onsdag 30 november 2016

Morgondagar

Morgondagar

Imorgon kryper jag ut i en skog
och lägger mig vid ett träd, efter en stund
ringlad om det
Gnager en bit
bark smakar varmt
tänderna går genom poriga skikt
jag är närd
av luft
o motstånds
löshet
ord rinner ner
hela kroppen är om stammen snart
Jag är på min mark, ris och tall
Det kommer ett rå och ser ut
vi är de enda här
det heter ensamhet och är inte undergång
Lilla rå, stora blick, stå inte kvar, gå till gläntans ljus
jag äter stilla av det omkring
allas dröm, försvinna i ro
på barmarken
vittra, nära den verklighet
ordet är. Imorgon. I morgon n gn m

Ur Sånger och formler, 2015,  av Katarina Frostenson

tisdag 29 november 2016

Top ten Tuesday

The Broke and the Bookish: November 29: Holiday Gift Guide freebie

Top ten books for myself

Lucia st Clair Robson, The Tokaido Road. A novel of feudal Japan
Shusaku Endo, The Silence
Murasaki Shikibu, The Tale of Genji
James W. Heisig, Remembering the Kanji 1 
Ito Hiromi, Gratulerar till din frigörelse

Jenny Milewski, Yuko
Rogers, Lawrence (Edt), Tokyo Stories 
Han Kang, Human Acts 

Max Porter, Grief is the thing with feathers
Nina Burton, Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500 - talets medierevolution

måndag 28 november 2016

Tematrio - Resor

Lyran:"Olika typer av resor har varit ett tema tidigare, nu känns det för mig dags att återanvända det. Vi ska ju resa ganska långt under jul och det börjar kännas lite pirrigt. Många böcker jag läser handlar om resor, mer eller mindre frivilligt genomförda sådana. Berätta om tre böcker som innehåller någon form av resor!"
1. John Bunyan, Kristens resa, 1678
Glad soldat omvänds av sin fromma fru.
Under en tid i fångenskap påbörjar han Kristens resa om mannen som lämnar Fördärvets stad för att följa den smala vägen. Kristens resa blev en oerhört populär uppbyggelsebok som översattes till 108 språk.

2. Den 1 november 2008 var det dagen P för Merete Mazzarella. Då pensionerades hon ifrån sitt arbete som professor i nordisk litteratur vid universitetet i Helsingfors. Resa med rabatt. Konsten att vara pensionär är titeln på boken som kom ut ett år efter pensioneringen
3. Resa i Sharialand av Tina Tunander, journalist och TV - reporter berättar om sina resor i Saudiarabien och om kvinnors liv där. Hon hade fyra allvarliga fakta emot sig; hon var kvinna, hon reste ensam, hon räknades som kristen och hon var journalist. I Saudi finns världens högst utbildade hemmafruar. Alla har gott om pengar och kan anställa tjänstefolk. Alltså kan de sysslolösa kvinnorna läsa vid universiteten.
Resa i Sharialand var Augustprisnominerad 2010.
 

Grattis, Lina Wolff och Nina Burton


Åh, så roligt! Precis vad jag tyckte! Så här skrev jag om De polyglotta älskarna för en tid sedan.
Nina Burtons fina Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500 -talets medierevolution ligger redan i varukorgen. Den får jag i julklapp.

söndag 27 november 2016

En smakebit på søndag


"Breavman knew a girl named Shell whose ears were pierced so she could wear  the long filigree earrings. The punctures festered and now she has a tiny scare in each earlob. He discovrerd them behind her hair. 
A bullet broke into the flesh of his fathers arm as  he rose out of a trench. It comforts a man with coronary thrombosis to bear a wound taken in combat.  
On the right temple Breavman has a  scar which Krantz bestowed with a  shovel. Trouble over a snowman Krantz wanted to use clinkers as eyes. Braveman was and still is against the use of foreign materials in the decoration of snowmen. No woolen mufflers, hats, spectacles. In the same vein he does not approve of inserting carrots in the mouths of carved pumpkins or pinning   on cucumber ears."
Från sidan tre i The Favourite game  av Leonard Cohen. Det är Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som utmanar oss att dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers!
Fler smake bitar HÄR

