En smakebit på søndag

Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakbitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  

Albert Bonniers förlag

"Nadia Murad är inte bara min klient. Hon är min vän. När vi presenterades för varandra i London frågade hon mig om jag ville vara hennes advokat. Hon förklarade att hon inte skulle ha möjlighet att finansiera det och att fallet förmodligen skulle bli utdraget och knappast framgångsrikt. Men innan du bestämmer dig, sa hon, vill jag att du lyssnar på min historia. År 2014 angrep Islamiska staten Nadias by i Irak och hennes liv som tjugoettårig skolelev slogs i spillror. Hon tvingades se sin mamma och sina bröder föras bort för att dödas och Nadia själv såldes vidare från den ena IS - medlemmen till den andra. Hon tvingades be, tvingades klä upp sig och sminka sig som förberedelse till våldtäkt, och en natt var det en grupp män som våldtog henne så brutalt att hon blev medvetslös. Hon visade mig ärren efter cigarettglöd och prygel. Hon berättade att IS - soldaterna under tiden kallade henne för " en smutsig otrogen" och skröt om hur de tog yazidiska kvinnor och utplånade deras religion från jordens yta." Från förordet sidan 9 i Den sista flickan. Berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten av Nadia Murad. Förordet är skrivet av advokaten Amal Clooney. Albert Bonniers förlag. Övers.: Manne Svensson. Fler smakebitar HÄR

Låt oss hoppas på det bästa

Albert Bonniers förlag

Min smakebit från förraförra söndagen ur Carolina Setterwalls självbiografiska roman Låt oss hoppas på det bästa berättade om hur bokens manliga huvudperson, Aksel, plötsligt skickar ett sms och meddelar sina lösenord och pinkoder in case of emergency.  Den ammande Carolina är van vid att hennes pojkvän meddelar viktiga saker abrupt och med omedelbar verkan så hon är nog den som tar det lugnast. Väninnekören upprörs sms - vägen. Carolina är den som driver på i förhållandet och Aksel fogar sig med en viss fördröjning. Så också när Carolina i 35 - årsåldern vill ha barn. Därefter vill hon flytta till något större  och hittar en lägenhet i Enskede. Men långt innan läsaren fått veta allt detta är Aksel död. Han ligger där i sin säng och är död. Från den ena kvällen till den andra morgonen. Ivan är då åtta månader. Förhållandet mellan Carolina och Aksel har varit lite kyligt dem emellan en tid och naturligtvis känns det extra hårt för Carolina. Aksel har klagat över trötthet efter flytten, men det är inget som någon utav dem fäst något avseende vid. Det är ju jobbigt att flytta. Kapitlena varvas så att en får veta hur Carolines och Aksels gemensamma historia utvecklades och hur Carolina sedan får ta itu med sorgen, skötseln av Ivan, alla praktiska beslut och den ensamhet som följer av att ha reducerats från tre till två. Carolina har ett fantastiskt nätverk av släkt och vänner. De schemalägger sin tid hos henne länge, men till slut måste Carolina försöka stå på egna ben. Carolina Setterwall skildrar sorgens faser på ett sätt så att och jag börjar tänka att det här måste vara självupplevt. Och det är det ju. CS drar sig inte för att skildra även de otacksamma, onda tankarna som bitterhet och avundsjuka. Hennes ensamhet känns nästan fysiskt. Helgerna är värst. Hon och Ivan tillbringar dagarna på lekplatserna i nejden och Carolina är uttråkad och längtar desperat efter vuxenkontakt. Hon har sagt till sina svärföräldrar att hon inte kan tänka sig någon annan man än deras Aksel. Därför blir de lika överrumplade som alla andra när Carolina plötsligt har hittat en ensamstående far till en flicka i Ivans ålder. Och nu går det undan! Carolina får uppleva hur det är när någon annan driver på. Jag tror att den här boken har mycket att lära ut. Och det bör ha varit rena terapin att skriva den. Som vanligt är det bättre om omgivningen talar än tiger. Språket har jag inga invändningar mot alls. Det är mycket rakt och klart. Men - titeln?

En smakebit på søndag

"Från: Aksel
Till: Carolina
8 maj 2014 kl 13.05
Ämne: Om jag dör

Bra att ha om jag tar ner flaggan.

Mitt datorlösen är: ivan2014
En utförlig lista ligger i Dokument/Om jag dör.rtf
Låt oss hoppas på det bästa! /Aksel

Jag läser mailet tre gånger i rad. Först förstår jag inte, sedan läser jag igen och blir orolig. Vid den tredje läsningen blir jag irriterad. Det här är så typiskt dig. Ingen är så krass och osentimental, på gränsen till tvångsmässigt realistisk, som du. Du med din extratorra ton i mail och sms. Du, med dina eviga backuper av dator och telefon. Du, med dina lösenord som du byter regelbundet och som alltid rymmer bokstäver i versaler och gemener och siffror och specialtecken. Du, som har berätttat att du inte vill begravas när du dör utan strös för vinden på något ställe dit ingen känner sig tvungen att åka med blommor och ljus. Ingen annan än du skulle skicka det här, mitt på dagen, från jobbet, till sin ammande flickvän hemma i soffan. Men det gjorde du. "

