En smakebit på søndag

"Elins ansikte var stelt efter sorgen. Mörka ringar av fasa omgav de djupgröna ögonen och hon hade nästan slutat tala. Huskarlarna oroades över hennes förstånd, och en morgon på sensommaren år 1350 när himlen var klarblå och rönnbären började gå över i rött, övertalade de henne att följa med till kyrkogården.  - 

De satt av vid kyrkomuren, band hästarna, rättade till kläderna och trädde in under porten till vigd jord. Det var som om all markens otyg gått bärsärkagång, som om hela den fridsamma platsen vänts upp och ned. Bland svarta gravkullar och vissnade blommor visade nygrävda hål att de som inte redan var döda väntade på döden. För i denna pestens tid kunde man bara vara säker på att få plats i vigd jord om man själv grävt sin grop. "Nu ska Holger och jag gräva grav till dig, Elin", sa Bengt. "När farsoten kommer går det fort. Imorgon gräver vi gravar till oss själva. Om du vill vänta, kan du gå in i kyrkan. Vi kommer när vi är klara."
Från sidan 13 i Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl.

Varje söndag lämnar vi varandra en smakebit av det vi just läser . Utan spoilers, förstås. Denna veckan administreras smakebiten av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Fler smakebitar HÄR

Stenhuggarens dotter

Stenhuggarens dotter är del sju i Historiska Medias serie Släkten. Romanen är skriven av Ewa Klingberg. Det är hennes romandebut. Vi är framme vid slutet av 1200 - talet. Bröderna Magnus (sedermera Ladulås) och Valdemar Magnusson slåss om makten. Kristendomen har inte riktigt slagit igenom. Vissa asatrogna finns fortfarande kvar. Stenhuggarens dotter heter Sissela och är dotter till stenhuggaren Konrad och hans hustru Tullia, som tillhörde vandringsfolket. Konrad är en mycket skicklig stenhuggare, men synen sviktar. Han har lärt Sissela allt han kan. Sissela blir också stenhuggare vilket är lika ovanligt som att kungen har en kvinna, Ylva, i sin hird. Det ska läggas till på plussidan för Valdemar, som inte var mycket till regent annars. När Sissela tvingas fly ifrån kungaborgen i Stockholm får hon med sig Valdemars frilloson, Eskil. Det är inget hon jublar över i stunden, men hon fäster sig vid honom med tiden. När Ewa Klingberg fick uppdraget att skriva romanen av Historiska Media satte hon sig ordentligt in i 1200 - talets historia samt åkte på studiebesök till den trakt som hon kände bäst till och där hon valde att förlägga sin handling. Det blev de s. k. "små länderna”, där 
dagens Vetlanda, Sävsjö och Nydala ligger. Som vanligt med Ewa Klingbergs romaner är det välskrivet och lättläst. Landskapet skildras kärleksfullt liksom kläder och byggnader. Personskildringen och kärlekshistorierna är kanske inte det en minns mest ifrån Stenhuggarens dotter. Men tiden och omständigheterna känns levande och jag läser romanen som en historisk roman framför allt. Sissela har flera män som älskar henne. Och några som bara åtrår henne, som Magnus och Valdemar. Slutet är näst intill otroligt, men jisses! så besviken en hade blivit om det slutat annorlunda!

Tempelbranden

Del tre i Historiska Medias romanserie Släkten har titeln Tempelbranden i mitten av 1000 - talet. Striderna mellan hedningarna och de nyblivna kristna pågår. Hedningarna har sitt starkaste fäste omkring Uppsala. Ofta blir det mycket blodiga sammanstötningar. Åsa är bokens huvudperson. Hon har blivit bortrövad under ett överfall på hennes hem. Hon minns bara elden och lukten av rök och en tatuerad arm. Jarlabanke blir den storman vars hushåll tar hand om Åsa. Hon trivs i gården och börjar hugga i sten. Jarlabanke lovar bort henne till en man utan att fråga henne och Åsa blir väldigt förtörnad vilket både far och blivande man får erfara. Åsa har skinn på näsan och påtalar ofta ojämlikheten mellan män och kvinnor. Kvinnor måste hela tiden försöka freda sig för män. Åsas man, Toraulf, är kristen och han vill gärna att Åsa omvänder sig, men det är inget hon känner för. Det går så långt att kung Inge kräver av sin närmaste man att hans hustru också ska bli kristen. Hon vägrar och han måste förskjuta henne. Författaren är väl bevandrad i vikingatiden och hon skriver lättläst och spännande. Hon beskriver tingen, de blodiga bloten, striderna, ränksmidandet på båda sidor, de maktberusade männen och de väntande kvinnorna. 
Historiska Media. 2015