lördag 26 november 2016

Spansk kriminalroman

Kommissarie Amaia Salazar har fått en seriemördare på halsen i sin egen uppväxtby Elizondo i baskiska Pyrennéerna. Hon har avundsmän i de egna leden och brottas med spöken från sin uppväxt. Den älskade maken James har satt sig i sinnet att Amaia och han ska genomgå ett fertilitetsprogram för att få det barn som åtminstone han längtar så intensivt efter. Amaia vet inte riktigt vad hon vill. Hon drömmer mardrömmar och kan inte tänka på annat är ritualmorden och sin uppgift. Vilket är mer än förståeligt. Dolores Redondo ger sig god tid med Den osynlige väktaren, den första titeln i Baztán - trilogin. Hon levererar lokal - och kulturhistoria och skildrar familjerelationer med alla snåriga komplikationer och låsningar; hon beskriver polisens arbetssätt och kriminaltekniska rutiner. Den osynlige väktaren innehåller också folktro och mystik. Inte helt överraskande associerar jag till Pierre Magnan. Det är samma slags bergslandskap och samma kusliga stämning i skogarna. Fred Vargas är en annan författare som rör sig i liknande landskap. Det finns en mycket ofullständig ordlista i Den osynlige väktaren och en personförteckning som är fullständigt överflödig. Romanen är kanske lite väl ordrik ibland, men jag ska gärna läsa del två i serien.

fredag 25 november 2016

Cohens romaner

Redan tidigt på morgonen visste jag att dagen skulle bli besvärlig. Glasögonen tyngde irriterande över näsryggen och det är aldrig något gott tecken. Och mycket riktigt. Jag visste att jag skulle ha åtminstone en av Leonard Cohens romaner i någon av mina hyllor. MEN jag kunde inte hitta den. Inte förrän ikväll.
Igår kunde en läsa en intressant understreckare i SvD om Leonard Cohens romaner, som ju är mindre kända än hans poesi och musik. Understreckaren är skriven av Sylvia Söderlind, professor emerita i nordamerikansk litteratur vid Queen´s university i Kingston, Ontario. Älsklingsleken kom ut 1963 och tilldrar sig i Montreal, där LC växte upp. Han bor i den mera välsituerade engelska delen av staden; ett etablerat judiskt samhälle. England besegrade Frankrike i Quebec 1759 och sedan delades staden i två ensamheter, en fransk och en engelsk. Sköna förlorare, 1966,  sägs vara den första postmodernistiska romanen i Kanada. Här diskuteras bland mycket annat språkets betydelse som kulturbärare. LC  är mycket intresserad av religioner och religiösa texter som motiv för utforskande av människans behov av mening. Ensamheten är något som går igen i LC:s verk. Men med hjälp av musik och poesi har vi möjlighet att uppleva ögonblick av gemenskap. Skivan på bilden är You want it darker, den som en trodde var LC:s senaste, men som blev hans sista. Läs hela Sylvia Söderlinds understreckare, Cohens romaner gav liv åt Kanadas spöken, HÄR.
Och nog var det LC som skulle haft priset.

torsdag 24 november 2016

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika:
"Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider.  Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Plötsligt hittar jag i min hylla en bok som fått förnyad aktualitet under min resa
till Japan. I Kanazawa träffade vi på den zenbuddhistiske filosofen och författaren D T Suzuki, som bl. a. intresserat sig för vår svenske Emanuel Swedenborg och hans drömteorier. Suzuki skrev en bok: Swedenborg. A Buddha of the North. Jag blev lite förvånad över att träffa på Swedenborg i Japan och tänkte att jag måste läsa på; både om och av. Och så hittar jag i min egen hylla Dikten om livet på den andra sidan. En bok om Emanuel Swedenborg av Olof Lagercrantz.  Jag kan inte komma ihåg när jag köpte boken och var, men jag tror att det är ett loppisfynd, som sedan har blivit stående oläst. Swedenborg vet jag inte mycket om, men Lagercrantz är en fin stilist och en stor favorit.

