onsdag 30 april 2014

Downton Abbey och Första Världskriget

Igår lyssnade jag till professor Jane Mattisson Ekstam som talade om TV - serien Downton Abbey och Första världskrigets betydelse för Storbritannien och de engelska godsen. Första världskriget förändrade Storbritannien mer än andra världskriget.
Downton Abbey är en mycket välgjord serie med ett bra språk och en sträng historical adviser, Alistair Bruce, som nagelfarit allt ifrån kläder, skor, medaljer, vaser, verktyg till köksredskap.
Både upstairs och downstairs finns många olika människotyper och en alldeles bestämd rangordning. Titlar och löner särskiljer så klart. Sönerna på de engelska godsen anmälde sig ofta som frivilliga i kriget liksom en hel del anställda. Kvinnorna blev sjuksköterskor och arbetade med det männen vanligtvis gjorde. Husen blev sjukhus. Dowager Violet Grantham (alla vår favorit Maggie Smith) förgryste sig över allt löst folk som kom in i de fina rummen och besudlade de fina möblerna. Hennes förebild är Julian Fellowes (skaparen av Downton Abbey) gammelfaster. Denna faster förlorade sin man i första världskriget, sin son i andra världskriget och hann uppleva att en människa landade på månen. Jane Mattisson berättade om hur man roade sig som herrskap resp. tjänstefolk. Hon påvisade hur klyftorna minskade och om det engagemang som herrskapet kunde visa gentemot sina anställda. Downton Abbey har 120 miljoner tittare i världen och man
beräknar att det snart blir många fler eftersom serien dubbas till kinesiska. 
Vissa saker saknas i serien. Till exempel hade man alltid morgonbön kl 09.00. Varje söndag gick man till kyrkan. De riktigt stora bjudningarna med 20 rätter och 30 bestick ser man inte heller. Picnics var vanliga vid den här tiden men det ser man inte mycket av i Downton Abbey.
Redan i första scenanvisningen aviseras den stora förändringen som ska komma. 1939 fanns inga engelska gods kvar i den form de hade innan första världskriget. National Trust har tagit över godsen.
Professor Jane Mattisson Ekstam rekommenderade böckerna i vänsterkanten. De tillför mycket. Och så gladde hon sig över att säsong 5 väntas komma under 2014! Vem gör inte det?

tisdag 29 april 2014

Tematrio - Arbetarlitteratur

Med anledning av Första maj efterlyser
LYRAN arbetarlitteratur av senare datum.
Ericsson, David, Truck stop. 1999
Noveller som handlar om långtradarchaufförens ensamma liv på vägarna. De många milen bakom ratten, mellanhavandena med åkarna och det tunga arbetet med att lasta och lossa. Kamratskapet med andra chaufförer betyder mycket och man överger inte en kompis i trångmål.


Hållander, Marie, Tjänster i hemmet. 2010
En debutbok som handlar om något för många så livsviktigt som hemtjänsten. Hon bygger sin berättelse på egna erfarenheter. Skrivandet började hon med för att hitta ett förhållningssätt till arbetet.

Wrangborg, Jenny, Kallskänken. 2013
Författaren arbetar som kallskänka och poet. Hon beskriver ett gäng underbetalda kvinnor och män som varje dag stämplar in och ut på ett kafé vid Avenyen i Göteborg. 

Bonus: Kirino, Natsuo, Fri. 2008
Om några kvinnor som arbetar nattskift på en fabrik i en förort till Tokyo. De iordningställer bentolådor med lunchmat.  
kvinnorna har ett tungt arbete. De har skulder och 
bekymmer med män och barn. Men de håller ihop och stöttar varandra även när en av dem råkar riktigt illa ut. Det ena ger det andra och till slut lägger sig till och med den japanska 
maffian, Yakuza, i leken. Rigtig kusligt om fabriksarbete.

måndag 28 april 2014

Livet på landet

Uppfostran och inflytande. 1864 - 1885 av Mathilda Malling trycktes som manuskript 1920. I den skriver hon om sin uppväxt på den skånska landsbygden i västra Göinge härad. Faderns familj kom från Lund/Malmö. Frans Oskar Kruse ville bli militär, men det tyckte inte mor och far så det blev lantbruksskola i Danmark. Han bosätter sig med familjen på Oskarsfarm och börjar med att dränera väldiga arealer till stora kostnader. Han byggde också, inte minst till de anställda som alla älskade sin arbetsgivare. Mor Mathilda kommer från prästgården i Esphult. Hon härstammar från Blekinge och är därför livlig och har ett häftigt humör. Sägs det. Men hon får lära om i livet. Och hon är den trygga hamnen för hela familjen. Med hjälp av Mamsan, Aurora Wideberg, barnens guvernant.
Mathilda Kruse ser nyktert på sin far. Han hade gjort mer nytta för gården om han legat overksam på soffan och låtit gården sköta sig själv.  Ganska hårda ord. Likaså får farfar klander. Han borde ha varit med bland dem som byggde upp Malmö. Men han var bra att ha när det behövs pengar...
Mathilda  tar studenten i Stockholm 1883 och börjar som hastigast vid universitetet i Lund. Där var det för tråkigt. Hon vill ta del av det nya och grämer sig över att hon ännu inte läst Swinburne. I Lund är det enformigt och konservativt och man hyllar gamla klassiska ideal.
Nej, Mathilda far med syster Ellen till en skola i Schweiz. Där får hon tillgång till mängder av böcker. Redan nu  har hon skrivit delar av det som ska bli Berta Funcke. Hon suger åt sig av den nya miljön och iakttar alla främmande människor. På hemvägen stannar hon till i Köpenhamn och söker upp Georg Brandes. Han är inte hemma så hon går till Herman Bang med sitt manuskript. Denne blir imponerad och översätter Berta Funcke till danska och publicerar den i sin tidning Litteraturbladet under titeln Flirtations. Inte särskilt lyckat om han hade frågat mig. Mathilda får 99 kr i honorar och hyr  en lägenhet i Köpenhamn för pengarna. Hon och Herman Bang filar på Berta Funcke som kommer att ges ut under pseudonymen Stella Kleve.
Mathilda Malling beskriver alltid kärleksfullt det vita, långa stenhuset med det röda tegeltaket och de tre stentrapporna som är Oskarsfarm. Ängen, bäcken, skogen, trädgården, parken och alla de vilda blommorna älskar hon. Blommor och historia är tidiga intressen jämte läsningen.
Sorgen är stor när familjen måste lämna Oskarsfarm. Fadern arrenderar Råby kungsgård utanför Lund, men det blir inte bra alls. Ingen trivs, allra minst fadern. De flyttar till en lägenhet i Lund medan det byggs ett nytt hus i Wetteryd, inte långt ifrån Oskarsfarm.
Uppfostran och inflytande slutar med den svenska utgåvan av Berta Funcke 1885. Modern förstår instinktivt att det skulle bli uppståndelse omkring utgivningen av Berta Funcke. Hon skickar den unga författarinnan att dricka brunn i Tyskland. Mathilda Malling är häpen över att alla tar boken på ett sådant allvar. Det är ju ett ungdomsverk; ett förstlingsverk. De flesta talar om skandalskriverier och är djupt upprörda. De trodde att allt var självupplevt! Författarkollegan Ola Hansson står dock på hennes sida. Än så länge. 
Jag läser försiktigt i det sköra exemplaret av Uppfostran och inflytande som jag hittat antikvariskt. Det är mycket intressant läsning. Jag slagit upp i Ortnamnsregistret och Svenskt biografiskt lexikon och Svenska Akademiens ordbok. Mathilda Kruse var en  djärv flicka! Kanske var hon också lite naiv. Men visst lyckades hon föra in en bit Europa i ett otacksamt Sverige, nämligen naturalismen och dekadensen! Mathilda Malling hade tagit intryck av Balzac, Flaubert, Kielland, Hawthorne och Herman Bang. Tillsammans hade hon, Ola Hansson, Axel Lundegård  och Victoria Benedictsson utgjort Det unga Skåne med intentionen att modernisera den svenska litteraturen.