Från sidan 6 i Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall. Albert Bonniers förlag. 2018

Albert Bonniers förlag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR

Skura ut

I senaste numret av Vi läser 2018:3 finns en rejäl intervju med författaren Kerstin Strandberg som är en ganska osynlig kändis. Hon förekommer sällan på tillställningar av olika slag och tur är det, säger hon, för hennes garderob lämpar sig inte för festligheter. Hon är född 1932 och den senaste romanen Skura ut är en sorts sammanfattning av hennes liv och gärning. Liv och författarskap går inte att skilja åt. Hon har huset fullt av anteckningar och dagböcker och nu tar hon fram vissa bilder och synar dem igen. Kerstin Strandberg började att måla men övergick senare till skrivande. Hon skriver om sin barndom och den psykiskt sjuka modern som dog och fadern som var alkoholiserad. Hon skriver om vännen Katarina vars äldre bror Henrik hon utvecklade en djup vänskap med och som sedan tog livet av sig. Det skakade Kerstin Strandberg väldigt hårt. Hon skriver om maken, läkaren Bo - Lennart, och deras giftermål som båda hade ångrat innan de kom till kyrkan. Men de räknade med att det var mindre skämmigt att ta ut skilsmässa än att bryta en förlovning!? Nu har de levt ihop i ett helt liv för de upptäckte hur otroligt bra de egentligen passade ihop. Naturligtvis finns här mycket att läsa om konstens och skrivandets villkor; om sanning och fiktion; om mognad och åldrande; om kvinnors villkor och Författarförbundet och mycket mera. Kerstin Strandberg skriver så att en tycker sig ha henne samtalande bredvid sig. Hon är opretentiös och oglamorös och chosefri. Det framgår också av intervjun i Vi läser som är gjord av Malin Nord, en yngre väninna. Undertitlarna till Skura ut: En bok om Lidelsens detaljer eller En faun kremeras. Skriv, Kerstin, skriv! och Lidelsens detaljer är två självbiografiska titlar. Malin Nord, som har skrivit romanen Barmark, säger sig ha haft stor glädje av Skriv, Kerstin, skriv! Jag blir nyfiken på Kerstin Strandbergs tidigare författarskap.

Konturer

Den här boken fick jag jobba med, Rachel Cusk, Konturer. Vem är Faye, som åker till Aten för att undervisa i skrivande? Hon är författare, frånskild och har två barn. Precis som Rachel Cusk själv. På flyget träffar Faye en grek med yvigt grått hår som börjar prata. Faye lyssnar. Mannen har mycket att berätta. Han har varit gift tre gånger och har flera barn.  Han är rik och äger en ö där hans missanpassade son bor. Sonens mor har tagit sin hand ifrån honom. Vi får veta mycket om den här mannen och hans liv men mycket lite om Fayes. Hon ställer frågor och undviker att tala om sig själv. Det mönstret följer hon även i mötet med andra människor. Rachel Cusk säger att hon blandar skönlitteratur med biografiskt material i  den trilogi som börjar med Konturer är färdigskriven. Andra delen, Transit, kommer ut på svenska i september. Rachel Cusk har den kvinnliga erfarenheten som röd tråd i trilogin. Hon vill skriva om det som är sant och bryr sig mindre om att bli omtyckt. Hon har skrivit nio romaner. En handlade om moderskap och en om en bitter skilsmässa. För dem fick hon hård kritik. Jag tycker att Konturer handlar om skrivande, språk och identitet. Men framför allt om lyssnande. Jag tänker köpa den när den kommer i pocket och läsa om och stryka under och göra kommentarer i kanten. Och så är jag nyfiken på de två kommande delarna. Konturer innebar en ny slags läsning. Rebecca Alsberg har översatt. Albert Bonniers förlag 2018

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser; utan spoilers, förstås.

Albert Bonniers förlag

"Min andra fru," sa min stolsgranne efter en stund, "hade aldrig läst en bok i hela sitt liv." Hon var fullständigt obildad, fortsatte han, saknade de mest elementära kunskaper i historia och geografi, och kunde häva ur sig de pinsammaste saker i andras sällskap utan att skämmas det minsta. Tvärtom, det gjorde henne förbannad  när folk pratade om saker hon inte visste någonting om: när till exempel en bekant från Venezuela kom på besök vägrade hon att tro på att det landet fanns eftersom hon aldrig hade hört talas om det. Själv var hon engelska, och så utsökt vacker att det var svårt att inte tillskriva henne någon form av inre förfining, visserligen gömde hennes karaktär några överraskningar, men de var inte av speciellt trevligt slag."
Från sidan 18 i Konturer av Rachel Cusk. I översättning av Rebecca Alsberg.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!

