A ROOM OF MY OWN

Radioföljetongen v 8

2012-02-17T03:28:00.005-08:00

På måndag 20/2 börjar en ny radioföljetong i P!.
Anna Lyons läser Väggen (Die Wand) av österrikiska Marlen Haushofer.
Det ser jag fram emot eftersom jag aldrig förstått mig på romanen när jag försökt läsa den. Det är i och för sig länge sedan.
Väggen kom ut i Österrike 1963.
Första svenska utgåva i översättning av Per Erik Wahlund kom inte förrän 1988!

Steve Sem - Sandberg är alldeles överväldigad i sin essä i DN
Profetisk roman om ensamhet
heter det i SvD i Marianne Jeffmars recension.

Väggen är också filmad.

Olav H Hauge. Del 4

2012-02-16T13:32:00.003-08:00

I Entusiastiska essäer av Jan Erik Vold finns ett avsitt med rubriken
Det går an att leva i vardagen också.
Om Olav H. Hauge och hans förhållande till tingen.

Jan Erik Vold berättar om hur OHH går från en traditionell, centrallyrisk romantisk tradition till att bli modernist -
både till form och innehåll. OHH skriver kortare, avskalade s. k. tingdikter.
På 60 - talet "stred" traditionalister och modernister om honom.
Båda sidor ansåg att han hörde till deras läger.
OHH debuterade 1946 med Glör i aska. I tjugo års tid verkar han som poet med en diktsamling vart femte år. Den sista är Dropar i austavind, 1966.
Den äldre OHH har lämnat det centrallyriska; drömmarna och visionerna.
Han är mera harmonisk och nöjd med att leva sitt liv i närhet till och överensstämmelse med naturen och tingen.
Tingdikterna är kortare och innehåller både humor och ironi. OHH har lärt av de kinesiska diktarna. Hans tematik är splittrad i mindre enheter.
"Inte hur världen är, är det mystiska, men att den är" säger språkfilosofen Ludwig Wittgenstein och det kan gälla för OHH också.
Han beskriver sina ting och låter läsaren tolka.
Sinnesstämning kontra landskap går igenom OHH:s hela författarskap säger Jan - Erik Vold. Vi ser det vi ser på grund av hur vi har det.

"Og snoen kom og klædde skogane i kvitt.
Eg tykte det var sorgi, for eg ser berre mit."

Vemodsdraget följer OHH genom livet och dikten.

Siffermäss

2012-02-15T01:53:00.006-08:00

15 februari. Dagens namn är Sigfrid.

På en förfrågan från den hedniske Olof Skötkonung till kung Mildred i England på 1000 - talet om en kristen lärare skickade kung Mildred ärkebiskopen
Sigfrid av York.
Sigfrid slog läger i Värend och döpte svenskar vid
S:t Sigfrids källa vid det blivande Växjö.
Kung Olof kallade Sigfrid till Husaby i Västergötland där han själv befann sig. Sigfrid satte sina systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman att sköta verksamheten i Värend medan han själv åkte till Husaby.
När han kom tillbaka fanns inte systersönerna. Men han fann till slut deras avhuggna huvuden i en tunna som sänkts i Helgasjön. Smålänningarna hade dödat dem för att komma åt silverkalkar och patener
Kung Olof skyndade till och lade tunga skatter på folket i Värend och skänkte egendomar till Växjö kyrka.
De tre avhuggna huvudena finns sedan dess i Växjö domkapitels sigill. Sankt Sigfrids helgonattribut är biskopsdräkten och karet med de tre avhuggna huvudena.

Alla uppgifter är något osäkra. Läs mer på WIKIPEDIA
Siffer är en äldre dialektal form av Sigfrid.

ALLA hjärtans dag

2012-02-14T01:46:00.010-08:00

"The most innovative Museum in Europe" -
Museum of broken Hearts in Zagreb. Se HÄR

Det brustna kvinnohjärtat
av Karin Schenck - Gustafsson
om kvinnors hjärt- och kärlsjukdomar
och hur vi kan förebygga dem

Hål i huvudet - en humoristisk bok om separation av psykologen Jenny Jägerfeld.

Kärlekens samtal: fragment av den franske författaren och litteraturkritikern Roland Barthes är analyser av kärlekens yttringar i litteraturen.

Det brustna hjärtat är lånat.

Olav H. Hauge del 3

2012-02-13T12:12:00.000-08:00

Claes Hylinger var den förste svenske författare som Olav H. Hauge talade med. I sin bok Färdaminnen. Bland norska diktare, fiskare och bönder berättar Claes Hylinger om sin vistelse hos den då sextiotvåårige, spänstige norske poeten Olav H. Hauge i Ulvik vid Hardangerfjorden. Han föreläser om kinesisk och japansk lyrik; om Wergeland som enligt Hauge är den mest geniale författaren i den här delen av världen. Svenske Vilhelm Ekelund beundrar han . Och Tegnér!
"Ein stor diktar!" Vilket är precis vad Hylinger tycker om Hauge.
Hans E. Kinck, den store författaren från västlandet, stod alltid i Hamsuns skugga men är enligt Hauge en större författare.
Under några dagar i början av juni vandrar de två omkring, njuter av den vidunderliga utsikten och de blommande äppelträden, äter fläsk, dricker Hauges hembryggda cider och Östgöta Sädesbrännvin som Hylinger medfört och talar om litteratur. Då och då kommer ett barn springande och lämnar eller lånar något ur Hauges stora bibliotek. Ulvik saknar bibliotek.
Och någonstans väntar en katt.

Katten sit
i tunet
når du kjem.
Snakk litt med katten.
Det er han som er varest i garden

Äppelodlaren vid Hardangerfjorden

2012-02-12T13:31:00.001-08:00

Olav H. Hauge, 1908 -1994, bodde hela sitt liv på Ulvik vid Hardangerfjorden. Förutom några år som han tillbringade på mentalsjukhuset Valen med diagnosen schizofreni.
Han hörde röster och hade svår tinnitus. Tiden på sjukhuset minns han som vilsam. Även när han satt på avdelning D - stormavdelningen. Där träffde han enligt egen utsago många stora profeter. Han fick elchocker men undkom lobotomi.
Han skrev dagbok i 70 år - utan tanke på någon läsare mer än han själv.
Olav Hauge utbildade sig till trädgårdsmästare men det var inget han egentligen ville syssla med.
Hauge var en man med bestämda principer vilket inte betydde att han inte satte sig över dem om det föll honom in.
Tidningsläsning ogillade han, men icke förty prenumerarade han ibland. Intellektuella akademiker från överklassen tillhörde fiendesidan och var bara skräp i jämförelse med den enkle bonden som levde på det gården producerade.
Men det var väldigt roligt att diskutera med akademiker.
Och de som älskade Hauges lyrik allra mest var kvinnliga akademiker!
Vid 66 års ålder gifte han sig med textilkonstnärinnan Bodil Cappelen. De hade brevväxlat i många år och hon skilde sig och återtog sitt flicknamn för Hauges skull.
"Hon är det bästa som hänt mig", sade han.
"Vem frågar efter vägen när man har sådan vind?" skriver han i en dikt.
Vinden är ett återkommande motiv i Hauges dikter liksom vardagliga ting som en sågbock, en lie eller för den delen en katt.
Hauge debuterade 1946 med Glör i oska. 1962 var han en erkänd poet och fick ett statligt arbetsstipendium. Det publika genombrottet kom först 1966 med
Dropar i Austavind. Han fick sedan vänja sig vid att det kom både brev och besök. (Telefon hade han aldrig.) Ensamheten - den dyrbaraste lyxen - fick han ge avkall på och någon gång företog han till och med en resa.
Redan som tonåring blev han en kräsen storläsare.
Bibeln var en kraftfull inspirationskälla för Hauge
Vilhelm Ekelund höll Hauge mycket högt och Strindbergs Ensam var helt i hans smak.
I övrigt kände han väl till kinesisk och persisk lyrik och beundrade Swedenborg och Baudelaire. Bondeledarna Ho Chi Minh och Mao hyllade Hauge. De skrev ju också lyrik. (Men partier och kollektiv var han negativ till.)
Carl - Göran Ekerwald har skrivit en biografi om den egensinnige, märklige Olav H. Hauge och hans diktning, Det stora självporträttet.
Dikterna är ett destillat av dagböckerna säger Ekerwald, som uppenbarligen är mycket fascinerad av sitt ämne utan att för den skull bortse från avigsidorna.
De 84 dagböckerna, som gavs ut i fem band år 2000, är det stora självporträttet.
De är unika i Norden på grund av sitt tankedjup och den fortlöpande självanalysen.
Ekerwalds bok kom ut 2011 på Carlssons förlag.

Använd inte sandpapper

2012-02-12T12:44:00.000-08:00

Använd inte sandpapper

Använd inte sandpapper där en säker kniv skurit
räta inte ut skidspåret som bar dig tryggt över topparna,
ta inte tillbaka ord som en gång är sagda.
Ord är dynamit och verkar både på djupet och höjden,
i den spricka de slog
kan grundvattnet stiga.

Låt mig göra som tordyveln

Sorgerna lägger sig över mig
och trycker ner mig i ett varmt bo.
Låt mig ändå röra på mig,
pröva krafterna, lätta på torvorna -
låt mig göra som tordyveln
när den en vårdag gräver sig ut ur komposten.

Lien

Jag är så gammal
att jag håller mig till lie.
Stilla sjunger den i gräset
och tankarna kan gå.
Det gör inte ont heller,
säger gräset,
att falla för lie.

Det jag minns bäst

Det jag minns bäst från barndomen,
är vinden.
Nu finns ingen vind kvar.
Ingen vind
och inga fåglar,
hur ska det gå?

Olav H. Hauge Ur diktsamlingen Använd inte sandpapper sammanställd och med förord av Christina Hellman.

Under ytan

2012-02-11T11:19:00.000-08:00

Bara du finns (Massolit förlag) är
Jenny Holmbergs debutroman.
Jenny är journalist och teolog, född 1982.
Romanen handlar om människor och deras hemligheter; det de brottas med och det som finns under ytan.
Anna är högstadielärare, mamma till Benjamin som är tio år och mobbad i skolan. Olle bor i England sedan tio år. Han har en lika aningslös som eftergiven flickvän som är hans livboj i tillvaron. Det förflutna plågar honom.
Nike är en av Annas elever. Han driver runt och lånar husrum där han kan. Gunilla, hans alkoholiserade mamma, har misshandlat honom alltsedan han var liten.
Det finns flera väl dolda hemligheter i den här romanen som har ett kristet anslag. Det finns en myckenhet smärta i boken men det handlar också mycket om försoning.
Människor kan göra varandra mycket ont. Men lika ofta kan de vara varandra till hjälp och stöd. Människorna i boken skildras med värme och empati.
Bara du finns är en välskriven debut. Epilogen anknyter till prologen och ramar in berättelsen. Allt får inte sin förklaring - men när får det det? Alla dåliga relationer blir inte bra. Men så är det ju sällan i livet.
Kanske kunde man ibland strukit ner en smula. Men det är en marginell anmärkning.
Det ska bli intressant att läsa nästa roman signerad Jenny Holmberg.

Kul bok

2012-02-11T10:19:00.000-08:00

Böcker som förändrade världen.
De 50 viktigaste böckerna genom tiderna av
Andrew Taylor.
Ulrika Junger Miranda svarar för översättning och bearbetning.
Utgivning: Ordalaget bokförlag

Urvalet är bra gjort. De uppenbara självklarheterna blandas ut med överraskningar. Homeros, Herodotos och Konfucius sällskapas av
milstolpar inom astronomi, matematik, medicin och geografi; Ordbok över det engelska språket av Samuel Johnson; Sunt förnuft av Thomas Paine 1776; Telefonkatalogen 1878 och Sions vises protokoll från 1905.
Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar av John Maynard Keynes (1883 - 1946; tillhörde Bloomsburygruppen) känns ytterst aktuell.

Böcker som förändrade världen avslutas med Citat av Mao och Harry Potter.
Spännvidden kan man inte klaga på!

mimmimarie gillade den också. Om än med visst förbehåll.

Att se stjärnor på ljusa dagen

2012-02-09T15:12:00.000-08:00

Efter att ha hört Astrid Regnell berätta om sin doktorsavhandling från 1999 om August Strindbergs En blå bok 1 - 3. 1907 - 1912 lyssnar jag på ett annorlunda sätt på radioföljetongen
Tjänstekvinnans son. Och uppmärksammar omedelbart ord som ljus, skugga och förlåtelse.
Efter gårdagens föreläsning har dessa ord laddats med ny innebörd.
Att se stjärnor på ljusa dagen: förvandling och försoning i August Strindberg En blå bok är titeln på Astrid Regnells avhandling. (Upptäckte just att den finns bland reaböckerna på Adlibris!
Den är däremot inte särskilt vanlig på biblioteken.)
Astrid Regnell inleder med att ställa frågan om Strindberg var helt galen eller bara lite vardagstokig.
Så tar hon avstamp i texter ur någon av de 365 uppsatserna om en sida i varje del av En blå bok. En vanlig andaktsbok innehåller också 365 texter,
en för varje dag. Strindberg brottades med religionen i denna bok som tillkom sent i hans liv. Alkemin betraktar han också som en religiös livsåskådning.
Den alkemistiska processen motsvarar den religiösa utvecklingen mot försoning. Guld och stjärnor symboliserar själens frälsning och försoning. Den jordiska, begränsade världen motsvaras av en gudomlig, osynlig, omätlig värld som egentligen är den verkliga. Strindberg vänder sig mot den moderna astronomiska världsåskådningen.
Pekoralastronomin heter en av uppsatserna. Strindberg strävar efter det sköna och vackra snarare än det vetenskapligt korrekta.
Till en början var Strindberg darwinist men det blev annorlunda mot slutet av hans liv. Den samtida Oscar Levertin var skeptisk mot djupet i Strindbergs religiösa omvändelse.
I anknytning till En blå bok nämndes också Baudelaires korrespondenser och Swedenborgs andliga världsåskådning.
Astrid Regnell väckte många funderingar och kastade ett nytt ljus över hela August Strindbergs författarskap. Jag blev definitivt nyfiken på En blå bok.
Och - så klart - på Astrid Regnells egen bok. Som jag naturligtvis beställde på stört!

Offer och/eller bödel?