söndag 27 april 2014

Bokbloggsjerka 25 - 28 april

ANNIKA
frågar i Bokbloggsjerkan 25 - 28 april:
Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover ” Vilket eller vilka i så fall?

Några punkter jag känner igen mig på

4. You´ve started to think of "reality" as the world where the book takes place.

5. You´ve ordered everything else the author has ever written.

6. And furiously researched any possibility of a sequel

7. Or any possibility of a movie adaption

18. Which makes you panic, because you might never find a story you love as    much again.

19. But, after some time, you inevitably do. 

20. There´s always room in your heart för another great book.


lördag 26 april 2014

Mona och Lisa

I sin senaste roman Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona skriver Anneli Jordahl (född 1960 i Östersund) sin mors historia. Somligt vet hon; annat har hon lagt till. 17 - åriga Mona åker från en liten landsortsby i Dalarna för att bli hembiträde i Östersund. Året är 1959. Mona är mycket ung och oerfaren och oförberedd på tristessen i att laga mat, städa och sköta ett förkylt och grinigt blöjbarn dygnet runt. Det hon vill är att dansa, roa sig och köpa fina kläder. Hon träffar ganska snart den snygge, blyge gitarristen Harold, som verkligen vill något med sin musik. Men han har ett förskräckligt humör och blir lätt ovän med alla. Mona blir gravid. Hon vill inte åka till Polen. Harold är inte glad. Föräldrarna - modern är mycket religiös - tar avstånd från Mona. Graviditeten blir svår och Mona är mycket ensam. Ogifta mödrar ses inte med blida ögon. Inte barn till ogifta mödrar heller. Barn är inte välkomna på kaféer för de stör. Och att amma på tåget är näst intill kriminellt! I skolan får de fattigaste barnen sämst betyg. Deras föräldrar har inte råd med presenter till lärarna. Man känner igen Anneli Jordahls engagemang för utanförskap. I korta mellanspel talar Mona och dottern Lisa  om vad Lisa minns från sin uppväxt. Jag tycker att både Mona och Lisa har liknande erfarenheter. Små flickor ska vara tysta, snälla, ordentliga och duktiga. Och så ska de niga. Mona måste  arbeta för sitt och Lisas uppehälle och redan när Lisa är tre år får hon åka buss ensam till sin dagmamma. Chauffören är naturligtvis vidtalad, men ändå.
Så småningom veknar morföräldrarna och det faller ett flyttblock från Monas bröst. Hon inser hur mycket hon saknat dem. Livet blir något lättare för henne.
I jämförelse med Anneli Jordahls  tidigare romaner Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet och Augustenbad en sommar tycker jag att romanen om Mona är lite tunn. Den engagerar mig inte riktigt, trots att det är en berättelse om kvinnor och kvinnors villkor. Men jag gillar Anneli Jordahl  i största allmänhet och hoppas att hon snart kommer med något nytt. Och bättre.
Under tiden kan jag läsa Att besegra fru J: en bok om Elsie Johansson som Anneli Jordahl skrev 2006. Den står och väntar i min hylla.

fredag 25 april 2014

Hjärtslitande

Efter flera svåra år på västfronten kommer Tom Sherbourne hem  till Australien och söker tjänst som fyrvaktare på Janus Rock alldeles på kanten till kontinentalsockeln mellan Indiska Oceanen och Södra Ishavet. En ung beslutsam flicka, Isabel Graysmark, bestämmer sig för att hon ska bli Toms hustru. Och så blir det. De är mycket lyckliga på sin lilla ö, som är tillräckligt grön för att klara några får, getter, höns och ett trädgårdsland . De enda träd som finns är två norfolkgranar. Efter tre missfall har Isabel börjat förlora hoppet om ett barn. Så när det strandar en jolle på Janus med en död man och en levande liten babyflicka ser Isabel det som en gåva från ovan. Tom vet att han bör bokföra händelsen i loggboken, men Isabel förvandlas till en beräknande tigrinna. För Tom är Isabel viktigast på jorden så han låter sig övertalas, men han mår inte bra. Han vädjar till hustrun att tänka på barnets mor, som kanske finns i livet, men Isabel är omutlig. Naturligtvis har det stor betydelse att de bor i sin egen lilla värld. Men sanningen hinner upp dem. Och berättelsen blir alldeles hjärtslitande. Isabel börjar tvivla på sin man och Tom vet inte riktigt vad han ska tro om Isabel. Det viktigaste för honom är ändå att hålla henne skadeslös oavsett vad det kommer att kosta honom. 
Författaren, M. L. Stedman, knyter omsorgsfullt ihop alla trådar på slutet av Fyren mellan haven och det är bra för man vill verkligen veta hur det går för alla. Det är vemodigt och sorgligt, men kanske var det bäst som skedde. Svårt att säga om det fanns något rätt eller fel.
Författaren föddes i västra Australien, men bor sedan många år i London. Detta är hennes debutroman och den har sålts i 38 länder. Fyren mellan haven kommer att bli en utmärkt film. Också.
Men - översättningen är jag lite tveksam till. Sa man "jepp" på den här tiden?
Till exempel.

Massolit förlag 2014
Översätt.: Katarina Falk

Läs mer om M. L. Stedman HÄR
 

torsdag 24 april 2014

När - var - hur?