onsdag 23 november 2016

Tystnaden

Två vänner sitter och dricker kaffe och väntar på ett plan, som troligtvis blir försenat på grund av snöoväder. Berättarjaget frågar sin vän, Osawa, om han någonsin klippt till någon. Osawa blir obehagligt berörd, men så småningom berättar han. Han har faktiskt en gång slagit till en skolkamrat, som baktalat honom inför kamrater och lärare. Han ångrar sig djupt och omedelbart. Osawa har börjat på ett boxningsgym och vet att det är absolut förbjudet att slå någon utanför ringen. Boxningen är en tyst och individuell sport som kräver koncentration; en sport med djup. Det passar Osawa precis. Skolkamraten, den populäre, begåvade men ytlige Aoki bidar sin tid och ruvar på hämnd. Och han får sitt tillfälle. Aokis revansch står inte på något sätt i proportion till Osawas förseelse. Osawa finner sig plötsligt vara utfrusen i klassen. Ingen talar med honom, varken lärare eller elever; han finns inte. Tystnaden är nära att knäcka honom. Han lider fysiskt och psykiskt och frågar sig om han orkar med de sex månader som återstår av skolgång. Plötsligt ändras styrkeförhållandena. Osawa möter Aoki på bussen och låser fast honom med blicken. Han ser att Aokis ögon får samma uttryck som en boxares när han är oförmögen att lyfta benen. Osawa inser plötsligt att för honom har Aoki mist sin betydelse. Osawa berättar för vännnen att han flyr smarta människor av Aokis typ. Men det värsta är alla människor som okritiskt sväljer det som Aoki - människorna berättar och handlar i grupp. Här avbryter sig Osawa och föreslår en öl. Planet har fortfarande inte kommit. Jag gillade den här novellen som mycket rör sig på ett psykologiskt plan. Den väcker funderingar oberoende av tid och rum. Tystnaden platsar på nr 27 i Ugglan & Bokens novellutmaning Läs en novell II: Läs en novell där någon går i skolan

tisdag 22 november 2016

Jack London 1876 - 22/11 1916

Idag är det 100 år sedan John Griffith "Jack" London gick ur tiden. Detta uppmärksammas i en understreckare av fil dr Hans - Roland Johnson i SvD idag.
Han var inte helt okontroversiell på sin tid och hans verk är något ojämna i kvaliteten. Det gick fort när Jack London skrev. Han kom ur enkla förhållanden, ägnade sig åt ströjobb, hamnade i fängelse för lösdriveri, men var fast besluten att bli författare. Litteratur var hans stora intresse. I sitt författarskap intresserade han sig för mötena mellan olika samhällsklasser och kanske allra
mest åt människan kontra naturen. Mästerverket är - enligt HRJ - Skriet från vildmarken, The call of the wild. En bättre översättning hade varit När vildmarken kallar, tycker artikelförfattaren. Huvudkaraktären i den här romanen är Buck, en korsning mellan sankt bernhardshund och skotsk vallhund. Han blir stulen och rycks upp ifrån en behaglig tillvaro och omplanteras i en grym verklighet där han måste slåss för sin existens och där slag och bett gäller. Det är en kort och dramatisk roman från 1903. Varghunden - Wild fang - kommer 1906 och handlar  om en hund som heter Vittand. Han kommer att lämna sitt vargliv för att leva bland människor till skillnad från Buck som gjorde tvärt om. Romanen Martin Eden kom 1909. Den handlar om sjömannen som arbetar sig upp i samhället och blir berömd författare och anses tillsammans med Knut Hamsuns Svält vara "den arketypiska studien av tvånget att skriva". Hans - Roland Johnson menar att Jack London förtjänar att läsas fortfarande och att karaktärer som Buck är en av den amerikanska litteraturens stora gestalter. Det är inte så länge sedan jag läste om både Skriet från vildmarken och Varghunden och fann dem mycket fängslande. Läs hela Hans - Roland Johnsons understreckare  HÄR

måndag 21 november 2016

Tematrio - Farkoster

Lyrans tematrio: Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med. 