Sigrids hemlighet

Andra delen i Historiska medias romanserie Släkten är skriven av Karin Wahlberg och har titeln Sigrids hemlighet. Vi befinner oss i slutet av vikingatiden 1026 - 1045. Kristendomen har börjat göra sig gällande. Sigrids far, Alrik Gårdske, bekänner sig till Vite Krist liksom kungen, Jakob Anund, Son till Olof Skötkonung. Sigrid växer upp på Östergård. Hon är sin fars favoritbarn, trots att det finns två syskon till, två söner. Sigrid är emellertid inte tolv fyllda när hennes far låter meddela att hon är trolovad med den gamle Stenkil Stensson på Sätuna. Sigrid är inte tillfrågad och hon blir mycket besviken på sin far och mycket nerstämd. Hon har sett ett par unga män som hon mycket hellre velat ha, men ingen av dem hade ökat på faderns rikedomar och ägor. Sigrid väver sig bort ifrån sorgen. Hon och hennes mor, Bothild, är skickliga väverskor med tillgång till de finaste garner och trådar. Bothild handlar av ett par frisiska män som vet att uppskatta skickliga väverskor. Sigtuna är ett centrum vid den här tiden. Kungen har en gård där och han har även delat ut hus till sina närmaste män. Alrik har fått ett boende i stadens utkant. Anund Jakob har många att strida emot. Alla försöker ta land ifrån varandra. Slaget vid Helgeå 1025, till exempel, var ett sjöslag mellan den danske Knut den stores styrkor på ena sidan och de allierade svensk-norska styrkorna under ledning av Olof den digre (senare benämnd Olof den helige) och Anund Jakob på den andra. När Sigrid kommer till Sätuna möts hon av mörker och tystnad. Stenkils dystra syster Gyda håller henne mer eller mindre i fångenskap och Sigrid är nära att tappa lisvslusten. Men vävningen räddar henne. Sigrids öde berör mig. Hennes tonårstankar, hennes kamp för överlevnad på Sätuna, hennes mod och hennes kärlek till landskapet omkring Mälaren. Karin Wahlberg har skrivit fram en levande människa. Språket är utan anmärkning och researchen är grundlig. Författaren, som i i botten är både läkare och lärare, debuterade 2001 med romanen Sista jouren. Sigrids hemlighet kom ut 2009. Vilken Sigrids hemlighet är? Den som läser får se!

En smakebit på søndag

"Den blommande linden sjunger. Humlor och bin svärmar runt henne i jakten på nektar, solen är varm, vinden ljum. Men rösten hos mannen på tunet är is. "Kom ner ur trädet, kvinna!" Ylva flyttar sig längre ut på grenen, den gungar och knakar. "Vid djävulens horn, kom ner, eller jag hugger ner trädet!" Rösten fyller gårdstunet, studsar mot de grå timmerhusen. Hugga ner vårdträdet? Den väldiga linden som vuxit på Hålebo i flera hundra år, hög som en kyrka och bred som ett hus! Ingen, inte ens mannen där nere kan väl vara så galen? "Min blivande hustru ska inte ostraffat göra mig till åtlöje! Kliv ner ur trädet!" Nej, Esbjörn Ödasson, en man med så hårda händer, en man som behandlar mig så som ni behandlade mig nyss, den mannen blir aldrig min make. Om jag så ska sitta i trädet i resten av mitt liv. Hon säger det inte högt, tänker orden bara. Men hon menar dem." Från sidan 7 i Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm.
Falkens döttrar är nummer åtta i serien om Släkten

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi ska dela med oss av det vi just läser utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.

Lydia Wahlström

Om någon frågat mig vem Lydia Wahlström var för en tid sedan skulle jag inte kunnat säga någonting om henne mer än att jag kanske hade associerat till Fogelstadsgruppen. Men efter att ha läst Ingrid Pärletuns välskrivna skildring av Lydia Wahlströms liv och verk tycker jag nästan att jag känt henne. Hon var det inte särskilt välkomna sladdbarnet i en prästfamilj. Inte var hon söt heller. Det var inte mycken uppmuntran hon fick hemifrån men fadern hjälpte henne ändå

med pengar till många års studier. Konstigt nog verkade hon aldrig ha några problem med självförtroendet. Åtminstone inte utåt. (Hennes självbiografi har titeln Trotsig och försagd.) 
Bestörtningen när det visade sig att hon inte kunde bli präst som sin far var helt oförställd och hon önskade hon att hon fötts som man. Nu kom hon istället att ägna sig åt att verka för kvinnors rösträtt och tillgång till statliga tjänster. Hon doktorerade i historia och  undervisade under många år i Åhlinska skolan där hon också var studierektor. Många av hennes elever blev förälskade i sin stiliga lärare. Hon var yrkesmässigt aktiv i hela sitt liv men fick ändå tid för många amorösa äventyr med andra kvinnor, cykelsemestrar, kyrkliga möten, föreläsningar och flyttar. Och naturligtvis skriver hon brev. Dessa kvinnor i slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet tycks ha hunnit med allt. De många breven har varit en skattkista för Ingrid Pärletun. En mängd kända kvinnor finns med i den här biografin; Selma Lagerlöf, Klara Johanson, Karin Boye, Anita Nathorst, Emilia Fogelklou, Elsa Beskow och Ottilia Adelborg för att nämna några. Lydia Wahlström och ärkebiskop Nathan Söderblom delade en liberal syn på kristendomen. Gudstron följer Lydia Wahlström hela livet.
Ingrid Pärletun har lyckats med att få ett behagligt flyt i sin faktaspäckade framställning av Lydia Wahlströms fartfyllda liv och gärning. Energin och framåtandan är smittsam. Allt är väl underbyggt och Ingrid Pärletun har inte sparat någon möda. Författarens eget intresse spiller över på läsaren. I den  prologen berättar Ingrid Pärletun om ett möte med Lydia Wahlströms guddotter, Brita Mannerheim född Danell. Brita Mannerheims mor Anna Gustafson och Lydia Wahlström hade svurit varandra trohet för livet. Anna träffar emellertid Gideon Danell och de vill gifta sig. Det gör de också, men det blir mycket på Lydia Wahlströms villkor även om det sedan inte går som hon tänkt.
En sak förvånar mig. Under Lydia Wahlströms tid diskuteras moral och sedlighet. Men hur kan det komma sig att alla Lydia Wahlströms intima förbindelser med andra kvinnor aldrig ifrågasattes? Inte heller avslöjades personerna i Lydia Wahlströms två nyckelromaner, Daniel Malmbrink respektive Biskopen. 
Lydia Wahlström dog 1954. Hon hade stämt möte Bang, som hon tänkt skulle skriva hennes nekrolog. Ärlig skulle den vara; både bra och dåligt skulle finnas med. Oturligt nog hann de båda damerna inte träffas för Lydia Wahlström dog. Jag föreställer mig att det kunde blivit ett mycket intressant möte.  Ingrid Pärletuns biografi är ett djärvt tilltag, men jag tycker att hon lyckats utmärkt med att levandegöra kvinnosakskämpen, rösträttsarbetaren, författaren, läraren, rektorn, föreläsaren, vännen och den orädda politikern Lydia Wahlström som tidigt varnade för det som höll på att hända i Tyskland. Och hon redovisar omsorgsfullt de källor hon använt i kapitlet Lydia Wahlström i nytt ljus och naturligtvis också i en omfattande litteraturförteckning. Historiska media. 2018