Albert Bonniers förlag

"Cora Seabornes sorg var den märkligaste han någonsin hade sett - fast å andra sidan hade han redan under sitt första besök i huset på Foulis Street förstått att allt inte stod rätt till. De höga rummen hade genomsyrats av en atmosfär av inrotad olust som inte tycktes ha mycket med sjukdom att göra. Patienten var då fortfarande vid förhållandevis god hälsa även om han gärna bar en kravatt som även tjänade som bandage. Kravatten var alltid av siden, alltid ljus och oftast en aning fläckad: för en så nogräknad  man var det omöjligt att tro att det var oavsiktligt, och Luke misstänkte att han försökte få sina besökare att känna sig illa till mods. Seaborne  hade lyckats ge intryck av att vara lång genom att vara extremt smal och talade så lågmält att man var tvungen att komma nära för att höra honom. Han väste när han talade, var artig och förekommande och hade blåtonade naglar. Han hade lugnt tagit emot sin diagnos och avböjt erbjudandet om operation."  Från sidan 17 i Ormen i Essex
av Sarah Perry. Fler smakebitar HÄR

Hägring

Olof är pensionär och bor i Uppsala med hustrun Monica. De grälar lite om att Olof har Facebook som sin främsta informationskälla. Enligt hustrun, alltså. Hon vet inte att han har skaffat en ny 24 - årig FB - kontakt som heter Catrin och är finlandssvenska. Monica är ju lite gråhårig och märkt av ett par barnafödslar. Catrin är en mycket sprirituell kvinna som Olof fått kontakt med genom Bo Melinder, som också är mycket förtjust. Olof upptäcker att det är många som har Catrin som FB - vän och att somliga också har telefonkontakt med henne. Olof och några andra pensionerade akademiker träffas regelbundet på Paddys pizzeria och pratar. Catrin har nu varit försvunnen en tid ifrån FB. Alla undrar vad som hänt. De vet att hon har en allvarlig ögonsjukdom och att hon har en olycklig kärlekshistoria bakom sig. Hon har gjort ett självmordsförsök som misslyckades eftersom lampkroken lossnade. Bo Melinder erkänner att han skickat rosor till henne på födelsedagen. Gråtande medger han att han i det närmaste terroriserat henne per telefon. Gruppen har tidigare diskuterat om de skulle be henne komma upp till Uppsala ifrån Lund och hälsa på. Men nu tycker Birgitta Gyllenhed, som bedrivit lite privatspaning, att de i stället ska åka till Lund allihopa. Birgitta har kommit på att Catrin har en moster i Lund. Birgitta tycker att det hela är lite skumt. Sagt och gjort. De ger sig av. Och sedan säger jag inte mera. Oline Stig har skrivit novellen Hägring som är den första i novellsamlingen med samma namn. Hägring är Oline Stigs femte novellsamling. Hon skriver ofta om identitet och om hur människors önskningar påverkar vad de ser. Hon har någon gång jämförts med Alice Munro. Albert Bonniers förlag

Novellen Hägring passar in på nr 8 Läs en novell om en hemlighet i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III

Vi skola nästan alla dö

Albert Bonniers förlag

Årets första bok blir en liten charmerande, rolig och totalt osentimental bok om städning. Och inte vilken städning som helst utan Döstädning: ingen sorglig historia av Margareta Magnusson, någonstans mellan 80 och 100. Den har även blivit en internationell bestsäljare med titeln The Gentle Art of Swedish Death Cleaning. På baksidan av boken finns ett citat ur en intervju med Leonard Cohen i The New Yorker. "Att ställa sitt hus och sitt hem i ordning, om du kan, är en otroligt tillfredsställande sysselsättning - och fördelarna därav är ovärderliga."
Författaren har många kloka råd att dela med sig av. Hon har erfarenhet utav att städa efter sin man, sin svärmor och sin far. Hon går systematiskt tillväga och börjar med kläderna. Det är inte frågan om att ha många kläder i sin garderob. Det ska vara rätt kläder. Behålla, kasta, ge bort. Hon frågar vänner och bekanta vad de skulle vilja ha. Det gäller även husgeråd och redskap. Vind, källare och förråd ska inte glömmas bort. Margareta Magnusson har fem barn. De saker hon tror att det kan bli väsen om säljer hon och låter pengarna ingå i arvet. Det var lättare på vikingatiden, tycker hon, när det skickades många föremål med de döda. Kvinnor har i alla tider döstädat men det är inte någon sysselsättning som hamnat i rampljuset. En ska se till att ha tid på sig. Själv flyttade hon ifrån ett rymligt hus på västkusten till en tvårummare i Stockholm, så då blev det ju en kombinerad dö - och flyttstädning. Det hon verkligen saknade är trädgården, men då har hon istället en balkong som hon odlat upp. Och hon hjälper till i husets trädgårdsgrupp som sköter växtligheten på innergården. Döstädning är verkligen inte en bok bara för dem som befinner sig mellan 80 och 100. Tvärtom. Det är en sak att begrunda långt tidigare. Om en vill ha lite ordning och reda i sitt hem, vill säga.

