söndag 30 november 2014

Loppisfynd!

1908 kom Anne of Green Gables ut för första gången. Författaren L. M. Montgomery kom att skriva en lång rad böcker om Anne från det att hon är 11 år och långt upp i vuxen ålder. Förläggare och läsare krävde det helt enkelt. Anne kommer från ett barnhem till Marilla Cuthbert och hennes bror Matthew på Prince Edvards ö i östra Kanada. De är lite till åren komna och Anne är rödhårig, livlig och fantasifull. Jag minns kollisionerna med Marilla än idag trots att det är långe sedan jag hörde Anne på Grönkulla läsas högt i skolan. Matthew fungerade som åskledare och medlare. Anne fick en bästis i Diana Barry, något hon drömt om i hela sitt liv. Hennes filosoferande om "besläktade själar" var också något som fastnade hos mig. Redan 1909 kom boken i svensk översättning och blev väldigt väl mottagen. 2009 utkom en antologi med läsarreflektioner Besläktade själar: Läsupplevelser av Anne på Grönkulla, 2009. Texterna i antologin är skrivna främst av kvinnor i mycket olika åldrar. Anne på Grönkulla lästes alltså även av vuxna. Den mest kända svenska läsaren var Astrid Lindgren. Anne på Grönkulla har även kommit ut under titeln Anne på Gröntorpa. Även Lucy Maud Montgomerys Emily - serie mottogs väl i Sverige.

lördag 29 november 2014

Om känslomässig försummelse

Deras ryggar luktade så gott är Åsa Grennvalls nionde serieroman.
Åsa Grennvall föddes 1973 och Jenny i romanen växer upp under 70 - och 80 - talen med Kyrkans barntimmar och spaghetti och köttfärssås på burk. Åsa Grennvalls serier har ofta självbiografiska inslag. Deras ryggar luktade så gott handlar om Jennys uppväxt i en familj som inte var så framstående känslomässigt. Om Jenny grät lämnade pappa rummet och mamma viftade bort Jennys känslor. De ställde aldrig upp på hennes sida och hon upplevde ofta att de skämdes för henne. När hon bad om ursäkt kunde hon mötas av iskall tystnad. Jenny lider ingen materiell brist och hon blir inte misshandlad fysiskt. Föräldrarna förstår inte bättre, helt enkelt. Ändå kryper Jenny ihop mellan deras ryggar om nätterna för att tanka någon sorts trygghet. Det är en starkt berörande text. Skildringen av det ensamma barnet i så starkt behov av kärlek och förståelse är så fint och inkännande gjord. Jag läste verkligen som jag läser en roman. Serier är annars inte min starkaste gren. Teckningarna är så uttrycksfulla och man vill bara krama Jenny.
När Jenny själv får barn ställs allt på sin spets och då har hon turen att äntligen möta en vuxen som förstår, kan och vet. Deras ryggar luktade så gott borde läsas av många vuxna - inte bara föräldrar.

fredag 28 november 2014

Bokbloggsjerka 28 november - 1 december

Annikas fråga i Bokbloggsjerkan 28 november - 1 december lyder så här: Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? alt. vilka nobelpristagare har du läst? Hur jerkan går till kan man läsa HÄR
Det var riktigt roligt att gå igenom alla pristagarna och tänka efter vilka jag läst och sedan göra en inventering av hyllorna.

Av de 108 nobelpristagarna i litteratur har jag läst hälften. 
39 nobelpristagare står i min hylla och de är lästa. Undantag: Nobelpristagarna 1980 och 1981, d.v.s. Czeslaw Milosz, Issadalen och Elias Canetti, Förbländningen. Några pristagare  har vi läst i läsecirkeln, t. ex. Selma Lagerlöf, Thomas Mann, Albert Camus, John Steinbeck, le Clézio, Herta Müller och Alice Munro. Första boken till diskussion i januari 2015 är Patrick Modiano, Lilla smycket. Sigrid Undsets trilogi om Kristin Lavransdotter läste jag som mycket ung - flera gånger - liksom Pearl Bucks trilogi om kinesiskt bondeliv, Den goda jorden, Sönerna, Wang Lungs barnbarn. Yasunari Kawabata har jag nyligen läst om och omläsning av Patrick White, Stormens öga ligger på lut. Strändernas svall av Eyvind Johnson var inget mindre än en läsupplevelse och Harry Martinsons lyrik är aldrig långt borta. Mannen utan öde av Imre Kertez är bland det starkaste jag läst. Coetzee, Onåd berörde mig också djupt. Doris Lessing borde ha fått priset mycket tidigare, det kunde man väl hålla med henne om. Sällan har väl så många varit så överens som när kanadensiska Alice Munro fick sitt pris.