Ny uppl. av Japans historia

Historiska media

Om en verkligen vill lära känna ett land ska en lära sig något om dess språk och historia. Språket hänger så nära ihop med kulturen och i ett land som Japan trampar en bokstavligen och bildligen omkring i historian dagligen. 2007 kom den första utgåvan av Japans historia. 2018 kom en ny upplaga. Thomas Ekholm är en av författarna. Han undervisar i det äldsta Japans historia i Lund och är doktorand i japansk historia och kultur vid Göteborgs universitet. Han forskar också om téceremonin. Ingemar Ottosson har bott flera år i Japan; han är biträdande professor i historia vid Högskolan i Kristianstad och undervisar i modern japansk historia vid Lunds Universitet. Den nya upplagan av Japans historia är lättare att ta till sig. Stilen är bättre liksom papperskvaliteten vilket gör att det är lättare att urskilja texten på de små kartorna. Styckeindelningen är lite förändrad; den kronologiska översikten är uppdaterad från 2006 - 2017 och litteraturförteckningen har kompletterats med 25 - 30 nyare titlar. Förordet har omarbetats. Textinnehållet är till största delen detsamma, men ett kapitel med nutidshistoria har tillkommit. Jag kan tycka att det var lite kort. En känner författarnas auktoritet och egna intresse av landet. Därför är Japans historia tilltalande och lätt att läsa. Och direkt spännande. Visst är det många främmande namn, men texten lättas upp av insprängda diktstycken eller citat ur annan litteratur. Det som förvånade mig lite var att samurajerna inte alltid var de obrottsligt lojala män en hade trott dem vara. Nej, de bytte sida lite hur som helst. Många intriger och mycket fulspel var det. Inte ens familjemedlemmar gick säkra när det rörde sig om makt och pengar. Ett flertal religioner har också lämnat spår i Japans historia. Författaren Endo Shusakus roman Tystnaden som filmades 2016 skildrade några portugisiska jesuiters grymma öden i Japan. Sverige och Japan har haft förbindelser alltsedan 1600 - talet. Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg gjorde sig känd på flera sätt i Japan under 1700 - talet.  Trotzig, en svensk fotograf, japanolog, författare och etnograf  bodde med sin man i Japan i 30 år, lärde sig téceremonin och ikebana och gjorde mycket för relationerna mellan Sverige och Japan. Hon blev den som förde téceremonin till Sverige och på Etnografiska museet finns många exempel på föremål hon skickat hem. Jag kunde tänkt mig någon liten rad om henne i Japans historia.  Edita Morris, en annan svenska, skrev Hiroshimas blommor och samlade in massor av pengar till atombombens offer som hennes son kommit hem ifrån kriget och berättat om. Det är också japansk nutidshistoria. Ingen utav dem nämns ens i litteraturförteckningen. Japan är världens tredje största ekonomi och att det är ett helt fascinerande land framgår tydligt i Japans historia, som också kan användas som referens när en läser japansk skönlitteratur. Hello Kitty och Pokémon är bara lök på laxen. 
Historiska media 2018