När vi började. Ungdomsminnen af svenska författare utgifna af Sveriges författareförening. Aktiebolaget Ljus. 1902.
"Enhvar, som närmare intresserar sig för lefnadsteckningar af litterära personligheter, vet nogsamt, huru välkommet hvarje själfbiografiskt meddelande är, helst om det berör ungdomsdagarna, gryningens tid, den oftast minst kända. Och äfven en större allmänhet önskar gärna ur en författares egen mun höra förtäljas om "de första stegen". Så skriver författareföreningen i förordet. Idén hade de fått ifrån Tyskland och England. När vi började fick ersätta den sedvanliga årsboken vilket väl får betraktas som en uppgradering.

Sensitivan är rubriken på Alfhild Agrells inlägg. Undertitel: En tidningskvinnohistoria.
"Det första? Ja, det var nog det osagda likaså väl som det osagda än idag för mig är det första. .."
Sophie Elkan skriver historien om ett verk som hon hade tänkt debutera inför allmänheten med när hon var tretton år. Hon hade skrivit vers så länge hon kunde minnas. Vår generation skrev inte prosa, säger hon. Hon deklamerade gärna Tegnér för sina jämnåriga, men beslöt sig sedan för att skriva själv. Varför skulle hon nöja sig med att deklamera andras dikter?
Hilma Angered Strandberg "... satte mig ned och skref i ljungande fart ihop en novell, den första af min hand, som torde få nämnas ärlig diktning. Det var "Nitälskan - sorglig i åminnelse."
Anna Wahlenberg, Selma Lagerlöf, Ola Hansson, Verner von Heidenstam och Per Hallström är några av de andra bidragsgivarna. Och så skriver Mathilda Malling om sin första bok som hade arbetsnamnet Ett barn af vår tid. Herman Bang översatte den för sin tidning Nationaltidende och gav den namnet Flirtations. Berta Funcke blev titeln när boken kom ut i Sverige. Hennes inlägg börjar så här: "Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäver skrev jag historier..."
När vi började är en intressant bok. Den är ganska sällsynt och det exemplar jag till slut fick låna från Växjö universitetsbibliotek har sprucken rygg. Men som bonus hittar jag några handskrivna sidor med "Synnöves sang" och "Og räven lå under birkerod". På ett annat ställe hittar jag pressade linnéor!
Den här boken tilltalar mig. Författarna bjuder generöst och humoristiskt på sig  och det är intressant att läsa om deras vedermödor.

onsdag 23 april 2014

Världslitteratur på Världsbokdagen

LYRANS  uppdrag denna veckan är påpassligt nog - med tanke på Världsbokdagen idag -Världslitteratur gärna med fokus på Afrika, Asien och Latinamerika.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om tvillingsystrarna Oleanna och Kainene, så olika som två systrar någonsin kan vara, och deras liv i inbördeskrigets Nigeria. De är tämligen välbeställda, men kriget förändrar deras liv totalt på alla plan. Den här boken har mycket att lära ut om Nigerias historia och hur folket lever i krigets skugga. 
En halv gul sol kom ut 2006.
Chinua Achebe får ursäkta. Jag ville ha med en kvinna och En halv gul sol får väl betraktas som en modern klassiker ändå.

1994 fick japanen Kenzaburo Oe (1935 - ) Nobelpriset i litteratur med motiveringen "som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden"
Oe blandar saga, myt, realism, groteskeri, historia med självbiografiskt stoff.
Själv talar han om grotesk realism. 1996 kom novellsamlingen Det visa regnträdet. Den innehåller sex noveller från tiden för debuten 1957 till 1990.  Här får man en god uppfattning av Oes tematik. Efterkrigstidens Japan, förhållandet stad/landsbygd, barnets perspektiv , liv och död, fattigdom och svält möter oss. Barnen lever ett sorglöst, spännande liv om än hungern river i magen. 
  


Jorge Luis Borges
Borges föddes i Argentina och blev en av 1900 -talet största författare. Han inspirerade också flera filosofer som Julia Kristeva och Michel Foucault. Mestadels skrev han poesi och noveller. Man talar om magisk realism.
Biblioteket i Babel är en novellsamling där berättaren lever sig in i olika tider och miljöer. Borges vill vara saklig och genomskinlig som vatten och hans stil påminner om den isländska sagan. Artur Lundkvist har gjort urvalet av noveller.

tisdag 22 april 2014

Infernaliskt!

Kommissarie Carl Hell, polis i Anna Lihammers skönlitterära debut, spänningsromanen Medan mörkret faller, är en arrogant och föga omtyckt man som går sin egen väg. Han verkar lovande tycker jag. När han skickas på ett känsligt uppdrag till Uppsala väljer han som medhjälpare en polissyster, Maria Gustavsson, vilket ytterligare retar upp sysslolösa poliser. Det ryktas om Carl Hell att han är rik och av fin familj. Maria är hans socialistiska motsats. Lite Lynley/Havers - varning? 
Så tyckte jag när jag just påbörjat min planerade påskläsning. Medan mörkret faller är en mycket tänkvärd kriminalroman som innehåller historiska fakta om en egendomlig tid i Sveriges historia. Under 30-talet bedrevs rasbiologisk forskning, man tvångssteriliserade och gjorde  experiment med psykiskt sjuka för att utreda hur deras hjärnor fungerade. Respekten för människoliv lämnas därhän i jakten på forskningsresultat. Och etiken när det gäller döda kroppar är obefintlig. Medan mörkret faller tilldrar sig företrädesvis på Karolinska institutet i Stockholm och Anatomiska institutionen i Uppsala. 
Anna Lihammer född 1973, är fil. dr i historisk arkeologi. Hon har skrivit en mycket spännande roman som därtill förmedlar kunskaper och ställer etiska och moraliska frågor. Anna Lihammer har tänkt sig en serie med kommissarie Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Det ska bli intressant att följa dem vidare. Maria Gustavsson har kommit så långt i slutet av boken att hon ger sin chef en riktig utskällning. Och han nedlåter sig till att svara med en utstuderad elakhet... Jag rekommenderar tveklöst Medan mörkret faller!

måndag 21 april 2014

Loppisfynd

Siden sammet(1964) av Maria Lang. Mord i modevärlden. Den elaka, förmögna Veronica Thorén hittas död bland fina tyger och modeller i Syateljé Asta. Unga Maria Melander är den enda som bebor det stora huset med många rum och hemliga utrymmen. Ingen sörjer den döda, som varit lika obarmhärtig och gnidig som rik. Christer Wijk, som just friat till sin fästmö hovsångerskan Camilla Martin i syateljén och valt såväl material som modell till bröllopsklänningen, blir tvungen att åka tillbaka.
Jacques är frilansande modetecknare med skumma bisysslor. Han blir nästa offer. Trots att Christer Wijk har ett fåtal möjliga mördare har han vissa problem med att få ihop det hela. 
Siden, sammet, trasa, lump är mycket lättläst och enkel att läsa några rader i, lägga ifrån sig och göra något annat för att sedan ta tag i igen. Mycket lämplig i tider när det egentligen inte finns någon lästid.
Nr 87 i Bokklubben vår bok 1968. Norstedts förlag. Rolf Lagerson gjorde omslagsbilden.