torsdag 27 november 2014

Ett brev betyder så mycket

Mrs Sinclairs resväska är engelska Louise Walters debutroman. Den tilldrar sig under andra världskriget och i nutid. Roberta Pietrykowski är 30 + och arbetar i en trevlig bokhandel i Oxford, Old and New Bookshop sedan elva år tillbaka. Hennes far är sjuk; modern har hon inte haft kontakt med sedan denna lämnade far och dotter för länge sedan. Farmor Dorothy har tagit hand om fadern och Roberta. Nu hittar Roberta ett brev i en bok skrivet från farfadern till farmor, Dorothea. Roberta får inte ihop farföräldrarnas historia. Det är något som inte stämmer. Roberta samlar på brev och meddelanden som hon hittar i böcker som lämnas in. Böckernas titlar anges nogsamt liksom status och prissättning. Det är en väldigt trevlig miljö som skildras. Roberta trivs med sin chef och sina arbetskamrater, men är i grund och botten ganska ensam. Dorothy blir Mrs Sinclair när hon mycket ung gifter sig med Albert Sinclair - gifter ner sig, säger hennes mor och tar avstånd från sin dotter. Dorothys liv blir inte som hon tänkt sig. Albert ger sig ut i kriget utan att ge ett ljud ifrån sig. Dorothy blir hyresvärdinna åt ett par unga kvinnor ur Women´s Land Army. Aggie och Nina är unga och glada och blir ett trevligt sällskap för Dorothy. Kriget sammanför henne också med den charmerande polske flygaren major Jan Pietrykowski. Robertas och Dorothys liv skildras parallellt för att så småningom sammanstråla. Storyn i Mrs Sinclairs resväska är inte så tokigt ihopkommen, men jag tycker att Roberta - delen är betydligt bättre än berättelsen om Dorothy. Kärlekshistorien mellan Dorothy och Jan är väldigt valhänt skildrad, men inte värre än att jag måste läsa vidare och se hur det går. En feel - goodroman som inte saknade sina poänger.

onsdag 26 november 2014

Timme noll

”Att leva är att vara skyldig”, säger Lotta Lundberg i en intervju . ”Vi skulle alltid kunna göra lite till men vi förmår inte, räcker inte till. Så står vi där med en skuld som förlamar. Men skuld är inte farlig, den gör bara ont."
Titeln på Lotta Lundbergs sjunde roman är 
Timme noll. Termen betecknar krigsslutet och romanen inleds med författaren Hedwig Lohmans berättelse i Berlin. Ingrid bor på en ö i Stockholms skärgård 2004 och den unga flickan Isa går i terapi under 80 - talet i Uppsala. Tre kvinnor som står i var sin ruin. Dessa tre kvinnors berättelser vävs samman på samma sätt som Michael Cunningham flätar sin roman Timmarna. Timme noll tillägnas Cordelia Edvardson. Lotta Lundberg bor sedan många år i Berlin. Hon kom dit för att göra research för sin roman Skynda, kom och se och blev kvar. Hon trivs i Berlin där nutidshistorian känns närvarande. Skuld/ansvar är vanliga samtalsämnen som angår alla. Underlåtelse och nåd är begrepp man inte talar om i Sverige,  säger hon. Tyskland är ett Sverige för vuxna. I den litterära podcasten TEXT + 1: 006 intervjuas Lotta Lundberg av Mats Almegård.

tisdag 25 november 2014

Förtvivlade människor

1970 kom Desperate characters, Förtvivlade människor, ut första gången. Den fick ett fint mottagande, men Paula Fox blev på något sätt en författarnas författare. Två yngre författare, Jonathan Franzen och David Forster Wallace, återupptäckte henne på 1990-talet när man tröttnat på den experimentella romanen och önskade realismen tillbaka. Förtvivlade människor har lånat titel efter ett citat av Henry David Thoreau: ”De flesta människor lever ett liv i stilla förtvivlan”.
Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat, ombonat liv i sin våning i Brooklyn. De är båda intellektuella liksom alla deras vänner. Sophie är arbetslös översättare och Otto äger en juristfirma tillsammans med en god vän. En dag blir Sophe biten av en vildkatt som hon envisats med att mata, trots Ottos upprepade varningar. Såret infekteras; handen svullar och ömmar. Samtidigt anar man en molande oro i deras liv. Människor av ett nytt, okänt slag börjar flytta in i deras område; det är skrik och fylleri om nätterna och ett undertryckt våld går i dagen. Sophie och Otto är förvirrade och börjar känna sig främmande mitt i allt det välbekanta. Ottos kompanjon, Charlie Russel,  sliter sina förtöjningar och det står klart att Otto och han inte delar grundläggande värderingar. Sophie tänker på en kärlekshistoria hon haft med en man som hon bedragit Otto med. Det är ingen tillfällighet att omslaget föreställer två människor bortvända från varandra. Det ser ut som om man skulle kunna bryta framsidan rakt av som man delar en pepparkaka. Paula Fox skriver sparsamt och knappt med en bra dialog. Hon är 91 år och bor bor i Brooklyn med sin tredje man, Martin Greenberg. Som barn lämnades hon bort av sin känslokalla mamma och sin alkoholiserade far och  kom att skjutsas runt bland en mängd olika människor. När Paula Fox själv fick barn i 20 - årsåldern lämnade hon bort det. I sitt andra äktenskap fick hon två söner och med tiden har hon också återförenats med sin dotter, Linda. Översättning: Eva Johansson. Natur & Kultur

måndag 24 november 2014

Tematrio - Naturskildringar

Lyran vill ha naturskildringar i sin tematrio idag med anledning av att Lars Lerin fick Augustpriset i fackboksklassen för sin fina Naturlära.
Läs hur det hela ska gå till HÄR