Från doktorsstolens tid

Historiska media

I En ny tid av Ida Jessen fick en lära känna lärarinnan Lilly Høy och sedermera doktorinnan Vigand Bagge. Själva doktorn fick en inget riktigt grepp om. Han var tyst och tvär men otroligt hängiven sina patienter. I Ida Jessens nya roman Doktor Bagges anagram är det Vigand Bagge som har ordet. Han är tjugo år äldre än hustrun och hans hälsa vacklar. Men det är det ingen som vet. Jo, möjligen doktor Eriksen som vikarierar när Vigand Bagges smärtor blir för svåra. När han blir uppmanad att skriva en artikel om hur det är att vara läkare och säger han naturligtvis nej. Men hur det nu är så börjar han skriva ner minnen allt eftersom de dyker upp. Och då kommer det där med barndomen som en väntat på. Fadern var en hård uppfostrare men Vigand Bagge beundrade fadern gränslöst. De hade en ordlös förståelse och behövde inte prata. Modern hatar han oresonligt och vill inte ha henne i sitt liv. Han upplever henne som kletig och i grunden ointresserad och falsk. Doktor Bagge älskar ensamhet och tystnad. Lilly älskar att prata. Hon är socialt kompetent och har många bekanta i byn. Ibland tar doktorns patienter en runda inom Lilly först. Doktorn känner också många men från ett annat håll. De båda makarna är verkligen varandras motsatser. Vigand Bagge har en  stoisk livshållning medan Lilly är böjligare och mera ödmjukt vardaglig. De har mycket de borde tala om, till exempel barnlösheten. Båda sörjer över den, men doktorn vill inte tala om den. Lilly har förslag på lösning, men Vigand Bagge vill inte prata. Jag märker att jag funderar mycket på dem båda. Var för sig. Inte tillsammans. Jag läste också Doktor Bagges anagram två gånger. Och jag tog fram En ny tid igen. De båda tunna böckerna innehåller så mycket. Språket är underbart och Lilly Høy och Vigand Bagge lever och växer vidare långt sedan jag slagit igen de båda romanerna. Vackert omslag och en mycket kompetent översättare, Ninni Holmqvist, gör sitt till att även denna roman blir en otroligt njutbar läsning. Jag beundrar doktor Bagge, något mer förstår jag honom, men jag skulle inte säga att jag känner honom. Men det gör ju å andra sidan inte hans hustru heller. Historiska media 2018

Modesty Blaise på 1200 - talet

Del sex i romanstafetten Släkten är skriven av Elisabet Nemert. Ringens gåta är titeln. Det är svensk historia genom tre kvinnoöden. Tiden är mitten av 1200 - talet. Bjälboätten är framstående och Birger Jarl är en viktig man. Kampen om kungakronan pågår ständigt. Erik läspe och halte blir kung två gånger. Den första gången som liten pojke. Ingrid Ylva är änka och den mäktigaste kvinnan i Östergötland. Så länge hon håller huvudet upprätt kommer inte bjälboättens makt att svikta säger hon. Kristina är hennes styvdotter, men de har det bästa mor/dotterförhållande en kan tänka sig. Kristinas egen dotter heter Helena. Hon blir bortrövad som femåring och kommer att fostras som pojke i ett munkkloster. Helena rider som en kosack och det är inte många män som slår henne i bågskytte. När hon efter tolv år kommer tillbaka till föräldrahemmet förstår hon att hon kommer att bli bortgift. Hon hoppas få ha ett ord med i laget, men så blir det inte. Det gäller politik, allianser och ägor. Har kvinnan tur kan hon åtminstone fördra sin make. Ingrid Ylva har någon mystisk kommunikation med en örn. Alldeles onödigt. Och vem har bestämt omslaget? Det antyder något helt annat än en historisk roman. Ibland tycker jag att språket är lite väl blommigt också. Men jag har haft Jarlens sekel av Dick Harrison bredvid medan jag läst så jag har kollat både människor och platser hela tiden, så det hela blev en lättläst, välbehövlig repetition av ett stycke svensk historia.

Helenas hämnd

Helena Karlsdotter, eller som hon kom att heta, Helena av Skövde, sitter som mäktig änka på gården Hojum. Hon har    har två döttrar och två söner. Döttrarna börjar båda bli giftasmogna. Agnes, den äldsta, träffar på den unge, vackre Sten Haraldsson. De ser långt på varandra och det står klart för alla att tycke uppstått. Sten visar på alla satt att han är förtjust i Agnes och ger henne en gammal släktring och en liten svart hundvalp. Den yngre dottern, Ingrid, förälskar sig i Stens yngre bror Adam och de lovar varandra trohet. Det hela utspelar sig i mitten på 1100 - talet. När väl bröllopet är över visar Sten sitt rätta ansikte. Han slår Agnes för ingenting och hävdar att han har rätt att göra det. Trälarna ser allt detta liksom Varg, en man i hirden.  En följer livets gång på gården i helg och söcken; i glädje och sorg. Agnes  första barn kommer för tidigt och är en flicka. Sten ser till att hon blir utsatt i skogen. När Helena efter en tid uppdagar  hur hennes dotter har det åker hon till svärsonens gård, Grytom och hämtar hem henne. Men efter en tid, när Agnes mår bättre, hämtar Sten hem henne. Agnes vill gärna tro att Sten ångrat sig och blivit en bättre man. Men misshandeln fortsätter naturligtvis under försiktigare former och Agnes förlorar ett barn till. En son. Helena, Varg och Agnes bror Lars överlägger. Och naturligtvis driver Helena sin vilja igenom. "För dig kan jag döda, för dig kan jag dö" har Helena och hennes man Klas sagt till sina små nyfödda." Och det har hon i färskt minne. Det pris Helena får betala blir högt. I Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter finns inte så många tidsmarkörer och miljön är densamma mest hela tiden. Tyngdpunkten ligger på relationerna inom familjen. Detta är nummer fyra i Historiska Medias stafettserie Släkten. Romanen, som är lättläst och upprörande, är baserad på en legend.                                        