 

söndag 20 april 2014

Soliga dagar

Vårens tid

Nu är det synd om de döda.
som ej få sitta i vårens tid
och värma sig i solen
på ljus och ljuvlig blomsterlid.
Men kanske viskade de döda
då ord till vivan och violen,
som ingen levande förstår.

De döda veta mer än andra.
Och kanske skulle de, när solen går,
då med en glädje, djupare än vår
bland kvällens skuggor ännu vandra
i tankar på den hemlighet,
som bara graven vet.

Verner von Heidenstam

lördag 19 april 2014

Bokbloggsjerka 18 - 21 april

Annika undrar i sin blokbloggsjerka 18 - 21 april vilken som är min mest skruvade film/TV-serie i min genre. Jag vet inte vilket min genre är, men jag kommer ihåg en del absurda serier och program. Reglerna för jerkan finns HÄR
 
Jag minns serien Ombytta roller med Dame Penelope Keith i huvudrollen som den högdragna överklassdam Audrey Fforbes- Hamilton som hysteriskt rolig. Audrey Fforbes - Hamilton var helt absurd i sina repliker och krav på omgivningen.

Söndagspromenaden gick för många år sedan som TV-teater med många fina skådespelarnamn i rollistan. Texten var skriven av ingen mindre än Lars Forssell. Handlingen var helt absurd. Familjen promenerade värdigt runt matsalsbordet och förde underliga samtal med varandra. Den roade mig väldigt.

I väntan på Godot med Ernst - Hugo Järegård och Jan - Olof Strandberg. Pjäsen är skriven av absurdisten Samuel Beckett.


Absolutely fabulous har jag skrattat mycket åt. Patsy och Edina är oslagbara i all sin drogromantik och sin eviga jakt på kändisar och märkeskläder. Edinas dotter Saffron är ett veritabelt dygdemönster på alla sätt och Edinas mamma beskylls för att vara dement, men det tror inte jag. Tvärtom. Hon är klok som en pudel!

fredag 18 april 2014

Utvecklande i Tokyo

Elin Lindqvist föddes i Tokyo 1982 men har växt upp i Paris och Madrid. Föräldrarna är Herman och Birgitta Lindqvist. Elin Lindqvist debuterade 2002 med den självutlämnande romanen Tokyo natt. Huvudpersonen i Tokyo natt heter Karolina. Vid sjutton års ålder återvänder hon till Tokyo och lever ett år där med språkstudier och arbete som hostess på Stockholm bar. Hon avskyr sitt arbete, men det ger en bra inkomst. Hon skaffar nya vänner; hon har en kärleksrelation med en gift man och hon träffar en ny man som hon inser är bra för henne; hon reser omkring och utforskar japansk kultur och religion. Karolina känner sig hemma i Japan, men upplever ändå att hon måste vidare. Hon klipper av de japanska banden, hälsar på föräldrarna i Paris bara för att finna att hennes rum blivit gästrum och ger sig iväg till Nha Trang i Vietnam för att bli dykinstruktör. Dykning är en av hennes passioner. Karolina känner att hon erövrat mark på väg mot vuxenblivandet. Detta är en blandning av flickdagbok och faktaredovisning. Man får komma ihåg att detta är en mycket ung kvinnas debut. Och jag, som varit i Japan en gång (och hoppas komma dit igen), har ett kalejdoskop av intryck i huvudet och tycker att det är helt underbart att ändå känna igen både det ena och det andra i Tokyo natt. 
 

torsdag 17 april 2014

Bokfråga

Vilka författare och/eller romankaraktärer skulle du vilja bjuda på middag?
Och vad skulle du bjuda på? undrar  Ugglanoboken

Jag kommer att bjuda en gammal engelsk favorit, nämligen Thomas Hardy. Han fick aldrig Nobelpriset i litteratur, men det var inte långt ifrån.
Thomas Hardy skrev romaner från sydvästra England och skapade sitt eget landskap, Wessex. Det var också namnet på hans terrier för övrigt. Utöver romaner skrev han lyrik och skådespel. Min favoritroman är Heden (Egdon Heath), även utg. under titeln Hemkomsten.

Gäst nummer två: Yasunari Kawabata, japansk författare som fick Nobelpriset 1968. Jag tror att han och Thomas Hardy med fördel skulle kunna diskutera livsåskådningsfrågor. Favoritroman: Snöns rike.

Virginia Woolf är en självskriven gäst. Varför var det ingen som kom på att ge henne Nobelpriset, förresten? Hon skulle kunna berätta om sitt författarskap och Bloomsburygruppen för de båda herrarna. Utöver romanerna (inte Orlando!) läser jag gärna Virginia Woolfs litteraturkritik: The common Reader.
Kerstin Ekman och Virginia Woolf, strålande stilister båda två, skulle förmodligen ha stort utbyte av varandra som författare. Dessutom kunde de diskutera hundar.  Virginia Woolf har skrivit Flush: historien om en hund och Kerstin Ekman har alltid sin lajka med sig när hon går i skogen. En av hennes texter heter just Hunden. Favoritromaner: Katrineholmsserien.

Jag bjuder dem på avocadosoppa med någon liten räka; piccata milanese på kalv och till dessert  crême brulée och starkt kaffe.
Ett gott vitt vin till för- och huvudrätterna.

onsdag 16 april 2014

The cruellest Month

"APRIL is the cruellest month,breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain."
















Så börjar The waste Land av T. S. Eliot. Den grymmaste månaden är titeln på den tredje deckaren om Kommissarie Gamache.  Den tilldrar sig i april under påsken i den lilla gudsförgätna kanadensiska byn Three Pines om vilken det sägs att den som väl hade hittat byn skulle aldrig glömma den. Men för att hitta den måste man först fara vilse.
Louise Penny började sin bana som journalist och programledare i kanadensisk radio.  2006 fick hon New Blood Dagger Award för bästa kriminaldebut för Mörkt motiv som kom på svenska 2012. Bok nummer två heter Nådastöten. Louise Penny bor själv i en liten by strax söder om Montreal.
Alla människor i Three Pines är mer eller mindre excentriska. Många utav dem är också mycket kulturellt engagerade. 
Alldeles som av en händelse fick jag Den grymmaste månaden från biblioteket lagom till påsken. Den verkar vara alldeles utmärkt att hosta och snyta sig till.
Läs mer om Louise Penny HÄR

Översättare: Charlotte Hjukström
W&W 2013



tisdag 15 april 2014

Tematrio - En deckare i påsk?

LYRAN undrar
Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur.