1. Walden av Henry David Thoreau. En klassiker från 1854 som jag alldeles nyligen läst för första gången. Skildringen av naturen omkring skogstjärnen Walden, där Thoreau levde relativt isolerad under två år, är i det närmaste förälskad. Som läsare smittas man av fräschören i framställningen. Läs vad jag tyckte om Walden HÄR.
2. Beckomberga av Sara Stridsberg. Visserligen fick hon inte Augustpriset i skönlitterära klassen i år heller, men detta är en fin bok där man möter en ny eller åtminstone annorlunda Sara Stridsberg. Tidigare har hon inte precis gjort sig känd som naturskildrare, men i Beckomberga visar hon framfötterna även på det området. 
3. Heden av Thomas Hardy; även utgiven med titeln Hemkomsten. Denna klassiker från 1878 inleds så här: “A Saturday afternoon in November was approaching the time of twilight, and the vast tract of unenclosed wild known as Egdon Heath embrowned itself moment by moment”. Egdon Heath är romanens verkliga huvudkaraktär. Thomas Hardy frambesvärjer ett magiskt, uråldrigt landskap fullt av liv.

Augustpriset 2014, fack och skön

















Grattis! Kristina Sandberg till årets Augustpris i skönlitterära klassen för
Liv till varje pris
Välförtjänt!
(Kul att se Margareta Winberg igen, förresten.)
Och grattis Lars Lerin till årets Augustpris i fackboksklassen för den underbara boken Naturlära! Den charmiga presentatören talade om den hemkänsla hon känner i den svenska skogen. Lars Lerin hade inte förberett något tacktal, men passade på att heja på Junior och göra sig bekant med Amanda Ooms.

söndag 23 november 2014

20 snabba i höstmörkret

Läs hur det går till hos ENLIGT O.


Augustpriset eller Nobelpriset? Fast Augustpriset är också lite kul
Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Ngũgĩ wa Thiong'o
Hungerspelen eller Hobbit?
Horace Engdahl eller Peter Englund? Horace är så kunnig och har humor. 
Snö eller regn? Gillar egentligen inte snö heller...
Lussekatter eller pepparkakor? Är inte så angelägen om någondera
Dystopi eller feelgood?  I alla fall just nu.
Lars Kepler eller Camilla Läckberg?  Pest eller kolera
Amaryllis eller hyacint? Det är inget fel på amaryllis heller, men hyacintdoften..
Pappersbok eller e-bok?  Inte mycket går upp emot en pappersbok
Biografi eller memoar?  Läser gärna båda delarna egentligen
Mia Skäringer eller Lena Dunham? Inget fel på Skäringer
Glögg eller julmust?  Doften av glögg egentligen godare än smaken
Fredrik Backman eller Lena Andersson? Ove var väl inte så tokig, men...
Tegelstenar eller tunnisar? Det beror egentligen på vad det står i dem
Film eller tv-serie? Trevligt att inte behöva vänta på slutet
Netflix eller HBO? Bättre urval
En i taget eller slalomläsning? För det mesta fungerar det bra
Skratt eller gråt?  Det är mera sällan jag tycker att roliga böcker är roliga
Julafton eller nyårsafton? Eller ingen afton alls. Det finns andra dagar

En smakebit på søndag

"Jag hade inte ätit någon lunch den dagen, och magen hade glömt gröten jag hade glufsat i mig på morgonen före tiokilometerslöpningen till Kinyogoris högstadieskola. Nu hade jag samma kilometer framför mig på vägen hem, och jag försöke låta bli att tänka så långt fram som till kvällsmålet. Min mor var duktig på att trolla fram ett mål mat om dagen, men när man är hungrig är det bäst att hitta på något, vad som helst, för att leda bort tankarna ifrån mat. Det var det jag ofta gjorde på lunchrasten när de andra barnen tog fram sin medhavda mat eller de som bodde i närheten gick hem för att äta."

Ur Ngũgĩ wa Thiong'os självbiografiska Drömmar i krigets skugga. Minnen från en barndom, sid. 9. I översättning av Jan Ristarp. Norsteds förlag 2012.
Ngũgĩ wa Thiong'o är sin mors femte barn och sin fars tjugofjärde. En dag meddelar modern att han ska få möjlighet att gå i skolan, men han måste lova att göra sitt allra bästa. Detta blir början på Ngũgĩ wa Thiong'os resa från Limuru i Kenya vidare ut i stora världen.

Läs mer om En smakebit på søndag HÄR

lördag 22 november 2014

Bruno Keats Öijer







 
 Bruno K Öijer är fantastisk på scenen. Det var andra gången jag såg och hörde honom live. Första gången var 2008 när han turnerade med Svart som silver. Konceptet kändes helt igen. I nära nog två timmar agerar Bruno K Öijer sina dikter ivrigt påhejad av en ovanligt blandad och entusiastisk publik. Och natten viskade Annabel Lee är titeln på den nya diktsamlingen efter en berömd dikt av av Edgar Allan Poe, som handlar om Poes ungdomskärlek. Utan koncept, ensam på scenen så när som på en ljusstake och en kanna vatten, hänför Bruno Keats Öijer auditoriet utan att förtröttas. Han slår in sig själv som en dirigent slår in en orkester. Det är viktigt med den musikaliska rytmen i varje dikt. Bruno K Öijer skriver helt utan varje form av skiljetecken.  En bra intervju med honom finns i senaste numret av Vi läser, 2014:5.

Hänförda

ridån går upp
och inget rör sig
i två timmar ligger scenen
helt öde tyst och tom
innan ridån sakta sänks igen

alla reser sig hänförda
bänkrad efter bänkrad
och applåderna växer
vill aldrig ta slut

fredag 21 november 2014

Varför läser du?