1. Kupe nr 6 av Rosa Liksom skildrar en tågresa genom Ryssland. En ung flicka flyr ifrån en trasslig relation och möter på tågresan en färgstark man, som berättar sin och sin släkts historia för flickan. Det blir en mycket speciell resa genom Ryssland och rysk kultur i tid och rum. Jag gillade Kupé nr 6 mycket.

2. Cyklisternas tysta död av Pierre Magnan tilldrar sig i Provence där författaren också är född. Den kom ut 1977 och var Magnans debutdeckare. Flera tävlingscyklister hittas döda. Det enda de haft gemensamt är just cyklingen. En knivig mordgåta. Men ingenting är omöjligt för kommissarie Laviolette. Magnan var en mästare på att frambesvärja kusliga stämningar.
3. Afrikas drottning, en roman av C. S. Forester, ligger till grund för filmen med samma namn från 1951. Humphrey Bogart spelar huvudrollen som skeppare på en gammal ångbåt som fraktar post i Belgiska Kongo. Rose - som i filmen spelas av Katharine Hepburn - är dotter till ett missionärspar och den enda som kvar av familjen. Hon försöker ta sig från platsen med hjälp av ångbåten Afrikas drottning och ångbåtsföraren Charlie.

söndag 20 november 2016

En smakebit på søndag

"Varje gång kommissarie Amaia Salazar kallades till en brottsplats i gryningen gick hon igenom samma ritual: hon stängde av väckarklockan för att inte väcka James, gjorde ett bylte av sina kläder och telefonen och tassade ner i köket. Hon klädde på sig medan hon drack kaffe med mjölk och skrev en lapp till sin man, satte sig sedan i bilen med huvudet fyllt av röriga tankar, ett vitt brus som alltid upptog henne när hon vaknat så tidigt och sedan följde henne likt efterdyningarna av en oavslutad vaknatt, trots att det tog en timme från Pamplona till platsen där ett offer väntade. När hon körde genom en alltför snäv kurva tjöt däcken och hon blev medveten om hur disträ hon var.  Alltså tvingade hon sig till att fokusera på den slingrande vägen uppåt och in i de täta skogarna omkring Elizondo. Fem minuter senare bromsade hon in vid ett blinkande farthinder och konstaterade att doktor San Martins sportbil var på plats, liksom domare Estébanez jeep. Amaia steg ur bilen, öppnade bakluckan och tog ut ett par gummistövlar som hon höll på att dra på sig när inspektör Jonan Etxaide och kommissarie Montes kom fram. - Det ser illa ut, chefen..."
Från sidorna 9 och 10 i Den osynlige väktaren av Dolores Redondo. Första delen i Baztán - trilogin. Översättning: Manni Kössler.  Bucket List Books.

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Dock utan spoilers.
Fler smakebitar HÄR

lördag 19 november 2016

Bortglömt? helgon?