2012-02-08T03:01:00.000-08:00

I en radioessä i OBS berättade Kristian Lundberg för några dagar sedan om det omöjliga och nödvändiga med att skriva självbiografiskt. Den som berättar kränker alltid de andra som väljs bort och inte har någon talan. Berättaren bygger helt på sina egna minnen, skuggor och förenklingar.
I Yarden står det "allt jag berättar är sant" - och ingen kan säga emot. Modern beskrivs som en imploderad stjärna, helt mörk.
Fadern stavas frånvaro. Han vill inte kännas vid sina barn.
Modern, som är psykiskt sjuk, flyttar med barnen mellan sju olika adresser i Malmö på ett år. Det finns inga pengar till mat och den tolvårige sonen går ner i källaren och sniffar thinner.
Kristian Lundberg berättar i då och nu om sin uppväxt och om olika arbeten som till exempel som timanställd på Yarden i Malmö västra hamn.
Det är också en Malmö-bok. Författaren känner staden väl och har sett den förändras genom åren till ett hårt samhälle med djupnande samhällsklyftor.
Kristian Lundberg skriver sig fram till sin egen sanning. Kan man vara på en gång offer och bödel? Kan man skriva sig fri? undrar han.
Yarden är en till det yttre oansenlig bok men med ett mycket starkt innehåll.
Kristian Lundberg skriver med ödesmättad enkelhet och liksom etsar med glödstift och lämnar läsaren djupt berörd och imponerad.

Kristian Lundberg fick Ivar Lo Johanssons pris 2010 för Yarden och 2011 fick han Sydsvenskans kulturpris.

Läs även Mitt Malmö av Kristian Lundberg

Charles Dickens 1812 - 1870

2012-02-07T15:14:00.000-08:00

Massor
om Dickensåret

David Perdue´s
Charles Dickens Page

Inte bara Strindberg.
Som sagt

Den 7 februari 1812 föddes Charles Dickens i den lilla staden Portsmouth i södra England.
Där reser man nu en staty över stadens store berömde son - helt mot denne sons vilja.

Inte nog med det. Charles Dickens begravdes i Poet´s Corner i Westminster Abbey trots att velat vila i Rochester.

Det hjälper inte alltid att vara världsberömd, uppskattad och karismatisk.
Charles Dickens blev berömd mycket tidigt i hemlandet. Han visste hur man fick folk att skratta och gråta. Han var en skarpsynt iakttagare med sinne för detaljer.
Snart nog blev han hyllad även i USA och Ryssland. Hans uppläsningsturnéer var mycket uppskattade.
Det finns mycket att läsa om och av Charles Dickens. En av de främsta Dickenskännarna är Peter Ackroyd. Förra året gav Claire Tomalin ut en kritikerrosade biografi över Dickens just med tanke på jubileumsåret.
Jag har läst en bildbiografi från 1962 av J. B. Priestley; mycket sliten, med många understrykningar och hundöron. Den är mycket personligt och roligt skriven och jag tycker mig verkligen möta en levande, mångfacetterad människa.
Däremot skulle jag inte gärna velat vara Kate Dickens, hustrun som födde honom tio barn och som han sedan baktalade och skilde sig ifrån. Över huvud taget var Dickens inte så framstående vad det gällde kärlek. Han hade ingen riktig närhet till sina barn. Värst var det med pojkarna.
Dickens hade svårt att förlåta sin mor för att hon velat skicka honom tillbaka till skokrämsfabriken. Och den första kärleken Mary Beadnell gav honom mest hån tillbaka.
Däremot tror jag att han var en storslagen vän och sällskapsmänniska.
På ynka 58 år hann han med otroligt mycket.
Och det är fortfarande en fröjd att läsa honom, att se filmer och teaterföreställningar och det borde vara lag på att TV skulle visa en Dickens-serie varje jul.

Skilda världar

2012-02-06T02:18:00.000-08:00

Justin Lévy, dotter till den kände filosofen Bernard - Henri Lévy och den vackra modellen Isabelle Doutreluigne berättar för andra gången om sitt och moderns förhållande i En ovärdig dotter.
Sekwa 2011. Översättning: Alexandra Dumas.
Autofiktion igen.

Den förra boken Vi ses på Place de la Sorbonne kom 1996.
Temat är detsamma. En egoistisk och utlevande mor som tar mycket lätt på moderskapet. En dotter som lever utan trygghet, kärlek, fasta regler och tydliga gränser som ett barn både vill ha och behöver. Fadern försöker hjälpa till ekonomiskt och det vet modern att utnyttja.
Justine - som i boken kallas Louise - väntar nu barn och modern har just fått beskedet att hennes cancer har kommit tillbaka. Det går snabbt utför. Louise har dåligt samvete för att hon inte tycker sig räcka till för modern. Hon ser hur modern förlorar sin mänskliga värdighet. Hennes kropp ätas av cancern; hon förlorar sin skönhet; det luktar illa i sjukrummet och hon plågas.
Louise värnar om sitt lilla ofödda barn som hon vet är en flicka.
Louise känner moderns ensamhet. Hon vet inte om modern uppfattat att hon ska bli mormor.
Och hon är osäker på om modern förstår att hon kommer att dö.
Louise känner oro över att hon inte ska kunna bli den mamma barnet behöver. Hon har ju ingen förebild.Och hon skäms för sina tankar, känslor och reaktioner.
Det är mycket väl skildrat; naket och ärligt. Texten flyter lätt och tyngs inte av onödiga ord eller utfyllnader Den ena människan går ur tiden och ett litet nytt liv kommer tar sin början.
Alice, Louise och Angèl är tre länkar i kedjan. Louise inser att det är livets villkor.
Hon håller helt enkelt på att bli vuxen.
Mitt i allt det hemska och svåra finns också en absurd, farsartad humor.
Hela boken berör. Men kanske första delen är den mest gripande. Louises brottning med sina två vissheter.. Moderns ovilja att ta till sig. Två såriga ensamheter som tangerar varandra.
Senare delen är ljusare och ägs av det lilla barnet.
Jag börjar till och med förstå att det kan finnas en tanke med det beiga omslaget som irriterade mig från början.

"Endast den som inte fått tillräckligt med kärlek kan älska så ångerfullt"
avslutar Ingrid Elam sin recension i DN

Hurra för Fredrika Runeberg!

2012-02-05T01:10:00.000-08:00

5/2 bakade Fredrika Runeberg Runebergstårtor till sin man nationalskalden Johan Ludvig Runeberg (1804 - 1877) på hans födelsedag.
Eventuellt är det också hennes eget recept. Men om det tvistar de lärde.
Och, ja, de kallas tårtor. Jag skulle ha sagt bakelser
De är godare än man kan tro.

Runebergstårtor

100 g smör
1 dl socker
1 ägg
1 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver (knappt)
2 droppar bittermandelolja (kan ersättas med ½ tsk kardemumma)
1 dl skorpsmulor
1 dl mald mandel
½ dl grädde

Garnering:
½ dl florsocker
vatten

Sätt ugnen på 200 grader.

Vispa fett och socker pösigt. Vispa i ägget.

Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i smeten med en trägaffel. Rör ner grädden.

Fördela smeten i pappersformar som du fyller till tre fjärde delar.

Grädda tårtorna i ca 10 min

Rör ihop ingredienserna till glasyren. Den ska vara ganska fast.
Klicka sylt på tårtorna
Spritsa sedan sockerglasyren runt sylten eller ringla med en tesked.

The Madwoman in the Attic

2012-02-04T11:12:00.000-08:00

Jean Rhys (eller rättare sagt Ella Gwendolen Rees Williams) föddes 1890 på den karibiska ön Dominica. Barndomen präglades av en kärlekslöshet som hon led av även som vuxen. Hennes liv skulle ge rikligt stoff till en roman.
I tidiga år kom hon till England och sedan följde ett brokigt liv med litterär framgång med några romaner som knappast åtföljdes av någon personlig lycka.
Så var hon försvunnen en lång tid och de flesta trodde att hon var död. Då publicerades plötsligt romanen
Wide Sargasso Sea. Det blev succé. Året var 1966.
Jean Rhys var 76 år.

1989 översattes boken till svenska och fick titeln
Den första hustrun.
En senare utgåva heter Sargassohavet.
Jean Rhys ger här röst och identitet åt Bertha Mason, den galna kvinnan i vindsrummet i Jane Eyre av Charlotte Brontë.
Mr Rochester är i Sargassohavet en tämligen slätstruken figur utan karisma. Han är visserligen ung men mer än lovligt korkad. Fadern och brodern lurar honom att gifta sig med den unga, rika, vackra kreolskan Bertha Antoinette Cosway.
Det går snabbt. Redan efter en månad på Jamaica står bröllopet.
Mr Rochester känner en obehaglig ambivalens både för sin unga hustru, den frodiga grönskan på ön och hela den doft- och färgstarka naturen. Allt är för mycket för den svale engelske gentlemannen.
Klasser och kulturer står mot varandra; England och kolonierna och frigivna slavar mot de forna slavägarna. Jean Rhys har säkert lånat mycket ur egen fatabur.
Sargassohavet är en roman med färg och hettta; mörk magi, otäcka bläckfiskorkidéer och ljuvliga apelsinblommor. Allt är extremt och både lockar och skrämmer.
Vissa ekon finns från Jane Eyre, som för övrigt är en bifigur här.
Man erinrar sig upprepade företeelser som eld och brand, sken och dagrar, solnedgångar och speglar.
En mycket bra idé hon fick, Jean Rhys.

Läs om
Jean Rhys i Books and writers

Eva Ström har läst Sargassohavet

En artikel om Jean Rhys i The Independent

Ur evighetens synvinkel

2012-02-04T02:08:00.000-08:00

Idag blev jag alldeles uppspelt över
Tommy Olofssons understreckare och gav mig omedelbart på jakt efter någon bok av den nyligen bortgångna Wislawa Szymborska. Först i min egen lyrikhylla. Med nedslående resultat.
Bibliotek och bokhandel nästa.
1996 fick Wislawa Szymborska Nobelpriset med den något kryptiska motiveringen: "för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet".
Då skrev Tommy Olofsson så här.
Om man ska likna Wislawa Szymborska vid någon svensk poet så är det Werner Aspenström. Han känner också släktskapet

Om hon från Polen vore här just nu

kunde vi tala om stenarna

och deras släktingar.

Otillgängliga, skulle hon klaga,

öppnar inte när vi knackar på!

Ibland! skulle jag då invända.

Läsutmaning: August Strindberg 2012

2012-02-03T13:28:00.000-08:00

ord och inga visor
har en läsutmaning under Strindbergsåret 2012.
Man ska läsa 3-4 böcker av eller med anknytning till August Strindberg.
Jag tänker mig
1/ Tjänstekvinnans son (går som radioföljetong nu. Jag läser de avsnitt jag missar.)
2/ En dåres försvarstal (ska läsas i bokcirkeln)
3/ August Strindberg av Olof Lagercrantz
4/ Vandra med August Strindberg av Anita Persson

Därutöver
5/ Strindberg som trädgårdsmästare av Catharina Söderbergh
6/ Strindbergs kokbok av Björn Meidal

Sedan vet jag inte vad som händer. Det skulle inte förvåna mig om det blir vidare läsning.

Mer grammatik åt folket!

2012-02-03T06:08:00.001-08:00

Idag är det
GRAMMATIKDAGEN

Med grammatiken äger du språket.
Med språket äger du världen!

Så lyder det glada stridsropet.

Och visst är det kul med grammatik!
Att ta ut subjekt och predikat med och utan bestämningar är som att lösa korsord.

På bilden: Svensk språklära; gamla "Äggblom", dvs Richard Ekblom, Rysk grammatik. (Enligt magistern hade ryssarna svårt med k.)
Vidare Engelsk grammatik med flera undantag än regler. Och så den lilla, vällästa tyska som håller ihop tack vare omslagsplasten.
Man kan fråga sig varför omslagen är så urbota tråkiga?

Grammatikbakelse

Börja med apelsinchokladtryffeln.

1 dl vispgrädde
200 g mörk choklad
1 apelsin, skalet (spara resten till garnering)

Hacka chokladen. Riv apelsinskalet (se till att du bara får med det yttersta, orangea). Koka upp grädden tillsammans med skalet i en kastrull under omrörning. Dra kastrullen från plattan, och blanda ner chokladen. Låt smeten svalna i rumstemperatur så att den stelnar. Under tiden, gör kakan:

2 ägg
3 dl råsocker (eller vanligt strösocker)
1 krm vaniljpulver/1 msk vaniljsocker med äkta vanilj
0,5 tsk salt
100 g smör
4 msk kakao
1,5 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 175°C. Smörj och mjöla en form med löstagbar kant. Vispa ägg, socker och vanilj(socker) vitt och luftigt. Sikta ner kakao, mjöl och salt genom en sil. Vänd försiktigt ner mjölblandningen i smeten, för att bevara äggens luftighet. Smält smöret på låg temperatur. Låt svalna något och blanda sedan ner i smeten.
Häll smeten i formen, och grädda i ca 30-35 minuter. Känn med en provsticka – kakan ska inte vara kladdig, men lite fuktig.
Låt kakan svalna ordentligt och bred tryffelsmeten ovanpå. Kyl (gärna över natten) för att kunna skära snygga bitar.

Vad är Kyndelsmässodagen?

2012-02-02T05:13:00.000-08:00

Kyndelsmässodagen den 2 februari var helgdag till och med 1772.
Den firades under medeltiden till minne av den heliga jungfruns kyrktagning på fyrtionde dagen efter Jesu födelse.
Men det kallas också Ljusens dag, Dies candelarum, Candlemas
(eng.), Lichtmess (ty.) eftersom man på denna dag invigde alla ljus som skulle användas i kyrkan under året.
I det antika Rom firades en fest som kallades februalia och som innehöll fackeltåg och ljusprocessioner.
Kyndelsmässodagen har ingen namnsdag.

Kyndelsmässodagen ansågs i Småland vara en sista påminnelse om den gångna julen och kallades "Lillejul". Man åt då skinka, dopp i grytan och annan julmat.

Läs vidare på Nordiska Museets webbplats

I Bondepraktikan kallas Februarius Göjemånad.
Februus var de dödas och reningens gud i etruskernas mytologi.
Han har alltså gett namn åt månaden februari.

I isländskan finns ordet gói som betyder tunt snötäcke eller spårsnö.
Troligtvis kommer ordet därifrån.

Bilden, som är gjord av Jenny Nyström, är lånad från hemsidan för Kalmar Läns Museum

En vårvintervisa

2012-02-01T12:34:00.000-08:00

En vårvintervisa

"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.

"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.

Text: Gustaf Fröding
Musik: Torgny Björk

I folksagans tjänst

2012-01-31T12:57:00.000-08:00

Den kringvandrande sagosamlerskan och sagoförfattaren
EVA WIGSTRÖM -
signaturen Ave -
föddes på julafton 1832 på Råga Hörstad utanför Landskrona. Någon skolgång blev det inte, för det tyckte fadern, Pål Nilsson, var onödigt.
Så småningom gifter sig Eva med Claes Wigström och de får två döttrar.
Först i femtioårsåldern börjar Eva Wigström sina sagovandringar och kom att röra sig främst i Skåne. 1882 vandrade hon på skaren till den fattiga befolkningen i Östra Göinge.
Det fanns alltid flera sagor att hämta i fattiga bygder än i rika. Dessutom gillar hon de egna människorna i Östra Göinge.
Eva Wigström nedtecknade även rim, ramsor och folktro.
Eva Wigström blev också familjeförsörjare och hon , som inte hade fått gå i flickskolan i Landskrona, kom att hjälpa dottern som öppnat - flickskola.
Fil. dr Maria Ehrenberg, numera regionbibliotekarie i Halland, skrev 2003 sin doktorsavhandling om Eva Wigström. Sagans förvandlingar. Eva Wigström som sagosamlare och sagoförfattare är titeln.
Maria Ehrenberg berättar livfullt och mycket intresseväckande om den kloka och noggranna sagonedtecknerskan och om sitt arbete med avhandlingen.
Vem minns inte sin barndoms sagor? Och exemplet Eva Wigström ger en ny och annorlunda vinkling på sagor i allmänhet.

