sjuk; mycket sjuk. Men han drömmer att han är ute och rider. Det är höst och mörkt, men inte kallt. Det doftar kåda, hedmark och häst. Han sover på marken. Han har inga smärtor och han är lycklig. Katja är frisk och blomstrande och Fredrik är ett vrak.
Katja och Fredrik bor i ett gammal sommarhus där Katja har bråkat mycket med sin pundarsyster  Issa. Hon är nu död och har äntligen fått lugn. Katjas pappa är också död. Men hon hon var med honom vid avverkning i skogen och hon minns lukten av skog och snö. Katja minns en gång när fadern ler mot sin dotter utan att säga något. I leendet ligger frihet.

Katja arbetar som föreståndare inom sjukvården. Hon arbetar med avvikelserapporter och semesterlistor o. dyl. vilket gör det lätt för henne att komma hemifrån på söndagar.  En förstår att Katja är trött på deras förhållande Hon tycker synd om Fredrik men hon står inte ut. Hon minns hans godhet och generositet men hon kan inte fördra åldrandet, sjukdomen, döendet, hur han rör sig, hur han luktar, hur han blivit, allt. Tumörer i hela kroppen och benskörhet. 

När Katja kommer hem ligger Fredrik  framstupa vid trappan till ovanvåningen. Han har fallit  ett par trappsteg. Den starka medicin har visserligen tagit bort smärtan men gjort honom vinglig. Katja ringer ambulans . Sedan kontaktar hon Fredriks äldsta dotter Lina som är i ålder med henne själv. Hon möts av av ointresse, men inte ovilja ( jag ryser, likgiltighet det värsta av allt.)
Fredrik ringer och vill hem. Han vill inte veta av något hospice, men han har en annan lösning som han tycker är mycket enkel: Fredrik: Du skulle kunna få slut på det. 
Det är en grym novell; så otroligt bra och så smärtsam att läsa. Ens sympatier ligger både hos Katja och Fredrik. Och så empatiskt skriven. Åke Smedberg har  verkligen tänkt sig in i situationen. Språket är enkelt, rent och effektivt. Det doftar av skog, häst, kåda och häst. Det är ett tungt arbete som jag minns från min farfars tid. Jag var väldigt liten, men jag minns att jag tyckte synd om hästen och insåg hur farligt arbetet var. Åke Smedberg är en av Sveriges bästa novellister och har bl. a. fått Stina Aronsons pris.
Uppläsning: Gunilla Abrahamsson. 

Nu passar in på nr 25 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III. Läs en novell där någon är sjuk

Hägring

Olof är pensionär och bor i Uppsala med hustrun Monica. De grälar lite om att Olof har Facebook som sin främsta informationskälla. Enligt hustrun, alltså. Hon vet inte att han har skaffat en ny 24 - årig FB - kontakt som heter Catrin och är finlandssvenska. Monica är ju lite gråhårig och märkt av ett par barnafödslar. Catrin är en mycket sprirituell kvinna som Olof fått kontakt med genom Bo Melinder, som också är mycket förtjust. Olof upptäcker att det är många som har Catrin som FB - vän och att somliga också har telefonkontakt med henne. Olof och några andra pensionerade akademiker träffas regelbundet på Paddys pizzeria och pratar. Catrin har nu varit försvunnen en tid ifrån FB. Alla undrar vad som hänt. De vet att hon har en allvarlig ögonsjukdom och att hon har en olycklig kärlekshistoria bakom sig. Hon har gjort ett självmordsförsök som misslyckades eftersom lampkroken lossnade. Bo Melinder erkänner att han skickat rosor till henne på födelsedagen. Gråtande medger han att han i det närmaste terroriserat henne per telefon. Gruppen har tidigare diskuterat om de skulle be henne komma upp till Uppsala ifrån Lund och hälsa på. Men nu tycker Birgitta Gyllenhed, som bedrivit lite privatspaning, att de i stället ska åka till Lund allihopa. Birgitta har kommit på att Catrin har en moster i Lund. Birgitta tycker att det hela är lite skumt. Sagt och gjort. De ger sig av. Och sedan säger jag inte mera. Oline Stig har skrivit novellen Hägring som är den första i novellsamlingen med samma namn. Hägring är Oline Stigs femte novellsamling. Hon skriver ofta om identitet och om hur människors önskningar påverkar vad de ser. Hon har någon gång jämförts med Alice Munro. Albert Bonniers förlag