Nadine Gordimer

Vera är sjutton år och bor med sina föräldrar i källarvåningen till det hus där modern arbetar. Sonen kommer att vara borta i ett och ett halvt år och därför hyrs hans rum ut. Hyresgästen är en stillsam ung man av annan hudfärg och helt andra sedvänjor. Han äter inte vissa saker, han dricker inte och han går inte på bio. Veras familj är färgad. Fadern är rockvaktmästare på en klubb och genom kontakter har han skaffat Vera ett bra arbete där hon hoppas avancera och få möjlighet till utlandsresor. Så börjar Nadine Gordimers novell Några föds till ljuva fröjder. Historien tar ordentligt fart efter det att den unge mannen hjälper Vera när hon kommer hem och är berusad och kräks. Hon skäms och han lägger lugnande sin hand på hennes. Därefter börjar Vera bli intresserad och den unge mannen, Rad, låter henne styra. Han är distanserad och återhållsam med uppgifter om sig själv. Här önskar jag att Veras föräldrar gripit in. De åser hjälplöst det hela, men Veras energiska förälskelse passiviserar dem. Vera är huvudlöst förälskad och självbevarelsedriften är helt satt ur spel. När hon upptäcker att hon är gravid ber hon Rad om ursäkt och säger att hon tänker göra abort. Rad säger nej, jag gifter mig med dig. Du är utvald. Och det är hon, men inte som hon tänkt sig. Rad säger att Vera måste åka till hans land och hälsa på hans föräldrar innan de gifter sig. Alla tycker att allt ordnar sig till det bästa. Särskilt Vera som är salig. Nadine Gordimer, som fick Nobelpriset i litteratur 1991, skildrar med psykologisk säkerhet den unga Veras förälskelse och Rads kyliga personlighet. Jag gillar hennes språk och sättet att bygga upp novellen fram emot det grymma slutet.Översättare är Else Lundgren. Albert Bonniers förlag 1992.

En sax i hjärtat

Albert Bonniers Förlag

En sax i hjärtat är en pusseldeckare som utspelar sig i Småland i en liten by som heter Eneby mellan den 24 juli och den 14 augusti 1957. Hannah Lönn, klädskapare i Stockholm, är på väg till sin faster Lilly Gustavsson som behöver hjälp eftersom hon skadat sig i ett ben. Hannah ser inte direkt fram emot den här vistelsen som hon förutsätter ska bli riktigt tråkig. Så blir det förvisso inte. Hannah får bekanta sig med en del av damerna i byn på ett symöte och de är en brokig skara från förväntade äldre damer till ärtiga yngre kvinnor och en motvillig brud. Inte är de speciellt imponerade av den besökande från Stockholm heller även om hon är snygg och fint klädd. Asta Grankvist är en ensamstående äldre kvinna som sedan hon pensionerades tagit hela byn under sina vingars beskydd. Hon har ett strängt moraltänkande, hon säger sig kunna bevara en hemlighet och förväntar sig att alla tar till sig av hennes ovärderliga råd. Men det finns de som har ett horn i sidan till henne. Eller varför hittas hon plötsligt i sitt kök med en sax i hjärtat. Den snygge kriminalkommissarien Johan Holm och hans assistent konstapel Rask tar itu med fallet. Men det gör Hannah och hennes faster också. Här är lite Miss Marple - varning. Författaren, Marie Bengts, har läst Agatha Christie och Maria Lang det är tydligt. Och vilken härva av mer eller mindre lösa förbindelser av olika slag det finns mellan familjerna i Eneby. Byborna håller hårt i sina offentliga hemligheter. Det är inget en talar om. Speciellt inte med en stockholmare. Det finns massor av tidsmarkörer i En sax i hjärtat. Både tiden och miljön är omsorgsfullt beskrivna. Marie Bengts, journalist, har all heder av sin debutroman. Mycket trivsam läsning. Jag ser gärna att hon skriver flera pusseldeckare.

Den ensamme mannens hemlighet

Redan 1892 debuterade den sardiska nobelpristagaren i litteratur, Grazia Deledda (1871 - 1936) med en roman. Men hon var bara tretton år när hon fick en novell antagen i en dagstidning. Eftersom hon var flicka ansågs hon inte behöva studera så hon fick sluta skolan redan vid tio års ålder. Hon bedrev dock studier på egen hand och fick viss språkundervisning. 1926 fick hon Nobelpriset i litteratur med följande motivering: för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem. 1928 kom inte mindre än sju av hennes romaner på svenska, bl. a. Ärliga själar och Elias Portolu.  Den ensamme mannens hemlighet kom ut 1921. Det är en kärleksroman och något av ett triangeldrama. Det är stora känslor och dramatiska utspel. Det är opera, kort sagt. Cristiano, den ensamme mannen, har hyrt sig ett ensligt beläget hus mellan ljungheden och havet på Sardinien. Han blir mycket störd då det påbörjas nybyggnation på en tomt som gränsar till hans trädgård. En får inte veta mycket om hans ålder eller utseende eller vad som egentligen hänt honom. Det nybyggda huset hyrs ut till en vacker kvinna, Sarina, med en sjuk äldre man med en tjänstekvinna som allt - i - allo. Sarina och Cristianos blir bekanta  genom Sarinas ilskna hund. Cristianos känner snart att han håller på att förändras. Sarina är ganska direkt med vad hon känner.  Cristianos förflutna plågar honom och han beslutar att berätta allt för Sarina. Det visar sig att båda har mer eller mindre tvingats in i praktiska äktenskap som visserligen betydde materiellt välstånd men inte kärlek. Grazia Deledda har ett helt fantastiskt sätt att beskriva naturen och folklivet på Sardinien. Känslospelet mellan de älskande skildras med psykologisk trovärdighet. Cristianos känner att han står vid sidan av den övriga mänskligheten. Han är närmare sanningen. Sarina däremot tillhör illusionernas levnadsglada värld. Kvinnosynen i det patriarkaliska sardiska samhället är upprörande. Mannen vet bäst. Den ingifta kvinnan ska lyda mannen i första hand och svärföräldrarna i andra hand.  Hon blir helt enkelt ett slags slavinna. Kanske har tjänstekvinnan hos Sarina det bättre. Som läsare har jag lite svårt att förstå Cristianos tänkande och handlande även om jag inser att hans bakgrund tynger. Den ensamme mannens hemlighet är sambunden med Ärliga själar. Översättare: Karl August Hagberg. Albert Bonniers förlag.