I tiden

2012-01-30T11:39:00.000-08:00

2012 är äldreåret i EU

I Les Murrays diktsamling Längre raklång
(orig:s titel: Taller When Prone)
återfinns följande dikt:

Äldreboende

Ne tibi supersis
överlev inte dig själv, drabbas inte
av panik eller höftbrott,
spotta inte mos på personalen
när könet tjänat ut,
det är inget lyckligt slut -

men i det pastellfärgade ljuset
inomhus finns en dam
som kokats ner till ren kärlek
bortom minnesförlusten.

Hon sitter och håller i handen
en urgammal kvinna som
kallar henne bror och George
medan trädgården sammanfattas av bin.

Jag- och dagböcker

2012-01-29T14:22:00.000-08:00

Ingrid Elams nya bok har titeln Jag. En fiktion.
Det är en essä om hur skönlitterära författare genom tiderna har hanterat jaget i sina berättelser. Vem är jag? Var går gränsen mellan författarjaget och det fiktiva jaget?
Ingrid Elam inleder med Klassiska jag.
Där jämför hon Sapho, Augustinus och Catullus.
Efter Känsliga jag med författare som Goethe och Rousseau kommer Jagets egen historia. Där konstaterar Ingrid Elam att Charlotte Brontë låter Jane Eyre berätta sin egen historia från barndomen till vuxen ålder och att "jaget" och det direkta tilltalet - kära läsare - skapar en intimitet mellan jagberättaren och läsare som har fungerat alltsedan Jane Eyre kom ut 1847.
Jane Eyre tar sig ur den ena begränsande miljön efter den andra. Sanning och jämställdhet är det hon kräver.
Jane Eyre är också berättelsen om en kvinnlig författares tillblivelse. Gränserna mellan fiktion och självbiografi hade börjat suddas ut, konstaterar Ingrid Elam.
Emily Dickinson viskar "jag är ingen" i kapitlet med samma namn medan Vladimir Majakovskij utropar "här kommer jag - en vacker ung man på tjugotvå år!" under rubriken Det grandiosa jaget. Den ene förminskar den andre förstorar men Ingrid Elam menar att de inte är helt väsensskilda ändå.
"Jag" hos författare som Victoria Benedictsson, Lars Gustafsson, Jan Myrdal, Lars Norén, Sara Stridsberg, Carina Rydberg, Maja Lundgren och slutligen Karl - Ove Knausgård behandlas intressant.
Ingrid Elam är mycket beläst och uttrycker sig enkelt och elegant.
Det är en spänstig, sparsmakad essä som det finns anledning att återvända till.
Läs mer om Ingrid Elam
och HÄR

Seriealbum

2012-01-26T12:50:00.000-08:00

I bokförlaget Argassos serie Klassiska seriealbum har turen kommit till Jane Eyre av Charlotte Brontë.
Även om jag är tveksam till idén med att göra serie av klassiker måste jag säga att det är ambitiöst gjort.
Författarinnan presenteras; familjen Brontës släktträd finns med liksom kronologi och ett brev skrivet av Charlotte Brontë. I början presenteras alla personerna i serien.
Och jag tycker att man i stort sett återger berättelsen bra. Manusbearbetningen är gjord av Amy Corzine.
Men den vackre unge prästen St. John Rivers har blivit riktigt grotesk. Och Mr Rochester och Jane påminner lite väl mycket om Rhett Butler och Scarlet O´Hara.
Mycket av det allra viktigaste i Jane Eyre faller så klart bort när romanen blir serie. Och jag tror kanske inte riktigt att serien leder till att man läser hela den odödliga romanen.

Ett extra plus för att det i all enkelhet berättas hur serien blivit till rent praktiskt.

After leaving Mr Rochester

2012-01-24T09:35:00.000-08:00

Separationsångest så klart.
Även om den tämjda örnen mr Rochester med den lilla kvittrande sparven Jane på knäet blev lite fånig på de allra sista sidorna i Jane Eyre.
Men det får man unna dem efter allt de gått igenom - tillsammans och var och en på sitt håll.
Charlotte Brontës succéroman från 1847 har älskats av många generationer. Och filmats många gånger. Senast 2011 av regissören Cary Fukunga.
Det finns många tolkningar av romanen.
Några läser med feministiska glasögon, andra med kristna. Jane Eyres psykologiska utveckling, blandningen av gotik och kristendom, motsatsparen Jane och första hustrun den rasande Bertha Mason i vindsvåningen; den änglalika Helen Burns kontra Jane Eyre och Bertha Mason; den temperamentsfulle mr Edward Rochester i motsats till den kyligt målinriktade St John Rivers; Eros eller Agape ; det vardagliga England kontra det exotiska Västindien.
Allt motsättningar som skapar spänningar
Charlotte Brontë fick utstå mycken kritik från många håll för sin roman. Men det tog hon med en nypa salt. Jane Eyre är verkligen inte som en flicka borde vara. Hon är ilsken och står på sig.
Hon är orädd, protesterar och vägrar att låta sig kuvas. Och hon har inte den rätta respekten för män, lärare, mostrar eller annan "överhet".
Jane Eyre och Mr Rochester är själsfränder. Men Jane Eyre och St John Rivers har något annat gemensamt, nämligen sitt högmod. Mitt i all sin anspråkslösthet tycker jag att Jane är högmodig.
Och den gudfruktige prästmannen St John Rivers förefaller lika benhård som uppfylld av sin egen storhet. Jag litar inte på honom, helt enkelt.
Miljön är detaljrikt och utmärkt beskriven. Möblering, färger, sprakande brasor, smattrande regn, klädsel, utseende, hår, ögon och alldeles särskilt pannans storlek beskrivs noga.
Jane iakttar allt och alla och drar sina slutsatser.
Det var helt fantastiskt att läsa om Jane Eyre. Den var ännu bättre den här gången.

Imorgon blir det diskussion i läsecirkeln. Jag får kanske revidera mina intryck... Vem vet?

Diskret realist

2012-01-23T11:20:00.000-08:00

Theodor Fontane (1819 - 1898) är inget stort författarnamn i Sverige.
Men de flesta känner till romanen
Effi Briest (1895)och Fassbinders filmatisering av den.
En otroligt vacker film med den oförliknekliga Hanna Schygulla i huvudrollen som Effi Briest. Det är som att bläddra i ett fotoalbum med stilrena svartvita bilder.
Spegelbilderna är påfallande många och människorna talar vid sidan av varandra; helt eller delvis bortvända.
Effi Briest gifter sig som levnadsglad 17-åring med det betydligt äldre lantrådet Instetten som tidigare varit intresserad av Effis mor. Effi hamnar i en liten trångsynt stad och har snart svårt att hantera sin leda och isolering. Och så går det som det går.
Fontane berättar Effis historia med stor diskretion och utan att fördöma eller ta ställning; detaljrikt och realistiskt.
Berättelsen bygger på en verklig händelse med en otrohetsaffär som leder till en duell och andra sorgliga konsekvenser.
Effi Briest har likheter både med Madame Bovary och Anna Karenina.
Om Fontane är okänd i Sverige så är han däremot en central figur i tysk litteraturhistoria. En "lärjunge" till Fontane var självaste Thomas Mann.
Fontane skrev sjutton romaner. Endast en finns översatt till svenska - Effi Briest.
I Henrik Sjögrens nyutkomna biografi, Theodor Fontane - förnuft och fantasi, presenteras de olika romanerna och det preussiska samhälle de ägde rum i. Henrik Sjögren har varit kulturråd i Västtyskland , kulturchef på Kvällsposten och teaterkritiker. Han har dessutom skrivit böcker om Ingmar Bergmans teaterarbete och senast boken En kultursidas uppgång och fall: finkultur och masskultur i Kvällsposten 1950 - 1971. 2008

Stjärnöga

2012-01-22T02:57:00.000-08:00

Stjärnöga

Stjärnöga, du som jag mött
långt i försvunna tider,
nu är det kvällsdags och trött
min ungdom till vila skrider.

Irrbloss, som världen har tänt,
slockna så lätt i världen.
Stjärnöga, mycket har hänt,
sedan vi skildes på färden.

Villsam är vägen som går
fram genom mörka länder.
Stjärnöga, Stjärnöga, når
jag aldrig mer dina händer?

Tag mina händer och led
mig in i ditt ljusa rike.
Stjärnöga, giv mig din fred
och låt mig varda din like.

Bo Bergmans musa hette Maria Almqvist, yngre syster till konstnärinnan Ester Almqvist i mitt inlägg från igår. Bo Bergman (1869 - 1967) träffade Maria Almqvist en sommar när hon var sjutton år och han några år äldre och hon följde honom sedan genom hela livet.
Mötet med familjen Almqvist skildrar BB i den postumt utgivna Noaks ark, självbiografiska essäer som kom ut 1968.
De blev aldrig ett par vilket BB säger att de borde vara tacksamma för. Han ville inte ha hennes olycka på sitt samvete. Men de brevväxlade och träffades också då och då. Stjärnöga finns i debutsamlingen Marionetterna 1903. Den är dedicerad till Maria.

Ester Almqvist 1869 - 1934

2012-01-21T12:18:00.000-08:00

Ester Amlqvist var prästdotter. Hon föddes puckelryggig och blev faderlös vid nio års ålder.
Hon, modern och den yngre systern Maria, fick försöka försörja sig på många olika sätt. Ester skulle dessutom gå på konstskola..
På Regionmuseet i Kristianstad pågår fram till 26 februari en utställning med Ester Almqvists teckningar och målningar.
Man ser tydligt hur hon möter influenser från olika håll och hur hon utvecklas.
Ester Almqvist reste en hel del och hade vänner i konstvärlden som Siri Derkert och Tora Vega Holmström.
Utställningskatalogen bär titeln "Jag längtar så att jag kan sprängas".
Undertitel: Från nationalromantik till modernism - Ester Almqvist (1896 -1934).
Katalogen innehåller många fina bilder och texten är skriven av Birgit Rausing,
som också har skrivit boken Ester Almqvist och hennes krets.

Dagens Dagens dikt

2012-01-21T03:06:00.001-08:00

Tyck synd om alla fula små
stationssamhällen
där aldrig i livet
du kan tänka dig att bo.
Förakta inte!
Överallt finns rum
som någon älskar.
Runda små dukar
av vit spetsbrodyr.

Författare: Elsie Johansson
Diktsamling: Tigerfrukost
Förlag: Bonniers 1989
Uppläsare: Ingvar Kjellson
Musik: Trad från Rumänien: "A Second Glass of Wine". Kari Kriikku, klarinett och Tapiola Sinfonietta. Jan Söderblom, dirigent.

Bilden är lånad.

Det kostar att vara rebell

2012-01-21T02:15:00.000-08:00

Felicia Feldt, tredje dotter till barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren, har dokumenterat sitt modersuppror i den omdiskuterade romanen Felicia försvann.
Hur man än väljer att läsa den boken är det skakande läsning.
Det ärt naturligtvis en partsinlaga och man vet att minnen inte alltid är att lita på. Men här finns så många ovedersägliga fakta att det räcker för att man ska bli djupt berörd. Och Felicia Feldt kan skriva.
Kronologin är uppbruten. Men det gör ingenting. Det illustrerar röran i familjens liv. Under Felicias första femton år bor familjen på 19 olika adresser.
Och styvpapporna avlöser varandra och spriten flödar.
Anna Wahlgrens mest kännbara bestraffning är uteslutning ur flocken. Rädsla och osäkerhet är Felicias eviga följeslagare. Mamma är expert på vassa, kalla blickar och hon är inte främmande för kroppsaga.
Felicia Feldt gör försök att protestera men får inget av syskonen att backa upp.
Så är det tydligen nu också. Som vuxen har Felicia Feldt dragits med depressioner, gått i terapi, medicinerat och haft svårigheter i sina egna relationer med män.
Hennes egen son tar avstånd från henne och väljer aktivt att bo med sin pappa.
Felicia Feldt blir naturligtvis sårad. Men hon förstår. Och gläds åt att sonen är stark nog att skydda sig själv.
Felicia Feldt är ärlig och skoningslös även mot sig själv. Det rör sig om sorg. Inte hämnd. Och hon har bestämt sig. Det blir ingen försoning.

Några klipp (ej recensioner) om Felicia Feldt och Felicia försvann:

Fiktionen har råd med frågetecken tycker Elise Karlsson

Intervju med Felicia Feldt

Karin Thunberg: Om Felicia Feldt hade varit man

Yngre systrar försvarar sin mor

1700-talet

2012-01-20T07:53:00.000-08:00

Sveriges litteratur. Del III.
Frihetstidens litteratur. 1963
Utgiven av Lennart Breitholtz.
Scandinavian University Books

Olof von Dalin inleder och följs av bl. a. Emanuel Swedenborg, Linné, Gyllenborg och Creutz.
Ett av de längsta avsnitten ägnas
med rätta
Hedvig Charlotta Nordenflycht.

Störst utrymme får Carl Michael Bellman som också avslutar textsamlingen.

Sveriges litteratur. Del IV. Gustaviansk litteratur. Utgiven av Allan E. Sjöding.
Gustav III, Tal till Rikets Ständer på RiksSalen, den 21 Augusti 1772
är första texten .
Därefter kommer ett långt avsnitt med Johan Henrik Kellgrens dikter och brev.
Carl Gustaf Leopold (1756 - 1829), Kellgrens antagonist; framgångsrik författare, poet och dramatiker. Han ingick i Svenska Akademien och kom att umgås i kretsarna omkring kungen.

Så här står det på Wikipedia: "Han gifte sig 1790 med Sara Petronella Fehman vars mor var oäkta dotter till Fredrik V av Danmark . Äktenskapet var barnlöst.

När Leopold blev blind 1821 förlorade makan förståndet."

Mellan Kellgren och Leopold kommer ett rejält inslag med Anna Maria Lenngrens dikter porträtt och epigram.

Båda antologierna har ett omfattande och välbehövligt notsystem.