Novellen Hägring passar in på nr 8 Läs en novell om en hemlighet i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III

Näktergalen och rosen

Näktergalen och rosen är en liten sorglig novell av Oscar Wilde om idén om den romantiska, djupa kärleken jämfört med den mera krassa och ytliga. Näktergalen offrar sitt liv för sin vackra idé om en stor, allt överskuggande kärlek. Hon gör det dessutom för en annan, den olycklige studenten, som inte har någon ros att ge åt den vackra flickan som lovat dansa med honom natten lång på prinsens bal om han ger henne en röd ros. Studenten gråter och lider. Det finns ingen röd ros i hans trädgård. Näktergalen, som bor i eken,  rörs av hans tårar och frågar den röda rosenbusken vars knoppar frusit under vintern, vad han ska göra för att få en enda ros. Jo, svarar rosenbusken, det finns ett förfärligt sätt. Du kan skapa en röd ros av månstrålarnas musik och ditt eget hjärteblod. Det var dyrt, tyckte näktergalen. Alla vill väl leva sina liv och njuta av det goda i livet. Men när hon fick se den gråtande studenten igen beslutar hon sig för att ge honom rosen. Kärleken är visare än filosofin och är mäktigare än all jordisk makt. Lova att vara en trogen älskare, säger hon åt studenten, som inte förstår någonting. Han förstår bara det som står i böcker.  En cynisk ödla tycker att studenten är löjlig och en fjäril som fladdrar förbi är också oförstående. Näktergalen sjunger en avskedssång för eken som redan sörjer sin vän. Sedan pressar hon sitt bröst mot en törntagg så att det röda blodet droppar ner över en vit ros och när hon når det sista vita inuti rosen sjunger hon ur sitt döende hjärta om kärlek som lever bortom graven. På morgonen ser studenten en röd ros utanför sitt fönster. Han observerar inte ens den lilla döda näktergalen utan tar rosen och ilar iväg för att låta den vackra flickan infria sitt löfte.

 

Eftersom törntaggen är så viktig i  novellen passar den in på nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell med något taggigt i titeln

Regn

Novellix

Josefine Klougarts lilla Novellix - novell har fått namnet Regn. Det handlar också om ett envist regnande. Pölar svämmar över , åarna växer till sjöar och sjöarna växer till ännu större sjöar. Snart stiger vattnet uppåt björkarnas stammar så att lövverket ser ut som om det famnade något. En bonde ror ut till sina får som finns på en ö. Han ger dem mat och sedan skär han halsen av ett får, ser till att allt blod rinner ut och ror därifrån. Tankarna går till apokalyps, syndaflod och offerriter.  En flicka kommer gående i vattnet och ber om hjälp med sin bror som slagit i hakan. Har inte tid säger grannen, men lämnar ändå lite anvisningar. Pojken åker skridskor och råkar köra av en finger på sin syster. Det blir blodförgiftning och flickan dör. Pappan sitter varje dag vid hennes grav och pojken går dit med täcken. I köket serverar mamman en främmande man vaniljkransar och sedan försvinner de.  Gården förfaller; djuren i ladugården dör av svält och vanvård. Men pojken och hans far skördar och dukar varje kväll till mamman ifall hon skulle komma tillbaka. Katten får hennes ranson på morgonen. Novellen är uppbyggd i tablåer. Det är sorgliga tablåer berättade med ett drömmande vackert, lite högtidligt språk som suger in en i berättelsen, drar ner tempot men tvingar en vidare. 
Översättning: Johanne Lykke Holm