Annikas fråga i  Bokbloggsjerkan 21 - 24 november är kort och gott: Varför läser du?
Jag ser inte ett enda skäl till att inte läsa, men här är några skäl till att jag läser.
För det första är jag nyfiken; hur lever andra människor, hur tänker de, vad har de upplevt. Det är både en fråga om igenkänning och att möta något annorlunda. Det vidgar både yttre och inre vyer. Man kan förflytta sig överallt i världen utan att köpa så mycket som en bussbiljett.  Läsning stimulerar fantasin och ger upphov till många intressanta diskussioner. Man kan välja olika genrer och  har en aldrig sinande källa att ösa ur. Litteraturen förnyar sig själv och som läsare har man bara att hänga med. Och det är något alldeles särskilt med språket; att umgås med orden.
 

Harold Bloom har bestämda åsikter om hur man ska läsa och varför.
En författares övertygelse. Liv, hantverk, konst. Joyce Carol Oates diskuterar varför man skriver och läser
 

torsdag 20 november 2014

Walden - en lisa för själen

Nu har jag äntligen läst Walden (1854), i ny översättning av Peter Handberg på Natur & Kultur, av Henry David Thoreau; en klassiker som i många år stått på min att - läsa - lista. Och jag fattar inte att jag inte unnat mig denna läsupplevelse för länge sedan! Thoreaus två år vid sjön Walden i en egenhändigt byggd liten stuga på mark som upplåtits åt honom av filosofen Ralph Waldo Emerson finns dokumenterade i boken Walden. Thoreau har långt till närmsta granne och han lever omgiven av djur och en underbar natur. Hans naturskildringar är fantastiska liksom hans iakttagelser av skogens rika djurliv. Han är en forskarnatur; han är filosof med stor kännedom om antikens författare och filosofer och han citerar dem gärna. Han vill leva i samklang med naturen och utan onödiga ägodelar. Thoreaus idéer är lika sunda som aktuella men ibland lite världsfrämmande. Det där med hem och barn är inget han tänkt så mycket på. Kvinnor verkar han aningen misstänksam mot liksom irländare. Däremot åberopar ofta indianskt levnadssätt. Thoreau tar ställning i tidens aktuella frågor - till exempel slaveriet - han vägrar betala skatt och sitter till och med i fängelse en stund för det. Walden är full av lyriska partier, polemiska utfall, filosofiska utläggningar,  årstidsnotiser och förälskade beskrivningar av djur. Thoreau förefaller sympatisk på de flesta sätt, men ibland blir det lite mycket predikande och någon gång lite av gnälligt bakåtsträvande. Men sammantaget älskade jag Walden och känner att jag skulle vilja läsa om den omedelbart! Och som vanligt när man tyckt riktigt, riktigt mycket om en bok är det svårt att göra rättvisa åt den.

tisdag 18 november 2014

Från Grate förlag

»Men vad tror du, Bruno? Inbillar du dig att du skulle ha en chans om hon visste hur ditt liv egentligen ser ut? Då är du ju riktigt blåst. Vet du vad den här sortens tjejer kallar sådana som oss? Standardkillar. Det är vad vi är för dem, standardkillar. Och vet du varför? Därför att vi inte är helblåsta men inte hyperintelli­genta heller, inte supersnygga men inte asfula heller… Det är vad vi är Bruno, medelmåttor, killar som man bara ser rakt igenom, som man umgås med utan att älska…»
I sin roman Standard (2014) bryter Nina Bouraoui med sin tidigare autofiktion och tecknar ett naket porträtt av en antihjälte i vår tid.




En dag 1988 ser den franske författaren Patrick Modiano en notis i ett nummer av kvällstidningen France-Soir från 1941. En 15-årig flicka, Dora Bruder, anmäls saknad av sina föräldrar. Modiano kan inte släppa tanken på den judiska flickan och hennes föräldrar i det av tyskarna ockuperade Paris. Han ägnar de följande nio åren åt att försöka rekonstruera Dora Bruders liv, från försvinnandet den kalla decemberkvällen 1941 till transporten från lägret Drancy i Paris till Auschwitz i september 1942. Hans efterforskningar resulterar 1997 i Dora Bruder.
 
Baksidestexterna på två nya franska romaner utgivna av Elisabeth Grate förlag från biblioteket idag. Kort lånetid, förstås, men i alla fall! 

måndag 17 november 2014

Tematrio - Dystopier

LYRAN
ger oss i uppgift att berätta om tre bra dystopier den här veckan. Dystopi i vid bemärkelse; postapokalyps går också bra.
1. Oryx och Crake av Margaret Atwood är en kuslig (ibland rolig) dystopi eller egentligen postapokalyps som i många stycken ligger nära i tiden. I vissa avseenden är vi redan där. Snowman är den som blivit kvar i en värld som fallit samman i sviterna efter ett ödesdigert Paradice Project som drevs av Snowmans vän Crake, som nu är död. Borta är också Oryx, flickan de båda älskade. Snowman sitter i ett träd insvept i ett lakan och är hungrig.
2. Helaren av Antti Tuominen  tilldrar sig i ett framtida Helsingfors. En miljökatastrof förorsakar ideliga översvämningar; det regnar hela tiden; elen är urkopplad i många hus och man har en känsla av att det är mörkt mest hela tiden. På gatan råder öppet våld. Polisen är tämligen maktlös, men det växer upp privata vaktbolag som erbjuder skydd. Det blossar upp eldar här och var - oskyldiga eldar för matlagning men också eldar som hör samman med död och förstörelse.
3. Snöstormen av Vladimir Sorokin. Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier.
Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika slag. 

söndag 16 november 2014

Novemberdikt

Stadsbarn

Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarens vatten.


Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändernas fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i en dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.


Bo Berman, Ur Marionetterna, 1903 

lördag 15 november 2014

Nytt i japanska hyllan








Beauty and Sadness (美しさと哀しみと) av nobelpristagaren Yasunari Kawabata . Vintage International. Översättning från japanska av Howard Hilbert.
"Few authors have so compellingly evoked the subtle, precise beauty of his homeland. Kawabata´s prose is clear, deceptively simple; yet the images scattered through his narratives link together to produce deep, sudden insight into the souls of his characters." Time
In the Miso Soup (イン ザ・ミソスープ) av Ryu Murakami. Frank, en överviktig amerikansk turist har hyrt 20- årige Kenji för att guida honom genom de sjaskigare delarna av Tokyos nattliv. Franks bisarra beteende gör att Kenji börjar misstänka att han har att göra med den seriemördare som terroriserar  staden. Kenji är rädd redan från början. Ryu Murakami är född 1952 och skriver romaner och essäer och gör film. Oändligt blå är den enda titel som finns på svenska.

fredag 14 november 2014

Bokbloggsjerka 14 - 17 november

Annika uppmanar oss i sin BOKBLOGGSJERKA 14 - 17 november att berätta om bipersoner i böcker som sedan ger sin version av berättelsen.
Den första jag kommer att tänka på är  För Lydia av 
Gun - Britt Sundström. Lydia Stille är den kvinnliga huvudpersonen i Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia är ett slags genmäle på Den allvarsamma leken.
ELIN BOARDY, Mary Jones historia. Återanvädning av Stevenson´s Skattkammarön. Uppasserskan på John Silvers krog Spyglass i Bristol berättar historien. I sina dagboksanteckningar kommer historien fram ur ett kvinnoperspektiv. 
 I Long John Silver av BJÖRN LARSSON berättar Long John Silver själv sin egen version av Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.
Tjänstefolket i Jane Austens Stolthet och fördom berättar sin historia i Huset Longbourn av Joe Baker.

torsdag 13 november 2014

Tokyo blues

Tokyo blues av Pia Hintze handlar om den medelålders Lola Fridh som följer med sin man, George,  till Tokyo. Hon är psykoterapeut och delägare i ett framgångsrikt företag, men hon är utarbetad. Det blir en ordentlig omställning för henne. Tokyo är fuktigt och hett; George är sällan hemma och Lola får inte tillgång till lösenorden på sin arbetsplats. Hon har svårt att hitta i Tokyo och hon kan inte språket. Hon träffar några andra skandinaviska kvinnor i en förening som utgår ifrån att kvinnor i Lolas situation är roade av att lära sig binda blommor  och att spela japanska trummor för att få ett par egna trumpinnar med namnet i katakana. Lola vill verkligen inte något av detta. Hon bestämmer sig för att syssla med något helt annat. George har anledning ta sig i akt. Pia Hintze har tidigare skrivit relations - och familjeromaner; Baby blues, En ska bort och Älskling. Tokyo blues är en blandning av trams, rappa formuleringar och en levande skildring av det moderna Tokyo. Och det är i den senare delen som jag tycker att romanen är bäst. Och det är naturligtvis därför jag läser den. Pia Hintze har själv bott i Tokyo med man och två barn under några år så hon skriver av egen erfarenhet. Däremot är inte Tokyo blues självbiografisk.

onsdag 12 november 2014

Prinsessan Mononoke

Bilden lånad från svd.se
Princess Mononoke, もののけ姫, 
japansk animerad långfilm ifrån 1997 i regi av Hayao Miyazaki animerad på Studio Ghibli. Filmen är ett ganska krigiskt drama med inslag av övernaturliga företeelser, folktro, klassisk litteratur (t. ex. Berättelsen om Genji) och som så ofta i dessa animerade filmer ett ekologiskt budskap. 2011 hade filmen svensk premiär. Prinsessan Mononoke var den längsta och dyraste animerade film som någonsin gjorts när den hade premiär. Över två timmar lång och med en produktionskostnad motsvarande 200 miljoner kronor.
Jag gillade mycket de otroligt vackert tecknade naturscenerierna som filmregissören Hayao Miyazaki inspirerats av i urskogarna på ön Yakushima.

tisdag 11 november 2014

Top Ten Tuesday


Top Ten Characters You Wish Would Get Their OWN Book (minor or just maybe a semi main character you wish a book was from their POV).
För min del blir det Top nine Tuesday
Läs instruktionerna HÄR

Mamma Ingrid i Under all denna vinter av Negar Naseh

Hugo Rask i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Felicia Venhaug i Varulven av Aksel Sandemose

Margit (modern) i Precis som att börja om av Ninni Holmqvist

Ladivine Salle (mormor) i Ladivine av Marie Ndiaye

Prussiluskan i Pippi Långstrump

Tea, svärmor i Kristina Sandbergs romaner

Emily Maude Taylor, Doris Lessings mor som finns med i hennes romaner.