Granris och blåklint

2012-01-19T02:10:00.000-08:00

"Fru Lenngrens poesi är själv granris och blåklint, den doftar, den fägnar ögat, men den även sticks."
Så karaktäriserade 1800-talpoeten Oscar Patric Sturzen - Becker
Anna Maria Lenngrens (1754 -1817) författarskap.
Torkel Stålmarck, docent i litteraturvetenskap och en av våra främsta kännare av 1700-talets litteratur, har tidigare skrivit biografier om bl. a. Hedvig Charlotta Nordenflycht och Bellman.
Nu har Anna Maria Lenngren. Granris och blåklint kommit.
Det är en saklig, sparsmakad bok som utgår från Anna Maria Lenngrens verk.
Författarinnan framstår som en klok, kvick och företagsam kvinna som ändå kom att stå i skuggan av sin man, tidningsmannen Carl Peter Lenngren, och - förstås - Johan Henric Kellgren.
Men hon har i alla fall gått till eftervärlden. Jan Olov Ullén säger i
De bästa svenska dikterna att det alltid borde finnas pocketutgåvor av Anna Maria Lenngrens dikter att tillgå.
Men det finns det inte. Då får man söka antikvariskt.
Anna Maria Lenngren var också översättare. Och i Svenskt översättarlexikon finns en fyllig artikel om henne. Läs HÄR.
Åldrandet var för AML ett problem som hon ofta återkom till i sin diktning.
Så t. ex. i Gubben från 1795:

Jag saknar all min forna kraft -
Min vän! jag nalkas ålderdomen;
Av hull och vador som jag haft
Vad är mig övrigt - endast stommen.

Och i Mor och dotter:
---
Än täck som mor och med sin dubbla haka
hon lämnar klokt de ungas tidsfördriv;
i dansen mer ej dunstar bort ett liv,
som helgat är åt hushåll, barn och maka.

HÄR finns Carina Burmans recension av Torkel Stålmarcks bok. Bl. a.

Den finländska Sapfo

2012-01-18T02:17:00.000-08:00

En av mina skrivande svenska kvinnor i tematrion från inlägget den 16/1 var
Carina Burman.
Jag fortsätter på Burman-spåret med hennes fina lilla skrift
Den finländska Sapfo. Catharina Charlotta Swedenmarcks liv och verk.
CCS föddes i Stockholm 1744 (troligen) och dog i
Finland 1813.
I Carina Burmans livfulla presentation möter man en envis kvinna som hävdar sin rätt ibland tidens litteratörer.
Hon var ingen större författare, men har sin betydelse som murbräcka.
Och enligt Carina Burman är det just dessa småförfattare som ger en inblick i samhället som det var tiden mellan frihetstid och gustaviansk tid.

CCS hade inga dåliga konkurrenter. Mestadels var det män. Huvudkonkurrenten var Johan Henric Kellgren. De hade samma mecenat och de skrev hyllningsdikter till samma kungligheter.
Det var Kellgren som spefullt gav CCS epitetet "den finländska Sapfo".
Men kvinnoföraktet som sådant föddes med romantikerna, säger Carina Burman, så därför fick kvinnliga författare fortfarande plats. Och de var ju för allt i världen inte så många.
I Carina Burmans skrift finns också CCS:s fem dikter och hennes mest anmärkningsvärda verk
Dianas fest. Herdaspel uti en Act - skriven till Gustav III:s besök i Åbo.
Hennes första publicerade dikt är en sorgedikt i Åbo Tidningar till den nyligen bortgångne Adolf Fredrik. Tillfällighetsdikter var ett sätt att komma fram för blivande författare.
Dikten Afsked af Sommaren. Qwäde - är mycket rytmisk och njutbar och kan med behållning läsas än i denna dag.
Den finländska Sapfo är en liten pärla till bok.
Och Carina Burman är alltid lika uppiggande, entusiastisk och kunnig.
1700-talet var en lysande tid säger hon i förordet. Och hon förmår verkligen göra rättvisa åt det.

Läs Michel Ekmans uppskattande recension i SvD

Henrika Tandefelt om Catharina Charlotta Swedenmarck i BLF
(Biografiskt lexikon för Finland).

I Nordisk Kvinnolitteraturhistoria står - ingenting!

Tematrio - Skrivande svenskor

2012-01-16T14:08:00.000-08:00

LYRANS tematrio denna vecka är skrivande svenskor.

Det finns en hel del att välja på men jag väljer följande:

Carina Burman för hennes spänstiga recensioner som spritter av läsglädje och intresse. Och för hennes romaner om Kellgren, Sophia Elisabeth Brenner och Geijer. Och biografin om Klara Johanson

Carola Hansson för hennes underbara språk i romaner som Andrej och Den älskvärde.

Ann Heberlein för hennes otroliga förmåga att finna ord för svåra saker och för hennes kunskaper och beläsenhet som till exempel i Ett gott liv.

Otidsenlig och förvirrad

2012-01-16T02:22:00.000-08:00

Mycket har skrivits om Rainer Maria Rilke.
Nu har det också kommit en stor svensk biografi:
Mannen från Prag. Rainer Maria Rilke. Hans liv och hans diktning av Bengt Landgren, litteraturvetare och professor vid Uppsala Universitet. Det kom att bli hans sista bok.
Bengt Landgren dog 2 januari 2012.

Eftersom Rilkes storhet fortfarande är en gåta för mig läser jag omkring och gör ständigt nya försök att läsa av.
Michel Ekmans utmärkta understreckare om Mannen från Prag blåste nytt liv i mitt intresse.
Och ledde vidare till en annan läsvärd recension i GöteborgsPosten av Mikael Van Reis.

Jämförelsen mellan olika översättningar av Rilkes lyrik i Carl Johan Malmbergs recension av Camilla Hammarströms tolkning av Duinoelegierna är mycket intressant; proffsig och pedagogisk. Och får mig att längta efter litteratursamtal.
Eftersom jag just lyssnat på Vägvisaren i P2 där Lars Sjöberg diskuterade olika inspelningar av Brahms Altrapsodi slås jag av likheterna mellan musik och lyrik. Ingen originell tanke precis. Men icke desto mindre väldigt påtaglig.

Jag tycker mig ha uppfattat att Rilkes storhet som författare inte alls motsvarades av någon mänsklig resning. Han utnyttjade allt och alla. Särskilt kvinnor. Och var uppfylld av sin egen betydelse,
"... ett käril för den stora konsten". Men han var motsägelsefull. En otidsenlig modernist.

Michel Ekman i SvD

Mikael Van Reis i GP

Här jämför Carl - Johan Malmberg olika tolkningar av Duinoelegierna

Kuriosa i Aftonbladet. Av Camilla Hammarström

Mr Gora med de vackra händerna

2012-01-15T01:54:00.000-08:00

Journalisten och författaren MIKAEL BERGSTRAND
med rötter i Malmö har under fyra år varit stationerad i New Delhi och under tiden skrivit artiklar för Sydsvenskan bl. a. Tidigare har han skrivit kriminalromaner men
Delhis vackraste händer är något annat. Huvudpersonen i boken, Göran Borg, är copywriter 50+, slö, slapp och likgiltig; lite lönnfet och med en överdriven känsla av att vara så gott som oersättlig på arbetsplatsen. Därför kommer det som en chock att han faktiskt får sparken. Av en chef som är oduglig och dessutom har Ängelholmsdialekt.
Göran går i ide; tröstäter glass och dricker öl.
Därefter kommer bäste vännen och häradsbetäckaren Erik och lockar med honom på en gruppresa till Indien. Och det blir räddningen. Och början till en fantastisk historia. Rolig är den dessutom. Dialogerna mellan Mr Gora och den otrolige indiske vännen Yogi är sublima. Yogi - en knubbig man med snälla ögon - är en outsinlig källa till levnadsvisdom som han frikostigt delar med sig av. Han snickrar skickligt ihop smidiga lösningar på olika problem av moralisk och religiös karaktär. Jag associerar omedelbart till Mulla Nasruddin. Under tiden som man roas lär man sig massor av kultur, religion, levnadssätt och politik. Skildringen av det myllrande gatulivet i New Delhi, rikedomen, slummen, lukterna, barnarbetet, byråkratin, tiggarna - allt skapar en stark närvarokänsla. Detta är något som Mikael Bergstrand upplevt och kan förmedla. Göran Borg blir en ny människa. Han stora kärlek, den vackra manikyristen Preeti, uttrycker det så här: Du är annorlunda och nyfiken. Och det var Göran Borg inte innan han åkte till Indien. Varken det ena eller det andra.
Behöver jag säga att han inte följde med gruppen hem till Sverige? Och att det inte berodde på hatobjektet bland medresenärerna - smålänningen och Kamprad-fanet med affärssinnet och de rinnande ögonen?

Hanneles man har också läst boken.

Den gamla

2012-01-14T02:49:00.000-08:00

När jag letade i mina böcker efter något helt annat hittade jag den här dikten av Artur Lundkvist. Den finns i Skånes stämma i dikten. En skånsk lyrikantologi sammanställd av Axel Larsson, utgiven på Bernces förlag i Malmö 1952.

Den gamla

Hon är odiskat porslin efter en uppäten måltid,
gammal kvinna med ansiktet skuggat av kråkvingar.
Hon skrev sitt namn i potatisångan på rutan,
ägde såpan och tvättbrädet, vårdade dagarnas ägg,
fyllda med mat och eld. Hon var brunn och ämbar
där vattnet vaggade länge med stjärnor i. Fann
gråsuggor under en sten: kvinnor som hon. Flätade
sina tankar som halm, lever nu i ett litet näste
av sitt eget gråa hår, med flyttfågelkänslan död
i sitt blod. Över bröstet korsar hon sina armar
till en damm för det förflutna, i sömnlös dröm:
en damm utan vatten, utan liljor, utan måne.
Hennes väntan är en spegel där hela livet drar in
och försvinner, blir förflutet, förlorat, förstummat:
en strömmande flod ur vilken barnets rop når henne
men då är hon bara ett gammalt träd vid stranden.

En förgången tid; ett försvunnet släkte. Men jag minns några sådana kvinnor. Och det finns det säkert många andra som gör också. Och så länge lever de.

Oxveckor(na)

2012-01-14T02:21:00.000-08:00

Det visar sig att det finns flera bud om vad som är oxveckor(na). Antingen är det tiden som vidtar efter julhelgen som slutar med trettondedag jul och fram till fettisdagen.
Eller så är det tiden från midsommar och fram till skördetidens slut.
På Wikipedia
anges båda möjligheterna.
SPRÅKRÅDET anger tiden efter jul som ett exempel.
I så fall är den första oxveckan avverkad.
Och fettisdagen infaller den 21 februari.
Noteras bör att oxveckor ibland är obestämd form och ibland obestämd.

Hanteringen av nydöda

2012-01-13T12:27:00.000-08:00

Det angår oss alla. I precis lika hög grad. Ändå är det få som vill tala om det. Men journalisten, författaren och kulturskribenten Lotte Möller har skrivit en bok om det: Att vi ska dö. Hej då! Begravningsboken heter den. Lotte Möller är saklig och påläst och rakt på sak. Hon lyckas till och med använda sin speciella humor. Boken är en nyttig handledning om död och begravning. Vad är det första man ska göra när någon dör?
Förr gjorde man mycket själv men urbanisering, specialisering och ökad livslängd har ändrat villkoren. "Döden är inte vad den har varit", säger den danske poeten Benny Andersen. Begravningsbyråer ställer gärna upp och ofta blir begravningen en alldeles för dyr historia. Har man tur har den döda fyllt i Vita arkivet (Fonus) eller Livsarkivet (SBF = Sveriges Begravningsbyråers Förbund) med sina önskemål om typ av begravning, kista, psalmer och annan musik, dikter, klädsel (egen och andras), blommor, förtäring och annat.
De efterlevande har en mängd olika val att träffa i en ansträngd situation.
Klokt är att be någon god vän att hjälpa till. Man ska komma ihåg att begravningsentreprenören är försäljare. Man kan begära offert från olika ställen och syna kostnaderna redan i förväg. Lotte Möller diskuterar utformningen av begravningsannonsen, nekrologen, vad man kan och får göra själv. Och allt vad man inte får. Aska får inte strös var som helst och en urna får bara placeras på vissa platser. Ett mycket intressant och kontroversiellt avsnitt behandlar den ekologiska begravningen/ promessionen/ frystorkningen. Metoden har funnits länge, men den godkänns inte av myndigheterna vilket är till stor frustration för de många människor som tycker att det vore ett tilltalande sätt att begravas på. Pastorsexpeditionerna tillhandahåller olika broschyrer och det finns massor annat att läsa. Lotte Möller har en gedigen litteraturförteckning och en rad webbadresser för vidare läsning. Hej då! Begravningsboken är illustrerad och innehåller många exempel och fallbeskrivningar. Detta är inte en bok om sorg och saknad utan mera välbehövlig konsumentupplysning. En begravning är en tillställning som ger de anhöriga möjlighet att minnas och hedra den döda. Man följer med så långt man kan. Och sedan kan det vara trevligt att träffa släkt som man annars inte träffas så ofta.
Titeln på blogginlägget har jag lånat från Lars Linders recension i DN
Jan Stenmark har gjort illustrationen överst.

Kärlek på liv och död

2012-01-12T13:28:00.000-08:00

Hur har hon orkat, ANNA WAHLGREN?
Jag blir utmattad bara av att läsa. Och många gånger har jag skakat på huvudet och mumlat Nej, nej, nej! Tänk dig för! Gör det inte! Akta dig!
Då och då har jag skrattat högt åt någon lyckad formulering, en träffande (ofta lite elak) beskrivning eller någon drastisk framställning av ett händelseförlopp.
Också den djupa sorgen kan hon skildra.
Författaren Margareta Ekström skriver senare så här i en recension i DN: "Anna Wahlgren handskas både skarpt och ömt med vår känslas mjukdelar och vårt sinnes inälvor". Det är väl uttryckt.