Jag gillar den kärva överviktiga kriminalinspektör VERA STANHOPE i Anne Cleeves deckare. Till sin hjälp har hon polisassistenten Joe Ashworth, ung och snygg. Vera bor i en liten stuga i Northumberland. Böckerna om Vera Stanhope är fem till antalet. En del är filmade också

Armand Gamache i Louise Pennys kriminalromaner från den lilla kanadensiska byn Three Pines är en klok, karismatisk man i sina bästa år. I NÅDASTÖT är det jul i Three Pines. Två egendomliga mord ska utredas i den mycket kulturella byn där man intresserar sig för litteratur och konst.

Kommissarie Carl Hell, polis i Anna Lihammers debutbok Medan mörkret faller, är en arrogant och föga omtyckt man som går sin egen väg. Han verkar lovande tycker jag. När han skickas på ett känsligt uppdrag till Uppsala väljer han som medhjälpare en polissyster, Maria Gustavsson, vilket ytterligare retar upp sysslolösa poliser. Det ryktas om Carl Hell att han är rik och av fin familj. Maria är hans socialistiska motsats. Lite Lynley/Havers - varning?

måndag 14 april 2014

Tre röda näckrosor

Elin Lindqvist är dotter till det skrivande paret Birgitta och Herman Lindqvist. Redan vid nitton debuterade hon med den självbiografiska romanen Tokyo natt (2002). Hon är född i Tokyo och uppvuxen i Spanien och Frankrike, men bor ibland i Sverige för språkets skull.
Tre röda näckrosor är Elin Lindqvists andra roman. Den är egentligen uppdelad i två spår och har två huvudpersoner. Yuki bor i centrala Tokyo men arbetar i en blomsteraffär i ett ytterområde tillsammans med sin morfar.  Jack kommer ursprungligen från Irland och arbetar nu som dykinstruktör i Nha Trang i Vietnam. Tillsammans med svenska Karin har han dottern Ina, 10 mån. Dottern passas ofta av fransmannen Benjamin och hans vietnamesiska flickvän Thuin, som stötts bort av sin familj efter ett missfall. Yuki och Jack får vartannat kapitel. Det finns inte några beröringspunkter dem emellan förrän alldeles i slutet av romanen när de stöter på varandra i Mexiko!
Elin Lindqvist är väl förtrogen med sina miljöer. Tokyo känner hon väl till och hon har även arbetat som dykinstruktör i Vietnam. Tre röda näckrosor skrevs i New Delhi när hon arbetade som volontär på ett barnhem och behövde ett eget utrymme för att stå ut.
Jag läste faktiskt de olika delarna för sig eftersom jag inte ville få Tokyoberättelsen styckad. Jag tror inte att Vietnamdelen förlorade på det heller. Yuki är intressantare och mer levande än Jack liksom livet i Tokyo känns mindre främmande än lättinglivet i Vietnam. Alla är rot - och rastlösa och vilsna men tvingas mogna och börja ta itu med sina liv. Döden är ett centralt begrepp i boken, som är ganska sorgsen jämnt över. Döden ser inte likadan ut i Tokyo, Nha Trang eller Oaxaca, Mexiko.
Det är lätt att läsa Elin Lindqvist. Hon är intressant och Yuki och hennes tankar om livet, döden och ensamheten är allmängiltiga. 


söndag 13 april 2014

Anna Karenina i Skåne nordost

Madeleines hem (1916) är sjätte delen av Mathilda Mallings berättelser om familjerna Skytte och Stjerne någonstans i nordöstra Skåne.  Kristianstad är närmaste stad. Tidsmässigt rör vi oss på 1870 - talet. Kung Karl XV är sjuklig. Hans drottning Lovisa har dött och det tog honom hårt.
I förra delen, Madeleine Stjerne ingick Madeleine äktenskap med den 22 år äldre strame änklingen Robert Seizinger på Arildstorp och blev styvmor till hans dotter Alice. Madeleines hem är en ironisk titel. Madeleine finner sig inte tillrätta i sitt nya hem med den handlingskraftiga mamsell Lovisa, den högdragna styvdottern eller för den delen den stele maken.
Ett möte i Paris i slutet av förra delen fick Madeleine att inse sitt ödesdigra misstag. Hon gör dock vad hon måste göra, nämligen åka hem och vara maka och mor. Hon har gjort sin plikt och fött en son, Eddie, som nu är tio år. Madeleine för en tynande tillvaro. Bokstavligen och bildligen. Det ser alla.
Som vanligt i Mathilda Mallings romaner tar relationerna stor plats. Kvinnor i olika livssituationer är huvudpersoner. Förmögenhet och namn har stor betydelse. De äldre kvinnorna ser som sin plikt att "placera" de unga flickorna och få dem att göra förmånliga partier. I all välmening fast det kan bli så fel. Men kvinnor utan egen förmögenhet måste tänka på sin försörjning. Det gäller för övrigt män också. Har vi hört det förut? Ja, det har vi. Hos Jane Austen. Kvinnorna/flickorna stickar, virkar, syr och stickar täcken. En del av de yngre drömmer om att leva fria, oberoende liv utan äktenskap och barn och kanske rent av skaffa sig ett yrke. Madeleine Stjerne känner sig fångad i en fälla och gör utbrytningsförsök; medveten om de konsekvenser det kan få för henne och sonen.  Jag hoppas satt hon dyker upp igen i någon av de fyra romaner som återstår i serien om Skyttes och Stjernes.
Albert Bonniers förlag.


lördag 12 april 2014

Bok och utställning



Den dolda kvinnomakten. 500 år på Skarhults slott. 
Redaktören Alexandra von Schwerin  är fil. kand. i statsvetenskap och har en M. B. A. från Handelshögskolan i Stockholm. Hon är slottsfru på Skarhults slott och styrelseordförande i vindkraftsföretaget Vento Energi AB samt driver föreningen Skarhults Kulturminne.
En rad kända historiker skriver om de starka kvinnorna på Skarhult som skötte såväl företag som personal och ekonomi medan deras män gjorde något annat eller var döda.Detta gällde naturligtvis inte endast på Skarhult.
Dick Harrison konstaterar att man inte tidigare varit intresserad av kvinnornas rättmätiga plats i historien. Peter Ullgren skriver om Härskarinnan med riddarhjärtat, det vill säga Mette Rosenkrantz, vars stora milda ögon kunde förleda någon att bortse ifrån den bestämda munnen. Hon var en progressiv kvinna som inte slog sig till ro med sina rikedomar utan såg till att utveckla och förbättra. Bland annat för sina underställda bönder. Mette Rosenkrantz var riktigt rik redan ifrån början och hade turen att få två fina äkta män som hon överlevde och ärvde. Det är också Mette Rosenkrantz som pryder affischen.
I essän Skärvor av kvinnomakt skildrar Angela Rundquist två kvinnor, Martina von Schwerin och Maria von Schwerin, som aldrig var härskarinnor på Skarhult men ända haft avgörande betydelse för att slottet skulle förbli i släktens ägo. Svante Norrhem skriver om hur det var att vara Kvinna i stormaktstidens svenska välde och Carin Bergströms inlägg har titeln Skarhult - grevinnan Brahes morgongåva.Eva Helen Ulvros skriver om Hushållsskolan på Skarhult under rubriken Ni ska bli ett gott parti
Slottsfru idag - en öppning mot framtiden. Några nutida skånska slottsfruar berättar om sina erfarenheter.
Utställning och Café håller öppet 12 april - 21 september 