Kvinnliga nobelpristagare

Mödrarnas söndag

Den engelske författaren Graham Swifts nya roman har titeln Mödrarnas söndag. Den tilldrar sig under en enda dag 30 mars 1924, Mödrarnas söndag. Tjänstefolket får ledigt för att hälsa på sina mödrar. Det är en ovanligt solig och varm dag för att bara var mars. Den unga husjungfrun Jane Fairchils, som inte har någon mor, cyklar iväg till ett kärleksmöte med arvtagaren, den ende kvarvarande, Paul Sheringham på granngodset. Om två veckor ska han gifta sig med en flicka av passande familj, men det bekymrar ingen av dem just i ögonblicket. När Paul lämnar Jane för ett möte med sin fästmö gör han det utan ett ord eller en gest till farväl. Ingen utav dem kan ana vad som ska hända. Pauls liv är utstakat för honom. Han är sina föräldrars enda kvarvarande son. För Jane ser framtiden annorlunda ut. På sätt och vis har hon en helt annan frihet. Jane kommer att bli en berömd författare som lever länge. Under en tid är hon gift med en man som hon saknar djupt när han dött. Barn har inte fallit sig naturligt för henne. Hon är själv ett hittebarn och har aldrig känt sina föräldrar. Jane Fairchild hinner uppleva två världskrig, en massa resor till världens länder och en oändlig mängd intervjuer. Hon är en intressant kvinna, men jag tycker inte att en kommer henne in på livet. De rika upstairs lever typiskt upstairsliv, men de förlorar sina söner i krig de också. Krigets återverkningar på människor är ett återkommande tema hos Graham Swift. Tjänstefolket downstairs gör inte mycket väsen av sig. De städar, dammar, lagar mat och gör vad som förväntas av dem. Jag läste gärna Mödrarnas söndag. Den är välskriven, välkomponerad, välöversatt och intressant, men den lämnade mig märkligt oberörd. Med undantag för den otroligt sinnliga kärleksscenen mellan Jane och Paul alldeles i början av romanen.
Översättning: Hans - Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.

På jakt efter paradiset

Dagarna blir längre. Det känns helt rätt att tänka trädgård. När gör det inte det förresten? Allra enklast är det ju att trädgårdera i sin läsfåtölj.  På jakt efter paradiset. Bland världens mest fantastiska trädgårdar av landskapsarkitekten och historikern  Penelope Hobhouse beskriver människans sökande efter det förlorade paradiset alltifrån oaserna i Mellanösterns öknar över flodkulturerna i Mesopotamien och Egypten 2000 år före Kr till moderna trädgårdar som inspirerats av vetenskapliga rön; DNA - trädgården, Svarta hålets terrass till exempel. Vatten är naturligtvis alltid = liv. De första avbildade trädgårdarna fann man i grottmålningar från 1400 - talet f. Kr. PH går igenom trädgårdar i olika länder över hela världen. Filosofin bakom trädgårdarna är viktig. I Kina och Japan uttrycker trädgårdarna vördnad för naturen snarare än ett bemästrande av den. På 1300- talet anlägger man trädgårdar för kontemplation i Japan. Därefter kommer mossträdgårdar och promenadträdgårdar. I promenadträdgården följs två principer 1/ Göm och visa fram 2/ lånat landskap. Den är komponerad av träd, buskar, sten och vatten. Människor har i alla tider har strävat efter den idealiska trädgården. Den idealiska trädgården befinner sig alltid i skärningspunkten mellan människans kontroll och den otämjda naturen. 

Beth Chatto som är pionjär när det gäller det ekologiska tänkandet presenteras i ett särskilt kapitel. Hennes trädgård i Essex är en vallfartsort för seriösa trädgårdsmästare. Albert Bonniers förlag 2007

Trädgårdskonsten historia 3000 år av Penelope Hobhouse kom ut 2004 på NoK. Den är sedan länge helt slutsåld, men finns kanske på ett eller annat antikvariatI mångt och mycket är upplägget detsamma som i På jakt efter paradiset. Det rör sig om trädgårdsodling för nöjes skull. Eftersom författaren är trädgårdsarkitekt är perspektivet estetiskt. Själv har hon en islamiskt inspirerad trädgård i Dorset i England. Hon behandlar enbart trädgårdar utomhus och hejdar sig på trappan till växthus och vinterträdgårdar. Örter ingår inte heller med undantag för de första örtagårdarna och örtkännarna eftersom de har haft betydelse för den botaniska vetenskapen. Ur innehållsförteckningen:

• Begynnelsen: Trädgårdens ursprung
• Vårt klassiska arv: Trädgårdar i antikens Grekland och Rom
• Islams trädgårdar: Himmelsk skönhet, jordens fröjd
• Vällust och fromhet: Kristenhetens medeltida trädgårdar
• Renässansens vision: En europeiska trädgårdens blomstringstid
• Växter på resande fot: Botanister, samlare och konstnärer
• Naturens revolution: Den engelska landskapsparken
• Det elektriska 1800-talet: Nyheter, uppfinningar och repriser
• Amerika: Nya horisonter för trädgårdskonsten
• Kinas trädgårdar: Tidlös tradition
• Den japanska stilen: Symbolik och återhållsamhet
• Förändringens tidevarv: Från naturalism till modernism 1870-1950
• Idag och i morgon: Värld av möjligheter

Det har alltid funnits en föreställning om den idealiska trädgården som ett paradis - en tillflykt som erbjuder vila, välbefinnande och skönhet. Människans försök att göra verklighet av detta har tagit sig många uttryck: från de äldsta kända trädgårdarna, som var bevattnade gröna oaser i öknen, till Andy Caos moderna glashav och Charles Jencks' Garden of cosmic speculation. Den legendariska landskapsarkitekten och författaren Penelope Hobhouse visar i Världens trädgårdar hur människor i alla tider har eftersträvat den idealiska trädgården. Hon följer dem i spåren genom ett urval av världens främsta anläggningar, och hennes berättelse illustreras av magnifika bilder av ledande trädgårdsfotografer. Här finner du de tidiga oaserna i Mellanösterns öknar, landskapsminiatyrerna i Kina och promenadträdgårdarna i Japan. Du kommer att upptäcka hur renässansens humanister genom att föra in begreppen balans och symmetri i den italienska trädgården skapade strukturer till ett formspråk som är gångbart än i dag, och hur det barocka överdådet i 1600-talets Frankrike hade inflytande på trädgårdskonsten i hela Europa. Vår tids trädgårdskonst representeras av inspirerade och inspirerande landskapsarkitekter som Christopher Bradley-Hole, Roberto Burle Marx, Fernando Caruncho, Beth Chatto, Arabella Lennox-Boyd, Piet Oudolf, Vladimir Sitta, James van Sweden, Jacques Wirtz och Peter Wirtz. De har lärt sig av gamla tiders stora trädgårdar men tillfogar nya idéer och material och ny teknik, hela tiden med hänsyn till miljön. Den idealiska trädgården befinner sig alltid, skriver Penelope Hobhouse, ”i skärningspunkten mellan människans kontroll och den otämjda naturen”. Världens trädgårdar är en fascinerande undersökning av hur människor på ett kreativt sätt lyckats förena tidens krav med sina visioner av idealet.

Recensionsdatum 2007-09-18

- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/tradgard/p/pa-jakt-efter-paradiset-bland-varldens-mest-fantastiska-tradgardar/#sthash.RxFKCf7Y.dpuf

Det har alltid funnits en föreställning om den idealiska trädgården som ett paradis - en tillflykt som erbjuder vila, välbefinnande och skönhet. Människans försök att göra verklighet av detta har tagit sig många uttryck: från de äldsta kända trädgårdarna, som var bevattnade gröna oaser i öknen, till Andy Caos moderna glashav och Charles Jencks' Garden of cosmic speculation. Den legendariska landskapsarkitekten och författaren Penelope Hobhouse visar i Världens trädgårdar hur människor i alla tider har eftersträvat den idealiska trädgården. Hon följer dem i spåren genom ett urval av världens främsta anläggningar, och hennes berättelse illustreras av magnifika bilder av ledande trädgårdsfotografer. Här finner du de tidiga oaserna i Mellanösterns öknar, landskapsminiatyrerna i Kina och promenadträdgårdarna i Japan. Du kommer att upptäcka hur renässansens humanister genom att föra in begreppen balans och symmetri i den italienska trädgården skapade strukturer till ett formspråk som är gångbart än i dag, och hur det barocka överdådet i 1600-talets Frankrike hade inflytande på trädgårdskonsten i hela Europa. Vår tids trädgårdskonst representeras av inspirerade och inspirerande landskapsarkitekter som Christopher Bradley-Hole, Roberto Burle Marx, Fernando Caruncho, Beth Chatto, Arabella Lennox-Boyd, Piet Oudolf, Vladimir Sitta, James van Sweden, Jacques Wirtz och Peter Wirtz. De har lärt sig av gamla tiders stora trädgårdar men tillfogar nya idéer och material och ny teknik, hela tiden med hänsyn till miljön. Den idealiska trädgården befinner sig alltid, skriver Penelope Hobhouse, ”i skärningspunkten mellan människans kontroll och den otämjda naturen”. Världens trädgårdar är en fascinerande undersökning av hur människor på ett kreativt sätt lyckats förena tidens krav med sina visioner av idealet.