I Mommo. Det var en gång. En självbiografi. Del 1 berättar hon om en uppväxt utan kärlek och värme som resulterar i en känsla av hemlöshet och främlingskap. Vid 18 års ålder gifter hon sig med en trettiofem år äldre man och får två barn med honom. Pappa Lars, som hon kallar honom, blir en vän och ett stöd för livet. Inte minst sedan de gått skilda vägar.
Anna Wahlgren berättar dramatiskt med svart humor, distans, kvickhet och ironi.
Men i andra delen av Mommo. Kvinnoliv är tonen mörkare.
Anna flyttar mycket, föder flera barn och männen är många. De kulörta lyktorna slocknar en efter en. "This is the way the world ends not with a bang but a whimper", tänker hon ofta besviket.
Men så tar hon nya tag, börjar på ett nytt förhållande, föder ett nytt barn. 1968 får hon en novellsamling antagen på Bonniers, En av kvällarna i november.
Och sedan fortsätter hon att skriva.
I Kvinnoliv skildrar hon också ett fyra år långt äktenskap med en man hon kallar Stacke. Det gav henne tre barn och en livslång ovänskap. Kvinnoliv slutar med en tragedi vilket delar Annas liv i ett före och ett efter.
I Mommo del 3, Barnfota, har hon fött sina nio barn och det är nu hon skriver den mycket omdebatterade Barnaboken som kommer ut 1983. Hennes barnuppfostringsmetoder utsätts för mycken hård kritik.
Barnaboken för henne ut på föreläsningsturnéer och inbringar en del pengar.
En del av hennes andra novellsamlingar och romaner säljer också bra. Anna hade för sed att dra försorg om sina män. Pappa Lars var den ende som varit ekonomiskt ansvarig. Hennes far, den rike skånske byggmästaren, dör och efterlämnar ett ansenligt arv. Det sätter Anna sprätt på efter bästa förmåga.
Något år efter dör modern med vilken Anna alltid haft ett problematiskt förhållande.
Mommo har även kommit ut i en samlad utgåva med titeln Kärlek på liv och död.
Nu har Anna Wahlgrens tredje barn, dottern Felicia Feldt, kommit ut med en bok om sin egen uppväxt, Felicia försvann. Redan innan publiceringen hade den tilldragit sig stort intresse. ANNINA RABE i SvD tror sig aldrig ha läst en så oförsonlig barndomsskildring. Felicia Feldt försvarar sin rätt att inte försonas.
Jag undrar vad hon säger om 10 år? Eller 5?
Anna Wahlgren och Felicia Feldt väcker många tankar om föräldraskap, barns utsatthet, äktenskapet som samlevnadsform och egentligen hela livet.
Imorgon intervjuas Felicia Feldt i Skavlan

Mera Yorkshire. I STV2 11/1 kl 22.45

2012-01-10T14:57:00.000-08:00

Andres Lokko har länge undrat varför det inte gjorts evighetslånga TV-serier och/eller filmer av författaren David Peace´s kriminalromaner.
Hans tidiga romankvartett, Red Riding-serien – alla döpta efter årtalen då de utspelar sig; 1974, 1977, 1980 och 1983 – registrerar med osentimental precision livet i norra England ur en svårt korrumperad poliskårs synvinkel.
David Peace har jag fullständigt missat. Inte bara hans böcker utan också de två TV-filmer som visats i december 2011 och början av januari 2012. Förargligt.

En som inte missat David Peace är Bengt Eriksson på Erikssons kultursidor

VIDEO

Se vad jag fick uti min hand!

2012-01-10T12:56:00.001-08:00

Kvällsstunden. Hemmets och familjens veckotidning. Man kan bli nostalgisk för mindre.
Jag tror att farfar och farmor läste Kvällsstunden.
Full av brev från läsekretsen, reportage, dikter, korsord, sudokun, skämt och humor.
Och var annars skulle man kunna få läsa en följetong av Sigge Stark? Jag bara frågar.
Kvällsstunden grundades 1938 och har enligt TS
53 600 prenumeranter i Sverige och utomlands. I USA är det den största svenskspråkiga tidningen.
Kvällsstunden är politiskt och religiöst obunden finns sedan 1999 på internet.
Läs mer HÄR
Receptet på gulaschsoppa ska jag definitivt prova! Och kanske tacopajen också.
Jag får se.

1700-talsröra

2012-01-09T01:53:00.000-08:00

Sophie Creutz och hennes tid. Adelsliv i 1700-talets Finland.
Författare är Kirsi Vainio - Korhonen.
Översättare Camilla Frostell.
Mycket intressant, lättäst och lärorikt. Den säger mycket om 1700-talet generellt och visar hur den turbulenta historien vid denna tid påverkar de enskilda människorna.
Valsen var den nya dansen och hälsokällor var högsta mode.
Historia, kulturhistoria, kultur, arkitektur - allt finns med.

Sophie Creutz, 1752 - 1824, var högadlig; gift med den lågadlige, färg- och temperamentslöse Lars Glansenstierna,
1745 - ca (?!) 1807.

Sophie Creutz närde under hela sitt liv en varm vänskap (?) med den socialt begåvade, karismatiske och hetlevrade Göran Sprengtporten, 1740 - 1819. De var svåger/svägerska. Göran Sprengtportens hustru Anna var född Glansenstierna.
Troligtvis blev hennes förhållande till maken med tiden ganska kylslaget.
Vänskapen mellan Sophie Creutz och Görtan Sprengtporten var så varm att man har ifrågasatt om Lars Glansenstierna var far till dottern Vendela.
Ingen i Glansenstiernas släkt var närvarande vid dopet. Göran Srengtporten var ett av dopvittnena. Oäkta barn var inte ovanligt inom adelskapet vid denna tid.
Hedvig Charlotta Nordenflycht, 1718 - 1763, tillhörde kretsen kring Gustaf Philip Creutz, farbror till Sophie. Göran Sprengtporten gav Sophie smeknamnet Hildur och det har han troligen lånat från Nordenflychts kärleksdiktning till den unge Johan Fischerström, 1735 - 1796.
I sällskapet Utile Dulci, stiftat till Olof von Dalins minne för att förena nytta med nöje satt förutom Johan Fischerström, en av instiftarna, även Anna Maria Lenngren, 1754 - 1817. Ehuru mindre radikal kom hon senare att bli Nordenflychts litterära arvtagerska.

Göran Sprengtporten arbetade för att skilja Finland från Sverige och ge storfurstendömet stort självstyre under ryskt beskydd.

2003 kom kom Stig Ramels bok Göran Magnus Sprengtporten

I Sverige levde under denna tid Märta Helena Reenstierna, 1753 - 1841.
Årstafruns dagbok skildrar livet på en stor gård under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.

Äras den som äras bör!

2012-01-08T05:14:00.000-08:00

Årets Stig Dagerman - pris går till den stridbara egyptiska författarinnan Nawal al- Sadawi, läkare och författare, 80 år.
Hon får priset för sin kamp för det fria ordet. Hon kämpar också för kvinnors rättigheter.
Prissumman är 50 000 kr.
Ett flertal av Nawal al - Sadawis romaner finns översatta till svenskaRöst ur djupet (1883),Och tiden står stilla vid Nilen (1987), Imamens fall (1988), Törst (1990), Livets källa (1994) och Den stulna romanen (2010).

Förälskad i Fischerström

2012-01-07T09:30:00.000-08:00

Över en hyacint

Till Fischerström
Du rara ört, som ej din like
i färg, i glans, i täckhet har,
bland all din släkt, i Floras rike,
din fägring mest mitt öga drar.
På dina blad naturen spelar,
i konst, i prakt hon yttrar sig;
den fina balsamlukt du delar
förnöjer och förtjusar mig.
Med trogen omsorg jag dig sköter:
en lindrig luft du andas får,
en häftig il dig aldrig möter,
för hetta, köld du säker står;
ett livligt väder på dig fläktar,
som tränger genom blad och knopp,
och när av värma du försmäktar,
en kylig flod dig friskar opp.
Men liksom du min hydda pryder
och dig i all din täckhet ter,
en grym förvandlings lag du lyder,
du vissnar, dör och finns ej mer.
Du hastigt all min möda glömmer
och ledsnar vid min ömma vård
bland ringa stoft din fägring gömmer -
du är ju otacksam och hård!
Men skall jag på en blomma klandra,
det veka väsen klaga an?
Dess öde är att sig förandra:
hon måste vara som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfallna;
jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna:
det måste vara som det är.
Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763)

var en central gestalt i Tankebyggarorden där också Creutz och Gyllenborg var medlemmar. Som en av de ledande poeterna under 1700-talet banade hon väg för gustavianerna. Hedvig Charlotta har ibland kallats Sveriges första feminist.
Anna Maria Lenngren tog så småningom upp hennes fallna mantel.
När make nummer två dog kunde Herdinnan i Norden lyckligtvis försörja sig på sin penna.
Hedvig Charlotta Nordenflychts sista förälskelse blev Johan Fischerström, fysiokrat och ekonom. Han var i sin tur förälskad i en annan kvinna.
Över en hyacint kom 1762.

Övermodig och berusad av livet.

2012-01-06T10:51:00.000-08:00

Marie Bashkirtseff föddes 1858 i en rysk-ukrainsk adelsfamilj.
Redan i femårsåldern visste hon att hon ville gå till eftervärlden på något sätt. Hon kunde tänka sig att gifta sig med den ryske kejsaren och bli härskarinna över många undersåtar. Eller skulle hon bli världsberömd sångerska. En sjukdom i struphuvudet omöjliggjorde detta när hon blivit antagen till utbildning i Paris. Den tredje möjligheten var att bli konstnär. Och det blev hon. Ett av hennes vanligaste motiv var fattiga barn i Paris.
Som tolvåring började hon föra dagbok. Med tanke på eftervärlden.
När hon var fjorton avskedade hon sina guvernanter och skaffade dugliga lärare. Hon studerade ihärdigt nio timmar om dagen som motvikt till de ytliga miljöer hon rörde sig i.
Livet är en enda fantastisk upptäcktsfärd. Till och med döden är hon nyfiken på.
Allt bejakar hon. "Jag åtrår lyckan och är lycklig över att vara olycklig".
Gifta sig och få barn? Nej, det kunde varenda tvätterska. Det var inget för Marie Bashkirtseff.
Kärleken hann hon inte uppleva. Hon gick från flirt till vemodig, stilla vänskap.
Hon insjuknade i tuberkulos och tynade bort vid sidan av en konstnärsvän som också var döende i TBC. 24 år blev hon.
Marie Bashkirtseffs Journal gavs ut i förkortad form två år efter hennes död. Och sedan har den fortsatt att komma ut i nya upplagor.
Och den finns fortfarande att köpa på engelska och franska på t. ex. Adlibris!
Detta har jag läst om i En kvinna om böcker av Annie Löfstedt.

Spännande!

2012-01-05T03:17:00.000-08:00

Egentligen är det väldigt spännande med dessa intetsägande bokpärmar.
Vad döljer sig mellan dem? Man får inga ledtrådar.
Och att de är så nötta. Tänk, alla andra som läst i dem före mig!
Fint papper; bra stil. De förtjänar att leva vidare om än i bibliotekens magasin.

Annie Löfstedt, född Günther , 1896 - 1975, var litteraturkritiker och syster till utrikesministern Christian Günther

Hon arbetade som litteraturrecensent på Sydsvenska Dagbladet 1922-23, på Göteborgs Handelstidning 1923-44 och på Stockholmstidningen 1945.

1946 - 1966 hon arbetade hon på bokförlaget Natur & kultur och var bl. a. redaktör för in

Min skattkammare.

Annie Löfstedt gifte sig 1916 med språkforskaren Einar Löfstedt och de fick en dotter som sedermera blev poeten Ingrid Arvidsson.

En kvinna om böcker innehåller essäer indelade i tre avdelningar; Kvinnotyper, Amerikanskt, Varia. Vicki Baum får en egen essä liksom tre romaner av Theodore Dreiser. Under Varia finns ett underbart stycke om Johannes V. Jensens myter.

Världslitteraturen. De stora mästerverken valda av Fredrik Böök, Per Hallström och Martin Lamm.

Fransk romantik II ägnas Prosper Merimée och George Sand.

(I sin ungdom hade de för övrigt ett mycket misslyckat rendez-vous (är någon förvånad?) och hade kanske inte uppskattat att bli sammanförda mellan bokpärmar?)

En vinter på Mallorca

2012-01-05T02:18:00.000-08:00

Vintern 1838 -1839 vistades George Sand, hennes två barn och "vår sjukling" (Frédéric Chopin) på Mallorca. Det som skulle bli en himmelsk tillvaro blev en helvetesvandring och resulterade i boken
En vinter på Mallorca.
Boken är en reseskildring. George Sand tar upp historia, geografi, arkitektur, folkliv, seder och bruk; hon beskriver de vackra folkdräkterna, språket, som hon tycker är mycket välljudande, sången och musiken. Hon iakttar samhället och böndernas villkor. På Mallorca finns ingen medelklass. Egentligen ägs all mark av judar. Hennes antisemitism överraskar mig. Kanske ger George Sand uttryck för den åsikt som rådde allmänt i Frankrike vid samma tid - femtio år före Dreyfusaffären?
Mallorkianerna är väldigt religiösa, men de tycker sig inte ha några medmänskliga skyldigheter. De är obarmhärtiga mot den udda familjen och särskilt mot "vår sjukling". Ingen vill hjälpa dem eller ha kontakt med dem.
Men alla skor sig på dem ekonomiskt.
Chopin - som inte nämns vid namn på något ställe i boken - komponerar några av sina finaste stycken under den här tiden. George Sand skyddar honom på alla sätt.
George Sands dom över mallorkianerna är hård. De lever ett meningslöst liv utan kontakt med resten av mänskligheten. Människor ska leva med varandra "... ty vi är som barn ur samma sköte som kanske kivas och till och med slåss men ändå inte vill lämna varandra."
Det är berättelsens barnsliga men uppriktigt menade sensmoral enligt George Sand själv.

Inte bara Strindberg

2012-01-04T13:16:00.001-08:00

Det är inte bara August Strindberg som ska uppmärksammas 2012
Det är 200 år sedan Charles Dickens (1812 - 1870) föddes. Läs om Dickens´liv och verk HÄR

I Att tro på Mr Pip berättar Lloyd Jones om hur Lysande utsikter får barnen på en krigsdrabbad ö att använda sin fantasi och hålla modet uppe. Till slut engageras även deras föräldrar.

Gästen av Niklas Rådström berättar historien om hur H C Andersen gästar Charles Dickens men inte förstår när det är dags att åka hem.

Lars Ardelius´bok I vitögat innehåller biografiska noveller . Där finns bl. a. en som handlar om Dickens på turné i USA.

Under 1800-talet fanns det något man skulle kunna kalla diktarfurstar skriver litteraturkritikern Ruth Halldén i Radikaler & viktorianer. Tyskland hade Goethe, Hugo fanns i Frankrike och Tolstoy i Ryssland. Så fanns det Charles Dickens i England. Och han lästes av såväl fattiga som rika. Och andra författare som Dostojevskij och Tolstoj. Vem var då Charles Dickens? Var han en lycklig människa? Hur blev han mottagen? Ruth Halldén funderar.
Enorma mängder har skrivits om Charles Dickens .
Och otaliga är de författare som skrivit och skriver i Dickens anda.
Sarah Waters och Michael Faber är bara ett par exempel från senare tid.