Jag tror att det är Stina Piper på bokens omslag.
Atlantis förlag

fredag 11 april 2014

Bokgeografi Japan


BOKGEOGRAFI JAPAN enligt O

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

 Kinshu. Autumn Brocade av Teru Miyamoto, en underbar vemodig och poetisk roman av en av Japans största författare om att mötas och skiljas och mötas igen.
The Tale of Genji och The Pillow Book av Murasaki Shikibu resp. Sei Shonagon från 1000 - talets Japan. Världens första roman som liknar en nutida såpa med alla äventyr och relationsproblem och en dagbok som känns mycket nära i tid.


2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val. 

Monica Braw är Japan - kännare och har skrivit den underbara Trollsländans land: Japans historia och
Kvinnor i Japan under tusen år. Nio porträtt.
Carl Peter Thunberg, Japans Linné, som skrev Flora Japonica
Mary Yukari Waters hade en amerikansk far och en japansk mor. Kvällens lagar innehåller elva noveller som alla tilldrar sig efter Japans nederlag i kriget.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

Ockuperad stad (2014) av David Peace är del två i den s. k. Tokyo-trilogin. Tokyo år noll är första delen.
Den var mycket bra. Det var väldigt roligt att sedan känna igen tåglinjer och stationer, parker och gator vid besök i Tokyo.
Mitt Tokyo: historia och kultur (2014) av Monica Braw

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Japan.

Japan´s master Gardens av Stephen Mansfield.  De japanska trädgårdarna är mycket speciella och välskötta oaser för stillhet och meditation; ofta försedda med tehus.

茶の湯, den japanska teceremonin, spelar stor roll i den japanske nobelpristagaren i litteratur Yasunari Kawabatas Tusen tranor. I Snöns rike av samme författare står geishakulturen i centrum.

Sashiko, "little stabs", japanskt broderi.  Läs mer HÄR.


となりのトトロ, Min granne Totoro, japansk animerad film från 1988, regisserad av 
Hayao Miyazaki producerad på Studio Ghibli. Se den! 
 

torsdag 10 april 2014

Rubbade cirklar

Efter en första stapplande inledning på ett par sidor vet man hur det går (eller?) i Hustrun av A. S. A. Harrison. Något skaver. Men bara en stund. Ganska snart är man fast i den förrädiska skildringen av Jodis och Todds samboskap sedan tjugo år tillbaka. Det är så välordnat. Jodi är så tjusig. Hon gillar den fina lägenheten på tjugosjunde våningen; hon älskar att komponera och laga middagar åt Todd, som är i byggnadsbranschen. Jodi är psykoteurapeut och har en bekväm liten skara av utvalda patienter. Dessutom hinner hon med gymet och diverse kurser i blomsterarrangemang och dylikt. Jodi är mycket förtjust i sina vardagsrutiner som är mycket förknippade med Todds välbefinnande. Jodi och Todd har ganska olika bakgrund. Jodi har universitetsexamen medan Todd hoppade över studierna för praktiskt arbete. Han har dock lyckats ganska väl.
Men så sakteliga smyger sig en obehaglig känsla på läsaren. Kanske är det inte så helt ändå mellan Jodi och Todd? Den första passionen är naturligtvis ett minne blott men därutöver?. Båda är duktiga på att spela ett spel och leka civiliserade vuxna människor medan det pyr och jäser på insidan. Jodi har ett starkt vapen och det är tystnad och förträngning. Visst vet Jodi att Todd har affärer vid sidan av? Hans utekvällar med grabbarna är dåliga ursäkter.
Men nu vet båda två att något är annorlunda ; något som kanske ingen utav dem egentligen vill. Unga Natasha är inget mindre än en naturkatastrof. Todd är naturligtvis helt maktlös; han har ju hjärnan i byxorna som någon uttrycker det.
Natasha är mycket målmedveten och går fram som en egoistisk ångvält.
Todd vågar inte tala klarspråk med Jodi som dock får information av Natasha och hennes far. Tillvaron rämnar - särskilt  för den strukturerade Jodi efter hand som hon inser vidden av det hela. "Hjälpen" kommer från oväntat håll...
A.S.A. Harrison har skrivit sin första och sista roman. Hon dog 2013 under arbetet med en ny psykologisk roman. Hustrun är oavlåtligt spännande och överraskande. Jag blev orolig för upplösningen en stund, men det behövdes inte. Den var oförutsägbar. Egentligen är Hustrun en litterär gestaltning av den österrikiske psykologen Alfred Adlers teorier om barndomens betydelse och av  mindervärdeskomplex, aggressioner och maktbegär i människors liv. Något som inte gör det hela sämre. Hustrun är verkligen en psykologisk roman, en relationsroman och en thriller. Hustrun kommer att filmatiseras. Nicole Kidman blir en utmärkt Jodi Gilbert.
Översättningen, som är gjord av Cecilia Falk, är inte helt u.a. Korrekturläsning?
Massolit förlag 2014 

Kaosutmaning 2.0

onsdag 9 april 2014

Sashiko

Sashiko är en 1000 år gammal broderiteknik som härstammar från norra delarna av Japan. Enkla stygn i vitt och mörkblått på linne kännetecknar den japanska broderitekniken.  Förr lappade och lagade brandsoldater, fattiga bönder och arbetare sina slitna blåkläder i sashiko. Tekniken har förfinats och används idag av alla samhällsklasser i Japan. Läs hur man gör  HÄR.
Man kan brodera lakan och örngott, bordstabletter, förkläden, påsar, japanska dräkter och dukar.  Mönstren är mestadels geometriska
Agnès Delage - Calvet, Sashiko - brodera på japanskt vis. Natur § Kultur 2007