Drottningkronan

Ingrid Kampås har skrivit boken Drottningkronan. Den är nr 5 i Historiska medias stafettserie Släkten. Jag har inte läst något ur serien tidigare men nu fick jag blodad tand. Om jag förstår saken rätt har det hittills kommit ut 10 delar allt som allt. Drottningkronan handlar om den föräldralösa Ester som fostras upp hos sin morbror Lars. Hon kunde inte haft det bättre. Men när hon är 17 år börjar det bli dags att gifta bort henne. Ester har egna tankar om saken och därför blir hon helt lamslagen när Lars deklarerar att Ester ska gå i kloster. Hon vet att hon inte kan protestera och det är bara att ta skeden i vacker hand. Ester placeras i Gudhems kloster, men hon har svårt att finna sig tillrätta. Ödet griper in på ett oväntat sätt och Ester blir ett annat slags fånge. Hennes liv blir mycket händelserikt. Ester upplever mycken sorg men också mycken glädje och kärlek. Hon blir mor till sex barn och får ett stort hushåll att styra. Drottningkronan ger en mångsidig bild av livet i landet som skulle bli Sverige i senare hälften av 1100 - talet. Kvinnolivet accentueras i och med att det är en kvinna som berättar. Det är så det ska vara i den här serien. Många av karaktärerna i romanen har verkliga förebilder, men just Ester har ingen historisk motsvarighet. Ingrid Kampås berättar om en historisk verklighet på ett levande och medryckande sätt. Jag har lärt mig massor om 1100 - talet utan att ha blivit skriven på näsan.  Alla fakta vävs in i sitt naturliga sammanhang. Men - om jag inte tar alldeles fel levde Petrus Martyren inte förrän på 1200 - talet. Ja, jag kollar fakta...

Lånat silver och krossat glas

Historiska Media

Del två i Huskvarna - serien av Ewa Klingberg har titeln Lånat silver och krossat glas; en mycket relevant titel. Liksom i förra romanen Manglade dukar och vikta servetter tilldrar sig handlingen på två tidsplan och med två protagonister. Jeanette och Mathilda möter vi  när de just begravt var sin anhörig. Jeanette har sagt farväl till sin man, Kent, utan några tårar alls. Visserligen hade de just skrivit på skilsmässopapperen men hon är ändå märkligt oberörd. Mathilda, 16, bor i Stockmakarbyn med sin familj. Hon sörjer djupt sin farmor som var hennes stora stöd i livet. Jeanette tar sig ett friår för att ordna upp saker och ting och för att ta upp sitt måleri. Hon blir inte jätteglad när svärmor Gun tänker sig att bo i gårdshuset, men det visar sig ändå inte vara alldeles fel. Mathildas far tänker gifta bort henne för att rädda en släktgård. Det var ju så det gick till på 1800 -talet. Mathilda kommer först som piga till gården och inser snabbt att det giftermålet tänker hon inte medverka i. Båda kvinnornas liv tar oväntade vägar och i slutet kommer deras levnadsöden att i någon mån beröra varandra. Mathilda visar prov på mod och duglighet och hennes öde är verkligt spännande. Miljöerna är Huskvarna och Värnamo i huvudsak. Ewa Klingberg har en speciell förmåga att med lätt hand placera en i en viss situation och ett visst stämningsläge. Hon är mån om detaljerna och får allt att stämma. Trots lättheten känns det att det ligger mycket arbete bakom och att författaren är mån om att lämna ifrån sig en välskriven roman. Och visst är det en lyckad blandning av feel - good och historisk roman. Jag känner igen värmen och charmen ifrån Manglade dukar och vikta servetter. Och jag har lärt mig vad stockmakare och pipvällare sysslade med. Nästa del kommer att heta Vaxade juveler och brända hjärtan och den ska också komma ut under 2018. Historiska Media

Manglade dukar och vikta servetter.

Författaren, Ewa Klingberg,  säger sig skriva historiska romaner och feel - goodromaner och ofta en blandning av dessa genrer. När jag nu läst Manglade dukar och vikta servetter kan jag bara instämma. Romanen innehåller dessutom en ansenlig del kulturhistoria. Miljön är Karlshamn i slutet av 1800 - talet och Huskvarna i nutid. Kyrkogården i Karlshamn har jag passerat många gånger och Drottninggatan är jag bekant med. Statyn Utvandrarna  finns i Karlshamn och just utvandring gjorde att Nanny Carlsson hamnade i Karlshamn. Men hon  blir piga i det smithska huset. Felicia är romanens andra huvudperson. Hon bor i Huskvarna och åker  till en antikaffär i Karlshamn. Felicia håller på med en omfattande inredning av sin stora sekelskifteslägenhet. Det är ett ständigt jagande efter tidstypiska möbler, gardiner, dukar, porslin och inte minst tapeter. Eftersom jag bor i närheten av Hovdala slott har jag för skojs skull kollat upp tapeten Hovdala blomma som används i romanen. Den är söt och romantisk och bör ha passat utmärkt i Felicias sovrum. Manglade dukar och vikta servetter innehåller två kärlekshistorier; en för varje huvudperson. Nannys är den mest romantiska och gåtfulla; Felicias är mera trivial. Tidsmarkörer finns det många och särskilt vad det gäller 1800 - talet är det väldigt illusoriskt. Krusade örngottsband hade för övrigt inte varit fel i sammanhanget. Manglade dukar och vikta servetter är en älskvärd, varm och charmig feel - goodroman; mycket välskriven och med omsorg om detaljerna. Historiska media. 2017.