Program för firandet: Dickens Fellowship

Aurora och Chopinsky

2012-01-03T07:56:00.001-08:00

Nu har jag läst
Paris på de älskandes tid av Knut Ståhlberg som helt klart blev lite kär i Aurore Dupin alias George Sand.
Och han är ju som sagt i gott sällskap. Boken är mycket lättläst och informativ.
Knut Ståhlberg är bosatt i Paris sedan 1945 och känner väl till de olika miljöerna. Han har också läst åtskilligt av det myckna som skrivits om George Sand. För att inte tala om hennes digra brevväxling. Litteraturlistan ger besked.
Det känns som om boken till större delen handlar och kärlekssagan mellan George Sand och Chopin även om många andra relationer också finns med.
Chip, Chop, Chipette eller Chopinsky är barnens namn på Chopin.
Sonen, Maurice, upplevde alltid Chopin som en rival om moderns uppmärksamhet.
Dottern Solange kom lite väl bra överens med Chopin som alltid tog parti för henne.
George Sand själv hade svårt för sin dotter. Och känslan var förmodligen ömsesidig.
Tre revolutioner fick George Sand uppleva; 1830, 1848, och 1870. Men inte blev det bättre och George Sand var mycket besviken på politiken. Hon var också ganska besviken på kärleken.
Liksom de andra romantikerna trodde hon på en kärlek som förenade känslans, kropparnas och intellektets samförstånd. Det var ju vackert tänkt, men känns som en tulipanaros.
George Sand diskuterar kärleken och äktenskapet med Honoré de Balzac och han bestämmer på stående fot att George Sand i själva verket är en man. Hon har gått utanför sin kvinnoroll och har en mans alla positiva drag (!). Den underlägsna kvinnans frihet försvinner automatiskt i och med äktenskapet enligt Balzac och den manliga delen av samtiden.
George Sands kärlek till Chopin sattes på hårda prov under de nio år som förhållandet varade.
För att förbättra Chopins klena hälsa flyttade familjen till Mallorca under en vinter och hade tänkt sig att där uppleva himmelriket på jorden. Det blev alldeles tvärtom nära nog ett helvete.
Chopin hade tuberkulos och lokalbefolkningen tyckte att det var likvärdigt med pesten.
Chopin/Sand gick inte i kyrkan; hon gick i manskläder och han hade långt hår. De hade allt emot sig. Men trots alla motgångar växte kärleken och skaparkraften hos dem båda.
Boken En vinter på Mallorca är något av det bästa George Sand har skrivit och går fortfarande att köpa på Mallorca även om bilden av lokalbefolkningen är allt annat än smickrande.
Tillbaka på Nohant - George Sands fädernegård - lever man sedan ett behagligt liv.
Åtminstone Chopin, barnen och alla gästerna som kommer och går som de vill och gör vad de vill när de vill och om de vill. George Sand är mor och far för dem alla och står i köket och kokar plommonsylt. Det är en alltför viktig syssla för att överlåta på någon annan, tycker hon.
En värdelös skulptör och lycksökare vid namn Clésinger uppvaktar Solange och blir den som orsakar att förhållandet mellan George Sand och Chopin tar slut efter en tid av diverse förvecklingar och dramatiska händelser.
George Sand var ingen teoretiker. Hon hade inget program för kvinnors frigörelse.
Men hon var ett exempel. Hon trodde att man kunde förbättra samhället för alla och sedan ta itu med kvinnans situation.
Chopin dör 1849 och vem gör monumentet över honom om inte den förhatlige Clésinger!
George Sand är inte närvarande varken under Chopins sjukdomstid eller vid begravningen på Père - Lachaise.
Frédéric Chopins musikaliska kvarlåtenskap är det verkliga monumentet över honom. Och hans omvittnat gudabenådade skicklighet som pianist.
1876 dör George Sand på Nohant; förmodligen av cancer. Hon blir begravd i den egna parken tillhörande slottet där far, farfar och barnen också vilar.
Hennes orädda vitalitet och kraftfulla personlighet kommer helt säkert att fortsätta att fascinera även i kommande tider.

Vilket häftigt fruntimmer!

2012-01-02T07:57:00.000-08:00

Flera gånger har jag stött på namnet George Sand (1804 - 1876) när jag läst om Charlotte Brontë. De sägs ha vissa likheter.
Till slut blev jag lite nyfiken och tänkte att jag måste läsa något av denna George Sand om vilken jag endast visste att hon skrivit
En vinter på Mallorca under en vistelse där tillsammans med Frédéric Chopin.
Jag lånade hem Familjen Mauprat samt en biografi om George Sand skriven av André Maurois.
Och läser under stigande förvåning. Ingen roman av George Sand kan gå upp emot den om hennes eget liv.
Tidigt faderlös utsattes hon för moderns och farmoderns divergerande uppfostringsidéer. Till slut lyckades farmodern muta iväg modern till Paris och sedan blev det ganska fritt och lugnt för Aurore Dupin som hon egentligen hette.
När Aurore var sjutton år dog farmodern och Aurore ärver familjegodset Nohant.
1822 blir hon baronessan Casimir Dudevant. Under skandalösa förhållanden upplöses äktenskapet 1827. Sedan kommer baronessan loss.
Hon klär sig i manskläder för att bokstavligen och bildligen få större rörelsefrihet. Hon röker cigarr och tar sig rader av unga, veka älskare som hon tycker om att beskydda.
Eftersom hon måste försörja sig börjar hon skriva och det får ju bli under pseudonym. Ett mansnamn. Hon skriver en roman på sex veckor och börjar genast med nästa. Indiana är namnet på den första romanen. Allt som allt blir det ca sjuttio.
George Sand har ett socialt patos och arbetar för rättvisa åt de fattiga. Hon kämpar för kvinnans rättigheter och vänder sig mot äktenskapet som institution.
"Jag går dit jag vill utan redovisningsskyldighet för någon", sade hon
Trots sin manhaftighet ansågs hon mycket kvinnlig av många stora män som Flaubert, Balzac, Chopin, Musset och många, många andra.
Som författare blev hon mycket uppskattad av Turgenjev, Whitman och Tjechov.
Ellen Key uppskattade hennes syn på kärleken och äktenskapet.
George Sand och Victor Hugo var de mest lästa franska författarna under 1880-talet.
Utöver romanskrivandet och skötseln av fädernegården tog hon hand om barn, barnbarn och
hjälplösa älskare. Som om det inte vore nog med detta var hon en flitig brevskrivare.
20 000 av hennes brev finns utgivna i fem band.
Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

Det är mycket Yorkshire nu.

2011-12-29T11:49:00.000-08:00

I tisdags började TV-serien South Riding. En ung lärarinna kommer tillbaka till sina hemtrakter - en liten by i Yorkshire - med huvudet fullt av planer och nya idéer,
Konservativa krafter ser henne som ett oroselement.
Det drar ihop sig...

I en bokkasse i källaren hittade jag
Yorkshire i mina drömmar
av James Herriot
och erinrar mig den gamla TV-serien med de två roliga veterinärerna Sigfried (Robert Hardy) och Tristan (Peter Davison). James Herriot bygger sina böcker på de egna erfarenheterna som distriktsveterinär.

Och så var det familjen Brontë i Haworth i Yorkshire.
(På Wikpedia står det förresten att familjen Brontë har fått en krater uppkallad efter sig på
planeten Merkurius!)
Andra författare från Yorkshire är Reginald Hill, Peter Robinson och Lesley Horton

Jackson Brodie, private investigator i Kate Atkinsons romaner och TV-serien
Brottsplats Edinburgh som vi sett första avsnittet av idag. .
Jason Isaacs är en utmärkt Jackson Brodie i Case histories; De vilseförda på svenska.

Nytt år - ny radioföljetong

2011-12-29T11:10:00.000-08:00

När skruven dras åt
En spökhistoria av Henry James. I femton delar.
Uppläsare: Hans Alfredson och Saskia Husberg.
Måndag 2/1 2012 P1 11.35
Sänds även kl. 19.35.

Bilden är lånad av P1

Les sœurs Brontë

2011-12-28T08:59:00.000-08:00

1910 kom Les sœurs Brontë av fransmannen och katoliken Ernest Dimnet. Den har alltid funnits med på något sätt och nu har jag äntligen läst ett gammalt nött exemplar från 1927.
Författaren ägnar sig mycket åt familjen Brontës sorgliga historia som slutade med att den gamle prästmannen Patrick Brontë överlevde den sista familjemedlemmen (dottern Charlotte) med sex år.
Och ändå fick han sex barn, fem döttrar och en son. Sonen Branwell föreföll lovande, men gick ett tragiskt öde till mötes som alkoholist. Ernest Dimnet håller fadern ansvarig för sonens olycka. Och till viss del har han säkert rätt.
Över huvud taget skräder Ernest Dimnet inte orden. Han är djupt involverad i familjens öde; han är mycket empatisk i sin beskrivning av de tre mycket olika systrarna Charlotte (1816 - 1855) , Emily
(1818 - 1848) och Anne (1820 - 1849).
Charlotte var den pliktuppfyllande, ganska olyckliga, genialiska men tafatta författarinnan till Jane Eyre 1847, Shirley 1849 och Villette 1852.
Ernest Dimnet jämför henne med de samtida George Sand och George Eliot. Han menar att Charlotte Brontë egentligen var den mest begåvade. Men hon bodde i det avsides, lantliga Hawarth i Yorkshire och hade ingen hum om vad som tilldrog sig i världen än mindre om litterära teorier och strömningar.
Emily var den starka och stolta kvinnan som fann sin inspiration på heden. Och Svindlande höjder är helt visst en ren produkt av heden. Många av samtidens kritiker fann den frånstötande men Matthew Arnold och Charles Swinburne lyfte fram den. Och resten är ju som man brukar säga historia.
Den yngsta systern, Anne, var mild och god och hade blicken riktad mot himlen redan från början. Det viktigaste för henne var att inte vara till besvär. Men hon skrev Agnes Grey - en vidräkning med guvernantsystemet - och
Främlingen på Wildfell Hall där hon tar upp det problematiska med alkoholism. De båda romanerna väckte inte mycken genklang. Då.
Både Emilys och Annes romaner överskuggades helt av Jane Eyre.
För att återgå till Charlotte så avvisade hon en rad frierier. Bland annat det från den som senare skulle bli hennes man prästen Arthur Nicholls och som under första tiden i äktenskapet kallade Mr Nicholls i breven till väninnorna. Sedan blev det Arthur och därefter "min käre man".
De två sista åren i sitt liv var hon odelat lycklig.
Men hennes svaga fysik dukade under i ett havandeskap.
Ernest Dimnets bok Systrarna Brontë var engagerande att läsa. Han ser ur en annorlunda vinkel och med andra förtecken. Han lutar sig (klokt nog) mot The Life of Charlotte Brontë av
Mrs Gaskell som var väninna till Charlotte B. Den biografin kom ut redan 1857, två år efter Charlottes död. Det var hennes far som bett Elizabeth Gaskell att skriva.

Familjen Brontë. En brevbiografi är sammanställd av Juliet Barker.

Saints Innocents

2011-12-28T04:50:00.000-08:00

28 december heter sedan gammalt Värnlösa (tidigare Menlösa) barns dag i den svenska kalendern. Liknande benämning hittar man i Danmark, Norge, Frankrike Tyskland (Kindleintag), USA och Holland.
Den bibliska berättelsen om barnamorden i Betlehem som kung Herodes anställde i akt och mening att oskadliggöra den nyfödde konungen av Juda.
Detta finns omskrivet endast hos evangelisten Matteus. Uppgifterna stämmer inte eftersom Herodes vid tiden för Jesu födelse redan var död sedan många år.
Därför måste han frikännas från barnamorden, men om han hade levat hade han varit fullt kapabel att utföra dem, enligt Alf Henrikson i Alla årets dagar.
Giotto utförde målningen.

Tredjedag jul. Dagens namn är Johannes

2011-12-27T02:05:00.000-08:00

Årets 361:a dag
"Tredjedag jul var helgdag i Sverige (och Finland) till 1772, då Gustav III reducerade antalet lediga dagar rejält och avskaffade både tredje- och fjärdedag jul. Kungens skäl till reformen var omsorg om näringslivet: han var av den bestämda åsikten att svenska folket arbetade för lite, varför antalet fridagar måste minska. Reformen är ett klassiskt exempel på vad som i västeuropeisk historia brukar kallas ”upplyst despotism” (låt vara att Gustav III vid tillfället ännu hade långt kvar till verklig despotism/envälde).

Finns det religiösa skäl att fira tredjedag jul? Visst. Den som så önskar kan betänka att den 27 december av tradition är den dag då Jesu lärjunge Johannes, förknippad med Johannesevangeliet, Johannesbreven och Johannes uppenbarelser (det är i själva verket högst osannolikt att en och samme person har skrivit allt detta), brukar firas."

Utdrag från SvD:s historieblogg.

Bilden föreställer aposteln Johannes när han skriver sitt evangelium.

Hieronymus Bosch målade.

Unga Radioteatern 08.45

2011-12-27T01:48:00.000-08:00

Alldeles som av en händelse lyckades jag sätta på P1 08.45 just när Unga Radioteatern startade sin serie
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.
En dramatisering av
Mark Haddons bok om den autistiske pojken
Christopher som tänker utreda mysteriet med grannens döda hund.
Han har lika svårt att förstå den obegripliga omvärlden som den har att förstå hans speciella problematik.

Jag har inte läst boken men jag vet att jag kommer att följa Unga Radioteaterns serie i sex avsnitt.
Adam Pålsson heter ynglingen som spelar Christopher

Regnvädersfilm

2011-12-26T10:02:00.000-08:00

Annandagen är ju filmdag.
Och eftersom det nu regnar och är grått så blev det så.
På TV2 gick i eftermiddags
Livet är underbart från 1946.
James Stewart och Donna Reed i huvudrollerna.
Regissör: Frank Capra.

Elak riking (Lionel Barrymore) dominerar staden; snäll, men fattig och godhjärtad man (James Stewart) utmanar honom understödd av vackra hustrun (Donna Reed).
En ängel av andra graden i färd med att förtjäna sina vingar känner sig föranlåten att gripa in.

Svartvitt (underbart!), sentimentalt, lite roligt om än med skräniga herrar som dunkar varandra i ryggen och hojtar åt Mr Martini att servera mer vin
En varm historia om att vilja det bästa för sina medmänniskor och faran med att vårdslösa med sina önskningar. Om man inte aktar sig kan de slå in!
Och man ska veta att varje gång en klocka klingar får en ängel sina vingar.
Tänk på det och kolla ryggen!
En och annan gång är det faktiskt välgörande med ett lyckligt slut.

Juldagsläsning

2011-12-25T04:15:00.000-08:00

Juldagen brukar av hävd ägnas åt läsning av julklappsböcker endast avbruten av skinksmörgåsätning.
I år börjar vi med närläsning av 2012 års frökatalog.
Årets perenn 2012 är bolltisteln. Finns redan.
Porslinsanemon , jättetåtel, vit fingerborgsblomma, kantnepeta, och så vidare i all oändlighet. Det är väldigt roligt att planera så här års.
Kanske (läs: troligtvis) följer man inte planerna, men det gör ingenting.
Varför inte ett snödroppsträd, förresten? Eller ett ginkoträd? Eller en narrbuske???
Alla bilderna är lånade. I väntan på egna

God Jul!

2011-12-24T07:52:00.000-08:00

Vitare än så här blev det inte.