Mrs Winterson i Why be happy when you could be normal av Jeanette Winterson

 

måndag 10 november 2014

Tematrio - Sjukdomar

Lyrans tematrio handlar denna veckan om sjukdomar. Tre titlar på böcker som handlar om sjukdomar. Läs reglerna  HÄR!
1. Agaat av Marlene van Niekerk. Milla de Wet är 67 år. Hon lider av ALS och ligger i sin säng och tänker tillbaka på sitt liv och sitt arbete med den ärvda gården, sitt äktenskap med en vacker, men oduglig man och drömmen om ett barn. Agaat är tjänsteflickan som sköter henne. En fantastisk bok som tilldrar sig i Sydafrika.
2. Small World är titeln på schweizaren Martin Suters debutroman från 1997. Det är första delen av en neurologisk serie på tre. Det börjar som en mardröm och utvecklar sig till en nervkittlande thriller. Konrad Lang är en distingerad herre som drabbas av kärlek i mogen ålder. Så småningom visar det sig att han lider av Alzheimers. Men när han får behandling med en viss sorts medicin börjar han minnas mer och mer och det finns folk i omgivningen som inte är intresserade av att han tillfrisknar. En familje-, kärleks- och sjukdomshistoria.
Läs mitt inlägg om Small World  HÄR!
3. Litterära besvär av Katarina Bernhardsson. Undertitel: Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa. Författaren behandlar sju svenska romaner som gestaltar sjukdom alla skrivna under 2000 - talets första decennium. Här finns bl. a. Blanche och Marie av Per Olov Enquist, Kräklek av Åsa Ericsdotter, Reglerna av Sara Mannheimer och Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud

söndag 9 november 2014

En smakebit på søndag


Läs HÄR hur den här läsutmaningen ska gå till! Viktigt: Inga spoilers!
Här ett smakprov ur boken (en utav dem) jag läser just nu.

" Ester Nilsson hade nått den ålder då man blir äldre av att fylla år. Hon uppfattade att det inträffade vid trettiosju. Under de fem år som gått hade hon publicerat ytterligare fyra tunna förtätade volymer text, två med antilyrisk lyrik och två filosofiska undersökningar. Beträffande kärleken hade hon varit i full och obruten verksamhet utan att dra på sig hämmande lärdomar; mer precist ansåg hon att lärdomar av det slaget alltid måste balanseras mot risken för leda och tristess, ett passivt liv styrt av rädslan för avvisningen och misslyckandet..."

Lena Andersson, Utan personligt ansvar. Natur & Kultur. 2014. s. 9

lördag 8 november 2014

Ny radioföljetong

På onsdag 12 november börjar en ny radioföljetong. Björn Kjellman läser Stopptid av Juli Zeh, född 1974 i Bonn. Romanen förenar thrillerartade element med samhällsskildring; en kombination som är typisk för Juli Zehs författarskap. Stopptid tilldrar sig på Lanzarote och handlar om två sinsemellan mycket olika par som gillar dykning. Clemens Altgård har skrivit en bra recension utan spoilers. Läs HÄR! Stopptid är översatt av Christine Bredenkamp; utkommern på Weyler förlag. "Juli Zeh har lyckats med en rysande vacker psykthriller." Stern

På svenska finns tidigare romanerna Örn och ängel, 2003; Corpus delicti 2006; Fritt fall 2009 och novellen Den skänkta timmen från Novellix
2005 fick Juli Zeh det nyinstiftade P. O. Enquists pris

fredag 7 november 2014

Bokbloggsjerka 7 - 10 november

Det lackar mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?
frågar Annika i sin BOKBLOGGSJERKA 7 - 10 november.

Tja, det har jag inte funderat så mycket på. Mer än att det ska dras in på julklapparna i det stora hela. Men - böcker är tillåtet. Så klart. Vad vore en juldagsmorgon som glimmade utan julklappsböcker?
Jag har ju redan avslöjat att jag önskar mig Promenader i    Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson. Det kvarstår. 
Men jag fick en påminnelse om en annan bok som jag önskar mig när jag läste understreckaren i SvD idag. Japankännaren Monica Braw skriver om årets Bookerprisvinnare, Richard Flanagan från Australien, och hans bok The narrow Road to the deep North. Titeln är lånad från 1600 - talsförfattaren Bashos Narrow Road to the deep North, Oku no Hosomichi,  
おくのほそ道. Basho reseberättelse har  också fått en sentida efterföljare i Lesley Downer som skrivit On the narrow Road. Journey into a lost Japan. 1989.
Flanagans bok handlar om andra världskriget och de   krigsfångar från Australien som japanerna använde som slavarbetare för att bygga en järnväg igenom Burma, Kejsarens järnväg. Fångarna ufick utstå ofattbara lidanden och hatet emot Japan och japaner har varit stort i Australien efter kriget. Flanagan följer både japanska lägervakter och överlevande fångar efter krigsslutet. Kärlek i krigets skugga är ett annat tema.