En ny tid

Historiska media

Lilly Høy kommer till den lilla jylländska byn Thyregod som ung friskolelärare i början av 1900 - talet. Hon påbörjar en dagbok som sedan gör ett  uppehåll på ett par årtionden för att återkomma när hennes man, distriktsläkaren Vigand Bagge, ligger för döden. Hon sitter vid hans sjuksäng och ser att "kännetecknen drar sig tillbaka". Vigand är tjugo år äldre än Lilly och har gift sig med henne som en sorts räddningsaktion. Lilly beundrar och högaktar sin man, men så mycken kärlek eller kommunikation verkar det inte ha funnits dem emellan; "mellan oss har språket alltid varit smått". Vigand Bagge hade höga ideal och ställde stora krav på sig. Hans distrikt är omänskligt stort;  fjorton fattiga socknar, så det är långt ifrån alltid doktorn får betalt. När maken dör får Lilly ta itu med städning och flytt. Lilly har kanske stått i skuggan av sin man, men det betyder inte att hon inte kan agera på egen hand. Vigand Bagge har dessutom tänkt i förväg åt henne. Han har skrivit till prästen, begravningsentreprenören och banken och lämnat direktiv och han anvisar till och med  ett nytt boende. Lilly köper tillbaka den bil som mannen sålt (utan hennes vetskap) och köper sig ett körkort. Cykel har hon redan.  När Lilly städar hon hittar gamla skolfotografier och minns studietiden och förälskelsen i kurskamraten Ervin med vilken hon åkte skridskor en månskensnatt på sjungande is. Lilly har också haft en mycket kort relation med en man som inte var till äktenskap ledig. Då. Minnena varvas med flytt - och städbestyren. En ny tid är en utsökt roman som bör avnjutas långsamt. Eller varför inte ett par gånger på direkten? Språket är poetiskt och vackert. Ljus och dagrar växlar ständigt. Lilly, som ursprungligen kommer ifrån Fyn, har fäst sig vid det jylländska landskapet, den lilla staden Thyregod, som för inte längesedan varit hed, och de särpräglade människorna som befolkar samhället. Ida Jessen skildrar ofta relationerna mellan människor i små samhällen. Lilly framställs inkännande och ömsint. Hon växer och förändras genom romanen och en känner sig bekant med henne medan Vigand är och förblir en stor gåta. Han offrar sitt liv för patienterna men är på samma gång en hård och ogenomtränglig människa. Hade en velat möta en sådan läkare?  Lyckligtvis kommer det hösten 2018  en uppföljare till En ny tid på svenska. Doktor Bagges anagram heter den och här får vi möta Vigand Bagge själv.
Författaren, Ida Jessen,  är en av Danmarks finaste författare och medlem av Det danske akademi. Hon har skrivit både romaner, noveller och barnböcker och är också översättare. Ida Jessen har fått många litterära priser. För En ny tid har hon fått både Blixenpriset och DR:s romanpris.
Översättare: Ninni Holmqvist. Historiska media 2018.
Den vackra kongeniala illustrationen på omslaget kommer från tapeten Chrysanthemum av William Morris.

Kata Dalström

Inte hade jag en aning om att Kata Dalström var en så spännande kvinna! Men nu har jag läst Kata Dalström. Agitatorn som gick sin egen väg av historikern och författaren Gunnela Björk. Det är en intressant och livfull skildring av Kata Dalström från vaggan till graven. Hon föddes 1858 i ett välbärgat hem. Hennes fullständiga namn var Anna Maria Catharina Carlberg, men hon kom att kallas Kata. Hon var ett livligt och företagsamt barn som helst lekte med arbetarbarnen i gruvsamhället i Kopparberg. Efter en bruten förlovning friar hon till en tjugo år äldre ingenjör vid namn Gustaf Mauritz Dalström. Han säger ja. Sedan föds det i rask takt sju barn. Och familjen kommer att flytta mycket. Men det är inte det enda Kata hinner med. Ganska snart har hon engagerat sig i politiken och till familjens oförställda fasa är det socialismen hon är intresserad av. Agitatorn August Palm och Ellen Key är det som satt griller i huvudet på Kata enligt familjen. Katas idéer går före allt annat. Klass går före kön. Hon gillar inte ordet kvinnofråga. Kata Dalström blir agitatorn som reser landet runt och talar till folket - för att väcka de sofvande - antingen hon erbjuds lokal eller inte. Ellen Key förfasar sig över hennes moderskap, men det rinner av Kata. Det mesta rinner av henne. Så småningom kommer Kata att dra sig åt vänster och så lite mer åt vänster och hamnar i Sveriges kommunistiska parti. Hela tiden drar hon ett tungt lass, men lyckas ändå dra på sig ogillande ifrån män i toppen. Utöver politiken är hon mycket intresserad av spiritism, teosofi och buddhism, vilket ju anses som mycket opassande i partiet. Jag föreställer mig att  Kata Dalström måste ha sårat många på sina "härjartåg" genom livet och politiken. Det var hennes val som gällde. Att vara mamma på avstånd kan inte ha varit lätt. Kata Dalström dör 1923 långt ifrån de burgna förhållanden hon föddes i. 6 - 8000 följer sorgetåget oräknat dem som stod vid vägkanterna. De efterlevande systrarna skickade däremot inte ens en begravningskrans.
Gunnela Björk har lika elegant som effektivt blåst liv i den mångfacetterade Kata Dalström och speglat den spännande tiden runt sekelskiftet mellan 1800 - och 1900 - talen. Det är rolig läsning. Och lärorik. Gunnela Björk har ett så spänstigt språk att det är en fröjd att läsa. Och hon gör full rättvisa åt dramatiken i politiken. Att det kan vara så kul att läsa om Karl Staff, August Palm, Hjalmar Branting, Zeth Höglund, Fredrik Ström, Ellen Key, Carl Lindhagen, m. fl. - det trodde en inte!