Gisela Trapp har i Arilds Katolska Kapell målat Sankta Magnhild av Fulltofta.
Under medeltiden firades minnet av den heliga Magnhild av Fulltofta den 18 november. Magnhild var en from kvinna från Benarp som tog vårdade sjuka och tog hand om barn och undervisade dem. Den kristna tron var viktig för Magnhild och kanske inspirerades hon av den framväxande klosterrörelsen. I slutet av 1100-talet kom benediktinernunnor till Bosjökloster, som också ligger  vid Ringsjön inte långt ifrån Fulltofta.
Magnhilds son gifte sig med en rik kvinna. Han dog ung och svärdottern och Magnhild var inte överens om hur familjens tillgångar skulle förvaltas. Magnhild var mycket givmild och svärdottern ville samla i ladorna. Så svärdottern lät helt enkelt mörda Magnhild med en pil.
När bärarna som bar Magnhilds kista satte ner den för att vila sprang en källa fram som ett tecken på hennes helighet. Det är oklart vilket år Magnhild togs av daga men det ska ha varit före 1228.
1383 anser ärkebiskopen Magnus Nielsen att det kapell som byggts över Magnhilds grav i Fulltofta vanhelgats varför hennes kvarlevor begravs i domkyrkan i Lund. Riktigt var är det ingen som vet. Sankta Magnhild är det enda av Skånes tre helgon som är källbelagt som en en verklig historisk person. Det är däremot varken Sankta Sissela av Borrby eller Sankta Tora av Torekov.
Om det skett någon officiell helgonförklaring av Sankta Magnhild och i så fall av vem vet man inte.
I Fulltofta kyrka gjordes 1936 fyra glasmålningar med motiv ur Magnhilds levnad av konstnären Hugo Gelin. Sankta Magnhilds källa ligger ca 1 km öster om Fulltofta kyrka. I slutet av april varje år anordnas en pilgrimsvandring i den heliga Magnhilds fotspår. Den är en och en halv mil lång; börjar i Benarp och avslutas i Fulltofta.
Läs Nils Ludvigs dikt Vid Sanka Magnhilds källa HÄR

fredag 18 november 2016

Körsbärslandet

I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. Veras lille bror frös ihjäl på vägen och lämnades i sin vagn. Vera såg död och elände omkring sig på flyktvägen och det satte naturligtvis sina spår för livet. I korsvirkeshuset i Olland söder om Hamburg bor Karl Eckhoff och hans mor Ida. Karl är också märkt av kriget  både fysiskt och psykiskt. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan. I Karl får Vera en snäll styvfar. Hon är bäst i klassen i skolan och utbildar sig till tandläkare. Vera är en ensam människa som går sin egen väg. Hon jagar och rider som en husar, men låter huset förfalla. Modern lämnade  Vera och Karl för en ny man och Vera har fått en syster, Marlene, men de har inte mycken kontakt. Så småningom kommer det en ny flykting med ett litet barn till korsvirkeshuset i Olland. Det är Veras systerdotter Anne och hennes son Leon. Anne vet inte vart hon annars skulle ha tagit vägen när hennes värld rämnat.
Det här är kvinnohistoria i tre generationer, tänker jag, medan jag slukar Körsbärslandet av Dörte Hansen. Navet kring vilket allt annat rör sig är Vera. Eller, vänta - frågan är om inte huvudpersonen i romanen är just det gamla korsvirkeshuset. Människorna kommer och går, men huset består. Gamla tider och tradition möter nya idéer. Bönderna skrattar åt turister och nyinflyttade miljömuppar och biodynamiska missionärer som har idéer om ekoodling och renoverar sönder de gamla husen. Nyinflyttade Burkhard Weisswerth cyklar liggcykel och skriver krönikor om gummistövelvärlden och planerar att jaga rådjur med Vera. Här finns motsättningar stad/land såväl som generationsmotsättningar. Veras granne, Heinrich Lührs, har tre söner, men ingen vill ta över gården. En av dem kan inte tänka sig att arbeta ihop med fadern utan bidar sin tid. Döttrar söker sina mödrar ännu i sextioårsåldern. Frostskydd genom nedisning blir resultatet. Relationer människor emellan får stor plats i Körsbärslandet. Dörte Hansen ser på sina karaktärer med empati, milt överseende och kärv humor. Skildringen av körsbärs- och äppelodlingarna och det lantliga livet i Olland tilltalar mig mycket. Jag tyckte över huvud taget väldigt mycket om den här romanen, som är författarens första. Jag kan bara säga läs Körsbärslandet! 
Övers.: Christine Bredenkamp
Bokförlaget NoNa
Orig:s titel: Altes Land
 

