söndag 17 juli 2016

Gästkatten

Chibi är en liten späd vit kattfröken med kimröksfärgade fläckar som gästar några trädgårdar i ett område utanför Shinjuku, en av Tokyos stora förstäder. Här bor bland andra ett barnlöst par i 35- årsåldern som arbetar hemifrån. Han skriver på ett par böcker om baseball och hon är korrekturläsare. De hyr sedan 1986 ett litet hus med tillhörande minimal trädgård. Hustrun är mycket intresserad av djur i allmänhet och hon önskar omedelbart att Chibi ska flytta hem till dem. Men Chibi har sitt huvud för sig och hon kommer och går precis som hon vill. Hon jamar sällan och är känslig för osynliga förändringar.  Gästkatten är en självbiografisk roman av Takashi Hiradie. Han har sinne för detaljer och är en god iakttagare. Hans tankar om livets och tidens gång är väl så intressanta som                                          berättelsen om Chibi.
Hans skildring av grannarna och området de bor i och hur det småskaliga får vika för det storskaliga kan mycket väl uppfattas som samhällskritik. Jag gillar det långsamma, omsorgsfulla, detaljerade i den här romanen. Det är mycket japanskt tycker jag, liksom tatamimattorna och den dekorativa alkoven, tokonoma,  nyårsnudlarna och kejsaren Hirohitos bortgång 1989. Showaperioden kallas hans regeringstid som sträckte sig från 1926 till 1989.  Andra djur som förekommer i den här poetiska berättelsen är jättebönsyrsa, cikada och sjötrollslända. Lättjan förledde mig att lyssna i stället för att läsa den engelska översättningen av Gästkatten som jag köpte i Tokyo och fick det typiska omslaget som hindrar människor att se vad du läser på tunnelbanan. Det var inte bra. Den här boken ska läsas, tycker jag, som inte alls var förtjust i Anna - Maria Källs uppläsning.

12 kommentarer:

  1. Jag tänkte inte så mycket på samhällskritiken när jag läste den, men du har rätt i att den finns där.

    Kände inte till dessa medvetet diskreta japanska omslag. Ser de flesta böcker ut så? Just Gästkatten känns ju inte som en bok att “skämmas” för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. när en köper böcker i Japan ser ju omslagen ut som vanligt, men expediterna sätter på ett extra omslag. inte för att en behöver skämmas utan mera för den personliga integriteten, tror jag

      Radera
  2. Jag tycker också att det mest spännande med det här inlägget är omslagen, trots att din text i helhet är informativ och fin. Jag gillar spontant idén med omslag även om jag gillar att se vad folk läser på bussar och tunnelbana. Fast idag verkar de flesta "läsa" på sina mobiler...

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag brukar också snegla på folks lektyr på tåg, bussar och tunnelbana. det är kul

      Radera
  3. Svar
    1. ja, men själva katten var inte så märkvärdig. det var mest allt omkring, tycker jag

      Radera
  4. Den här boken har jag som e-bok i mobilen. Ser fram emot att läsa. :) Det är inte så ofta jag läser något från Japan. Bara en sådan sak!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag gillar det japanska i den här boken

      Radera
  5. Jag gillade den här boken. Och utan att jag har varit i Japan eller ens vet så mycket om Japan egentligen, tyckte jag också den kändes väldigt japansk :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, den känns japansk, verkligen. det var det bästa med den

      Radera
  6. Tack för ett trevligt boktips.

    SvaraRadera