tisdag 8 april 2014

Hadley Richardson och hennes man

1921 gifter sig journalisten och den blivande författaren Ernest Hemingway och Hadley Richardson. Hon är åtta år äldre än han och en helt annan typ av människa, vilket var precis vad han behövde. Ernest Hemingway sökte beröm och erkännande under hela sitt liv. Den dominanta modern anklagas mer eller mindre direkt för att ha förstört hela familjen. Fadern och tre barn tog sitt liv. När Ernest skickade sin först utgivna bok till dem, In our Time, fick han den tillbaka med en uppmaning att återkomma när han skrivit något mindre ogudaktigt. Paula McLain har skildrat Hemingways och Hadley Richardsons korta äktenskap i boken Åren i Paris.  (Översättning: Isa Lybeck, Albert Bonniers Förlag 2013).Trots att man vet utgången av det hela tillför den här romanen mycket. Den berättas i jag - form och det är Hadley som berättar. Hon är sund och robust och vet att hålla sin vacklande man under armarna såväl fysiskt som psykiskt. De är mycket förälskade och man kan beundra Hadleys sätt att smälta in i Hemingways umgängeskretsar med cigaretter, sprit och förbjudna droger på caféerna i Paris.  Hon sticker ut - det vet hon - och många av vännerna välkomnar det. Ekonomin haltar redan från början och jag undrar hela tiden hur de har råd att göra alla sina resor. De åker på skidsemestrar; de åker på tjurfäktningar; de åker till Toronto och föder barn (John Hadley Nicanor; 1923) och hem till Paris igen. Många av deras vänner är stenrika och generösa, men Hemingway avskyr att ta emot hjälp. En väninna erbjuder Hadley sina avlagda klänningar, men Hadley tvingas tacka nej. De har hemhjälp och barnpassning och trots att Hadley är en engagerad moder hindrar det inte att hon lämnar barnet i dagar för att åka med sin man på skidsemester. De årliga tjurfäktningarna är ett måste för en karlakarl som Ernest Hemingway. Hadley åser som gravid sin första tjurfäktning utan att blinka. Boxning är en annan av Hemingways favoritsporter liksom hästkapplöpning. Hans skrivarvåndor skildras empatiskt och trovärdigt. Han får ingenting gratis. Gertrud Stein och Ezra Pound ger råd om det som senare blir Hemingways speciella isbergsteknik med korta meningar och det mesta under ytan. Hemingway avundas sin mera framgångsrike författarvän Scott Fitzgerald och avskyr hans galna hustru, Zelda. Åren i Paris är en bra tidsskildring av livet i konstnärskretsar i Paris i början av 20 - talet. Det är den förlorade generationens och Den store Gatsbys tid. Triangeldramerna är många bland vännerna men paret Hemingways äktenskap betraktas som något orubbligt.
När det då står klart att så kanske inte är fallet är det som bäddat för att ta parti för den ene eller den andra. Men så blir det inte. Man lider med dem båda. Man inser var skon skaver och att det är något som vuxit fram. Jag tycker att det är skickligt gjort av Laura McLain.
Under en tid i ungdomen var jag oerhört förtjust i Hemingway och läste en hel del. Kanske dags att läsa om? Den som spar hon har sina gamla Penguin - pocketar kvar. Med gloskrafs och allt.
Kaosutmaning 2.0

måndag 7 april 2014

A Rose is a Rose is a Rose

Rosen: kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högardh - Ihr, författare, konstvetare och skribent och Lars - Åke Gustafsson, Nordens främste kännare av rosor och ledare för en nationell inventering av  äldre kulturrosor i Sverige inom POM (Programmet för odlad mångfald). Norstedts 2014.
Tillsammans har de gjort den här fullständigt ljuvliga boken om rosen. Den låter sig inte beskrivas. Den måste ses. Bildmaterialet är så överdådigt att man ibland tycker sig känna dofter. 
Vi får veta att släktet Rosa är det största växtsläktet. Kina har den äldsta roskulturen och den största artrikedomen. Rosen som symbol med ett budskap, rosen i konsten, rosen i parfymindustrin, olika slag av rosor, rosen i textilmönster, rosor i svenska krus, tips på rosenträdgårdar att besöka i Sverige och övriga Europa, litteraturförteckning och register - allt ryms.
A Thing of Beauty is a Joy for ever. Särskilt för en rosamatör.

Se Christina Högardh - Ihrs fina hemsida

söndag 6 april 2014

Tematrio - Äventyr

Läs om Lyrans Tematrio - Äventyr  HÄR
Tre böcker om stora äventyr är uppdraget.

Odysséen skriven av Homeros ca 700 f. Kr. kallar jag ett storslaget äventyr. Under tio år irrar Odysseus omkring på haven och möter, sirener, stormar, cykloper och sjöodjur. Hemma på Ithaka väntar hustrun Penelope och sonen Telemakos. Ibland hör Penelope rykten...

Long John Silver (1995) av författaren och professorn i franska, Björn Larsson.
John Silver sitter på Madagaskar och summerar sitt liv. Hur gick det till att pojken från Bristol som var både läs - och skrivkunnig hamnade till sjöss och hemma i England kom att betraktas som mänsklighetens fiende. Otroligt spännande bok som kan göra seglare av vilken landkrabba som helst.

Snöstormen (2014) av Vladimir Sorokin är en slags odyssée om än inte på haven. Det handlar om två mäns resa som blir en utdragen kamp mot snö, kyla, vargar, lockande kvinnor och en knarkkartell. Männen är på väg att undsätta en by där svartsoten brutit ut och människor förvandlas till zombier. Småhästarna i storlek som vaktlar sliter med självgångaren.

lördag 5 april 2014

Vem var Malika?

Majgull Axelssons senaste roman Jag heter inte Miriam (Brombergs) är ett imponerande kraftprov.  Inte sedan Aprilhäxan har hon varit så bra. Majgull Axelsson är en fängslande berättare. I Jag heter inte Miriam utgår hon ifrån några verkliga personer och deras berättelser och Aneby, Jönköping och Nässjö samt Auschwitz och Ravensbrück som miljöer. De småländska orterna känner hon ju väl till och vad det gäller koncentrationslägren så gjorde hon studieresor. Och så har hon läst massor. Ändå har boken inte tagit mer än två och ett halvt år att skriva.
Malika är en romsk flicka i Auschwitz som tillskansar sig en död judisk flickas klänning och plötsligt blir hon en judisk flicka vars namn är Miriam. Och hon förstår att hon "bytt upp" sig. Romerna står väldigt lågt i kurs i lägret såväl som i samhället i övrigt. Miriam börjar alltå ljuga. Det fortsätter hon med under hela sitt liv. Av nödvändighet.
På sin åttiofemårsdag tänker Miriam tillbaka. Och det blir en dag av avslöjanden. Miriam är änka med en fosterson, svärdotter, barnbarnet Camilla och barnbarnsbarnet lille Sixten. Hon tänker på sin otroliga livsresa med tacksamhet men också med stor sorg. Hon har mist så många. Alla fantastiska kvinnor i lägren med vilkas hjälp hon överlevde; svenska Hanna som uppfostrade henne till en fin flicka och först och främst lillebror Didi som togs ifrån henne. Miriam har en otrolig förmåga att lyda, vara följsam och läraktig. Hur skulle hon annars ha överlevt? Hur orkar hon ensam bära tyngden av sitt förflutna genom hela livet. Kanske för att hon fick det hon aldrig trott att hon skulle få; ett hem, en man och ett barn. Visserligen var hon reservhustru och reservmamma, men i alla fall.
I år efter år lever hon med minnen som hon inte kan dela med någon annan. Vem vill lyssna på hennes lägerberättelser? Inte hennes man Olof i alla fall. Glöm och gå vidare! säger de aningslösa generationskamraterna. Vem skulle acceptera henne om hon avslöjade att hon är rom? Ingen. Dotterdottern Camilla uppmanar henne i alla fall att berätta. Och för Camilla berättar hon allt. Barnbarnet Camilla får ansvaret att föra Miriams berättelse vidare när hon är borta. 
Jag heter inte Miriam är en stark och viktig roman som många borde läsa. 