Nadine Gordimer

Vera är sjutton år och bor med sina föräldrar i källarvåningen till det hus där modern arbetar. Sonen kommer att vara borta i ett och ett halvt år och därför hyrs hans rum ut. Hyresgästen är en stillsam ung man av annan hudfärg och helt andra sedvänjor. Han äter inte vissa saker, han dricker inte och han går inte på bio. Veras familj är färgad. Fadern är rockvaktmästare på en klubb och genom kontakter har han skaffat Vera ett bra arbete där hon hoppas avancera och få möjlighet till utlandsresor. Så börjar Nadine Gordimers novell Några föds till ljuva fröjder. Historien tar ordentligt fart efter det att den unge mannen hjälper Vera när hon kommer hem och är berusad och kräks. Hon skäms och han lägger lugnande sin hand på hennes. Därefter börjar Vera bli intresserad och den unge mannen, Rad, låter henne styra. Han är distanserad och återhållsam med uppgifter om sig själv. Här önskar jag att Veras föräldrar gripit in. De åser hjälplöst det hela, men Veras energiska förälskelse passiviserar dem. Vera är huvudlöst förälskad och självbevarelsedriften är helt satt ur spel. När hon upptäcker att hon är gravid ber hon Rad om ursäkt och säger att hon tänker göra abort. Rad säger nej, jag gifter mig med dig. Du är utvald. Och det är hon, men inte som hon tänkt sig. Rad säger att Vera måste åka till hans land och hälsa på hans föräldrar innan de gifter sig. Alla tycker att allt ordnar sig till det bästa. Särskilt Vera som är salig. Nadine Gordimer, som fick Nobelpriset i litteratur 1991, skildrar med psykologisk säkerhet den unga Veras förälskelse och Rads kyliga personlighet. Jag gillar hennes språk och sättet att bygga upp novellen fram emot det grymma slutet.Översättare är Else Lundgren. Albert Bonniers förlag 1992.

Flackland

Den tolfte och sista novellen i Ugglan&Bokens novellsudoku passar in på nr 1 i den europeiska delen. En debutnovellsamling. Jag har med stor förtjusning läst titelnovellen i Herta Müllers Flackland. Den kom ut 1982, men censuren ställde till stor skada i texten. 1984 kom den ut i oavkortad form. Herta Müller bodde som en av ca 300 000 tyskar i en del av Rumänien som kallades Banatet.  I delar av Banatet bodde tyskar från Schwaben och Sachen. Flickan i Flackland bor i en liten by som heter Nitchidorf där man jämt stötte på väggar och staket. Folket styrs av stark social kontroll och tradition. Gråt och smeksamheter tolereras inte, men däremot örfilar och hårda slag. Männen super och kvinnorna går för att gråta hos de döda för att lätta på trycket. Ibland är byn rädd för sitt eget folk. Djuren behandlas grymt. Flickan lever i en egen värld med drömmar och fantasier. Tidvis är drömmarna mardrömmar. Hon iakttar de vuxna och livet i byn. Hon funderar över döden och föräldrarnas förhållande till varandra. Barnen ska vara tacksamma. Ibland får flickan kamma sin far och sätta band och rosetter i håret på honom. Men om hon rör hans ansikte får han ett raserianfall. Flickan iakttar  hur kvinnorna åldras. "När de har åldrats färdigt liknar de männen och beslutar sig då för att dö." Ibland klipper flickans mor hennes fingernaglar så kort att hon inte kan gå ordentligt utan tycker sig gå på händerna. Hon kan inte tala och tänka heller med så korta naglar. Det hela berättas ur barnets perspektiv och med barnets fantasi. Bildspråket är Müllers eget liksom den associativa berättartekniken. Motiveringen till Nobelpriset är bra "... med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hon hemlöshetens landskap". Tidigare läst Hjärtdjur.