Recensionsdatum 2007-09-18

- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/tradgard/p/pa-jakt-efter-paradiset-bland-varldens-mest-fantastiska-tradgardar/#sthash.RxFKCf7Y.dpuf

En bok att tycka mycket om

Det blev som jag trodde. Jag tyckte mycket om Blodsbunden av Augustin Erba; en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. Han tvingas tidigt ta ett stort ansvar för två yngre syskon. Och när fadern dör är det han som sköter begravning och bouppteckning. Fadern hade ett våldsamt temperament. Den enda gången han ägnade sonen någon uppmärksamhet var när han gav honom matematiska problem att lösa och örfilade upp honom ordentligt när han misslyckades. Modern led ständigt av migrän och stängde in sig på sitt rum med kalla, våta handdukar på pannan. Den enda som lyser upp av att se Amadeus är hans älskade mormor. Schäfern Felix betyder också mycket för barnen som aldrig får några kramar eller andra ömhetsbetygelser av sina föräldrar. Amadeus placeras i Franska skolan och blir snart slagpåse åt alla. Amadeus ger inte igen. Och lärarna ser åt ett annat håll. Men Amadeus har lärt sig tidigt att det finns hjälp av olika slag att hämta i böcker. Nu läser han på i Sunzi, Om krigskonsten och inväntar lämpligt tillfälle att oskadliggöra sin värsta plågoande. (En njuter när han lyckas.) Blodsbunden berättas på två tidsplan; ett under uppväxten och ett där Amadeus som vuxen brottas med sin egen rädsla att bli pappa. Tänk, om han blir våldsam som fadern? Det hela berättas stillsamt och med svart humor. Och då och då blir en överrumplad av en mening som bränner som eld och får ögonen att tåras. Amadeus försjunker aldrig i någon självömkan hur eländiga omständigheterna än är. Samhällskritiken ingår organiskt i själva berättelsen. Barnens utsatthet är lika upprörande som deras lojalitet med föräldrarna är häpnadsväckande. Blodsbunden borde ha nominerats till Augustpriset! Läs den!
Albert Bonniers förlag.

Kaosutmaning 2015

Nytt av Inger Alfvén

I första kapitlet i Inger Alfvéns senaste roman Berör mig inte, berör mig möter en Laurence, stilig och före detta vd i ett storföretag, och hans lyxhustru Anna, en exotisk, vacker kvinna. Laurence är en ganska fantasilös och självtillräcklig man som håller mycket av hustrun som han inbillar sig att han känner utan och innan. Men han anser henne vara lite dum och nöjd med det lilla. Anna är det egentliga navet romanen igenom. Trots att hon faller ifrån redan i första kapitlet. Sedan presenteras läsaren för de andra karaktärerna i boken; ett ungt par Valdemar och Bea, en ung man, Niklas, som gör kometkarriär som konstruktör av dataspel  och en nyss pensionerade bibliotekarie, Gunnel. Anna är orsaken till att de alla (så när som på Niklas) sammanstrålar i Goa i Indien. Under läsningen förändras bilden av Anna på ett intressant sätt. Ett par av de övriga personerna genomgår en tydlig utveckling, medan den unga kvinnan, Bea, förblir samma egotrippade, omogna person romanen igenom. Inger Alfvén tillåter sig ett brandtal för kulturtanten och ett försvar för den äldre, osynliga kvinnan. Det lyckas hon bra med. Inger Alfvén är alltid intressant och hennes böcker är alltid läsvärda. Berör mig inte, berör mig är inte Inger Alfvéns bästa roman, men den är bra nog.     

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag en läsutmaning dom går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! HÄR finns fler smakebitar.

Han fattade henne om axlarna och ruskade henne lite. " Du är med barn! Säg att du är med barn." Hon brast i gråt mot hans axel, men Valdemar jublade. "Det är ju fantastiskt! Du är med barn. Vårt barn." Han tog henne i famnen. Han skrattade så han tjöt.  Det var en jublefanfar. Hon tog ett steg baklänges ur hans famn. "Det går inte Valdemar!" - "Det är klart att det går! Det måste gå." - "Men Manderley Park." - Det ordnar sig. Det kommer fler filmer." - "Jag måste ta bort det." - "I helvete heller." - "Men inspelningen börjar i april. Kontraktet är praktiskt taget skrivet. Jag lovar att vi gör ett barn sen, bara inte just nu." - "Du gör inte abort. Ungen är min också. Jag tillåter det inte. Över min döda kropp att jag skulle låta dig ta bort honom." - "Nu måste vi ta oss samman. Vi sätter oss i köket och gör en lista på för och emot. Vi bestämmer det tillsammans."
De brukade göra listor på för och emot när de inte kom överens. Det var ju bara att skjuta på graviditeten ett år, vädjade hon.
.
Från sidan 77 i Berör mig inte, berör mig av Inger Alfvén. Albert Bonniers förlag.

Nu blir det svårt...