torsdag 6 november 2014

Precis som att börja om

Ninni Holmqvists nya roman skiljer sig från hennes tidigare produktion både till form och innehåll. Precis som att börja om är en 517 sidor lång roman om en familj och en barn - och ungdomsskildring från 60- och 70 - talen. Den som för ordet är Signe Pia - Lisa Miranda Boklund. Stig Boklund, pappa, är berömd konsertpianist och mamma Margit är översättare. Till familjen räknas också mor - och farföräldrar. Familjen Boklund har det ganska gott ställt och bor i en fin villa. Pia - Lisa är den yngre av två systrar och sin faders favorit. Hon kan lyssna i timmar när han spelar. Syster Yvonne är skeptisk till sin natur och ganska argsint. Pia - Lisa visar tidigt att hon behöver mycken egentid. Hon vägrar dagis och in träder Ulla som blir en mycket älskad barnflicka. I skolan visar sig Pia - Lisa sakna bästiskvaliteter, men blir i alla fall vald först till brännbollslaget av Robban, som har stark personlig integritet och modet att vara sig själv. Deras vänskap håller i sig genom åren. Pia - Lisas värld skakas i sina grundvalar när barnflickan Ulla hals över huvud lämnar familjen och försvinner spårlöst. En tid senare finner familjen Boklund en liten babypojke på trappan och naturligtvis får Olle stanna. Yvonne har sina teorier för sig. Och hon är arg. Lillasyster läser hennes dagbok och förundras. Pia - Lisa växer upp, vacklar i sin sexuella identitet, arbetar som extravak i sjukvården och börjar så småningom illustrera barnböcker. Faderns sjukdom och frånfälle gör att Pia - Lisa kommer närmare familjehemligheterna något som borde stämma henne mildare gentemot mamma, kan jag tycka. Droppen som får bägaren att rinna över för Pia - Lisa är när mamma låtit avliva den stackars gamle, sjuke katten Kennedy. Pia- Lisa gör rent hus och flyr fältetPrecis som att börja om lär ha vissa självbiografiska drag. Ninni Holmqvist är dotter till Lasse Holmqvist. Här är ditt liv nämns också i romanen liksom för övrigt många andra tidsmarkörer.  Ninni Holmqvist berättar lugnt och vardagligt om vardagsliv. Ibland har man lite tråkigt, men det stämmer så väl in i det vardagliga. Det är vilsamt på något sätt och väldigt lätt att läsa. Pia -Lisas utveckling  är trovärdig och vid 22 verkar hon vara redo att ta itu med resten av sitt liv.

onsdag 5 november 2014

Spöken i Granta

"Svenska Granta är del av ett internationellt nätverk med engelskspråkiga Granta (ansvarig: svenska Sigrid Rausing) som nav. Tidskriften grundades av studenter i Cambridge i slutet av 1800-talet. År 1979 fick den sin nuvarande form som en arena för nyskriven skönlitteratur och litterära reportage. I dag finns Grantaredaktioner i ett tiotal länder världen över, från Kina till Brasilien. "
Snyggt förpackade svenska Granta nr 4, Spöken, handlar om spöken, andar, spökskrivare, hemliga trädgårdar o. dyl.
Kända författare blandas med nykomlingar; svenskt med översättningar. De medverkande får en kort presentation i slutet av häftet.
Sara Stridsberg inleder; Aase Berg & Fredrik Sjöberg har skrivit ett inlägg med titeln Vladimir Putin tror inte på spöken; Johan Theorins bidrag heter Hemsökelse och Hilary Mantel skriver om Den hemliga trädgården. Sanddynen är Stephen Kings bidrg.
Ett upprop för avlidna författares rättigheter av Karin Tidholm blir väcker nyfikenhet. Detta är bara några exempel ur tidskriften för att visa på bredden. 

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.I8sIy6xA.dpuf
Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.I8sIy6xA.dpuf

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster.
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.ueulAd1P.dpuf
Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster.
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.ueulAd1P.dpuf

Nyskrivet svenskt material blandas med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster.
- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/granta/#sthash.ueulAd1P.dpufAnsvarig för engelska Granta är förresten en svenska: Sigrid Rausing. Svenska Granta 2014:4 handlar om andar, spöken, spökskrivare, hemliga trädgårdar o. dyl.Kända författare presenterar nyskrivet och okända författare

tisdag 4 november 2014

Top Ten Tuesday: Re - reading

THE BROKE AND THE BOOKISH frågar i sin Top Ten Tuesday efter tio böcker vi skulle kunna tänka oss att läsa omDet är inte så svårt, men somliga böcker vågar man inte riktigt läsa om för att man inte vill ha sitt goda första intryck förstört. Mitt första val är en typisk sådan
1. Idioten av Fjodor Dostojevskij läste jag för länge sedan och minns den som en läsupplevelse.
2.  Trilogin om figurerna i Barnhans land och i föreningen Vad lever man för: Vems lilla mössa flyger; Korken flyger och VLMF av Barbro LindgrenFantastiska högläsningsböcker som jag gärna skulle läsa högt igen.
3. En dröm om Wessex av Christopher Priest. Den minns jag för att att det är en av få science fiction- romaner jag läst och tyckt om. Den var mycket speciell.
4.  Glaskupan av Sylvia Plath. Den kom förra året ut i snygg pocket i serien Albert Bonniers Klassiker som riktigt inbjuder till läsning. 
5. Trägudars land - Gryningsfolket - Offerrök, trilogin om den upproriske trälen
Holme under vikingatiden av Jan Fridegård.
6. Borta med vinden av Margaret Mitchell. Det vore inte fel att läsa om boken bakom filmen som helt dominerades av Vivien Leigh och Clarke Gable.
7. Det blåser på månen av Eric Linklater. Jag minns egentligen inte mycket av boken alls, men jag minns Dina och Dorinda och min egen stora förtjusning.
8. Stormens öga av Patrick White som fick nobelpriset i litteratur 1973 men som ganska snart föll i glömska. I Stormens öga tänker en sjuk, äldre dam tillbaka  på sitt burgna och uppburna liv.
10. Tokyo år noll av David Peace. Den läste jag för mindre än ett år sedan, men jag skulle kunna tänka mig att återuppliva den speciella Tokyo - miljön

måndag 3 november 2014

Tematrio - Pappor

LYRANS tematrio den här veckan handlar påpassligt nog om pappor. Klicka på länken så får du veta 
reglerna för tematrion.