Kaosutmaning 2.0


fredag 4 april 2014

En annorlunda roadmovie

Visserligen börjar Rolf Lassgård läsa Snöstormen av Vladimir Sorokin börjar som radioföljetong på måndag 7 april men nu råkade Snöstormen stå skyltad på biblioteket och det kunde jag inte motstå.
Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier.
Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika slag. En snöstorm gör det svårt att följa vägen; självgångaren skadar en mede på några besynnerliga pyramider som sticker upp ur snötäcket. De tvingas söka hjälp hos en pytteliten, ilsken mjölnare som dricker vodka ur en fingerborg. Hustrun är desto yppigare och hon bjuder på té och husrum. Bland annat. Ett märkligt mellanspel upplever doktorn och hans kusk hos nomadfolket vitaminderna. Där bjuds de på knark som ger doktorn en fasansfull hallucinatorisk upplevelse av att bli kokt i olja i en stor gryta. När han vaknar till liv blir han rusig av livslycka och omfamnar även snöstormen. Färden går vidare. Ett nytt bakslag drabbar dem när en av självgångarens medar kör rakt upp i näsborren på en förfrusen stormänniska. Klimatet hårdnar. Bokstavligen och bildligen. Doktorns målmedvetenhet börjar svikta. Och det kan nog sägas att vägen inte var mödan värd. Det är omöjligt att säga hur man ska tolka boken. Om det finns någon tolkning som är bättre än den andra. Det är en äventyrsskildring, en odyssé, Sci - fi, ryskt folkliv och klassiska ryska författare som Leo Tolstoj, som också skrivit en roman och en novell med titeln Snöstormen. Jag gillar Sorokins språk - tack naturligtvis då också till översättaren Ben Hellman som översatt  Sorokins fyra romaner till svenska. Norstedts har givit ut dem. Det finns många fler att översätta. 
Jag gillar det fantasifulla och gränslösa. Och visst - då och då kan man dra på smilbandet om man tycker att det är viktigt.
Naturligtvis ska jag lyssna på radioföljetongen.

torsdag 3 april 2014

Reservationslös kapitulation

Det finns inte mycket att säga om Sommarboken av Tove Jansson än: En underbar, lyrisk, vemodig och uppsluppen tröstebok om vänskapen mellan Farmor och hennes sondotter, Sophia, under en rad somrar på ön. Pappa är med också, men han säger aldrig något och märks inte så mycket. Men blir det verkligen kris; då finns han där.  Farmor har en gudomlig förmåga att fostra utan att det märks.  Hon och Sophia förstår varandra väl och är för det mesta  vänner. Men - när båda kommer i trotsåldern då är det inte lätt. Diskussionerna om religion, vidskepelse, död och ålderdom är sublima. Farmor sover lite i smyg ibland och blodtrycket verkar vanskligt, men bara benen håller så känner hon sig helt OK. Tove Jansson ville gärna kalla Sommarboken roman, skriver Tove Jansson - forskaren Boel Westin, i sitt förord. Och det stör inte. Den består av en rad kapitel med rubriker som Visiten, Leka Venedig, Katten, Den stora plastkorven (en överdådig berättelse som borde filmas), Berenice, Sophias storm, m.fl. Naturbeskrivningar är alldeles fantastiska. Endast bönder och sommargäster trampar på mossa. Farmor petar skadad mossa på plats med sin käpp. Havet är en mäktig fond till livet på ön. Man läser långsamt; man läser om och stryker under. Språket är en ren njutning.
Läsecirkeln var rörande överens om att detta är en bok att vi kommer att läsa om. Alla älskade Farmor och Sophia och deras liv på sommarön.

onsdag 2 april 2014

Nästa radioföljetong

Nästa radioföljetong blir Snöstormen av Vladimir Sorokin, 2013.
Uppläsare: Rolf Lassgård. Start måndag 7 april.

Sorokin, född 1955 i Moskva, slog igenom med romanen Blått fett. 2013 kom romanen Snöstormen som verkar vara en blandning av sci - fi och dystopi; humor och skräck. Sorokin är för närvarande Rysslands mest kände författare internationellt.

Spännande att höra vad Rolf Lassgård kan göra  av det här

tisdag 1 april 2014

En spännande historieprofessor!

Professorn i historia vid Högskolan i Kristianstad, Marie - Louise Rodén, konverterade till katolicismen på 80 - talet. 1600 - talets historia är hennes specialitet. Boken  Drottning Christina: en biografi (2008) lyfter fram en helt ny bild av den svenska drottningen som abdikerade och reste till Rom. Hon är en av två kvinnor (den andra var Lucretia Borgia) som sovit över i Vatikanen.
Doktorsavhandlingen behandlar drottning Kristinas politiska engagemang i den katolska kyrkopolitiken.
Marie - Louise Rodén är utbildad vid University of Chicago och Princeton University där hon också disputerade. Under sin forskning har hon skaffat sig kontakter i Vatikanen och också suttit i Vatikanens arkiv och forskat.
Ämnet för kvällens föreläsning var emellertid påvedömet; "Fiskarens lina förvandlades till en härskarring", påvestolens nytta och onytta under tvåtusen år. Marie - Louise Rodéns  favoriter är småpåvarna på 15- och 1600 - talen, säger hon. I rask takt tar hon oss genom århundraden av historia om världslig och kyrklig makt, stridigheter, splittring - under en kort tid fanns det inte mindre än tre påvar! - och personliga favoriter som Pius II och Alexander VII. Marie - Louise Rodén tipsar om Irving Stones roman The Agony and the Extacy från 1961 blev film (1965) med Rex Harrison som påven Julius II och Charlton Heston som Michelangelo och deras konflikter under tiden som taket i Sixtinska kapellet målades.
Marie - Louise Rodéns personliga engagemang och unika kunskaper gör hela föreläsningen oavbrutet fängslande.
Inför de tekniska nymodigheterna (OH) står sig dock Marie - Louise Rodén slätt. Det är sådant man har studenter till, menar hon, och avböjer myggan. Vänligt men inte så lite bestämt.