Jaha! Nu vet i alla fall jag hur det gick! Men jag känner mig förhindrad att berätta så mycket. Vad jag än säger blir det för mycket. Men här finns vissa etiska dilemman. Här ställs frågan om brott och straff; skuld och försoning. Såväl gamla som nya relationer sätts på prov. Romanens mest framträdande karaktärer är starka kvinnor. Männen är vagare och svagare.  Det är spännande och inte förutsägbart om än något konstruerat mot slutet. Det framgår tydligt att den ena människan aldrig känner den andra. För en enda gångs skull tycker jag att den svenska titeln är bättre än originaltiteln. Jag talar  om Öppnas i händelse av min död av den australiensiska författaren Liane Moriarty, som även har två skrivande systrar. Romanen har blivit en internationell succé, översatt till 35 språk och snart blir den film. Översättare är Eva Johansson; Albert Bonniers förlag. Läs Öppnas i händelse av min död!

Öppna eller inte öppna?

Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. En enda regel finns det: No spoilers!

Min smakebit kommer idag ifrån sidorna 14 och 15 i Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty I översättning av Eva Johansson. Albert Bonniers Förlag.
"Hon tyckte om att känna sig fokuserad. Hon var stolt över sin koncentrationsförmåga. Hennes dagliga liv bestod av tusen små bitar - "Köp koriander", "Skjutsa Isabel till frisören", "Vem ska följa med Polly till balettlektionen på tisdag när jag tar Esther till talpedagogen?" -som ett sånt där förskräckligt jättepussel som Isabel brukade ägna timmar åt att lägga. Men även om Cecilia inte hade något tålamod med pussel visste hon exakt var varje liten del av hennes liv hörde hemma och var den skulle passa in härnäst. Okej, Cecilias liv var kanske inte särskilt ovanligt eller imponerande. Hon var mor till tre barn och jobbade deltid som tupperwarekonsulent, hon var inte skådespelare eller aktuarie eller ... poet som bodde i Vermont. --- Fast Cecilia hade förstås aldrig strävat efter något annat än ett vanligt liv. Här är jag, en typisk förortsmamma,  kunde hon komma på sig själv med att tänka, som om någon hade anklagat henne för att påstå sig vara någonting mer, något finare. --- Men av någon anledning, något som hade med det där idiotiska brevet att göra, hade allting satts i gungning. Det fanns ingen rim och reson i det."

En bön för de stulna

"En bön för de stulna är en roman om Ladydi Garcia Martinez. Hon lever i en by som likt många andra samhällen på den mexikanska landsbygden har decimerats av knarkhandeln, av statens jordbrukspolitik och av utvandring." Så säger författaren Jennifer Clement i sitt efterord till den skakande berättelsen om Ladydi och andra små flickor som ligger och trycker i hålor överallt och har förvandlat delstaten Guerrero till ett kaninbo. Närmade sig en stadsjeep sprang alla flickor till sina gömslen som mödrarna lärt dem annars fanns det risk att de blev stulna och sålda som sexslavar, eller tvångsarbetare eller något annat. Men bara om de var söta. En ful, harmynt flicka löpte ingen risk. Efter att ha intervjuat kartellmedlemmars kvinnor, kvinnliga fångar och gömda kvinnor under tio år kunde Jennifer Clement skriva den här romanen. Mammorna i Ladydis by klippte flickorna kort och klädde dem som pojkar  och svärtade ner deras ansikten och tänder för att göra dem mindre tilldragande så länge det gick. Männen tvingades hemifrån för att söka sin utkomst på annan ort. Ibland försvann de från landet. Somliga skickade pengar, andra hälsade på då och då men några försvann för att aldrig komma åter. Ladydis pappa var en charmerande kvinnokarl som alltid sjöng. Mamman blev trött på hans otaliga otrohetsaffärer och kastade ut honom trots att han varit hennes stora kärlek. I sin sorg slutar hon att lyssna på musik och sköta hemmet för att mestadels försjunka i öldrickande och TV - tittande. Ladydi vill inget hellre än att komma ifrån deras bergsby, så när en bror till hennes halvsyster tipsar om ett arbete som barnflicka i Acapulco accepterar hon med glädje. Det nya stället är rena paradiset! Stort, svalt och utan ohyra. Med trädgård och ung trädgårdsmästare. Ladydi blir huvudlöst förälskad. Ända tills hennes förflutna hinner ifatt henne. Tredje delen av boken handlar om hennes tid i ett kvinnofängelse med hårda regler, kalla cementgolv och sträng hackordning. Men också med solidaritet och kvinnogemenskap. En bön för de stulna (Albert Bonniers förlag; i övers. av Niclas Hval) är en riktig bladvändare. Jag läste med andan i halsen och kunde inte sluta förrän jag läst allt. Till och med baksidan! Ett par konstigheter i berättelsen får aldrig någon förklaring, men det kan jag stå ut med. Budskapet är klart. Kvinnornas ställning i Mexiko är inte avundsvärd. Knarkkartellerna skrämmer till tystnad. Man besprutar den fattiga befolkningen med de växtgifter man inte vågar spruta på kartellernas vallmo - och marijuanaodlingar. Och då blir det kvinnor och barn som drabbas. Berättarstilen är så kärv som det anstår ett ämne som detta. Humorn är svart. Ladydis mamma står för en del av den. Hon beskriver bl. a. en annan kvinna som blivit så mager (aids) att lösögonfransarnas hår  sticker ut som antenner. Det är också hon som fäller de tänkvärda orden att kärleken inte är en känsla utan ett offer.