Historiska Media 2017.

Helgfrågan v. 17

Mias helgfråga: Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar? Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.
Jag tror att förlagen har mycket att vinna på att skicka ut recensionsexemplar. Det blir ju massvis med gratis reklam, ja, eller till kostnaden av en bok. Bokbloggare läser ju andras bloggar, får tips, läser, skriver och bollen är i rullning. I regel talar ju bokbloggarna med människor omkring sig också och så blir det pr medelst mun-till-mun-metoden också. En mycket effektiv metod det också. En debutbok som jag tyckte formligen bars på en mäktig våg av fullständigt överväldigade bokbloggare - mig själv inberäknad - var Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl. Jag visste inte att boken fanns när den kom ifrån Historiska Media som en lika oväntad som glad överraskning. Ännu gladare blev jag sedan under läsningen.

Sträckläsning

Det kom en bok ifrån Historiska media. En debutroman, skriven av en bibliotekarie, Erika Olofsson Liljedahl, som gått Lunds författarskola. Huvudperson i Någonstans brister himlen är den unge Elis som bor i ett bohuslänskt fiskeläge med mor, far och systern Signe. Vi befinner oss i 1920 - talet. Elis är 13 år och hans stora stöd i tillvaron är den glada, pratsamma Signe. Fadern har ett hiskligt humör speciellt när han druckit för mycket. Efter en schism med fadern ger sig Signe iväg ifrån hemmet och söker sin tillflykt hos en kvinna vid namn Anna i Höganäs. Elis är otröstlig och förstår ingenting. Varför gjorde Signe så? När modern dör ger sig Elis iväg för att söka upp Signe i Höganäs. Han har ingen kunskap om världen utanför fiskeläget och träffar ganska omedelbart ut för en ung bondfångare. Å andra sidan möter han en gammal man som något reparerar den kantstötta tron på mänskligheten. Staden känns stort och främmande, men Anna och Gustaf tar väl emot Elis också. Ett besök i kolgruvan blir en chock för Elis. Han får en panikattack och kan inte andas. Han inser att hans plats är havet och fisket. Han ska hem till Bohuslän. Och han vill ha Signe med sig. Elis gör sina erfarenheter på flera områden. Han lär sig och växer. Och han får äntligen veta sanningen om familjen. Jag frågar mig vad det är som gör att det är ett sådant driv i boken? Det är svårt att släppa den. Den är oerhört välskriven, lågmäld och vacker. Naturen skildras med övertygande förtrogenhet. Gruvmiljön får en att i likhet med Elis kippa efter luft. Unge Elis skiftande erfarenheter av sorg, svek och ensamhet behandlas varsamt och empatiskt. Det handlar om dramatiken och storheten i ett vanligt, enkelt liv. Erika Olofsson Liljedahl har verkligen kontroll på allt och lämnar inget åt slumpen.

Olikhetsutmaningen: nytt och gammalt

enligt O: "Dags för en ny veckoumaning som jag valt att kalla för olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar jag ett motsatspar och jag vill att ni skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Lätt som en plätt! Idag handlar det om något nytt och något gammalt" Kul med en ny torsdagsutmaning!

Nytt: Anna Larsdotters uppmärksammade bok Kvinnor i strid (klickbar titel) som kom ut på Historiska Media 2016. I tisdags hade jag nöjet att lyssna på författaren själv som berättade om sitt militära intresse i allmänhet och kvinnor inom det militära i synnerhet. Bland de kvinnor som klätt sig som män för att få delta i strid, som Anna Larsdotter berättar om i boken, fanns adelsdamen Ulrika Eleonora Stålhammar från Svenarum i Småland. 1713 byter hon kläder i skogen och blir Wilhelm Edstedt. Hon hade sett hur hennes fem systrar blivit tvungna att gifta ner sig för att få sin försörjning och så ville Ulrika Eleonora inte ha det. Hon tog stora risker. Det var förbjudet för en kvinna att vara soldat. Det var förbjudet för en kvinna att klä sig i manskläder, men Ulrika Eleonora trotsade dessa förbud. Och som inte detta vore nog; hon gifte sig med en annan kvinna! Och det var ju ett brott som var belagt med dödsstraff. Nu var kvinnorna inte lesbiska och de slapp undan med mycket lindriga straff. Ulrika Eleonora deltog som artillerist i strid genom att bl. a. ladda kanoner. Ladda - inte avfyra. Det sköttes av någon med högre lön och bättre pension.

Gammalt: 1843 skrev Fredrika Charlotta Runeberg romanen Fru Catharina Boije och hennes döttrar. Boken fick ligga i skrivbordslådan i femton år tills Zacharias Topelius hunnit publicera en historisk roman. Inte kunde en kvinna vara först med det, resonerade Fredrika Charlotta! Självkänslan var det si och så med. Romanen tilldrar sig under den stora ofreden 1700 - 1721; alltså under samma tid som Ulrika Eleonora Stålhammar/ Wilhelm Edstedt var aktiv som soldat. Läsaren följer Catharina Boije och de två döttrarnas öden som utvecklar sig så olika mycket beroende av deras respektive personligheter. Mer om denna bok vid senare tillfälle. På bilden berättar Merete Mazzarella.