Ny, spännande bekantskap

2011-12-22T04:22:00.001-08:00

Ingrid gillade inte alls den del av polacken Marek Krajewskis Breslau-serie hon läst. Hon kommer inte att läsa fler delar. Jag har nu läst
Vålnader i Breslau och anmäler starkt avvikande mening. Jag var väldigt förtjust och väntar ivrigt på kommande delar. Visst är det mycket otäckt och våldsamt många gånger. Men jag tyckte att själva kriminalhistorien kommer helt i skymundan för miljö- tids- och personskildringen.
Man vandrar omkring i Breslau med den färgstarke antihjälten kriminalassistent Eberhard Mock i plommonstop. Mock dricker osockrat mintte mot sin eviga baksmälla; han drömmer mardrömmar och mottar ständiga snubbor av sin gamle far. Året är 1919.
Mock lider av sina krigsuppleveler. I trängda lägen tar han till antika texter för att lugna ner sig. Men jag undrar över hans kvinnosyn. Den är inte vacker.
Jag väntar på att få lära känna Eberhard Mock lite närmare. Han är definitivt en intressant person - komplicerad och överraskande.
Miljöerna är ruffiga men känns alldeles äkta. Tidsmarkörerna är många.
Man dansar skimmy; Freud och Jung är på tapeten liksom hypnos och telepatiska seanser.
Vålnader i Breslau borde kunna bli en alldeles utmärkt film.
Och om följande delar blir som denna borde man kunna gå på Eberhard Mock-vandringar i Wroclaw.

Marek Krajewski är född 1966 i Wroclaw. Han är specialist på klassisk litteratur och latin och mycket intresserad av hemstadens historia.
Litterära förebilder är Frederick Forsyth och Raymond Chandler

Öga och öra har skrivit en intressant artikel om hur Breslau i Tyskland blev Wroclaw i Polen.

Årets kortaste dag

2011-12-22T00:16:00.000-08:00

Vintersolståndet kallas den tidpunkt då solen står som lägst på himlen på norra halvklotet. Då är dagen där som kortast under året. Vintersolståndet inträffar för närvarande den 21 december under skottår och året efter skottår samt den 22 december det tredje och fjärde året i skottårscykeln.
Vintersolståndet inträffar i år
22 december kl 00.38.
Från och med år 2018 inträffar dock vintersolståndet den 21 december även det tredje året i skottårscykeln.

Wikipedia och SMHI. Bild: Wikipedia

Sympatisk försvarsadvokat

2011-12-19T13:35:00.001-08:00

Om jag någonsin skulle behöva en försvarsadvokat vänder jag mig med förtroende till Ferdinand von Schirach.
Utan knot skulle jag bekosta hans resa från Berlin. (Och kanske ett litet arvode också.) Jag gillar hans människosyn - bokstavligen och bildligen. Han ser människan och intresserar sig för hur hon fungerar. Och han är djupt intresserad av rättvisan och rättsväsendet även på ledig tid. Han förenklar ingenting; berättar sakligt och medkännande utan att någonsin förfalla till känslosamhet. Novellerna i debutsamlingen Brott (2009) är mycket olika men ändå lika såtillvida som att de är mycket märkliga. von Schirach har säkert valt ur sin praktiska verklighet.
Hans andra novellsamling, Skuld, har också kommit ut på svenska i år.
Ferdinand von Schirach är född 1964. Han har flera jurister och författare i familjen. I familjen finns också en farfar med ett förflutet som aktiv nazist. Politiska brott är också ämnet för von Schirachs första roman Der Fall Collini.
Läs mer på Offizielle Internetseite von Ferdinand von Schirach

Inkunabler till mor?

2011-12-17T08:09:00.000-08:00

Carina Burman skriver i sin

krönika

i dagens SvD att julklappsboken ska vara rolig och överraska och inte vara något man köper själv.

Inga kärleksromaner till den som har hjärtesorg; inga bestsellers.

Skulle man vilja ha boken själv? Hur väl känner man mottagaren?
Eftersom kvinnor sägs älska det exklusiva kan mor få inkunabler. Eller diamanter.
Carina Burman och jag är helt överens om att årets julklapp alltid är en bok.
Inte som i år en matkasse. Hur kul är det med en hoper rotfrukter när man kunde fått en bok?
Själv önskar Carina Burman sig Uppsala domkyrkas historia i sex band.
Det gör däremot inte jag. Då tar jag hellre diamanten.

Raj och swaraj

2011-12-17T07:13:00.000-08:00

''Mrs. Weston writes seriously, carefully compassionately; she is not interested in the glamorous East or in the boosting of this or that political creed; she writes for those who are emotionally involved in the country and who love it.'' Så skrev E. M. Foster om Christine Weston 1950. Fosters egen A passage to India kom ut tjugo år tidigare än Indigo. Anders Österling kallar Indigo "ett raspsykologiskt tvärsnitt" av samma förhållanden som i A passage to India.
Bakom lucka 11 i Ingrids julkalender döljer sig den presentation av Christine Weston och Indigo som fick mig intresserad.
Ingrid har också flera gånger talat om
Ferdinand von Schirach. Nu är jag nyfiken på hans Brott.
Den tyske advokaten är född 1946; verksam i Berlin och skriver noveller om brott.
Boken har sålts till ett trettiotal länder och filmatiserats för bio och TV.
Både Indigo och Brott följde med mig hem från biblioteket.

Den stora tomheten

2011-12-15T11:31:00.000-08:00

2009 kom Jan Stolpes utmärkta nyöversättning av Albert Camus Främlingen.
När jag läst den skrev jag HÄR.
2010 kom pocketutgåvan som vi nu läst i läsecirkeln.
Här har Michael Azars mycket värdefulla efterord blivit förord.
Vill man välja en bok i en läsecirkel som man kan vara säker på att det blir diskussion om så ska man välja Främlingen. Den väcker en mängd frågor och tankar och det har den alltid gjort alltsedan den kom ut 1942.
1946 kom den första svenska utgåvan.
En deltagare hade haft boken som sin ungdoms stora läsupplevelse. Vid omläsningen fann han att mycket hade hänt sedan sist. Den mogne mannen läste en helt annan bok. Och han var besviken. Någon annan tyckte sig ana lite ånger hos Mersault medan andra saknade beskrivningen av araberna som människor. Och varför önskade sig Mersault många hatiska människor omkring sig när han lämnade det meningslösa livet? Hur hade hans tidigare liv gestaltat sig? Hur hade han blivit den han var? Varför märker man inte något av de historiska händelsern vid den här tiden i boken?
Någon tyckte att Frankrike fått väldigt många Nobelpris och att Camus inte borde ha fått det 1957. Hur ska man tolka den plågsamma scenen med den gamle mannen som piskar sin skabbiga hund men sedan smörjer in den skorviga huden med lindrande salvor.
Och hettan; den skoningslösa solen och det skarpa ljuset i bårhuset - vilken betydelse ska dessa tillmätas?
Det förefaller som om man borde läsa vidare. Till exempel Den första människan som är en självbiografisk roman och Pesten och Människans revolt.
I de senare titlarna har Camus närmat sig en mera humanistisk människosyn och det skulle åtminstone jag uppleva som en lisa.

Lovande debut

2011-12-14T13:11:00.000-08:00

Psykologen och psykiatern Carl Jung urskiljer lite förenklat fyra olika människotyper:
Förnuftiga
Intuitiva
Kännande
Tänkande

Psykologen William Moulton Marston bygger vidare på Jungs teorier och konstruerar det s. sk. DISA-språket som Thomas Eriksson låter beteendevetaren Alex King använda sig av i samarbetet med polisen i debutromanen Bländverk. Läs mer HÄR på Thomas Erikssons hemsida.

Bländverk är en riktig bladvändare. Förhoppningsvis lever nästa del i serien upp till förväntningarna.

Årets längsta natt

2011-12-13T10:50:00.000-08:00

Långt innan seden med luciatåg uppstod, var den 13 december en viktig dag. Lucianatten räknades länge som årets längsta natt. Trots kalenderreformen 1753, då vintersolståndet flyttades till 21-22 december, levde föreställningen om den särskilt långa lucianatten kvar. Enligt folktron var den natten farlig, övernaturliga makter var i farten och djuren kunde tala.
Helgonet S:ta Lucia, som gett dagens sitt namn, var en ung italienska som led martyrdöden år 304. Hon levde i Syracusa på Sicilien och i legenden sägs att hennes fästman angav henne för att vara kristen, efter att hon använt sin hemgift till mat åt de fattiga. Vid denna tid var det straffbart att vara kristen i det romerska samhället och hon dömdes till döden. Som hämnd stack hon ut sina ögon och skickade dem till angivaren.
S:ta Lucia är de synskadades skyddshelgon och resterna av henne kan ännu beses i S:t Jeremias kyrka i Venedig.

Den ljusprydda lucian, som kommer med en bricka på luciamorgonen, var från början en högreståndssed, och förekom framför allt i Västsverige.
Första gången vi hör talas om den svenska luciaseden är 1764 på Horns boställe norr om Skövde.

Melodin till luciasången är italiensk och handlar
egentligen om en stadsdel i Neapel vid namn
Santa Lucia.
De svenska textvarianterna skrevs på 1920-talet.

Namnet Lucia kommer av latinets lux = ljus.

Uppgifterna kommer från Nordiska muséet

Tomten fick draghjälp

2011-12-13T07:50:00.000-08:00

W G Sebald, Dikt, prosa, essä stod överst på listan över böcker som jag önskade mig i julklapp. Men - när jag hade läst Carina Burmans understreckare idag så ryckte det till i klickfingret! Och så fick tomten (alldeles oförtjänt) hjälp på traven. W G Sebald föddes 1944 i en liten alpby i Bayern 1944 och dog 2001 i en bilolycka i England. Imorgon, onsdag, är det på dagen 10 år sedan.

Boken som ges ut av Bonniers i Panacheserien innehåller Sebalds fyra stora verk, Svindel, känslor; Utvandrade; Saturnus ringar och Austerlitz
Läs hela understreckaren HÄR

Kris i Svenska Grönkålsakademien!

2011-12-12T02:22:00.000-08:00

Svenska Grönkålsakademiens ordförande Sven Gustafsson har under två år underlåtit att odla och ansa sina stipulerade sex sträckmeter grönkål.
Grävande journalister har avslöjat missförhållandena.
Grönkålsakademiens ordförande befinner sig nu på turné i landet för att be akademiens medlemmar om förlåtelse. Han lovar att vända blad och ta nya spadtag.
Återvalet är i farozonen. En motkandidat med grönare fingrar kan mycket väl ta över rodret i Svenska Grönkålsakademien som bildades 1981 och har som syfte att sprida grönkålen över landet och att införa den halländska långkålen som riksrätt.
Dessa skakande nyheter står att läsa i dagens DN under Namn och Nytt.

Ann Heberleins nya, goda liv

2011-12-11T02:03:00.000-08:00

Under en långsam men stadig tågresa till Stockholm hann jag läsa Ann Heberleins senaste bok Ett gott liv. Inte för att jag läste extra snabbt utan mera för att Ann Heberlein skriver så otroligt bra. Hon är filosofen som vrider och vänder på olika begrepp och som hela tiden lyckas finna alldeles rätt ord. Och Ann Heberlein är så beläst och har en otrolig kunskapsbank att ösa ur. Hon beskriver sitt liv strax före, med och efter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (förläggarens val av titel). Hon berättar om sin upplevelse av lanseringen av boken och förläggarens roll i den. Och visst är hon kritisk. Men jag kan inte tycka att huvudsyftet med boken är att lämna ut förläggaren.
Jag är förvånad över rubrikerna. Eller - kanske inte.
Ett gott liv innehåller så mycket mera av annat och den lämnar mig inte för att jag läst sista sidan. Tvärtom.
Och jag ska definitivt läsa om Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Och jag ska läsa En liten bok om ondska också och Det var inte mitt fel.
Och litteraturlistan i Ett gott liv erbjuder många intressanta titlar dessutom.

Anna med kanna

2011-12-09T00:46:00.000-08:00

9 december firas Anna-dagen till minne av jungfru Marias mor Sankta Anna. I den svenska kalendern har hon firats den 9 december genom tiderna. Namnet är hebreiskt och betyder benådad. Denna dag ska julölet vara färdigbryggt (därav uttrycket Anna med kanna) och lutfisken läggas i blöt. Läs mer på Wikipedia
och Julen på Skansen

Tematrio - julklappsönskningar

2011-12-08T13:34:00.000-08:00

Lyrans Noblesser undrar vad vi vill ha i våra hårda paket.
Jag önskar som följer:

1. Sebald, W G, Dikt, prosa, essä
1084 sidor; mycket för pengarna. Ett författarskap som jag är nyfiken på.

2. Rydén, Per, Den framgångsrike förloraren.
En värderingsbiografi över Carl David Wirsén
Han var ständig längre än någon annan; älskad av ingen omtyckt av få.
Och hans dikter är bortglömda, stackars man.

3. Woolf, Virginia, Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915 - 1941
Saknas i min hylla. Virginia Woolf blir man aldrig klar med.

Slit och släp

2011-12-08T08:56:00.000-08:00

1 568 ny böcker att ta ställning till! året.
Och det innan man ens hunnit med hela Höstens böcker 2011. Det är mycket nu. Med julen som står för dörren och allt.

Ovanligt fin bild på omslaget tycker jag.
Särskilt katten i ryggsäcken och katten med hatten som har tre kanter.

Redan på sidan 7 blir det jätteintressant när tre översättare jämför en text i oirginal och översättning.
Kan en översättning vara bättre än originalet? Vilka svårigheter möter när man försöker översätta en Stieg Larsson till främmande språk?
Vad går förlorat i en översättning?
Ska översättaren "hyfsa texten"?

Under rubriken Närproducerade framgångar talas det om vad lokala författare kan betyda för ortens bokhandel. Under förutsättning att bokhandlaren är vaken.

På sidan 439 presenteras illustratören till omslagsbilden, Yoko Tanaka.
Om bilden säger hon:" Den föreställer en del av mitt liv.
En bild som knyter an till en annan vertikalt men ändå i cirkel. Jag hoppas att folk förstår."
Hoppas kan man ju alltid.
Men fin är den.

Axess 2011:9

2011-12-07T14:41:00.000-08:00

Axess magasin - idétidskrift på klassisk grund.

Senaste numret av Axess har Dante som tema. En man för vår tid är undertiteln.
Tre specialister på Dante funderar på vad Den gudomliga komedien betyder för dagens människor.

Sveriges främste Dante - kännare Eugène Napoleon Tigerstedt presenteras av Horace Engdahl som i sina anteckningar finner att han träffade sin lärare, Tigern, i litteraturhistoria och poetik för första gången den 4 september 1968 som student vid Stockholms universitet.

Torbjörn Elensky är gästredaktör för den del av Axess 2011:9 som kallas Dossier och behandlar religionens betydelse för dagens politiska värderingar.

Axess känns välgörande grundlig och gedigen.

To be or not to be

2011-12-05T11:51:00.000-08:00

Finns bibliotek om tjugo år?
En antologi om framtidens bibliotek.

Men då finns de ju? En antologi om framtidens bibliotek förutsätter ju att framtidens bibliotek finns. Det tror recensenten Kristian Fredén . Och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin. Men hur ser de ut - biblioteken? Vad innehåller de? Och vad kallas de? Ordet bibliotek kommer från grekiskan och betyder boksamling. Finns ordet bibliotek om tjugo år? I sin rätta bemärkelse.