1. Beckomberga av Sara Stridsberg. Den vackraste bok jag läst på bra länge. Jackie berättar ömsint och kärleksfullt om sin far som egentligen inte var så kärleksfull tillbaka varken mot dottern eller hustrun.
HÄR kan du läsa vad jag tyckte om Beckomberga.

2. Min far av Annie Ernaux. En självbiografisk roman som kom 1985 ut efter faderns död. En sparsmakad bok med ett fint språk om en far ur arbetarklassen och den klyfta som uppstår mellan dem i och med dotterns studier. Min far hänger nära samman med Kvinnan som skildrar moderns liv och död.

3. Den älskvärde (2000) delvis självbiografisk roman av Carola Hansson. Tjugo år efter faderns död börjar Alice undersöka vem hennes tystlåtne älskade far egentligen varit. Hon försöker fråga modern innan denna försvinner helt i demensens dimmor. Alice ser på möblerna och tingen i den stora borgerliga lägenheten och försöker föreställa sig vad som format fadern till den han blev.
Carola Hanssons språk är en ren njutning.

Det blev tre far/dotter - romaner. Det fantastiska språket är en annan gemensam nämnare.



söndag 2 november 2014

En smakebit på søndag

Läs hur den här läsutmaningen fungerar HÄR!

"I skolan lärde jag mig läsa och skriva och räkna och försökte skaffa mig en bästis, för en sådan hade Yvonne sagt att man måste ha för annars kunde man bli retad. Så jag försökte bli bästis, först med Gunilla, sedan med Birgitta och slutligen med Anna - Lena, men det gick inte så bra med någon av dem för alla tre tyckte att när man väl hade bestämt sig att nu var vi bästisar så måste man göra precis allting ihop. Både på rasterna och efter skolan. Men det fanns för många saker som jag ville göra ensam om eftermiddagarna. Gå i skogen till exempel, och leka med dockskåpet eller modelljärnvägen i källaren. Men när jag sa det, blev de arga på mig, och när Anna - Lena till och med boxade mig hårt i bröstet när jag en dag hellre ville gå hem och vara för mig själv än att leka med dockor hemma hos henne, gav jag upp. Och det gick lika bra ändå: Jag hade ju Ulla och Sessan och Kennedy, jag behövde ingen bästis i skolan också."
Detta säger mycket om Pia - Lisa, berättaren i Ninni Holmqvists nya roman Precis som att börja om, Norstedts 2014, sidan 42. Alla familjer har sina hemligheter. Pia - Lisas familj är inget undantag. Frågan är bara om inte ovanligt mycket döljer sig under ytan i familjen Boklund.

lördag 1 november 2014

Alla helgons dag

Vinterorgel

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Nu höves ej lövens lösa lek,
ej susande äng.
För svag är den saviga bågen, för vek
är blomstersträng.
Men furan på höjd och granen i dal
de ljuda alltjämt som en sträv principal:
Cecilia stämmer sitt instrument
till Guds advent.

Nu ligger det stora tempeltun
som en liljevret.
Drag an registren, drag dov bordun,
drag gäll trumpet.
Stäm upp för din konung, du stämmornas mö!
Han kommer på gången, den flingor beströ,
och stilla ekar ett svävande svall
från himmelens hall.

Tungt trampar Eol, alltid beredd,
sin flåsande bälg
och håller väderkistan försedd
från helg till helg.
Där väntar nordan på nyårsny
att stöta i smattrande horn av bly
och östan att följa med herdesång
de vises gång.

Du höga orgverk, jag är en man
i din menighet
och samlar din mångfald, så gott jag kan,
till enighet.
Nu lär min ande din egen ton,
den fulla klangen, den djupa ron,
att jag må gå som på sabbatsfärd
i min vintervärld.

Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningens väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar.
 
En fimbulnatt som i hedenhös
med bävan jag hör,
när svällaren öppnas och blästern går lös
ur flöjtverk och rör.
Det skallar basun som i håligt trä
av knäckta ekar som sjunka på knä,
och stämmor dansa i vild mixtur
som rykande ur.

Jag vill gå ut en violbrun kväll
bland isig björk
och höra den strykande violoncell
som sväller mörk;
och jag vill höra i fastlagskoral
det växande visslet av salcional,
den första vårliga eolin
i morgonens vin -

till dess Maria går skär av sol
på skarens glans
och fäster kring skogens mörka kjol
en hasselfrans
och säger: "Syster, det töar från kvist.
Nu vila, du vita organist!
Av musikanter ett brokigt band
styr upp mot vårt land."
 
Erik Axel Karlfeldt, Hösthorn, 1927 

Bra sida: Svensk lyrik