torsdag 12 januari 2012

Kärlek på liv och död

Hur har hon orkat, ANNA WAHLGREN?
Jag blir utmattad bara av att läsa. Och många gånger har jag skakat på huvudet och mumlat Nej, nej, nej! Tänk dig för! Gör det inte! Akta dig!
Då och då har jag skrattat högt åt någon lyckad formulering, en träffande (ofta lite elak) beskrivning eller någon drastisk framställning av ett händelseförlopp.
Också den djupa sorgen kan hon skildra.
Författaren Margareta Ekström skriver senare så här i en recension i DN: "Anna Wahlgren handskas både skarpt och ömt med vår känslas mjukdelar och vårt sinnes inälvor". Det är väl uttryckt.

I Mommo. Det var en gång. En självbiografi. Del 1 berättar hon om en uppväxt utan kärlek och värme som resulterar i en känsla av hemlöshet och främlingskap. Vid 18 års ålder gifter hon sig med en trettiofem år äldre man och får två barn med honom. Pappa Lars, som hon kallar honom, blir en vän och ett stöd för livet. Inte minst sedan de gått skilda vägar.
Anna Wahlgren berättar dramatiskt med svart humor, distans, kvickhet och ironi.
Men i andra delen av Mommo. Kvinnoliv är tonen mörkare.
Anna flyttar mycket, föder flera barn och männen är många. De kulörta lyktorna slocknar en efter en. "This is the way the world ends not with a bang but a whimper", tänker hon ofta besviket.
Men så tar hon nya tag, börjar på ett nytt förhållande, föder ett nytt barn. 1968 får hon en novellsamling antagen på Bonniers, En av kvällarna i november.
Och sedan fortsätter hon att skriva.

I Kvinnoliv skildrar hon också ett fyra år långt äktenskap med en man hon kallar Stacke. Det gav henne tre barn och en livslång ovänskap. Kvinnoliv slutar med en tragedi vilket delar Annas liv i ett före och ett efter.
I Mommo del 3, Barnfota, har hon fött sina nio barn och det är nu hon skriver den mycket omdebatterade Barnaboken som kommer ut 1983. Hennes barnuppfostringsmetoder utsätts för mycken hård kritik.
Barnaboken för henne ut på föreläsningsturnéer och inbringar en del pengar.
En del av hennes andra novellsamlingar och romaner säljer också bra. Anna hade för sed att dra försorg om sina män. Pappa Lars var den ende som varit ekonomiskt ansvarig. Hennes far, den rike skånske byggmästaren, dör och efterlämnar ett ansenligt arv. Det sätter Anna sprätt på efter bästa förmåga.

Något år efter dör modern med vilken Anna alltid haft ett problematiskt förhållande.
Mommo har även kommit ut i en samlad utgåva med titeln Kärlek på liv och död.
Nu har Anna Wahlgrens tredje barn, dottern Felicia Feldt, kommit ut med en bok om sin egen uppväxt, Felicia försvann. Redan innan publiceringen hade den tilldragit sig stort intresse. ANNINA RABE i SvD tror sig aldrig ha läst en så oförsonlig barndomsskildring.
Felicia Feldt försvarar sin rätt att inte försonas.
Jag undrar vad hon säger om 10 år? Eller 5?
Anna Wahlgren och Felicia Feldt väcker många tankar om föräldraskap, barns utsatthet, äktenskapet som samlevnadsform och egentligen hela livet.
Imorgon intervjuas Felicia Feldt i Skavlan

9 kommentarer:

  1. Ja det där tål att tänkas på. Anna W har naturligtvis sina spöken som präglat henne både som person och som mamma. Hon har säkert varit en alldeles gräslig mamma, självupptagen och galen men det har sin förklaring och därför borde dottern försöka försonas, tycker man. Men det är inte lätt, man vet aldrig hur folks relationer ser ut inifrån. Jag har i alla fall reserverat Feldts bok och ska se på Skavlan.

    SvaraRadera
  2. Ja, Inkling, det är det jag menar. Det tål att tänkas på. Somligt verkar bli tradition på något konstigt sätt som jag inte förstår.
    Impulskontroll var inte Anna Wahlgrens starkaste gren. Och alla böckerna är ju partsinlagor. Felicia Feldt är väl också mycket upprörd å sin pappas vägnar läste jag någonstans. Jag har också reserverat boken och borde rimligtvis vara först i kön...

    SvaraRadera
  3. diskuterade hennes Barnaboken med min dotter idag, den var ju gaska ok på 1980-talet, ny, men nu klagar hennes barn på de uppfostran..

    SvaraRadera
  4. men nio barn med 7 olika fäder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. nä, Hannele, så många fäder var det inte. två barn med pappa Lars, tre med Stacke, en son med hans bror och tre med Bo Söderberg.
      om jag minns rätt.

      Radera
  5. En sak som jag undrar är om Felicias bok hade kunnat publiceras om hon hade varit någon annan. Är boken tillräckligt BRA för det? Jag förstår att Svante Weyler vill ge ut den, smaskigt värre att kunna visa att barnuppfostringsexperten inte levde som hon lärde. och visst kommer folk att köpa och läsa. Men hur står den sig som text betraktad?

    SvaraRadera
  6. ja Catrin, det blir intressant att se. Felicia Feldt är ju inte helt olik sin mamma kunde man ju konstatera i Skavlan. de kanske helt enkelt är för lika? och det där med minnen är vanskligt.

    SvaraRadera
  7. men sedan så har AW andar sju barn(et barn dog)varit nöjda med sin uppväxt.hra läst både Aw och FF,myntet har två sidor.Tror AW gjode sitt bästa.Att hon haft män ska ingen döma,hon kan gott och väl varit godtrogen,trott att nu ska det funka,velat bli älskad,tycker många ideer är bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. tror inte att jag haft några synpunkter på antalet män. det får vara resandes ensak.jag undrar bara hur hon orkat. det var ju ofta så att AW försörjde alla.

      Radera