Outsidern Stagnelius

2011-12-05T10:22:00.000-08:00

Erik Johan Stagnelius dog ung - bara 29 år.
Hans korta liv är i långa stycken en gåta för eftervärlden liksom den egentliga dödsorsaken.
Stagnelius´diktning är också gåtfull; tragisk och romantisk.

Så här skriver Göran Hägg i Den svenska litteraturen (1996)
"...som poetisk stjärna är han fullt i klass med dåtida europeiska storheter som Coleridge, Keats och Shelley på engelska, Hölderlin och Novalis på tyska eller Leopardi på italienska".

I år har Stagnelius´ Samlade verk kommit ut på Atlantis förlag i fem band.
Under december kommer också pocketutgåvan.

Den sätter jag på önskelistan!

På Sällskapet Stagnelii Vänners hemsida hittade jag bland annat:

Endymion

Skön, med lågande hy och slutna ögon,
Slumrar herden så ljuft i Månans strålar.
Nattens ångande vindar
Fläkta hans lockiga hår.
Stum, med smäktande blick och våta kinde
Honom Delia ser från eterns höjder;
Nu ur strålande charen
Sväfvar hon darrande ned.
Och af klarare ljus, vid hennes ankomst,
Stråla dalar och berg och myrtenskogar.
Utan förerska spannet
Trafvar i silfrade moln.
Herden sofver i ro: elysiskt glimma
I hans krusiga hår Gudinnans tårar.
På hans blomstrande läppar
Brinner dess himmelska kyss.
Tystna, suckande vind i trädens kronor!
Rosenkransade Brud på saffransbädden
Unna herden att ostörd
Drömma sin himmelska dröm.
När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet
Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Blott i drömmar Olympen
Stiger till dödliga ned.

Till önskelistan

2011-12-04T03:07:00.000-08:00

inky fingers
gjorde mig uppmärksam på Kate Bush och den nya skivan
50 words for snow.
Och så fick jag höra Kate Bush i dagens Klingan och blev alldeles betagen.

Dessutom - också i Klingan - från Nya Zeeland Tiny Ruins med Little Notes från hennes nya skiva
Some were meant for sea

Finlandiapriset 2011

2011-12-03T08:22:00.000-08:00

Finlandiapriset 2011 till Rosa Liksom (pseud. för Anni Ylävaara) för romanen
Hytti nro 6.
Ca 270 000 svenska kronor att köpa ekologisk mat för.
Hoppas att Hytti nro 6 snart kommer ut på svenska.
Jag läste novellsamlingen Frusna ögonblick från 1988 och var väldigt förtjust i de egensinniga berättelserna.
Rosa Liksom har Ryssland som hobby och säger att det är antropologin som
lärt henne att se.

Advent i lyrikhyllan

2011-12-03T08:09:00.000-08:00

Nu har lyriken fått upprättelse. Åtminstone här i huset.
Den har förts samman, flyttas ihop och fram på väl synlig och lätt åtkomlig plats.
Och så mycket man hittar vid flytt! Och så mycket som måste bläddras i och läsas.
Och så mycket man inte visste fanns!
Till exempel Våglängder. 33 poeter väljer en dikt.

Eva Ström väljer en dikt av Rainer Maria Rilke ur första delen av Das Stunden - Buch.
Den passar inte att översätta så det blir originalversionen

Was wirst du tun, Gott, wenn ich sterbe?
Ich bin dein Krug (wenn ich zerscherbe?)
Ich bin dein Trank (wenn ich verderbe?)
Bin dein Gewand und dein Gewerbe,
mit mir verlierst du deinen Sinn.

Nach mir hast du kein Haus, darin
dich Worte, nah und warm begrüssen.
Es fällt von deinen müden Füssen
die Samtsandale, die ich bin.

Dein grosser Mantel lässt dich los.
Dein Blick den ich mit meiner Wange
warm, wie mit einem Pfühl, empfange,
wird kommen, wird mich suchen, lange -
und legt beim Sonnenuntergange
sich fremden Steinen in den Schoss.

Was wirst du tun, Gott? Ich bin bange.

Vårt dagliga surdegsbröd

2011-12-03T07:54:00.001-08:00

Surdegsbröd är jättegott!
Och känns så nyttigt och rejält och redigt.
Men det är mycket enklare om någon annan gör det!
Surdegen ska sättas, kommas ihåg, matas bittida och sent, stå varmt, stå kallt och hållas på gott humör i
många dagar. Och sedan ska den tunga degen arbetas i en liten evighet . Och jäsa över natten i kylskåpet för att sedan bakas
ut, passas i ugnen för att slutligen och bankas ut ur formen.
Men - jag tänker försöka.
Jag säger inte när. Men kanske om.

Räknas flirt som fysisk aktivitet?

2011-12-02T11:49:00.001-08:00

FaR, det vill säga Fysisk aktivitet på recept
FYSS, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, www.fyss.se
främst för hälso- och sjukvårdspersonal
Ordination: Motion - vägen till bättre hälsa är ett slags vad-är-det för lekmannen.

Jill Taube är psykiatriker och arbetar sedan många år tillbaka med fysisk aktivitet på recept.
I Själ och kropp. Rörelse för psykiskt välbefinnande (2011) redovisar hon en del av sina erfarenheter.
Hon förklarar begrepp och sammanhang; hon illustrerar med fallbeskrivningar och toppar det hela med tips för vidareläsning.
Det är intressant, lätt att ta till sig och känns hoppfullt. Man kan göra mycket för sig själv alldeles utan medicinering. Eller kanske i kombination.
Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovasculär medicin vid Karolinska Institutet, rekommenderar Själ och kropp åt alla - fackfolk och allmänhet - i bokens förord.

I väntan på julen

2011-12-02T11:45:00.000-08:00

Avslutning i danska läsecirkeln

2011-11-30T12:45:00.000-08:00

Vi har med stor förnöjelse högläst och diskuterat
Babettes gæstebud av Karen Blixen.
Som avslutning såg vi också filmen. Denär helt underbar med Stephane Audran i huvudrollen som Babette. Jarl Kulle spelar en annan betydelsefull roll.
En dansk cirkeldeltagare har hjälpt oss med uttalet.
Hon hade också vänligheten att bjuda på en dansk specialitet - æbleskiver med sylt och florsocker. Degen ska egentligen göras på kärnmjölk och de gräddade æbleskiverna serveras med sylt och florsocker och ätas med fingrarna.
Æbleskiverna bakas i ett speciellt järn. De kan smaksättas på olika sätt och används som förrätt, efterrätt, frukost och/eller lunch. Farligt goda är de.

30 november - Andersdagen

2011-11-30T02:06:00.000-08:00

30/11 Andreas-snö är skadlig för säden.

Anders braskar och julen slaskar- Anders slaskar och julen braskar.
Är det klart väder på Andersdagen blir vintern jämn.

November kan närmast liknas vid ett väderhoroskop för kommande månader och årstider.
Åska i november varslar om en hård vinter
Lika många solskensdagar som det är i advent Lika många yrvädersdagar blir det i
Februari.
"Sådan som november är så blir också nästa års mars.
Om november är torr och utan frost tyder det på att det blir mer snö än kyla under vintern. (Sibyllas spådomar).
Åska i november varslar om en hård vinter, men fruktbart år.
En sträng och långvarig vinter inträffar:
om juli varit mycket varm, om augusti och oktober varit ovanligt kalla, om fjäderfäna blivit
feta höstetiden, om fåren på efterhösten med våld måste drivas in i ladugården.
Om november har torr väderlek utan frost samt att löven i denna månad ännu icke fallit av träden.
När bröstbenet i Mårten gås är brunt, betyder det mera snö än köld, är det vitt bebådas mera köld än snö."

Allt enligt Bondepractikan.

Bilden är lånad

o, forna tiders husmödrar!

2011-11-29T12:46:00.000-08:00

Husmodern i staden och på landet av Mathilda Langlet.
Kokbok från 1884.
En husmoders första plikt är att på alla sätt ta hand om maken. Det är det primära.
Sedan ska hon uppfostra tjänstefolk och barn. Hon ska sylta, safta, baka, brygga, slakta, lappa, laga, bereda linet, sticka, virka, inreda hemmet, sköta sjuka, ta hand om trädgården, ladugården och husdjuren samt utvälja lämpliga nöjen och förströelser.
Det finns recept på hur man tillreder elgstek, kokt kalfbringa, engelsk sköldpaddssoppa, stekt orrfågel och helstekt killing; ragoutomelett, dansk kaka "lika mycket", salmi på kramsfågel, och så vidare i 1122 sidor.
Puh!

Litteraturpris

2011-11-29T04:31:00.000-08:00

Mara Lee har fått
SvD:s litteraturpris
för romanen Salome
som jag skrev om HÄR
i februari.

Mera möbel än bok

2011-11-29T00:16:00.000-08:00

Enligt Lars Hermansson i Kulturnytt är
W G Sebald, Dikt, prosa, essä mera möbel än bok. 1084 sidor.
Översättare: Ulrika Wallenström.
Lotta Kühlhorn har gjort omslaget.
Panache-serien.
Om Lars Hermansson bara skulle välja en bok under 2011 så är det denna.
Jag sätter den på önskelistan.

Man kan ju alltid titta på bilderna

2011-11-28T13:16:00.000-08:00

I en julbilaga till Aftonbladet fann jag svenskt mönster till några av de norska julekuler som
som presenterades i en bok till förra julen. De två norska gutterne Arne & Carlos stickade Julekuler på strumpstickor för glatta livet och skrev en bok om det hela.
I år har den kommit ut på svenska.
Att Pernilla Wahlgren är en notorisk julfirare är ingen hemlighet.
Hennes saffranssnäckor med mandelmassa och pistagenötter kan jag tänka mig att göra. Om man inte aktar sig kan man vinna Pernillas jul och då står man där sedan med hela kitet.
Hyacinter har jag redan köpt. De förstod inte bättre än att i stort sett slå ut medan jag bar hem dem. Men så synade jag inte rötterna heller.
Hysteriskt pynt för granen, recept till chokladkalender, julrosor, amaryllisar, mossdekorationer, kottekransar, vackra bilder, stajlade hem och tips, tips, tips.
Kul att titta på; snyggt och fint och underbart att inte behöva göra.

Nu är det allvar!

2011-11-28T01:21:00.000-08:00

Dotterns har bakat julkusar och i radions P1 börjar idag kl 10.35

Underbaraclaras Husmorsskola.
Clara Lidström börjar att bygga upp en vuxnare, krispigare, lyxigare jul tidigt i advent.
Senare i advent kommer det röda sockersöta.
Man gör papperspynt av gamla psalmböcker med vackert teckensnitt, isskålar att servera glögg i, ostgratinerade pepparkaksstänger till den kalla glöggen och påbörjar en önskelista som ska hänga på kylskåpet.
Enkelhet är ett honnörsord för Clara. Är man ovan pysslare börjar man gärna med något för svårt. Men för nybörjaren är det särskilt viktigt att börja enkelt.
Erica Dahlberg är programledare.
(Vad Claras lille Bertil sysslar med förtäljer inte historien...).

Jag gillar den glada entusiasmen och energin i programmet och känner mig inte alls tvungen att pyssla. Inte ens enkelt.
Ska slå in en födelsedagspresent i alla fall

Lättsmält men mycket närande

2011-11-27T13:41:00.000-08:00

Resa med Rilke. Paris, Capri, Skåne.
Av Mirjam Tapper . Dikttolkning: Martin Tegen
Mirjam Tapper reser i Rilkes fotspår och "känner in" de miljöer han vistades i. Och de är många. Ständigt arbetande och på resande fot. Ensam. Av egen fri vilja.
Hustrun, Clara, fick sörja för sig och deras dotter, Ruth, på egen hand.
Rilke förstod kvinnor. Många förälskade sig i honom, men det blev aldrig några lyckliga förhållanden.
Lou Salomé - "den blonda besten hos Nietzsche" - en äventyrlig kvinna äldre än Rilke, var den som satte djupast spår hos honom. Kanske för att hon var den som brutalt gjorde sig kvitt honom och dessutom var hans skarpaste kritiker. Kanske trodde han också att hon skulle bli någon sorts mor åt honom och ta hand om honom. Han kunde inte haft mer fel.
Jag har aldrig förstått mig på Rilke, men jag måste säga att jag har läst Resa med Rilke med stor behållning. Man kan inte undgå att bli fascinerad av en så märklig människa. Intressant, men inte särskilt sympatisk.
Och det var Ellen Key som introducerade honom i Sverige. Och det är meriterande i sig.

Jag kände mig i alla fall lite uppmuntrad när jag plötsligt träffade på en diktstrof av Rilke som jag tyckte mig förstå. Tror jag i alla fall.

Der Tod is gross
Wir sind die Seinen
lachenden Munds.
Wenn wir uns mitten im Leben meinen,
wagt es zu weinen
mitten in uns.

Jag fortsätter mina Rilke- försök. Malte Laurids Brigge, kanske?
Och antagligen vore det intressant att fördjupa sig i Lou Salomés liv också

Advent

2011-11-26T12:10:00.000-08:00

Tänd dina spiror, frostiga advent,
och sjung om nådens sol för oss upprunnen!
Knappt är det första väntansljuset tänt
förrän Lucia nalkas, ljusomspunnen.
-----
Nils Bolander (1902 - 1959)

Det våras för Norden, tror jag

2011-11-25T09:40:00.000-08:00

Det förefaller som om det blåser nya vindar inom Föreningen Norden!
Kanske har det att göra med den nye generalsekreteraren Bo Andersson som tillträdde 1 september 2011.
Han har en mängd idéer.
Och han tycker att 55 + -genenrationen är något att räkna med!
Och ungdomarna ska få en större arena att röra sig på när de söker arbete.
"Det politiska Norden är uppbyggt på ett sätt medan civilsamhällets Norden är uppbyggt på ett annat sätt. Man måste lära sig att lira både med både höger - och vänsterfoten och vara lika duktiga på båda", säger Bo Andersson.
Gunnar Wetterberg, historiker och samhällsdebattör, har skrivit Föreningen Nordens årsbok 2011, Förbundsstaten Norden. Han menar att det är dags för de nordiska länderna att gå samman och bilda en förbundsstat med 25 miljoner invånare och gemensam författning. Det skulle bli en tungt vägande faktor på den globala arenan.
En rolig artikel i Nordens Tidning handlar om Frank Heller som borde haft en lysande akademisk karriär framför sig. Istället blev han författare och storspelare med ett dramatiskt liv som svarade upp mot hans romanfigurers.
Bilden upp till höger föreställer kasinot i Monte Carlo - en viktig plats för Frank Heller och personerna i hans romaner.

Följande tre råd lämnade Frank Heller
1. Spela aldrig
2. Om ni spelar, vinn!
3. Om ni vinner, sluta spela, annars förlorar ni!

Nordens tidning 2011 nr 4 känns fräschare i största allmänhet.
Och det gäller kanske även Föreningen Norden som sådan?