Nattens historia

Frau am Fenster, den fina omslagsbilden på Nattens historia föreställer en målning av Caspar David Friedrich, född i Stralsund, och därför, enligt författaren Gunnar Broberg, svensk medborgare. Varför har natten som utgör en sådan stor del av våra liv inte fått någon egen historia förrän nu. Gunnar Broberg koncentrerar sig på den svenska natten och har sökt referenserna i sitt eget stora bibliotek. Nordiskt mörker och ljus under tusen år är undertiteln. Det pågår en ständig kamp mellan dag och natt och det är dagen som har övertaget. Nattmannen var en spännande figur som tände och släckte gatlyktorna . Han upprätthöll också ordningen. Hur uppfattar en tiden? Det utmärkta ordet "dygn" finns endast i de nordiska språken, påstår Gunnar Broberg.  Han har studerat Linné och konstaterar att Linné arbetade dag och natt under sommartid och vilade på vintern. Det är så det borde vara. Elektricitetens införande var revolutionerande och en kunde börja göra mera dag av natten. Gamla rutiner kunde lämnas därhän. På flygplatser är tidsgränserna som mest utsuddade.  Gunnar Broberg säger att han skulle kunna skriva sängens och sovandets historia och nattmössans

historia.  Nattmössan var en omtyckt kärleksgåva mellan makar och kunde även användas på dagen. Författaren såg vissa likheter med dagens mössanvändande. Ett intressant föredrag om en otroligt innehållsrik bok. Gunnar Broberg, som är professor emeritus i idé och lärdomshistoria, har också haft mycken kontakt med Jan Garnert som  kom ut med Ut ur mörkret : ljusets och belysningens kulturhistoria under 2016. Jan Garnert är etnolog och kulturhistoriker. Brobergs bok är utgiven på Natur&Kultur och Garnerts på Historiska media.

Kvinnor i krig och strid

Historikern och journalisten Anna Larsdotter har skrivit en intressant, ögonöppnande och spännande bok med titeln Kvinnor i strid. Hon tar avstamp på 1600 - talet i trettioåriga kriget där arméerna drog omkring som mobila samhällen och där kvinnorna hade sin givna plats i trossen. Någon måste sköta tvätten, laga maten, vårda sårade och göra övriga hushållssysslor. De drog ett tungt lass både bokstavligen och bildligen. Många - både män och kvinnor -  behövde en försörjning och då gick man i krigstjänst. Andra kvinnor följde helt enkelt med sina män och tog barnen med sig. Vissa ville ha mera frihet än ett traditionellt kvinnoliv kunde erbjuda.  Inte så få var äventyrslystna. Anna Larsdotter berättar om kvinnor som ville delta i krig och strid som soldater och måste förklä sig till män. Ulrika Eleonora Stålhammar, som levde på 1700 - talet, var så framgångsrikt förklädd att hon kunde dölja sin rätta identitet under elva  år och även gifta sig med en kvinna. Under 1800 - talet fick man organiserade arméer och kvinnorna föstes åt sidan. Tvätten fick de behålla för det var ett tungt och omanligt arbete. Men så var det ju Florence Nightingale som under Krimkriget införde hygien i sjuklägren. Hon föreskrev utbildning och diciplin bland vårdpersonalen och krävde uniformer.  Anna Larsdotter berättar mera utförligt om vissa kvinnor, som till exempel brittiska Flora Sandes som älskade att cykla, simma och rida och inte trivdes med sin kvinnoroll i det viktorianska England och som drömde om att bli soldat. Den tyska testpiloten Hanna Reitsch var en otroligt djärv kvinna, ständigt beredd att offra sig för fosterlandet. Hon hade velat flyga sedan hon var liten och blev så småningom  en nazistisk ikon och propagandasymbol, trots att hon aldrig var partimedlem. De ryska kvinnorna visade prov på en oerhörd fosterlandskärlek. Väldigt mycket i Kvinnor i strid är sådant en inte hade en aning om. Kvinnliga dödspatruller kände jag inte till, inte heller ingenjörer som arbetade långt efter kriget med att desarmera bomber för att ta ett par exempel. Kvinnorna blev stridspiloter, stridsvagnsförare, artillerister, prickskyttar och luftvärnssoldater. De kom att göra allt som männen gjorde. I luftvärnet fick kvinnorna göra allt utom att avfyra kanonerna. Om de gjort det hade de räknats som kombattanter och då skulle de haft rätt till pension. Kvinnorna i krig och strid hade inte bara fienden att kämpa mot. De hade också sina överordnade, medsoldater och andra kvinnor som inte ansåg dem som riktiga kvinnor. Många av dem, som överlevde kriget, saknade livet i skyttegravarna och vid lägereldarna. Anna Larsdotter refererar till Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är väldigt fruktbart att ha den i färskt minne när en läser Kvinnor i strid. Alla dessa kvinnoröster som inte fick komma till tals förrän fyrtio år efter kriget. Så värst många medaljer var det inte tal om varken i det ena eller det andra fallet. Anna Larsdotter tar upp de stora, omvälvande krigen i kronologisk ordning. Det är mycket nyttig läsning; en historierepetition och fantastisk kvinnohistoria.
Historiska Media. 2016