torsdag 17 november 2016

Veckans ord på U

enligt O: "Alla alfabet har ett definitivt slut och nu är det bli många väldans kluriga bokstäver kvar. Dagens bokstav känns dock ganska så okej ändå. Veckans bokstav är U och här är de fem ord jag vill att du ska koppla samman med böcker och/eller författare."
ufo
Splods öga av Neil Gaiman handlar om en pappa som går ut ett ärende och sedan inte kommer tillbaka på länge. Han har blivit kidnappad av utomjordingar.
ungdom
På den förlorade ungdomens café av Patrick Modiano. Här känner Modiano - läsaren igen sig. Sökandet efter det förflutna med koppling till nuet i förening med stor kännedom om och kärlek till Paris.
underbar
De polyglott älskarna av Lina Wolff är en alldeles underbar roman som snarast bör få Augustpriset i skönlitterära klassen 2016.
undervisning
Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Författaren är en av världens mest framstående litteraturkritiker och han förtröttas aldrig i sin kamp för läsande. Många hatar honom men ännu flera älskar honom. Jag har läst, retat upp mig i vissa lägen och instämt i andra. Och jag har roat mig kungligt hela tiden. 2017 kommer en ny bok av HB. Varför läsa och hur är titeln. 
ute
Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader. 

---
första strofen av vis - och psalmförfattaren Samuel Johan Hedborns (1783 - 1849) visa som sedermera tonsattes av bl. a. Alice Tegnér.

onsdag 16 november 2016

Flygnovell

På den låååånga flygresan mellan  Tokyo - Haneda och London - Heathrow hann jag med en hel del eftersom jag sällan kan sova under flygresor. Jag försökte se några filmer, men ingen engagerade. Då hittade jag av en händelse inlästa noveller och de sysselsatte mig i flera timmar. Jag lyssnade bland annat till Rogey, som författaren Danny Murphy fick Costa Short Story Award för 2015. 
Berättaren, Mick, mötte Rogey, Carl Rogan, på en ungdomsgård när Rogey endast var 14 år gammal. Redan då var han storvuxen med grova händer och ett häftigt temperament. Mick inser att Rogeys framtidsutsikter inte är så ljusa. Rogey kontaktar Mick då och då under trettio år. Guess who this is! inleder Rogey och så berättar han vad som hänt sedan sist. Det blir till slut en lång berättelse om diversearbeten, kringflackande, flera korta äktenskap under vilka det föds sex barn. Rogey anser att Mick och han är goda vänner och ibland står han på Micks trappa. Mick är mera reserverad, men känner ett visst intresse och någon empati. En dag kontaktas Mick av polisen i Cardiff. Nu säger jag inte mer.
Rogey är en rakt berättad, lågmäld och vemodig historia om en människas hela liv. En funderar över arv, miljö och klass. Och hur förödande det är att inte ha någon som verkligen bryr sig om om lever eller dör. 
Rogey hade passat på flera punkter i Ugglan & Bokens novellutmaning, men jag väljer att sätta den på punkt 3. Läs en novell på ett annat språk än svenska

tisdag 15 november 2016

Nordiska biblioteksveckan 14 - 20 november

Nordiska biblioteksveckan 2016 inleds igår kväll med Kura skymning. Över hela Norden läser man denna kväll samma texter på biblioteken i samarbete med
Föreningen Norden. I årets vuxenbok, "Vandets vogter" av Emmi Itäranta, beskrivs en framtid med brist på rent vatten, också här i Norden. Konflikterna och resurskamperna som beskrivs i "Vandets Vogter" knyter  på många sätt direkt an till vår egen dagsaktuella debatt om klimat och miljö samt vilka konsekvenser våra mänskliga handlingar idag har på framtiden. Boken är ännu inte utkommen på svenska men den kommer under våren med titeln Minnen av vatten. Den svenska texten lästes och som grädden på moset lästes inledningen också på danska, norska finska, isländska och färiska av olika representanter för respektive språk. En väldigt god och nordisk idé.
Årets uppläsare övervakades av ingen mindre än William Shakespeare!

måndag 14 november 2016

Tematrio - Titelkänslor

Lyran uppmanar: Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!
1. Ånger av den fantastiske norske författaren Roy Jacobsen. En gammal brottsling släpps ut ur fängelset efter avtjänat straff och ska nu möta verkligheten och ensamheten. Han har misshandlat sin hustru och dottern har tagit avstånd ifrån honom.
2. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez läste jag för många år sedan och det var inget mindre än en stor läsupplevelse. En följer människorna i den lilla columbianska byn Macondo under hundra år. En färgstark, fantasifull och realistisk roman.
3. En gåtfull vänskap av den japanska författaren Yoko Ogawa handlar om vänskapen mellan en ung kvinna, hennes son och en matematikprofessor  som drabbats av en hjärnskada
 

söndag 13 november 2016

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi läser. Enda regeln: No spoilers!

"Vissa nätter, när stormen kom västerifrån, stönade huset som ett gammalt skepp som slungades hit och dit i grov sjö. Ylande vindbyar bet sig fst i de gamla murarna. Så där låter häxor när de bränns, tänkte Vera, eller barn när de klämmer fingrarna. Huset stönade, men det skulle inte sjunka. Det tufsiga taket satt ordentligt fast på sina bjälkar. Gröna fågelbon av mossa frodades i vassen och det sviktade bara obetydligt vid taknocken. Färgen flagnade från korsvirkesfasaden och de ohyvlade ekbjälkarna i väggarna liknade grå benknotor. Inskriften på husgaveln var väderbiten, men Vera visste ändå vad det stod: Dit Huus is mien un doch nich mien, de no mi kummt, nennt´t ook noch sien. Det var den första meningen hon lärt sig på plattyska när hon anlänt till gården i Olland, hand i hand med sin mor. Huset är mitt och ändock inte mitt, den som kommer efter mig kallar det också sitt."

Så börjar Körsbärslandet av Dörte Hansen. Fler smakebitar HÄR.

lördag 12 november 2016

Veckans ord på T

enligt O: Veckans ord är på T och som vanligt fem till antalet. Koppla samman dem med fem författare och/eller böcker.
 
tidning
Här associerar jag till Sveriges första kvinnliga journalist, Wendela Hebbe, som anställdes på tidningen Aftonbladet 1841
trevlig
Allting som är trevligt är bra för magen : tänkt och sagt i Mumindalen
Tove Jansson står för bild och text 
tur
tur med Trenter : en tidsresa med bildperspektiv genom Stieg Trenters Sverige på 1940-, 50- 60-talen med personliga betraktelser kring mord, mat och framförallt bilar. Boken kom ut 2015 och är skriven av Clas Rydholm
tvinga
Flyktigt är en essäsamling av Daniel Hjorth. Han berättar om olika författare som under 1900 - talet förföljdes och tvingades på flykt.
tölp
Egentligen tycker jag att en skulle kunna kalla Carlsson i Hemsöborna en riktig tölp.

torsdag 10 november 2016

Sista dagen i Kyoto

Julgranen på stationen
Sista dagen i Kyoto låste vi in våra väskor på stationen för att sedan åka till vårt boende utanför Osaka på kvällen. Därefter strövade vi omkring i staden, företrädesvis i Gion och längs floden Kamogawa. Överallt sprakade höstlöven och längs floden kunde vi se på fåglar, vackra stenformationer, vackert gräs och lyssna till trumpetmusik.
Strandgräs


Trumpetspel

Hägrar, stork och trana

Entré

Också en entré

Ordningsregler i Gion. Inte nypa geisha, inte kasta skräp, inte gå omkring med selfiepinne, t. ex.

Talltak